”Utrota alla” – 5 Mos 7:1-6 i en nytestamentlig kontext. Del 2.

Detta är ett historiskt skeende, med fysiska och andliga realiteter, där etniska grupper är inblandade. Trots detta är det emellertid fullt möjligt att använda texten i ett sammanhang i det nya förbundet. Den kananeiska religionens olika uttryck får då sina motsvarigheter i olika saker och beteenden som i vår tid hotar den enskildes och församlingens Gudsrelation. Samma andemakter med samma effekt på människors liv. Här är några exempel:
• maktmissbruk
• vidskepelse/magi
• sexuell frigjordhet
• polyetism
• barnoffer

Makt/maktmissbruk.
Makt, och bruket av densamma, tar sig olika uttryck i samhället omkring oss. Jag tänker inte så mycket på politisk makt (även om den också kan missbrukas) eller statens maktutövning genom polis och övrig ordningsmakt. Det handlar mera om vad som oftast kallas ”den starkes rätt”. Att dra fördel av sin storlek, sitt kunnande, sina kontakter, sin hastighet, sin framåtanda etc. i olika situationer är många gånger rent maktmissbruk, men anses av samhället som helt naturligt, i synnerhet om evolutionen är förebilden. Den sortens uppträdande i församlingen är helt förkastligt. Jesus, som är vårt föredöme, var en tjänare från början till slut och så skall vi också vara. Våra olikheter skall tillföra gemenskapen resurser och inte användas för att rangordna och/eller värdera.

Vidskepelse/magi.
Vidskepelse/magi är inget uppseendeväckande i samhället. Skälet är främst att det inte presenteras under rätt namn. Horoskop, spådom, synskhet etc. är stor bussiness och helt rumsrent. I församlingen har det däremot ingen plats. Där gäller Guds Ande och Ord, och allt annat är av ondo. Det skall hållas utanför.

Ohämmad sexualitet.
I samhället ser vi, och har under de senaste 50 – 70 åren sett, en allt mera ohämmad sexualitet. Det som förr hölls privat visas numera offentligt. Sexualiteten frikopplas allt mera från trohet och ansvar, och den som hävdar sådant som skäl att avstå, blir i bästa fall utskrattad. När Gud säger att sexualiteten är förbehållen äkta makar, då månar han om den människa Han skapat till sin avbild. Detta har vi att ta fasta på i församlingen. Världen utanför gör allt den kan för att församlingen ska acceptera dess syn på sexualitet, och skyr inga medel i sina påtryckningar. Därför behöver vi extra kraft för att stå emot och hålla otukten utanför.

Polyetism.
När man i samhället pratar om religioner och gudar, menar man i allmänhet de stora trossamfundensom kristendom, islam, hinduism, buddhism och judendom. Vad man inte tänker på (eller vill tänka på) är att om man definierar ”religion” som allmänt begrepp, så blir listan av religioner (och därmed gudar) mycket längre. Kommunism/socialism, darwinism/evolutionism, sekularism, konsumism och feminism är bara en del av listan, som kan göras längre. De utgör trossystem där kärnan är något som diskuterats fram filosofiskt. De flesta som lever i systemet har ingen eller liten kunskap om kärnan, och kan följdaktligen inte heller se vilka konsekvenser systemet har med sig, när det efterlevs fullt ut. De som propagerar för läran vill gärna att den ska uppfattas som något vetenskapligt eller något naturligt. Då ter den sig ofarlig för den som inte bryr sig om kärnan. Den blir ett medel för att tillfredsställa personliga behov (välfärd) eller för att skaffa makt (inflytande). För församlingen är dessa trossystem/gudar de mest bedrägliga. De är svårast att definiera och därmed svårast att hålla på avstånd. Icke desto mindre är de en snara för de troende och Skriften kan hjälpa oss att avslöja deras rätta jag. Vi ska leva ”i världen men inte av den”.

Människooffer/barnoffer.
Detta är väl ändå inget som sker i vår civiliserade värld? Dagens människa ska leva frigjord. Hon ska förverkliga sig själv. Detta gäller inte minst på det sexuella området. Konsekvensen har blivit allt flera oönskade graviditeter och hur hanterar man det? Jo, med abort. Barnet blir ett problem för karriären, för friheten, för oberoendet. Alltså låter kvinnan göra abort. Barnet offras på frihetens altare. Det händer säkert att fadern till barnet vill att barnet skall få födas, men det är kvinnan som har sista ordet. Hon har skaffat sig rätten till sin egen kropp och därmed också rätten till barnets. I Sverige utförs över 30’000 aborter årligen. I många länder utförs abort pga av kön. Om något är människooffer så är det abort för den egna framgångens skull.

Tidigare har det varit skamligt om en kvinna i församlingen blev gravid utanför äktenskapet. Det har i gångna tider lett till uteslutning och stor bitterhet. Attityden har ändrats men det finns ännu inte balans i hanteringen. Förkunnelsen kan bli mycket bättre och nåden kan bli mycket större utan att man för den skull gör avkall på renheten.

Ska vi då göra som Israels barn skulle göra med kananéerna, bunta ihop och slå ihjäl dom? Nej! Vi kämpar inte mot kött och blod, som det står i Ef. 6, utan mot andemakter. Vi ska hålla allt detta utanför församlingen genom förkunnelse och vislig församlingstukt. Vi ska söka de människor som har tröttnat på att leva i de falska trossystemen. Vi ska leda dom till Jesus för rening och befrielse, och vi ska ständigt se upp så att ingen i menigheten faller offer för frestelser och därmed släpper in upprorsmakter. Människor får nåd och upprättelse i Jesu namn medan andemakter får respass.

Om vi tittar på kyrkorna i Sverige, och det räcker med en snabb titt, så ser vi andemakterna inne och i full färd med att riva ner allt av Gudstro som finns. Det som inte syns i det ena samfundet syns i det andra – ingen har klarat sig, och det är djävulens allra första ord som man lyssnat på: ”skulle Gud ha sagt?” i stället för att fråga Gud om råd (se Jos 9 särskilt vers 14).

Alltså kan vi dra viktiga lärdomar av berättelsen om Israels folks erövring av Kanaans land och Guds anvisningar om hur de skulle hantera de folk som bodde där. Konsekvenserna av deras olydnad och ovilja att följa Guds anvisningar fullt ut bör göra oss så mycket mera trogna Guds ord.

Ett scenario där berättelsen är än mera tillämplig är när en församling vill gör en offensiv och starta verksamhet i ett helt nytt område – en missionssatsning/församlingsplantering. Det duger inte att bara bjuda in till möte eller gudstjänst. Man behöver rekognosera området. Vilka andemakter behärskar området och människorna? Därefter gäller bön och fasta och det måste vara erfarna kristna som ger sig in i detta. Det duger inte med ungdomlig entusiasm, det räcker inte. Först när områdets andemakter har drivits iväg är det dags för evangelisterna att komma och så in Guds ord. Då kan församlingen behålla ”landet” och växa i kraft av Guds nåd och välsignelse.

/Nils-Olof Persson

Det här inlägget postades i Bibeltolkning. Bokmärk permalänken.

2 svar på ”Utrota alla” – 5 Mos 7:1-6 i en nytestamentlig kontext. Del 2.

  1. Torbjörn S Larsson skriver:

    DET ÄR BRA
    Det är bra det du skriver.
    Egentligen skulle det mesta med på bibelskolor och konfirmation som
    grund undervisning i denna vilsna värld.

  2. Nils-Olof Persson skriver:

    Tack för uppmuntran. Jag ska fortsätta skriva.
    /Nils-Olof

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.