Korset som förenar, men provocerar några

För något år sedan lyftes frågan om korset och försoningen fram bland annat här i denna blogg. Olika åsikter möttes och bakom dem fanns engagemang men också teologiska skiljelinjer. Stefan Swärd beskrev i en bok om just korset de olika synsätten och de upplevda olika bibeltolkningarna.

Här på Klassisk baptism har aktualiserats den av oss uppfattade förändrade basala tron på Bibeln som Guds ord. Kontexten och etisk politik är i allt flera områden till verkar till synes i många fall överordnad biblisk förkunnelse och traditionell kristen tro. Detta syns i många områden och glidningen går igenom flera, men inta alla kyrkor. Svenska kyrkan har varit den ledande kraften inom liberal teologin och tyvärr verkar Equmeniakyrkan till vissa delar hänga på den trenden. Detta inger oro. I såväl Equmeniakyrkan som Svenska kyrkan finns i väldigt många församlingar ute i landet en klassisk evangelisk kristendom där kyrkoledningens och kyrkans ledning och arbetsinnehåll inte motsvarar den lokala församlingens tankar och verksamhet.

Vi kan se hur Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan tillåter och utövar enkönade vigslar. Svenska kyrkan och de flesta politiska partier hyllar friheten och utraderandet av fördomar genom att deltaga i sk Pridemarscher där sexualitetens olika yttringar manifesteras som frihet och sadomaschosim är ett delområde. Equmenakyrkans andliga ledare i Stockholm har deltagit och i skrift klargjort sitt ställningstagande och därvid reella stöd för HBTQ rörelsen. Flera lokala kyrkor och församlingar är verksamma inom arrangemangen med samordnade aktiviteter inom området,Jag utgår från att kyrkoledningen gjort detta utifrån en egen teologisk analys av Equmeniakyrkans roll med sin bibelförankrade evangelisation. Att KD ledaren knallade med 2016 är ju inte förvånande då ett politiskt partis existens balanseras på förhållande mellan åsikter och möjligheter där % väljare faller avgörande över den formulerade ideologin.

Efter halshuggningen av en präst i Frankrike som verkade i en gudstjänst vid altaret i sin kyrka, blev det stor uppmärksamhet. Många tyckte att nu har mördandet i Allahs namn gått över gränsen för vad som accepteras i ett demokratiskt land. Fast det hade det nog gjort långt, långt tidigare.

Prästen avrättades med kniv under det att de två mördarna bad och ropade sin trosbekännelse: ”Gud är större”. Den bekännelse som alla muslimer ber och de ord som nästan undantagslöst utropas i samband med genomförda terrordåd. En slags verbal underskrift på gärningen signerat muslimsk tro och bekännelse.

När korset blev ett hot inom Svenska kyrkan

golgata-kors

Några svenska präster kände efter händelserna i Frankrike att det var dags att våga profilera kristen tro. Symbolen för just kristendom är korset. Man startade en slags hemsida på Facebook och till den kan man knyta an om man bär och inte skäms för sitt kors. Idag har ca 8500 människor bekräftat stöd till manifestationen. Korset som bärs är inte ett uttryck för en kulturell kamp, för en markering av ”vi och dom” utan en markering av vad som betyder mycket för korsets bärare.

Svenska kyrkan kommunikationschef uppmärksammade detta och problematiserade det och ansåg det vara okristligt att bära kors. En slags kulturell kamp. Korset kunde uppfattas som en social/kulturell kamp mot muslimsk tro och lära och inte för kristen tro. Teologen och prästen Anna Karin Hammar hängde på liksom biskopen i Stockholm och biskop Bonnier i Skara som alla anser det vara allra viktigast med religionsdialog.

På Dagens Nyheter debatt lade ett antal religiösa ledare in ett inlägg som väcker stor uppmärksamhet:

Det var underskrivet av ärkebiskopen och katolsk biskop och representanter för muslimsk religion. Återigen markerade Svenska kyrkans ärkebiskop sitt uttryck om den gemensamme guden trots olika religioner. Olika vägar bär till Gud. En av dem är via Jesus…en väg som hon står för att hon valt men samtidigt markeras den abrahmitiska traditionen då en Gud finns bakom olika religiösa yttringar.

ärkebisk

När hon valdes till ärkebiskop svarade hon tydligt att hon inte anser att Kristen tro var den enda vägen till Gud. Det kan finnas flera vägar dit. I inlagan i DN liksom vid andra yttringar har hon och andra biskopar tydliggjort just denna tankestruktur. Kristus är för oss kristna vägen till Gud… ja så ungefär uttrycktes det av en annan biskop.

Samtidigt finns mycket tydliga tecken på idéutveckling inom den fd statskyrkan i den riktning som ärkebiskopen anfört.

http://www.dn.se/debatt/var-kyrka-maste-vara-oppen-for-andra-religioner/

Jesus sa tydligt att ingen kommer till Fadern utom genom honom. Han utstakade en slags monopol som den enda vägen. (Johannes 14:6)

södertull

Detta stör uppenbarligen dagens  liberalteologer. Ett monopolistiskt yttrande om en enda väg överensstämmer inte med tidsålderns multipla möjligheter till val.

Är missionsbefallningens imperativ stötande för dagens kyrka och dess ledare?? 

Tankestrukturen är väldigt tydlig inom vissa teologiska kretsar. Eva Brunne, biskop i Stockholm, har ett flertal gånger gett den understöd. Nu senast i frågan om korset anförde hon att just religionsdialog är vägen framåt. Inget om missions eller erbjudande till tro omvändelse dop och frälsning i Jesu namn.

Jag tycker mig se ett tydligt och uppenbart  samband. Eftersom Brunne mfl anser att vägen till Gud har flera vägar och omvägar så är ju frågan om anvisning av det som vanligen kallas den enda vägen inte alls en nödvändighet.

Mission och evangelisation dvs en utifrån Bibeln angiven riktning blir inte alls nödvändig då de andra gudsvägarna blir vägar till den Gud som var Jesu fader. Religionsdialogen blir ett samtal av social vänskaplig och lärande karaktär som ett samtal mellan en missionsförbundare pingstvän, frälsningssoldat och en katolik.

Men samtidigt som ”läsare” säger mig aposteln Markus detta:

Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Sätts analysen i ett annat apostolisk sammanhang bli kyrkans agerande obegripligt. Att inte förkunna evangeliet och erbjuda frälsningen genom Jesus är en omöjlig tanke. Eller att Paulus och Petrus skulle ha låtit bli att förkunna om Jesus för judar eller personer med annan tro. Eller att Paulus skulle ha nöjt sig med enbart ett samtal om olika yttringar av olika gudsbegrepp…. Knappast…. Inte heller skulle vare sig han eller hans kollegor gett sina liv i ambitionen att förkunna att Jesus är den enda vägen.

Men i Sverige verkar de facto kyrkans företrädare nöja sig med detta.
Och då inom ramen för statsbidragsberättigat stöd…för just dialogen…Men sedan????

Kyrkan måste i sin ledningsstruktur göra en ny reformation och återgå till sin tidigare bibelförankrade tro. Kyrkan bör inte som främsta mål att agera politiskt korrekt utan som sitt främsta mål att förkunna Jesus och hans uppdrag och visa på den enda vägen till gemenskap med Honom och Fadern och den Helige Anden.

Följer Equmeniakyrkan i Svenska kyrkans spår?

Ju mer jag försöker förstå hur det kan ha blivit så här desto större oro finns det att också Equmeniakyrkan drar åt samma håll. Satsningen centralt och regionalt om religionsdialog visar ju på en analys och en verksamhetsplanering i likhet med staten och Svenska kyrkan. Dialogen i sig ligger före evangelisationen. Evangelisationen har ersatts av dialog.

Dialogen kunde ju vara en del i en evangelisk satsning precis som Frälsningsarmen alltid satsat på bröd, hornmusik, soppa och evangelium. Aldrig uppträder den armen utan sitt budskap och sin bibel. Ingen behöver tveka om verksamhetens mål. Frälsningens gåva på alla mänskliga plan!

frälsis

Frågan är öppen om Eq kyrkans syn och i Sändaren öppnades nyligen frågan utifrån en annan vinkel och kyrkostyrelsen beräknas avge sitt svar i augusti.

Att över huvud taget fundera på ovanstående frågor vore helt onödigt om Kyrkoledningen hade förtydligat kyrkans inriktning. Om den finns? På Eq kyrkans hemsida beskriver man förutsättningar och mål för denna verksamhet i sig och inte kopplat till något mer. Man kan undra över om det är skäligt att koppla ihop förkunnelse om omvändelse och frälsning med socialt arbete i Eq kyrkans praktiska teologi? Eller har jag fel. Det hoppas jag….

För intresserade lämnas här länkar från Eq kyrkans egen hemsida avseende kyrkans ambitioner och inriktning för nationellt arbete;

Migration och mångfald

Migration och asyl

Mångfald och religionsmöten

Utifrån ovanstående tre verksamhetsområden och den text som sammanställs finns inte mycket som bär spåren av annan humanism än vad som amnesty, Röda korset eller liknande organisationer skulle kunnat skriva under på.

Kan man inte förvänta sig lite mera….Eller har jag fel? Är det bara detta? Samtidigt kan vi läsa om hur tex arabiskttalande församlingar i Storstockholm beskriver hur många av ovanstående målgruppers människor längtar efter evangelium.

https://www.facebook.com/profile.php?id=100005269415390

Och vad ger vi dem? Visst finns det många viktiga sociala behov….men också andlig längtan. Hur kan dialogen utvecklas till vad Markus beskrev som Jesu direkta uppmaning?

Finns det skäl till att fundera på det? Jag tror så.

L G Berg

3 000 000 muslimer i Egypten har mött Jesus de senaste fem åren. Vi för samtal om religionsdialog.

Agendan för dagen i media påverkar såväl i enskildas liv som med varierade ekon i andra media, men också organisationer och kyrkor.

Likt virusangrepp av god eller elak art, sprids tankemönster och ord som ibland skapas eller nyskapas, ej sällan som bärare eller koder för tankesystem. Så har det varit och så är det. Litterärt skildrade Orwell en del av detta i de välkända begreppet ”Frihet är slaveri” som blev en skämtsam beskrivning av hur meningen av meningen kunde förändras av politiken. Sovjet, nazi-tyskkland, Östtyskland Kina och Nordkorea är lysande exempel härpå.

Ovanstående exemple kan väl betecknas som synnerligen elakartade. Men det finns massor med exempel på hur ord formar nya tankar men också strukturer eller bidrager till att utveckla värdemönster.

Låt mig ta några få exempel på populära  nyord:

Ögonhöjd.

Begreppet finns inom pedagogiken, men är svårt att finna en exakt mening för. Meningarna fastställs av budskapens sändare med följden av substansen kan uppfattas olika av såväl ordens sändare som hörare. Det har alltså lite rund form och läggs ofta in som en särskild ”doftmarkör”. Biskop Brunne använder det i Pride-sammanhang med hänvisning till att Jesus kallade ned Zakeus från trädet för att möta honom i ögonhöjd. Alltså en dialog på samma plan. Equmeniakyrkans ledning brukar begreppet flitigt. Min upplevda uppfattning är att man med såsom det används  vill markera någon slags ömsesidighet. Att inte ha en ”uppifråndialog/monolog” utan möta människorna på deras nivå. Kanske också då lyssnande. Nedklättrade från trädet likt Zakeus.

Finns det då något fel med ordet? Nej absolut inte. Jag kan dock fundera över om det inte helt enkelt är ett kosmetiskt ord som egentligen inget betyder. ”Dialog” – ordet i sig bygger ju på ömsesidighet. Om så ej är fallet är det ingen dialog alls.

När jag ser hur begreppet utvecklas tex inom kyrkan sätts det samman med verksamhetsutveckling och förändring av kyrkans metodik och förhållningssätt. Det sätts då i nya sammanhang med andra ord med liknande valör.

Inkluderande

Detta ord förekommer rätt ofta i Equmeniakyrkans texter. Även så i Svenska kyrkan. En inkluderande kyrka vill man vara. Jag funderar om det är en anti-tes till en tänkt exkluderande  församling/kyrka och vari då skillnaden består.

Evangeliet ger ju oss i gemenskapen en plats att finnas i med närhet och ömsesidighet  mellan människor som tror. Nattvarden är en helig stund och handling för dem som tror och är därmed i viss mån exploderande. Det inkluderade i sammanhanget borde då vara en inbjudan till gemenskapen för dem somatiskt tror eller vill tro. Dopet är öppet som en möjlighet för dem som vill följa Jesus men inte för dem som inte bekänner sg till honom och är därvid en exklusiv handling för omvända. Min tro är att kyrkan med ordet vill markera den öppna famnen där kyrkan vill ta emot människor och att de skall få känna sig hemma i gemenskap och få del av Kristi anda och ömsesidig mänsklig värme och kärlek.

Men så långt är det ju alldeles utmärkt att markera begreppen ”ögonhöjd och Inkludernade”. Men orden sätts därefter i andra sammanhang och där dess substans förändras.

Utanförskap

Ordet är väl mest känt som ett politiskt begrepp. Det brukades flitigt i valrörelsen. Utanförskapet kopplades då tillmänniskor och bostadsområden. I huvudsak verkar ordet kopplas till människors förvärvsarbete som gör att man i politisk mening lämnar utanförskapet. Begreppet innnanförskap används knappast utan er tillhörighet, Staten har genom politiska satsningar önskat arbeta bort utanförskap också medstödjande resurser till organisationer som arbetar mot utanförskap cch för inkludering.

Från väckelserörelsen på 1950 talet minns jag begreppet i en något annorlunda språklig dräkt och rätt jobbig formulering: Utanför eller innanför var skall du stå min vän sjöng Jan Sparring.

Kyrkan idag talar inte om det utan inkludering är verktyget eller modellen för väldigt mycket.

Inkluderande gemenskap

En inkluderande församling för samtal i ögonhöjd med till exempel missbrukare som farit illa. Man kan stödja misshandlade kvinnor som förföljs. Man verkar för barn som varit utsatta, för stöd åt arbetslösa eller flyktingar som förföljts. Perspektivet är en öppen famn och respektfull dialog. I ögonhöjd.

Ögonhöjdssamtalet innebär ju inte att kyrkan eller att jag som enskild accepterar och legitimerar misshandel, alltså vare sig accepterar att någon misshandlas eller att någon misshandlar. Det innebär ju inte att jag accepterar och artigt förhåller mig till den person som dricker T sprit eller knarkar bort barnens matpengar eller bostaden. Kärleken till den utsatta inkluderade personen får konsekvenser för mitt eget förhållningssätt och ev insatser.

Misshandel av barn kvinnor eller andra personer bör väl kunna räknas in som något som strider mot Guds tanke och som också skulle kunna betecknas som ”synd”. Det vi har gjort mot en av dessa mina minsta….

Bibeln ger ju exempel på sådant som är enligt Guds vilja eller emot Guds vilja och som då klargörs i texten. I vissa fall ”inkluderas” sådant av kyrkan och integreras dessutom. När det som i Bibeln anförs vara mot Guds vilja integreras i en kyrkas lära som varande gott och riktigt blir det problem för en bibelläsare. När bibeln eller Gud framställs som en förlängning av min egen vilja och önskningar och inte utgångspunkten blir Guds vilja blir det än större problem. Ett exempel från  Equmeniakyrkan är att kyrkan accepterar och faktiskt viger två personer av samma kön. Hittills har bara två ej ännu tre eller fler men den frågan skulle ju också kunna komma fram med utgångspunkt från tanken på Guds  kärlek och avvägning mot begreppen inkludering och samtalet i ögonhöjd och alla människors lika värde..  Det kan säkert   ses som inkluderande utifrån individens förhållningssätt önskan och lust. Andra begrepp som inkluderas i kristen tro är hos många  orden att ”komma ut” Det har getts en specifik betydelse avseende att förflytta sig från mörker till ljus avseende sexuell läggning och upplevd personlig identitet. Att komma in i Guds församling har tidigare sett som att komma från mörker till ljus. Att få del av Guds kärlek frälsning och omvändelse och ett heligt liv.

Religionsdialog ersätter evangelisation ! ???

Inkludernadet av nya begrepp gör att ordens mening förändras.

Equmeniakyrkan arbetar med statligt stöd med religionsdialog. Kyrkan vill med sitt arbete för mångfald och religionsdialog något alldeles specifikt:

Equmeniakyrkans hemsida klargör vad man vill:

”..stödja församlingar i mångkulturella miljöer och tillsammans utveckla strukturer och arbetsätt i mötet med människor och grupper från andra länder. Vi vill skapa nätverk mellan församlingar där erfarenhetsutbyte och fördjupning kan ske. Tillsammans utveckla former och arbetsätt för hur vi kan möta och inkludera människor med bakgrund i andra länder. 

Vi vill också främja möten med människor av annan tro än vår egen.

Möten, kunskap, förståelse och samverkan

är nödvändiga för att vi ska kunna

bygga vänskapsrelationer och

ett tryggt samhälle på den ort där vi finns”

Det är ju utifrån denna text på kyrkans hemsida man kan se intentionen:

  • bygga ett tryggt samhälle på den ort där vi -Eq.kyrkan -finns
  • utveckla ”strukturer”
  • bygga vänskapsrelationer skrivs i texten som verktyget för det trygga samhället. Möten kunskap och förståelse och samverkan som nödvändiga förutsättningar.

Former för inkludering, byggandet av strukturer i organisation och församlingar betonas också.

För detta arbete lägger Eq särskilda resurser i tid och pengar. Arbetet är helt i linje med vad staten anför och liknar det som också verkställs i andra organisationer som inte har korset som sitt tecken

I arbetet med religionsdialog kan jag inte se ett enda ord om att Equmeniakyrkan med församlingarnas arbete skall inriktas på att människor med olika bakgrund skall omvändas finna Jesus och ta emot honom i ett personligt möte med tro dop och församlingsgemenskap.

Däremot finns material producerat av andra organisationer för hur kyrkans medlemmar bör agera med försiktighet i religionsdialog och hur man kan presentera sin religion och låta andra presentera sin och i ömsesidig repet möta andra.Inte heller verkar det som att kyrkan har eller offentliggör material för hur en församling skall agera och förhålla sig när muslimer funnit Kristus och dessa liksom hela församlingen utsätts för hot, skadegörelse eller andra liknande utfall. Detta trots att vi vet att så är fallet och att man i sådana församlingar försöker hålla koll på egendomliga väskor i entréer och kapprum…. I den miljö som predikan av evangelium sker kan sådant förekomma och IS finns inte sällan mer nära den svenska församlingen än vad man kan tro. Dialogen i sig och de mål som redovisats ovan borde inte vara målet för någon församling inom en evangelisk kyrka utan måhända initiala verktyg i en evangelisk process i syfte att fler människor skall följa Jesus oaktat vilken religion/icke religion som personen tidigare bekänt sig till.

Här följer som ett exempel en inbjudan till dialog av den art som Equmeniakyrkan står för:

” En påminnelse om morgondagens panelsamtal i Kungsholms kyrka.

Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan bjuder till en diskussionspanel om interreligiösa utmaningar och möjligheter i Pakistan och Sverige. Syftet är att dela erfarenheter från olika kontexter och hämta lärdomar till interreligiös dialog.
EQUMENIAKYRKAN.SE”
Är det detta som våra kyrkor och församlingar skall prioritera? Frågan bör ställas och i ljuset av det personliga ansvaret må var och en ta ställning.

 

I Världen idag i juli kan man läsa att den evangeliska kyrkan i Egypten kunnat se att cirka 3 000 000 muslimer omvänts från islam till Jesus under den senaste femårsperioden.

”Egypten kommer bli salt och ljus för hela arabvärlden”

För fem år sedan skakades Egypten av den arabiska revolutionen. I dess kölvatten följde politisk instabilitet, men också synlig enhet bland de kristna, och en våg av omvändelser. Pastor Sameh Maurice har nu en vision om att Egypten kan bli ett salt och ljus för hela arabvärlden.

När den arabiska våren nådde Egypten i januari 2011 hamnade Mellanösterns största evangeliska församling, Kasr El Dobara Evangelical Church (KDEC), mitt i centrum – geografiskt, religiöst och politiskt. Beläget vid Tahrirtorget fungerade kyrkan som fältsjukhus under demonstrationerna, och man höll utomhusgudstjänster och gjorde sig till förespråkare för demokrati.

Revolutionen skakade om landet, långvarigt och på många plan. Men vid sidan av politisk oro växte en stabil kristen enhet fram och människor sökte sig till Kristus. I dag uppger olika källor att inte mindre än tre miljoner människor har konverterat från islam på fem år.”

Sameh Maurice Pastor i Kairo

Sameh_Maurice_preaching-large (1)

Som kristen och baptist med rötter i frikyrkans tradition önskar jag att min och vår kyrka kunde inspireras mer av den känslan som pastor Sameh Maurice visar än att följa de grunder för statsbidrag som den svenska statsapparaten anger utifrån regeringens ambitioner för att motverka främlingsfientlighet.

 

Att möta Jesus torde vara det absolut säkraste som kan ske för att motverka främlingsfientlighet. Eller hur?

LGB

Otto Länsberg 1912 om tolkning av Uppenbarelseboken och profetia om vad som skall ske.

Den klassiska baptistpastorn Otto Länsberg, pastor i Uddevalla och initiativtagare och ledare för Bohusläns skärgårdsmission var en synnerligen flitig Bibelläsare. Han har efterlämnat två böcker. Den ena handlar om hans tolkning av vad som skall ske utifrån Uppenbarelseboken. Texten är lite gammaldags och delvis svårtillgänglig. Analysen av Upp.bokens text är svår och kräver en kunskap hos läsaren. Trots det vill jag klippa ut ett utdrag ur Länsbergs analys. Den bibeltolkningen borde ju om den var uppriktig kunna gälla även för dagens samhälle och de profetiskt angivna tidsskedena som redovisats i den heliga skrift.

”Det är ryttaren på den röda hästen, som farit ut och lyckats borttaga friden ifrån (hela) jorden. Kriget rasar,icke i vanlig mening  vissa folk och nationer emellan, utan den ene medborgaren lyfter svärdet emot den andra.

Osäkerhet överallt!

Och åtföljes helt naturligt detta inbördes krig av en dyrtid, vars like aldrig förr varit: åtminstone inte med den omfattning som denna.

Ryttaren på den svarta hästen för kommandot. Hack i häl spränger den fjärde ryttaren fram åtföljd av sin vapendragare.

Aldrig förr har döden och dödsriket havt så bråttom. Svärdet, hungersnöden, pesten och vildjuren på jorden förenade, åstadkomma en manspillan, som, likt en malström, slukar en fjärdedel av jordens inbyggare…. och därpå följer en fruktansvärd paus, varunder omvälvningar eller störningar äga rum i de saligen hädansovnas värld; och hos dessa uppstår en undran, om inte den tid snart är inne, då de få gå att vara »när Herren för alltid.» Till svar, få de var sin vita fotsida klädnad, och tillsägelse att ännu en liten tid giva sig ro, till dess skaran av deras medtjänare, som skola få samma slags hädanfärd som de själva, blivit fulltalig.

OttoLänsberg som ung baptistpredikant

Otto Länsbergs skrivning av det som finns i texten ovan kan man ta till sig utifrån de olika individuella eller gruppmässiga terrordåd som skett de senaste åren. Frankrike är i krig inte med nationer utan i krig mot enskilda mördare eller soldater. Länsberg uttryckte det så här:

”Krigen rasar, icke i vanlig mening vissa folk och nationer emellan, utan den ene medborgaren lyfter svärdet emot den andra.”

Nu var det en lastbil som krossade människor män kvinnor och barn som lekte och åkte karusell. Kan inspirationen komma någon annanstans än från mörkrets och ondskans andemakt?

Med anledning av massmordet i Nice den 14 juli 2016. Bibeln om kärlek och Gud.

1 JOH 4:

Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

JesusWK

EXTRA EXTRA EXTRA

Ofta möts Du av braskande information om erbjudanden av varierat innehåll. Avsikten är att hitta en kanal mellan utbud och Dig som tilltänkt köpare eller nyttjare.

Med rubriken här ovan vill jag ge Dig som människa, som enskild sökare, som församlingsmedlem eller ledare, som styrelseledamot eller församlingsutvecklare ett klassiskt inspel eller snarare en basal biblisk grundsten. Ett innehåll som kan användas som grund för Ditt, mitt och vårt gemensamma förhållningssätt framöver. Och det brådskar.

Johnny Lithells predikan den 19 juni i Tabernaklet Göteborg berörde mig själv djupt. Många av oss som vill väl och önskar tillväxt eller öppnande eller utveckling för församling och gemenskap kanske har vat en väg som inte är sådär långsiktigt hållbar.

Lithells förkunnelse kan ge all höstplanering, individuellt och i församling, ett annorlunda innehåll.

Varsågod. Fritt att ta in. Värt att begrunda. Grund att  vila i och verka ifrån.

Hitta det på  Tabernaklets hemsida under rubriken Media, eller via denna länk:

http://www.tabernaklet.se/viewNavMenu.do?menuID=4

Klicka på Johnny Lithell 19 juni.

lithell

 

LGB