Den kristne Guden och månguden Allah

Är Islam svaret?- Tror inte det!

I dag lever vi i en tid när det blir allt mer vanligt inom kristenheten att argumentera för att sanningen om Gud är något som Bibeln inte klarar att framställa eller presentera, ofta anser man att islam, judendom, och kristendom är olika trossatser av den samma gud. För de sekulariserade pluralistiska ledarna inom kristenheten är Koranen bara en tolkning av Gud precis som Bibeln, och man säger ”det finns bara en Gud och det är Gud! Sedan förstår vi Gud på olika sätt”– hade man här talat om olika riktningar i den kristna tron skulle jag hålla med dem, men det gör man inte när man talar om olika religioner.

De som argumenterar för en pluralistisk kristendomstolkning, har ofta ett mer filosofiskt perspektiv där man anser att sanningen om Gud djupare än den du kan fånga i religiösa påståenden, man påstår att kristna inte har den fulla sanningen, och att judar, muslimer och kristne tillber samma Gud.. Ett vanlig perspektiv i kristen-sverige, tyvärr.

Islam behöver inte uppfattas som ett hot av den kristne, då Islam saknar kristendomens centrala del om Jesus död på korset och uppståndelse. Islam behöver inte uppfattas som ett hot av den kristna, då Islam står under förbannelse (Gal 1:8), och vi kristna står under nåden.

Jesus är vägen, sanningen och livet, vi kristna har den fulla sanningen som Gud har önskat uppenbara för människan.

Man talar om att Islam är en syskontro till kristendomen.

För det första. Koranen gör anspråk på att vara i linje med det gamla, för att vara en auktoritet för de själar som redan lyssnar till Guds ord. Den söker stjäla den höga position som de heliga skrifterna har. Detta var också ett problem under apostlarnas tid, när många skrev ut falska brev i deras namn (2 Tess 2:2).

För det andra. Samtidigt som Muhammed gör anspråk på att vara i linje med det gamla, ville han också komma med något nytt, en förbättring, en ännu tydligare utläggning.
Muhammad sa att han var den siste profeten, den ultimate. Han menade sig fortsätta det som Moses, David och Jesus förkunnat, men han predikade något helt annat. Bibelns författare däremot talar inte om olika saker, utan man profeterade först om den Frälsare som skulle komma ur det utvalda folket, men sedan förkunnade man den Frälsare som hade kommit. Allt pekar åt samma håll, allt pekar mot Korset.

För det tredje. Koranen tilltalar inte hjärtat direkt, utan utkräver att man tror en viss auktoritet. Att tro på Koranen förutsätter att du tror på den auktoritet och det skryt som Muhammad har. Det räcker med att läsa Bibeln, för att se att det inte är samma linje. Så gick det däremot inte till när NT kanoniserades, utan man fastslog de skrifter som kyrkan redan betraktade som Guds ord, som innehöll apostolisk undervisning med ett rent evangelium. De bedömdes inte med tveksamhet så att man måste tro författarens egna anspråk. Utan de troddes och brukades redan från början som Guds ord. De upplästes i församlingarna och utbyttes med andra församlingar, och spriddes vida omkring (Kol 4: 16; 1 Kor 1: 2). Ett exempel är att Paulus brev jämställs av Petrus med GT:s heliga skrifter (2 Petr 3: 16).

För det fjärde. Islam innehåller ett annat huvudbudskap, men försöker imitera Bibeln för att få samma aktning som Bibeln.

För de femte. Bibelns böcker är inte författade av vilka som helst, utan av människor som har levt antingen i det gamla förbundet, eller har varit sända av Jesus själv, varit hans ögonvittnen eller levt i nära samarbete med de tolv apostlarna. Wanna-be-biblar som Koranen har inte en sådan anslutning, även om Muhammed gör sådant skryt.
Ordet Islam är ett ord som innebär att bli undergiven och ödmjuk inför guden. Det betyder också underkastelse och lydnad. Som religion står Islam för fullständig underkastelse och lydnad inför sin gud, tankarna går snabbt till Jesus frestelser i öknen. Det finns bara en gud som önskar att människan ska underkasta sig, och det är denna världens gud och fader.

Se t.ex Åke Bonniers pluralistiska artikel för några år sedan i en artikel i STHLMLIV ”jag vill visa på Guds gränslöshet- den kosmiska omsorgen som inte ser till tillhörighet (mellan religioner f.a.)…den allra största respekt och lyhördhet för mina bröder och systrar i andra religioner, för Gud är inte kristen.” Ett vanligt perspektiv för den sekulariserade svensken, och de sekulariserade pluralistiska kyrkoledarna.
För en icke-kristen människa så är sådana ord kärleksfulla, omtänksamma, men om man är kristen så blir sådant kärlekslöst. Åke Bonnier och andra ledare inom kristenheten vet att Gud själv valde att stiga ned till den världen Han har skapat för att rädda människan, Gud själv valde att bli hängd på ett Kors för människans synder, Jesus är Gud, om Jesus är Gud så bevisa väl det i sig själv att Jesus är kristen, då Jesus trots allt är sanningen, vägen och livet.
Att sprida den villfarelse som Åke Bonnier presenterade i STHLMLIV, eller som andra kyrkoledare gör– kan vara ett hinder för människor att ta emot det glada budskapet, och berövar människan att se sanningen, det är som att stänga himmelriket för människor. Själva går de inte in, och dem som försöker komma dit hindrar de att komma in.

Vart är kyrkan på väg? Är tidens tecken tecken på att vi lever i den yttersta yttersta tid?

//Michael

Det här inlägget postades i Världens religioner. Bokmärk permalänken.

2 svar på Den kristne Guden och månguden Allah

  1. Lennart O skriver:

    Gud bevare oss från religiösa knäppskallar!

  2. Torbjörn S Larsson skriver:

    VARFÖR INTE ETT BIBELORD:
    Ord 26:2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.