OM EN KYRKOLEDARENS AMBITIONER. ATT HÅLLA IHOP ELLER SPLITTRA. ATT VARA TROGEN SIN KALLELSE. Reflektioner efter ett inlägg i Sändaren

 

Equmeniakyrkans anställda glada och demonstrerande i ett så kallat Pridetåg

En av Eumeniakyrkans tre kyrkoledare har i en text i Sändaren från september 2021 lyft fram det som kallas HBTQ-frågorna utifrån kyrkans perspektiv. Att skapa en “inkluderande” kyrka tycks vara en klar målsättning.

1. Joakim Hagerius text i Sändaren sept 2021:

Rubrik i tidningen Sändaren: “Därför måste HBTQ-diskussionen få ta tid

KYRKOLEDAREN SKRIVER:

Kyrkans långsamhet som organisation betyder inte att dess ledarskap sitter och rullar tummarna och väntar på att saker ska ske. Ett första steg är alltid att tystnaden bryts och att utforskande samtal uppmuntras. Därför pågår ett arbete som bärs av kyrkoledarkollegiet med målsättning att ge mod och redskap att samtala om frågor som relaterar till HBTQ i lokalförsamlingarna.”

Joakim Hagerius bitr kyrkoledare

https://www.sandaren.se/debatt/joakim-hagerius-darfor-maste-hbtq-diskussionen-fa-ta-tid-0

Rubriken om ett aktivt ledarskap som inte rullar tummarna i en process som får gå långsamt,  låter bra,

-MEN HÅLLER RESONEMANGET IHOP MED VERKLIGHETEN?

Det verkar mer som att  Hagerius rätt diskret glider förbi det allra mest viktiga frågan. Han som andlig ledare, i en kristen kyrka har som självklar uppgift  att förkunna Guds ord. I denna text verkar han möta läsaren i en kommunikation byggd på den teknik som partipolitiska – och mediaprofiler brukar använda i svåra frågor. Otydlighet i en kombination med att söka tillgodose “alla sidor”.

Kyrkoledarens budskap som helhet är dock tydligt.  Kyrkan under hans ledning är på väg i en process som inte skall skyndas på. Processen handlar om det han kallar HBTQ- processen. En passning om processens grund och samtidig delaktighet med andra  ger uttrycket  bland annat  att den (processen) är samtidig med att många andra kyrkor är inne i liknande.

Löpning, joggning i en process åt ett håll framåt eller åt olika håll eller hemåt

Processer kan generellt sett gå åt olika håll. Noterbart är att Hagerius inte beskriver en riktning mer exakt.

En process kunde annars gå från något t.ex. A till något t.ex. B. I Hagerius text är det svårt att se denna riktningens målbild. Möjligen robusthet och att undvika splittring. Det som klargörs är ambitionen om dess förankring utan strid. Om det vore en öppen fråga  som tar tid skulle skulle ledningens hanteringen av verkligheten hittills sett helt annorlunda ut, Verklighetens evidens stämmer inte med antydd ambition.

2.0. Om en process och dess inre väsen

Hagerius anför; HBTQ -diskussionen måste få ta tid. En fråga som inte direkt får ett svar är då: varför! Implicit finns ett budskap inlagt som en förutsättning. Det ordlösa men dock tydliga språket handlar om en fortsatt integrering av HBTQ frågorna. Kan  olika värderingar under samma “kyrkotak” eller finns det gränser i öppenheten för åsikter och bibeltolkningar eller egentligen tillit till Bibeln som Guds ord?

En inte oviktig fråga är varför “processen” ses som just en proces och varför denna skall ta tid. Om man utgår från att Bibeln är Guds ord och dess undervisning är vårt uppdrag behövs kanske ingen process alls. Läser man Björn G Donobauers text i länken nedan ger det en indikation på att själva valet och beskrivningen av det som skall ta tid är ett iedeologiskt val eller rättare sagt ett val av förhållningsätt till Guds ord.

2.1 Kan man i kyrkoledningen se en öppning mot en annan målbild?

Hela texten från Hagerius har en underförstådd ambition; vi är på väg framåt.  Riktningen är outtalad men uppenbar för honom och flera på samma gång. Det nya är: Skynda, inte för fort så hittar vi rätt. Enighet, robusthet och harmoni skall eftersträvas. Turbulens och splittring undvikas. Gott så! Långsamhetens lov. Lovvärt? “Alla skall med” sa Mona Sahlin en gång…

3.0 Men vad är det kyrkoledaren egentligen säger?

Så här är hans ord i text:

  • “I en kyrka går det inte att göra snabba förändringar genom uppifrånbeslut och sedan lägga övertygelser på människor och förvänta efterlevnad. Stora teologiska kursändringar i en kyrka behöver växa underifrån och när det finns en bred bas så kan förändringen bekräftas och beslut om nya ordningar fattas i konsensus. Denna långsamhet är frustrerande och utmanande. Men det är också det som gör kyrkan robust och uthållig. En viktig egenskap i en snabbt föränderlig värld.”
  • Texten och dess utsagor bygger på att förändringar i värderingar tar tid. Förändringar inom organisationen (Equmeniakyrkan) behöver växa underifrån med bred bas och bekräftas (implicit ej underifrån) i organisationens egen konsensus. Hagerius text har en särskild “nyckel”: församlingar har kommit “olika långt”.Också här ligger en outtalad förväntad riktning.
  • Kyrkans ledning anger som sin uppgift att vist sammanställa och bekräfta den process som genomförts i konsensus.
  • Den som skaffar sig nya skor kan känna obehag, smärta och få skavsår. Att sakta trampa in dem och låta tiden och bruk bli anpassningens verktyg transformerar det nya till väl bekant vardag. Det är så kyrkoledaren beskriver sin önskade process,

3.1. Kyrkoledaren som organisationsteoretiker. Dikt eller verklighet.

Kyrkoledarens argumentation om tid och process underifrån och beskrivningen att stora teologiska förändringar kommer fram just så och inte genom “uppifrånbeslut” (Hagerius ord) är intressant och tankeväckande. Primärt låter formuleringen klok. Inte skall ett fåtal höga ledare eller förtroendemän fatta beslut som sedan pressas ut över församlingar i Hjo eller Hunnebostrand. Nej han beskriver i texten ovan en omvänd process.

Vardagligt underrede underifrån

Den intressanta frågan blir då hur styrs och hur utvecklas den processen i ett underifrån perspektiv? Här kan man se det på olika sätt. Antingen blir det som det blir eller så sår man för att få skörd. Man gödslar kanske också för att få större skörd.

Hagerius antyder anspråkslöst att när tiden är mogen bekräftas konsensus i beslut. Alltså “folkets vilja” manifesteras i det gemensamma. Ledarna roll blir att sammanfatta. Inte att leda. Någon annan har lett processen. Kanske Herren eller? Men är det så det går till hittills och just nu?

4.0. “Underifrånsteorin” i reell kontext

Kyrkans andliga ledare i Stockholm demonstrerar i Pridetåget för att hon “kan”

Kyrkans egna regionale ledare tillika organisationens  andliga ledare  i Stockholmsregionen, Jenny Dobers har stött verksamheten Pride, deltagit  i festivaltåget och supportat Pride med ord om upplevd kärlek. Hon deltar i paraden för att hon  “kan” och i solidaritet med människor som på grund av sin sexuella läggning förtrycks.(https://www.sandaren.se/nyhet/sjalvklart-att-kyrkan-finns-pa-plats-under-pride )

Här gick den faktiska kyrkoledningen rakt in i en process och ledde den inte alls i avvaktan på konsensus utan just i form av en utsedd andlig regional ledare som leder och visar på uppskattning av en aktivitet som manifesteras av de tågande och dess organisatör. En ledning inte bara i ord utan i konkret handling. Det är ju så en effektiv ledning leder.Men i denna form av ledning är det ju odiskutabelt så att kyrkan har valt att ta ställning och det väldigt tydligt. Man är inte neutral som regional andlig ledare när man de facto. agerar som bland andra ledaren i Stockholm gjort.

4.1. Underifrån teorin och en bitr. kyrkoledare Camnerins sågning av Paulus

Högsta kyrkoledningen gick fram såväl  i Sändaren och  som på kyrkans egen sida med följande budskap. https://equmeniakyrkan.se/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd/ 

Här hände det något mycket viktigt. Kyrkoledningen “kom ut” med sitt budskap. Paulus kom ut mitt sitt budskap som vi kan läsa i Romarbrevet 1 26-27 och han skrev så här:

“26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

 

Bitr kyrkoledare Camnerin. Hon anser att Paulus hade fel och hon har rätt.

Camnerin tyckte inte som Paulus, I Hagerius uttalade i ett tilltänkt “nedifrånperspektiv” kom Sofia Camnerin ut med ett uppifrånperspektiv.

“Läsarnas kyrka” grundat på lokala fria församlingar mötte ledarord förankrade i en personlig övertygelse av en akademiker och vald företrädare. Uppifrån.

 

4.2 Pastorsupprop om Pridetågssupport. De andliga ledarna som gick före och visade vägen för sina medlemmar.

För några år sedan skickade ett antal pastorer i Equmeniakyrkan brev till sina kollegor och ledare och uppmanade dem att ta fram och ikläda sig sin ämbetsklädsel och gå ut på Göteborgs gator och demonstrera i och med pridetåget.

Ett åsyna vittne berättade att de kyrkliga deltagarna hade gjort om texten på en älskad väckelsesång. Man sjöng högt på Göteborgs gator: Han har öppnat garderoben så att jag kan komma ut,  genom blodet….

Se gärna tidigare inlägg på denna blogg i denna fråga: http://178.62.71.187/?p=4479

Perspektivet är tydligt: Vi ledare manifesterar vår uppfattning om våra värderingar. Vi torgför dessa iförda kyrkans ämbetsklädsel vi fick vid högtidlig ordination då alla ordinerade lovade att bära fram kyrkans lära.

De andliga ledarna visade som ledare konkret vägen genom handlingar och föredömen.

Hagerius perspektiv faller rätt platt. Inte minst på grund av den hierarkiska organisationen och betoning av formell ordination, trohet till kyrkan och de regionala ledarnas roll som andliga ledare. Ledningen styr i handling liv och ord men låtsas i just denna fråga utgå från något annat.

4.3 . Om symbolik och profil

En argumentationsteknik som tillämpats har varit är att “vi går med i Pridetågen” för att visa sympati för utsatta och att “Störst av allt är kärleken”. “Men…allt i tågen gillar vi inte. Så uttryckte sig en av kyrkoledarna i Sändaren.

Vi har i vårt land andra opinionsbildande åsiktståg/demonstrationer. Första maj är väl känt.Få tror att Jimmy Åkesson skulle vara välkommen att paradera bredvid de röda fanorna med en Sverigeflagga till stöd för Svenska arbetare. Man måste dela arbetarrörelsens grundsyn för att tåga med där.

https://www.sandaren.se/debatt/joakim-hagerius-darfor-maste-hbtq-diskussionen-fa-ta-tid-0

Frälsningsarmén står för frälsningserbjudande, Fanor och baner står för en helhetsyn.

Sex lek med kors i RFSL kontext

Strypsex och våldsutövning är en del av den profil sm RFSL marknadsför. Den grundideologi som Priderörelsen grundas i. Som kyrkoledare anser vara värd att stödja moraliskt och till och med ekonomiskt stödja. (Hyror mm Pride Stockholm)

https://www.varldenidag.se/nyheter/rad-om-valdtaktslek-strypning-och-droger-pa-rfsl-sajt/repuia!lJG3PYDS4EcVhsnfKBZZw/

Att gå i ett tåg som värderingsmässigt anser att strypsex, förnedring och våldtäktslek är ok medför ju att man manifesterar de grundläggande värderingar som arrangören bygger på. Här har Equmeniakyrkan tydligt i ett “uppifrånperspektiv” stött rätt extrema yttringar som mer liknar det Bibeln antyder som en verklighet i Sodom. Jerusalems musikstycke Sodom (länk längst ned) verkar ha hög relevans.

5. Om kyrkoledarens ord: “tystnaden om HBTQ perspektiv i församlingsmiljö….”

I länken ovan från Sändaren använder sig kyrkoledaren av begreppet HBTQ-perspektiv. Som läsare måste man då utgå från att kyrkoledaren skriver det han menar. Alltså perspektiv på homosexualitet, bisexualitet, transsexualitet queer-perspektiv.

Han använder sig också av begreppet “HBTQ-personer“.

Antingen avser kyrkoledaren att det finns människor som är homosexuella, bisexuella, transsexuella och “queer”, allt på en gång eller så skall man uppfatta det som det står för en slags social folkgrupp eller en samling av människor med en egen uppfattning att de tillhör ett eller flera av de begreppet “personer” som kan härledas till ordet.

I perspektiv som kristen ledare är det rätt tveksamt att kategoriserar människor som underordnade en benämning bakom ett prefix (HBTQ-…) Om vi utgår från att vi alla är skapade och älskade av Gud och skapade till hans avbild handlar det ju om unika människor. Likheterna mellan oss finns där självklart också. Men om Svenne Svensk är homosexuell behöver det ju inte förknippas med Bisexualitet eller Trans?! Om Eva Svea är “trans” och känner sig som man måste den personen inte ses som homosexuell?!   Vad Equmeniakyrkans högsta ledning gör att sammankoppla dessa olika sexuella preferenser till ett begrepp och samtidigt överföra det till en  identitetsgrupp.

6. RFSL är en  medial “tungviktare” och normativ inom “HBTQ klustret

I HBTQ gemenskapen, ofta manifesterat av och i Pride deltar RFSL aktivt,

När kyrkoledaren Hagerius anför det han gör om HBTQ och när hans pastorer och diakoner i bild och text marknadsför regnbågsflaggan och de perspektiv den innehåller följer en identitetsmarkör.

Strypsex, drogsex, avföringssex mm är trender som uppskattas i HBTQ perspektiv och som marknadsförs av RFSL Stockholm. Man kan ha svårt att tro att en ordinerad pastor vill försvara den yttringen av livsstil.

Men….. när man ställer sig upp i ledet som hyllar denna ram så tydligt så de facto hyllar man RFSL värderingar. Kan det vara en kyrkolednings åsikt. Nej jag tror absolut inte det men i verkligheten har kyrkan av olika skäl avstått att se vad det är som man gillar och därvid analyserat sina olika paradigm.

https://www.varldenidag.se/nyheter/rad-om-valdtaktslek-strypning-och-droger-pa-rfsl-sajt/repuia!lJG3PYDS4EcVhsnfKBZZw/

8. Trygghetsskapande symbolik?

Kyrkoledaren balanserar mellan olika värdesystem och åsiktsprioriteringar och spaltar snabbt upp olika trender och förhållningssätt till den så kallade HBTQ frågan. En tankelinje är följande:

“I någon församling behöver en kompakt tystnad brytas, i en annan församling finns slitningar på grund av olika övertygelser att hantera och i en tredje församlingar är det sedan länge självklart att regnbågen som symbol möter i kyrkans entré och signalerar trygghet.

Läsaren möter olika förhållningssätt:

  • En tystnadskultur som behöver brytas,
  • Slitningar på grund av olika övertygelser och
  • Ett tredje som signalerar trygghet sedan länge och därtill självklart att regnbågssymbolen i kyrkans entre ett signal instrument

    Regnbågsgatan som leder fram… Signalerar den trygghet välkomnande inkludering och månne evangelium?

     

    Tryggare kan ingen vara i en kyrka med denna flagga i entre

Kyrkoledaren antyder om än något sublimt att pride-symboler i kyrko- entre signalerar trygghet.

Men….

Det kan också förhålla sig som så att denna världsliga symbol för “inkludering” är en tydlig symbol för exkludering och markering av utanförskap för personer med en klassisk kristen tro.

Offrande gudstjänstbesökare. Exkluderad eller inkluderat eller bara frälst av nåd!

9. Lite alternativa synsätt att brottas med.

Så här skrev Olof Edsinger i Expressen:

“Aposteln Paulus kritiserar till exempel homosexuell praktik mellan kvinnor såväl som mellan män, samtidigt som han talar om män som ”upptändes av begär till varandra” (Romarbrevet 1:27). Inget av detta passar in på tesen att det handlar om pederastri eller exploaterande sexualitet.”

Romarbrevet 1 26-27

“Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.”

Den som tror på att Bibelns ord är Guds ord kan se den världsliga färgsprakande regnbågssymbolen som just det s om Paulus beskriver. Då känner sig en sådan person helt utanför. Då välkomnar kyrkan den enskilde sökaren med en tydlig inbjudan till utanförskap.

11. Olika sätt att grunda ett ställningstagande

Joakim Hagelius för ett resonemang där han diskret försöker gå runt ett ställningstagande, Men han  tar reell ställning i det han kallar HBTQ frågan. Här nedan redovisas kort några andra perspektiv.

Bibelläraren Björn G Donobauer går igenom elva skäl till varför den klassiska evangeliska tron inte är integrerad i den moderna pridevärlden.

Björn G Donobauer

https://donobauersvenska.blogspot.com/2018/07/blogtext-pride.html

En annan teolog är professor Anders Gerdmar som resonerar kring samma frågor som Equmeniakyrkan lyft fram.

“Kristenheten i Sverige står i en avgörande valsituation när det gäller hbtq-frågor. Det menar teologen Anders Gerdmar som på grund av denna övertygelse är aktuell med en bok om Bibelns syn på äktenskap och hbtq.

– Vi saknar gudsfruktan i kristenheten och förändringen i bibelsyn och synen på samkönade relationer är tecken på det, säger han”

Anders Gerdmar Teolog och professor

https://www.varldenidag.se/nyheter/han-bemoter-kristnas-splittring-i-hbtq-fragan-med-ny-bok/repuhx!stik6IxVJX8xZnRxYc79Q/?fbclid=IwAR3oC_YqpsqcZ-Cz7PAkZ1_sPbbB6LCUrhNCfbCsS8foCWnGy6atOUq8FUA

 

 

Svenska Evangeliska Alliansen SEA har  också behandlat liknande frågeställning. https://www.sea.nu/produkt/bekanna-farg-kyrka-och-hbtq-i-en-regnbagsfargad-varld/

Teologen och författaren Olof Edsinger har i tidningen Expressen lagt fram texter i en diskussion med Joel Halldorf. Här är Edsingers artikel i bifogad länk. https://www.expressen.se/kultur/vi-talar-fortfarande-forbi–varandra-i-hbtq-fragorna/

Olof Edsinger

Viktigt för kyrkan att gå på djupet i hbtq-frågorna (Världen idag)

 

12. Objektivitet, opartiskhet, tillit till processer underifrån och att samla det heterogena till en robust enad helhet

Ordet “Ledare” är ett epitet med ett underförstått innehåll. Ibland med en slags kvalitetsindikation avseende roller och förväntningar. En ledare leder med ord men i hög grad med handlingar och verkställighet. Tomma ord är ingen ledning.  Kyrkoledaren i Equmeniakyrkan skriver en balanserad välskriven text ut sina ord om något önskvärt. Men dessa ord är inte alls i harmoni med ledningens konkreta handling utifrån den roll man axlat.

Att hålla samman disparata åsikter i väldigt viktiga frågor i det som benämns som robusthet är inte enkelt. Men kyrkoledarna har dock tydligt satt ned foten genom att konkret alls inte vara neutrala i såväl teologin som praktik. Neutralitet eller opartiskhet är inte enkelt men ofta helt grundläggande för förtroende. När ord blir ord utan verklighet minskar förtroendet och tilliten.

 

Journalisten Carina Bergfelt blev med tiden alltmer hyllad för sina insatser. Men deltagande i en privat fest med viktiga politiker och en godhjärtat insamling för utsatta barn blev en förtroendeklyfta i opartiskheten i Public Service. Hon togs bort från strategiska arbetsmoment. Kyrkoledningen borde med helt andra ambitioner vara ytterst måna om att inte skapa utanförskap utan inkludering också av de medlemmar som säger sig stå för klassisk kristen tro och kanske till och med klassisk baptism. Det är svårt att se tydliga spår av sådana försök och exemplen från texten här är bara några få av flera. Det behövs en helt annan ambition för full tilltro.

 

Hur är det egentligen idag?

Rockbandet Jerusalem ställer en kontroversiell fråga framför varje lyssnare i påståendet om vad Sverige är idag utifrån en biblisk kontext. Låten  Sodom har flera år på nacken men de nästan profetiska påståendena driver varje lyssnare och läsare till att pröva den egna positionen. Stryp sex, korsfästa och piskande kroppar med blodröd hud blir medel för sexuell njutning. Det för osökt tankar till såväl Baal som Sodom. Är det sådan verksamhet som genom långsamt mognande  skall normaliseras. Eller polysexuella relationer som den ordinerade Equmeniapastorn ser som ok för kristna. Den logiska följden av detta blir ju kyrkligt månggifte “för trohetens skull” i den “flersamma” relationen. Kryddat av de välkända orden Störst av allt är kärleken.

En reflektion i biblisk kontext är välgörande på alla sätt.

“JERUSALEM OCH ULF CHRISTIANSSON ropar ut sin fråga om var Sverige är idag! Varje lyssnare har att självständigt ta ställning och agera i såväl bön som handling.

https://music.youtube.com/watch?v=P-iPtQ82yPA&list=RDAMVMP-iPtQ82yPA

Publicerat i Äktenskapet, Baptism, Bibeltolkning, Debatt, Ekumenik, Evangelisation, Okategoriserade | Lämna en kommentar

EQ-kyrkan utlyser Klimatnödläge!

Delningslänk: http://178.62.71.187/?p=6955

Läget är allvarligt och frågan är om det i framtiden kommer att kunna finnas något mänskligt liv? Atmosfären är fylld av skadliga partiklar som hotar livet och den mänskliga utvecklingen. Kyrkoledningen inser att nu behövs krafttag för att kunna rädda en möjlig framtid.

– Vi har uppmätt kraftigt förhöjda värden av förgiftning i atmosfären, säger Svenne Larsson, Kyrkoledare. Gränsvärdet för en Gemensam Framtid är 300 VPM, men den är redan överskriden och vi närmar oss nu snabbt 450 VPM som är den absoluta gränsen där inget liv längre kan existera. Det mer koncentrerade kärnvärdet VPP visar egentligen en ännu allvarligare utveckling och har i senare mätningar visat på skyhöga värden på uppemot 800 VPP i vissa församlingar. VPM står för Villolära per medlem och mäts som andel obibliska tankar som florerar i gemenskapen. Kärnvärdet VPP mäter Villolära per Pastor vars funktion är att visa vilka nivåer av skadliga andliga partiklar som medlemmar kan utsättas för i koncentrat när församlingen samlas i grupp.

– Det är en enorm utmaning att kunna vända utvecklingen, och det är så många olika områden där en förändring måste ske, säger Kyrkoledare Svenne Larsson. – Vi har medlemmar som inte längre läser Bibeln alls. De säger ”Kärleken är störst, det står i Bibeln”, och sedan hittar de på resten själva, oavsett område. Vi har elever på våra pastorsskolor som trimmas i att ifrågasätta skrifternas trovärdighet och som uppmuntras att konstruera nya helt banbrytande teologier som ingen någonsin kunnat tänka sig förut. Vi är jättenoggranna och högtidliga vid ordination av nya medarbetare men sedan kan de nya andliga ledarna hitta på nästan vad som helst i sina tjänster utan åtgärd från vår sida.

– De kanske säger att islam är en lika bra väg till Gud, eller att polygami, otrohet eller våldssex är fullt kompatibelt med kristen tro. De kanske säger att en klassisk kristen tro är en rutten människosyn. Eller också gör de om hela det kristna konceptet till att bara handla om politik, där Guds folk Israel skall hatas, bara socialism eller kommunism anses som ett rättfärdigt liv och Guds rike skall komma genom politiska och materiella vinster. Eller evangelister som mest bara vill frälsa naturen. Det är ju egentligen helt Coco fortsätter Svenne Larsson, men det är egentligen bara när någon kommer ut som riktigt bibelförankrad konservativt evangelikal eller karismatiskt kristen som vi i kyrkoledningen brukar gå ut och ta avstånd med lite starkare ord. Det blir så, tyvärr, när så många medlemmar har kommit snett i tillvaron, vi måste helt enkelt hålla alla hyfsat nöjda.

– Men nu får vi nog ändå fundera lite när de skadliga ejMissionsgaserna har nått så oanade höjder, säger Svenne Larsson. Över 300 VPM är faktiskt en väldigt allvarlig signal från våra mätningar och det kan bli så att vi faktiskt tydligare får särskilja personen Jesus från vår kyrkas teologi framöver. Medlemsutvecklingen talar sitt tydliga och obarmhärtiga språk men kanske kan vi hitta en helt egen banbrytande profil, precis som t.ex. IS gjort som fristående kraft till islam. Om vi säger att den fulla sanningen har kommit till vår värld först nu, med EQ-kyrkans tillblivelse, då kanske vi kan hitta en helt egen profil som människor attraheras av.  Och då behöver vi inte mäta VPM längre, eftersom vi har vår egen lära då. Jag tror verkligen på EQ-kyrkans framtid, det är ändå först i vår moderna tid som Guds fulla uppenbarelse har manifesterat sig i våra hjärnor. Det är Evangelium Queer, avslutar Svenne Larsson.

Reporter

Publicerat i Bibeltolkning, Församlingsliv, Okategoriserade, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar

Slaget om porten är slaget om borgen!

Frågan om samkönade äktenskap är het inom Evangeliska Frikyrkan(EFK) och kyrkosamfundet riskerar att splittras utifrån denna fråga. Det är sorgligt men rimligt. Det är en rimlig fråga att spräcka ett samfund på.

Beror det på att just denna fråga är så central och tillhör kärnan i kristen tro? Nej, tvärtom. Homosexualitet nämns bara ett fåtal gånger i bibeltexterna och ämnesområdet tillhör de mer perifera livsstilsfrågorna ganska långt från kärnan av synd, frälsning och Jesus försoningsverk till erbjudande för alla.

Men det avgörande här är att HBTQ-frågorna är bärare av något annat som är helt grundläggande. Det är inte HBTQ-frågorna i sig som är de viktiga utan vad de bär med sig ifråga om synen på Guds Ord, Bibeln och hur Gud meddelar sin vilja till oss. Här bekänner sig EFK som evangelikalt vilket bland annat innebär en tro på Bibelordets auktoritet och bibeltexterna som uttryck för Guds vilja till oss. De nya förslagen på synsätt kring HBTQ-frågor i EFK lägger istället auktoriteten hos en humanistiskt individcentrerad samtidspopulär världsbild som får tolkningsföreträde över bibelorden och bibelorden anpassas genom diverse tolkningsmanövrar och teologiskt fix och trix till den förutbestämda slutsatsen.

Skeendet liknar när en medeltida här vill inta en borg. Försvararna förskansar sig bakom de höga yttre murarna där de har bäst möjlighet att försvara sig mot hotulla angrepp. Angriparnas metod är bland annat att genom en murbräcka försöka slå in den stora porten i muren för att ta sig in i borgområdet. Försvararna försöker få porten att hålla. Det är lätt att missförstå slaget om porten som att det bara gäller en liten del av det stora slaget. Men det är som regel det helt avgörande momentet. Kan angriparna forcera porten ligger hela borgområdet öppet för invällande arméer och försvararnas långa murar tappar sin betydelse. Kanske finns en inre försvarsmur runt själva borgens kärna men som regel har denna inre försvarsring ett betydligt sämre skydd och diffusare gränser. Det perifera försvaret av den yttre porten är helt avgörande för hela slagets utgång och porten måste stå fast.

Bibeln om äktenskap och homosexualitet
Anledningen att HBTQ-frågorna i kristen kontext får funktionen av den stora porten är att Bibeln är så konsekvent och entydig i sitt förhållningssätt till utlevd homosexualitet. Det är inte så vanligt med så extremt konsekventa linjer i teologiska frågor i Bibeln. Det kan finnas mängder av olika texter på ett tema där fullt rimliga tolkningar kan leda i lite olika riktningar. Det kan t.ex. gälla materiell välfärd, våldsanvändning, ledarskap i församlingar o.s.v. Gällande homosexualitet och samkönade äktenskap är dock bibelns förhållningssätt helt konsekvent rakt igenom och på flera olika sätt.

  1. Bibelorden om homosexualitet. Det finns väl inte ens 10 texter sammanlagt som tar upp homosexualitet på ett uttalat sätt i Bibeln. Det visar att det inte är någon kärnfråga men kanske också att det inte varit någon fråga för debatt. Guds riktlinjer var självklara. Kanske var också företeelsen mindre utbredd i dessa kulturer. Men det viktiga är att samtliga bibelord som finns är uttryckligen negativa till homosexuell utlevnad och ser det som ett uppenbart avsteg från Guds vilja. Det finns alla möjliga försök att tolka bort dessa bibelord på alla möjliga sätt men försöken har genomgående svag substans. En enkel och naturlig läsning av bibelorden, även med noggrann hänsyn till dess historiska kontext, ger en självklar slutsats som helt ligger i linje med bibelorden precis som de står och är översatta.
  2. Bibelns undervisning om äktenskapet. Här finns det många fler texter och som tar upp många olika aspekter. Men en grundläggande självklarhet finns det alltid i de undervisande texterna. Guds instiftade äktenskapsordning utgår från kvinna och man i ett troget förhållande. I den direkta och ganska omfattande äktenskapsundervisningen finns inte hänvisning till eller utrymme för samkönade äktenskap någon enda gång och all undervisning utgår från förutsättningen kvinna-man. Inte bara trohetslöftet är den uttalade grundstenen för äktenskapet utan även den omistliga kombinationen man-kvinna.
  3. Guds skapelseordning. Guds goda, väl uttänkta och anvisade skapelseordning finns förstås i Första Moseboken men finns också uttryckt på en rad andra ställen i både gamla och Nya Testamentet, inte minst i samband med äktenskapet. Skapelseordningen bygger på komplementaritet och Guds goda vilja för mänskligheten. Kvinnan skapas för komplementaritet till mannen genom sin skapade natur att vara annorlunda än mannen. Det finns en avsiktligt skapad skillnad i både förmåga och utseende som gör man och kvinna fysiskt, sexuellt och själsligt kompatibla med varandra. Den skapade olikheten i han- och honkön ger också en direkt funktion för fortplantning och släktets överlevnad och utbredning, vilket bör ske i sammanhang av trogna och trygga familjer. Hela skapelseordningen krockar direkt med samkönade relationer som varken är sexuellt och fysiskt kompatibla eller kan erbjuda könens mer själsliga komplementaritet, eller på något sätt leda till fortplantning genom familjens ”egen produktion”. Bland alla de borttolkningsförsök som gjorts av bibelord har det väl sällan setts någon genomtänkt idé om hur Guds goda skapelseordning och tankar skulle se ut för det samkönade äktenskapet. En relation som varken är fysiskt eller själsligt komplementär, där parterna inte är sexuellt kompatibla och som aldrig kan leda till fortplantning. Det är svårt att skissa Guds goda skapelsetankar för den typen av relation.
  4. Kärleksbegreppet kopplat till normer i Bibeln. En vanlig metod i liberala bibeltolkningsmodeller är att lyfta upp kärlekstexterna över alla de riktlinjer som finns i Bibeln. ”Kärleken är större” och därför får dessa bibelord fungera som ett slags suddgummi för alla slags texter om riktlinjer som upplevs besvärliga. Och det är riktigt att kärleken är det viktigaste men Bibeln beskriver inte ett motsatsförhållande mellan Gud som Kärlek och de riktlinjer om livet som Gud vill förmedla. Riktlinjerna är snarare ett uttryck för Guds kärlek och därför är också Bibeln en bok(böcker) fulla av bud för hur livet bör levas. Alla dessa texter har ju lett till uppfattningen hos många att kristendomen bara är en massa regler. Men det viktiga i detta sammanhang är att Bibelns alla starka texter om kärlek sker i stor samstämmighet med att det också ges många riktlinjer för det kristna äktenskapet, samlevnad i stort och synen på trohet, ömsesidighet, sex, homosexualitet, barnuppfostran, ansvarsuppdelande o.s.v. Teologiskt liberal uppdelning av texter i t.ex. Nya Testamentet i texter som gäller och texter som inte gäller är helt främmande utifrån evangelisk kontext.

När Bibeln är konsekvent entydig i en viss fråga men vissa grupper ändå hävdar att Guds vilja är precis tvärtom, så beror det på att själva ursprungskällan för uppfattningen inte kommer från bibelordet. Det är tankar sprunget ur samtidens samhälle och med en helt annan grund. Tankesättet får därför en dramatisk betydelse för hela samfundets liv om det godkänns och välsignas som en helt legitim modell för att driva och leva som församling. Samfundets dagar som bekännande evangelikalt är då räknade.

Slaget om bibelordets ställning
Porten i ringmuren handlar om det grundläggande sättet att förstå Guds vilja. En klassisk modell bygger på att läsa Bibeln på ett enkelt och naturligt sätt, ta till sig den historiska kontexten mer noggrant om du vill vara lite mer avancerad, och sedan fundera på hur Bibelns budskap och Guds vilja bäst kan tillämpas i vår tid utan att förvrängas.

Angriparnas modell bygger på att alla bibeltexter skall läsas ur en humanistisk individcentrerad nutidsmodell som i princip i förväg avgör vilka slutsatser som är godkända. När det ”står fel” i bibeltexten görs stora ansträngningar att tolka bort innebörden genom mer eller mindre spektakulära tolkningsmanövrar. Eller så säger man att texten helt enkelt inte gäller för att den bryter mot någon överordnad kärleksprincip som har företräde och som suddar ut vikten av det specifika bibelordet.

När detta sätt att läsa Bibeln tar sig innanför murarna kan det användas på alla slags frågor och samfundets inre försvar är nedbrutet så att angriparna kan härja fritt över hela området. Kanske finns det en inre försvarsmur att kan samla sig inom, att ”behovet av personlig frälsning är aldrig något vi tummar på” eller så, men ofta är detta kärnförsvar mer diffust, svårförsvarat och när största delen av området redan är intaget kommer slutresultatet ändå alltid bli förlust.

Det är lätt att jämföra med andra sammanhang. I vissa kyrkosamfund är ett klassiskt bibelstudium i stort sett passé och mossigt. Det som gäller nu är ju olika teologers tankar om Bibeln och deras självkonstruerade modeller om hur Bibeln skall förstås. Teologin ses som något konstruktivt, dvs läror är något som teologer kan ”skapa” och all nytolkning och helt banbrytande tankar ses som något extra fint som kan ge teologen ett Namn.
Debatten sker sällan med Bibeln som grund utan bara människors tankar OM Bibeln som främsta källa. I praktiken kommer man bara att följa nutidssamhällets olika strömningar, med viss fördröjning.

När EFK skall processa HBTQ-frågor under ett par år är den egentliga frågan om EFK vill fortsätta att vara ett bekännande evangelikalt samfund eller om man vill lägga ett humanistiskt nutidsanpassat tolkningsfilter över hela verksamheten, där församlingar och enskilda fritt och godtyckligt utifrån personliga preferenser kan välja vilka Guds sanningar är.

Om slutsatsen blir att varje församling får välja linje själv och att EFK erkänner olika hållningar så är det ett effektivt sätt att öppna Stora Porten och låta nytolkningarna välla in i den inre miljön. Den inre sekulariseringen tar snabbt över borggården och EFK kommer inte länge att kunna kalla sig evangelikalt. Snart kommer nya krav på att den nya hållningen skall tvingas gälla för alla. Därför är det en bra fråga att spräcka ett samfund på. Slaget om porten är slaget om borgen.

Publicerat i Äktenskapet, Baptism, Bibeltolkning, Debatt, Församlingsliv, Samhällsfrågor | 3 kommentarer

Ordination och världslig konformitet. När tidsålderns och medias ord skaver mot Bibeln och faktiska troslöften ändras lätt tolkningen som en strå för vinden.

1. Bakgrund

Det finns några kyrkor för vilket invigning eller installation av pastorer och diakoner är väldigt viktig. Equmeniakyrkan har blivit en sådan och liknar i vissa stycken alltmer en Svenska kyrkan “light”.

Synen på tjänsten inom kyrkan ses som ett ämbete som kombineras av löften och regelverk. Inom en angiven ram ges befogenheter och skyldigheter. Det öppnar också för ansvar och myndighetsutövning såsom juridiskt bindande vigselrätt och juridisk hållbar tystnadsplikt.

Ordinationen kan ses som en överenskommelse mellan Herren, den ordinerade och dennes huvudman, kyrkan och församlingen. Den utgör också inte bara formellt utan reellt ett slags kvalitetsstämpel. Den ordinerade har genomgått och godkänts i en formulerad utbildningsprocess som är anpassad efter huvudmannens (kyrkans) tro, lära och behov. Det betyder att iklädd ämbetet finns en medskickad stämpel på vad den ordinerade  kan och ideologiskt och teologiskt representerar. Equmeniakyrkans kyrkohandbok lägger i sina avvägda rutiner ut en ritualiserad ram för ämbetsordinationen.

Inom näringslivet finns det många företag som ger sin anställda tjänstekläder utformade på ett sådant sätt att den anställde befäster företagets identitet. De utformas så att de representerar företaget och ger kunden en bekräftelse på vem den anställde verkar för. Så gör ibland vissa kyrkor men kanske inte genomtänkt utan grundat på tradition.

Detaljhandel och identitet. Det yttre symboliserar företagets kärnvärden

Herrar med religiös symbolisk klädsel. Yttre och yta symboliserar kärnvärden, status, makt, tradition, pålitlighet och tillit

 

 

Equmeniakyrkan har allt sedan den skapades lämnat äldre baptistiska verksamhetsformer organisation och verksamhet och orienterat sin profil mot mot de former som statskyrkosystemet en gång skapat. Formella ordinationen för tex diakoner ersatte avskiljning i församlingen osv. Med denna process följde benägenheten att pryda den avskildes det tjänsteklädsel av pampig art! Vilket i sig inte behöver vara fel men värt att notera. De skriftlärda under Jesu jordetid hade också pampiga och rituellt formade kläder.

Uppvisning i blått. En yta som symboliserar enhet och löften. Vad betyder då detta?

 

2. Vad innebär pastors och diakon-ordination i Equmeniakyrkan?

Så här beskrivs det av kyrkan själv:

“Kvinnor och män ordineras till diakoner och pastorer efter beslut i kyrkokonferensen. Diakon och pastor utgör två delar av den ordinerade tjänsten med olika inriktning och uppdrag. Den ordinerade tjänsten hör till kyrkan och tar sig uttryck i aktiv tjänst i församling genomförs diakonala eller pastorala uppdrag men behöver inte vara av anställningskaraktär.

Ordinationen innebär bekräftelse på Guds och människors kallelse samt ger behörighet till tjänst i församlingarna. Vid ordinationen bekräftar diakoner och pastorer sin tro på Jesus Kristus, sin vilja att följa Equmeniakyrkans gemensamma ordningar och att arbeta för Kristi kyrkas synliga enhet och förverkliga kallelsen med Kristus som förebild. Genom installation mottar den lokala församlingen diakon och pastor.” (Equmeniakyrkans Teolologisk grund)

I kyrkohandboken för Equmeniakyrkan föreskrivs ordningen för den viktiga och högtidliga installationen som skall ske vid kyrkomötet ,( sid 237) Allt pekar på att detta anses som en synnerligen viktig del av kyrkans inre liv och verksamhet.

Grunderna i denna text utvecklas ytterligare. Man bekräftar att man lovar följa kyrkans ordningar. Men intressant är också beskrivningen om tjänstens tidsbundenhet och ev. koppling till församlings tjänst. Man anses vara ordinerad och företräda kyrkan så länge man är ordinerad oaktat anställning!

3. Livslång ordination – inte enbart för en person med anställning i kyrkan

Equmeniakyrkan har visat att ordinationen är livslång. En person upphör inte att vara diakon eller pastor den dag hon/han slutar att arbeta som diakon/pastor eller blir pensionerad.
Många medarbetare utan formell avlönad tjänst som diakon eller pastor fullgör viktiga
uppgifter i församlingen eller i andra sammanhang. Identiteten som diakon eller pastor finns där, även om någon väljer en annan yrkesbana en kortare eller längre tid.”

4. Tillsyn och ansvar enligt Equmeniakyrkans principer

Kyrkoledare och regionala kyrkoledare har en stark ställning.De ordineras till sina ämbeten. De är med när en pastor eller diakon installeras i lokal församling för att markera och stärka helheten Eva samhörigheten förtydligad av kyrkans högsta andliga ledning. De har dessutom på sitt uppdrag att utöva tillsyn över de ordinerade så att de fullföljer sitt uppdrag enligt löften och ömsesidigheten vid ordinationen.

5. Hur tänker verkar och kommunicerar en ordinerad pastorern utifrån löften och kyrkans förväntan på tjänst?

Ordinerade pastor i ämbetsdräkt

Equmeniakyrkan består av en står bredd av församlingar med olika bakgrund och tradition. Det är ett av kyrkans utgångskoncept. Men hur brett kan en kyrka verka om den inte skall förlora sin identitet eller till och med sin teologiska grund. En ordinerad pastor är Esther Kazen. Hon har framträtt som en nät baserad feminist präst och framför sina åsikter till läsare och som svar till enskilda som frågat. Hon marknadsför sig själv och sitt budskap iförd Equmeniakyrkans pastorsdräkt.I en bok som pastorn skrivit kan man läsa följande.

Det finns kyrkor som rekommenderar celibat för personer med viss sexuell läggning. Och visst får en leva i celibat om en vill. Men för den som vill dela livet med någon, ha sex med någon, vardagsbråka med någon, kyssa någon eller storhandla med någon – så rekommenderar jag i stället samliv. Med valfri person eller valfria personer.

Oavsett pronomen. Så länge personen eller personerna i fråga själva vill dela livet, ha sex, bråka, kyssa eller storhandla med dig är det fritt fram.

Jag är övertygad om att det är fullt kompatibelt att vara kristen och samtidigt dela livet med någon en älskar. Med sex och barn och allt. Om en vill. Och i övrigt är det även 

– fullt kompatibelt att vara kristen och sambo, gift, skild, en av personerna i ett kollektiv, singel, monogam, polyamorös, asexuell, förälder, barnfri …

Det går alldeles utmärkt att vara kristen och leva i något annat än hetero-tvåsamhet-med-barn-livet. “

(s 105 ur E Kazens bok)

6. Några kommentarer från en läsare och baptist om tillämpning av ordinationen

Ordinerade pastor Esther Kazen proklamerar och förkunnar sitt evangelium väldigt tydligt. Hon redovisar det som övertänkt nedskrivet i en bok. Här finns stora likheter i texten med det som tidigare framförts i andra medier. Inga ord slarvigt formulerat. Alla berörda kyrkoledare kan läsa kollegans budskap. Hon uppträder ofta i foto i sin ämbetsdräkt och representerar tydligt sin kyrka. Och tillsynsansvariga tycks gilla.

Världen idag redovisar mer av samma men med kanske annorlunda språkbruk för delar av innehållet i Guds ord:

– “Representanter för Nätverket för klassisk baptism citerade i en debattartikel i Dagen under sommaren flera kontroversiella uttalanden som Esther Kazen, mer känd som ”Feministpastorn”, gjort, främst via sitt instagramkonto.

Equmeniapastor som hitttar “annan” skit b Bibeln

Equmeniapastor: I Bibeln finns rasism, homofobi och en hel del annan skit

Kazen har bland annat påstått att det i Bibeln finns

rasism, homofobi och en hel del annan skit”, menat att det är fullt kompatibelt att vara kristen och polyamorös, och beskrivit abort i positiva ordalag.”

 

 

 

7. Andlig och praktisk vägledning av Equmeniapastorn Kazen.

Utdrag från pastorns hemsida: Frågor och vägledande svar.

Det finns kyrkor som rekommenderar celibat för personer med viss sexuell läggning. Och visst får en leva i celibat om en vill. Men för den som vill dela livet med någon, ha sex med någon, kyssa någon eller storhandla på Willys med någon – så rekommenderar jag istället samliv. Med valfri person. Oavsett pronomen. Så länge personen/personerna ifråga själva vill dela livet, ha sex med, kyssa, eller storhandla på Willys med dig.
Det jag vill säga är alltså att JA jag är övertygad om att det är fullt kompatibelt att vara kristen och samtidigt dela livet med någon en älskar. Med sex och barn och allt. Om en vill. (Och i övrigt även fullt kompatibelt att vara kristen och sambo, gift, skild, leva i kollektiv, singel, monogam, polyamorös, asexuell, förälder, att aldrig vilja ha barn… Det går alldeles utmärkt att vara kristen och leva i något annat än hetero-tvåsamhet-med-barn-livet. Men självklart är även det kompatibelt.)
Vill du läsa mer om VARFÖR jag är övertygad att detta är okej? Läs mina tidigare inlägg “Bibeln & Kärlek” och “Bibeln & Sex” och “Att läsa Bibeln”

Fråga till pastorn:

    • vad är din åsikt till att ha engångsligg, sex utan kärlek eller sex utanför en relation? Även om många progressiva kristna tycker det är okej att ha sex utanför äktenskap så finns det fortfarande väldigt många som fördömer eller moraliserar de som väljer att ha sex utanför förhållande eller/och sex utan kärlek. Därför jag frågar.

    • Equmeniakyrkans ordinerade pastor svarar:

      @gsus_kristus hej! Jag tycker som i mycket annat att så länge det görs med respekt, samtycke och fri vilja så är det 👍🏼 jag vet att jag nog är mer “liberal” i detta än många av mina medkristna, men jag tror verkligen inte det är något “syndigt”. Som med det mesta annat så är det ju viktigt att vara försiktig och lyssna på sig själv, det kan ju såklart bli komplicerat med sex utan känslor, men inte nödvändigtvis. En bra riktlinje är väl att vara rädd om sig själv och den en är med 😊

    • Fråga till pastorn:
        • Hur tänker du kring polygami? Står inte de ganska tydligt i bibeln att man ska vara två? Dessutom brukar polygami oftast få negativa konsikvenser för främst kvinnor

          Equmeniakyrkans ordinerade pastor svarar:

          @filippan_j hej! Jag fick ganska många frågor om just polygami efter detta inlägg och har avvaktat lite med att svara för att formulera mig rätt, men kortfattat vet jag att det finns polyamorösa kristna människor och de måste få finnas. Många av samma argument kan användas som när vi pratar om samkönade relationer till exempel.

          Equmeniapastorn kommenterar ytterligare:

          … sen finns det också en skillnad på klassisk polygami och att vara polyamorös. Och som för alla sorters relationer så är det ju viktigt att ingen är i relationen mot sin vilja, behandlas illa osv.

          8. Fler tankeväckande förkunnelser från ordinerad diakon inom Equmeniakyrkan

Anna Ardin är ordinerad diakon i Equmeniakyrkan. Grunderna för ordinationen och bekännelse om acceptens och trohet gentemot kyrkan är väldigt lika det det som gäller för pastorer, enligt kyrkans handbok.

Anna Ardin är och har varit starkt politiskt engagerad och lät sig själv intervjuas i TV utifrån sina möten med Julian Assange  och sitt “hångel”(hennes egna ord) med honom och hur hon av honom blev utsatt för en våldtäkt av den välkände profilen. En våldtäkt som blev en världsnyhet.

Men inom kyrkan har hon under flera år varit en uppmärksammad person. Hon fick till exempel i uppdrag av Equmeniakyrkan att utreda framtidens diakoni och skrev i handling/bok med titeln Profetisk diakoni. Såvitt känt är har kyrkan inte taget beslut om Ardins förslag.

Anna Ardin. Aktiv politiker och diakon i Equmeniakyrkan. Foto; Equmeniakyrkans info

Ardins politiska engagemang och hennes kyrkliga diakonala går hand i hand. Det kanske inte är så konstigt men i Ardins fall uppmärksammas et då kopplingen mellan uppdrag i Socialdemokrater för tro och solidaritet (fd Broderskapsrörelsen) diakonin och förhållandet till jihadism är unikt

Nättidningen Ledarsidorna (www.ledarsidorna.se) och utgivare Johan Westerholm har gjort ett antal analyser och medföljande artiklar om Jihadism, Israelsyn, politisk populism mm. I ett flertal artiklar på Ledarsidorna redovisas samband mellan Ardin och stöd till och engagemang för jihadistiska grupperingar. Westerholms artiklar är unika med stort källmaterial och ger en avslöjande bild av förhållandet mellan Svenska kyrkan och delar av Equmeniakyrkan avseende islamism och jihadism.

9. Equmeniakyrkans ordinerade diakoner avger “pastorsliknande” löften i kyrkomötet. Men nu tycks en diakon skapa sin egen religion

Att bli diakon inom Svenska baptistsamfundet var en fråga för den enskilda församlingen och den person som väldes eller “avskildes” som diakon. Rollen kunde variera mellan olika församlingar men likheterna med pingströrelsens begrepp”äldste” är stor. Diakon var en betrodd lekman. Personen valdes av den lokala församlingen.

Med Equmeniakyrkans entré centraliserades och “byråkratiserades” diakon rollen. Diakonen utses av Equmeniakyrkan centralt och ordinieras av kyrkan centralt och självaste kyrkomötet är inblandat. Processens förändring medförde en stark centralisering av kyrkans diakoni. Med centraliseringen förde en ambition om en slags kvalitetsgaranti. Denna manifesterades med den regionala och de centrala kyrkoledarnas uppföljningsansvar. Diakonerna måste underställas sin löften och sin verksamhet gentemot kyrkan.

Ovanstående är en bakgrund när den i medier kända diakonen Anna Ardins texter och förhållningssätt begrundas.

10. Diakonen Ardins texter

Här nedan ett av flera exempel på Anna Ardins texter och förkunnelse:

“Och här har religionen sin kanske allra viktigaste uppgift. Att förklara att det finns någon att luta sig mot, någon som står vid vår sida, någon som kallar oss att verka för sitt rike – att vi är inbjudna att vara med i den goda kampen! Inte i extremisternas förenklade kamp, som kapitaliserar på vi:et och dom:et, utan i den riktigt svåra och radikala kampen för sanning och försoning.

Inom kristen tro tänker många att Jesus är den enda vägen till Gud. Jag tror att det kan vara så. Men jag har också insett att de flesta som faktiskt hittat Gud stavar den kraft jag kallar Jesus på något helt annat sätt. Ibland stavas det vägen, ibland sanningen och ibland livet. Jag ser Jesus hos den som har kärlek i sitt hjärta, även om den kallar det Allah, Krishna, humanism eller sunt förnuft.

Mina systrar och bröder i tron är de som verkar för att skapa vägar mellan hjärtan. Inte de som använder ordet Jesus som en vattendelare för att skilja människa från människa. Mina trossyskon är de som kämpar för att insikten om att mänskligheten är ett enda vi. Inte de som använder ”kristna värderingar” för sina egna politiska syften.”…..

Text: Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och förbundsstyrelseledamot i Socialdemokrater för tro och solidaritet”

Texten ovan från islamsk skrift utgiven av organisationen Ibn Rush:

Krönika: Mina trossyskon skapar vägar mellan hjärtan

11. En baptistisk lekmans och läsares kommentar till ovanstående proklamation

Inom kristen tro tänker många att Jesus är den enda vägen till Gud skriver diakonen. Hon “tror” att det kan vara så. Men sen kommer en ny mening…”men“…och då lämnar hon den klassiska kristna bekännelsen och proklamerar att hon “insett”  (inte tror utan insett)att de flesta(!!!!, red. utropstecken) hittat Gud på annat sätt. Att den hon kallar Jesus kan vara den som benämns och åkallas som Allah, Krishna, humanism och förnuft.

I Bibeln, Guds ord kan man läsa i Johannes 14:

5To­mas sa­de: ”Her­re, vi vet in­te vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6Je­sus sva­ra­de: ”Jag är vägen, san­ning­en och li­vet. Ing­en kom­mer till Fa­dern ut­om ge­nom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fa­der. Ni känner ho­nom re­dan nu och ni har sett ho­nom.

12. Equmeniakyrkans ordinerade diakon korrigerar Jesu ord återgivna i Bibeln

Equmeniakyrkans ordinerade diakon Ardin har en annan tolkning av Jesus ord om hans begrepp “INGEN”. Det hon skriver, och alltså inte i all hast snubblar fram är, att för henne är Jesus rätt, tror hon. Texten innehåller en icke säker anknytning mellan hennes eventuella tro som också kan stå för ett antagande,

En modern formulering inleder text stycket ovan. “Inom kristen tro  tänker många att Jesus är den enda vägen till Gud.” Ardin skriver att hon tror att “det kan vara så”. Orden “tänker många” distanserar den som påstår något från personen själv.

Hon kopplar sedan den meningen med en ny: “Men jag har har också insett att de flesta som hittat Gud stavar den kraft jag kallar Jesus på något helt annat sätt.”

De kopplingar till Gud vid sidan om Jesus som Ardin uppger är namngivna. Notera skillnaden mellan Jesu ord och Ardins påstående. Här tycks Ardin sätta över Jesus ord nedskrivna i Bibeln och hon verkar korrigera honom.

13. Ardins texter ovan publicerade i ett organ för det islamska studieförbundet Ibn Rush, när kopplat till muslimska brödraskapet

Ibn Rush är ett muslimskt studieförbund. Kring denna organisation har det funnits betydande problem. I Göteborgs kommun har verksamheten förbjudits på grund av uppenbara brister i verksamhet och olämpliga kopplingar. Detta har belyst såväl av ansedda terrorforskare som i en utredning genomförd av Göteborgs stad.

Det som ser ut som ett muslimskt studieförbund är kanske det, men det är också ett organ för Muslimska brödraskapet.

Kring detta förhållande och samband finns säkert underlag framtaget av ledande forskare och sakkunniga. Ibn Rush förnekar allt sådant samband. En av dessa är docenten Sameh Egyptson. Han har i artiklar och forskning lagt fram sina resultat: https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/sameh-egyptson-finns-otaliga-kallor–ibn-rushd-ar-del-av-muslimska-broedraskapet(fe39da3e-4039-459b-8a6e-f4955ccbb140)/export.html

https://www.dagen.se/debatt/2020/05/19/sameh-egyptson-sluta-ge-pengar-till-ibn-rushd-folkbildningsradet/

Den välkände terrorforskaren Magnus Ranstorp har i flera dokument kommit fram till liknande resultat:

https://www.expressen.se/debatt/ibn-rushd-ar-fortsatt-kopplat-till-islamister/

Statsstödd folkbildning för islamism, del 1

Sambanden mellan IBN RUSHD och terrorstämplade gruppen Muslimska brödraskapet är tydligt. Johan Westerholm HAR I BOKEN Islamismen i Sverige redovisat på det nätverk som jihadismen skapat i Sverige,

Intressant att notera är att såväl Ibn Rushd som Muslimska brödraskapet är väl kända som representanter för homofobi, begränsning av kvinnors rättigheter, särlagstiftning och antisemitism och Israelhat.

Equmeniakyrkans diakon samverkar med IbnRushd och verkar med texter i artikeln ovan och medskickad länk från organisationens eget organ. Textintroduktionen och upplägget tyder på aktiv solidaritet av Ibn Rushd och därvid denna del av Muslimska brödraskapet, en organisation som är förbjuden i flera länder på grund av kopplingar till extrem terrorism.

14. Dags att överväga om den högtidliga kyrkliga ordinationen betyder det den avser betyda?

Här ovan finns två exempel från Equmeniakyrkans ordinerade i kyrkomötet. I samband med detta angavs särskilda löften om trohet till kyrkan och Ordet.

Varje läsare kan se att utifrån någon slags allmän och kristen klassisk grundsyn arbetar och kommunicerar ordinerade med texter, handlingar och råd som inte faller inom ramen för den tradition som i alla fall Baptistsamfundet stått för. Mängder av Missionsförsamlingar i landet har genom åren haft en helt annan förkunnelse. Ardins och Kazens ord skulle nog vara främmande på Hönö konferensen.

I den ordning och de urkunder som Equmeniakyrkan lagt har kyrkoledarna och de regionala kyrkoledarna ett tillsynsansvar. Ovanstående undervisning har öppet skett i bok och tidningsform. Det torde därför inte vara möjligt att undgå innehållet för de uppföljningsansvariga. Det kan då anses sannolikt att de samtliga berörda ser det som en del av det evangelium som den kyrka de leder står för.

Kan det vara så att Magnus Hagevis text om elefanten har en riktig substans trots att den mötte en hård kritik: https://www.sandaren.se/ledare/vaga-mota-elefanten-i-kyrkorummet

Den 14 februari i år skrev Johan Westerholm en av flera artiklar på Ledarsidorna .se om Equmeniakyrkan. Denna gång beskrev han kyrkan som varande i fritt fall. Westerholm verkar helt utanför den frikyrkliga världen men hans analys är inte ointressant.

Kyrkan förändras – på svaga teologiska grunder skapas en ny politisk kraft

15. Den allvarligaste frågan av alla

Anna Ardins text i muslimska brödraskapet/Ibn Rushd organ är djupt oroande. Jämförelsen med Guds Son, Jesus Kristus och utstrålning och budskap från religiösa ledare och religioner som verkar för en annan makt än den som Bibeln lär ut är ett sätt att lansera en annan religion. Jesus är inte längre den absolut enda vägen för den ordinerade själasörjaren.

Och kring det tycks kyrkans ledning samtycka. Eller helt enkelt strunta i. Den som vet, men inte agerar proklamerar att man/kvinna står bakom den förkunnelse som i all enkelhet dokumenterats ovan.

Högsta kyrkoledningen med uppföljningsansvar, tillsynsansvar som verkar acceptera sådant “budskap” som citeras i texterna ovan

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Bibeltolkning, Ekumenik, Församlingsliv, Kristusliv, Okategoriserade | 2 kommentarer

En enkel annons om ledigt jobb. Följeslagarprogram som politiskt program med partiskhet som byggsten.

Sveriges kristna råd söker ny medarbetare. En tjänst som koordinator  för Följeslagarprogrammet Israel och Palestina. (https://foljeslagarprogrammet.se/)En annons har utlyst tjänsten via Sändaren.

I SKR annons anges bland annat följande bakgrund:

Sveriges kristna råd söker en koordinator till Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel.

Sveriges kristna råd bildades 1992 och har idag 26 medlemskyrkor och tre observatörer från fyra kyrkofamiljer i Sverige. Som ”kyrkorna tillsammans” är SKR en gemensam resurs för kyrkorna. SKR är huvudman för Ekumeniska följeslagarprogrammet, som skickar följeslagare till Palestina och Israel. Syftet med följeslagarnas närvaro är att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten. Genom praktisk solidaritet stöds utsatta grupper i Palestina och Israel.

SKR:s kansli består av ett femtontal medarbetare varav tre är koordinatorer för Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. Arbetet innebär nära kontakter med våra följeslagare men också med Sida, Kyrkornas Världsråd och det lokala kontoret i Jerusalem.

Annonsen ser initialt ut som en angelägenhet som kan intressera flera engagerade med akademisk bakgrund. Men den innehåller också en stark politisk sprängkraft.

Följeslagarprogram som en del av något outtalat….eller…?

Syftet med det som kallas “följeslagar” program verkar vara gott och humanitärt. Att genom närvaro i sig dokumentera och notera förtryckande åtgärder och hot om och verkställan av våld och förtryck.

Rubriken för tjänstens huvudman är: Ekumeniska följeslagarprogrammet för i Palestina och Israel. Initialt sett låter det som en angelägenhet då den sociala och politiska oron i regionen är stor och där enskilda människor utsätts för våld hot och förtryck död och utsatthet liksom fattigdom.

I sammanställningen av verksamhetens upplägg framkommer dock en annan verklighet:

  • Alla följeslagare är lokaliserade i orter/städer utanför landet Israel.
  • En alldeles övervägande del av följeslagarnas rapporter gäller händelser i det som sker inom Palestinska myndighetens geografiska ansvarsområden.
  • Kritiken mot Israel är genomgående stark.
  • Kritiken mot terrororganisationen Hamas, Palestinska myndigheten mfl är betydligt mer svårfunnen i allt material.
  • Utnyttjande av barn för rasistisk indoktrinering, en form av vidrigt förtryck belyses ej
  • Träning av barn i avsikt att med kniv kunna “slakta judar” förbises
  • I de nya definitionerna av antisemitism gränsar vissa rapporter till just detta eländiga gift. En ny definition som Sveriges statsminister sagt sig stödja fullt ut.
  • https://www.holocaustremembrance.com/sv/resources/working-definitions-charters/internationella-alliansens-hagkomst-av-forintelsen-icke

Ett genomsnittligt antal raketer per dag på 2,2 sett över 10 år. Vem drabbades?

Under de senaste 10 åren har kvinnor, män, barn, familjer, gamla, unga, muslimer, kristna, judar, ateister, sjuka, funktionsbegränsade och andra civila i betydande utsträckning beskjutits med raketer från Gaza, Raketbeskjutningens volym per dag och antalet riktade anfall mot civila människor i Israel har beräknats till i genomsnitt 2,2 per dag. År ut och år in under den senaste 10- årsperioden. Gaza är en del av Palestina som behärskas av Hamas, en terrororganisation med väl dokumenterad verksamhet och klassad som terrorverksamhet i många länder. Palestinska myndigheten och dess ledare Abbas har med betydande svensk ekonomiskt stöd också systematiskt avskaffat demokrati och håller ej längre val där palestinerna får rösta om sitt styre.

Iron Dome. “Järnkupolen” som oskadiggör många men inte alla rakter som riktats mot civila i Israel. Civila som inte uppmärktassas av Följeslagarna

Det som skett under 2021 med ömsesidigt våld och beskjutning grundades på grund av beskjutning av civila mål i Israel och därmed liknande aktiviteter. Israel bygger skyddsrum utanför  och i lekplatser, förskolor, skolor och liknande platser där barn och familjer vistas för lek och gemenskap. När larm om palestinska raketer kommer har man några få sekunder på sig att söka skyddsrum.

Följeslagarprogrammet har i betydande och skrämmande  utsträckning i vält bort att beakta den utsatthet som judiska barn, muslimska barn, och barn vars föräldrar och familjer får sina liv utsatta för dödsfara.

Att inte notera eller följa judars utsatthet är väl inte utan skäl att se som en form av rasistisk antisemitism. I genomsnitt 2,2 raketer per dag mot civila anses inte vara grund för kristen uppmärksamhet genom SKR och den ekumeniskt drivna så kallade opartiska verksamheten.

Den kristna messianska församlingen i Beit Hallel i Ashdod har genom sin pastor Israel Pochtar redogjort för att hans församling, medlemmar och regionens människor de betjänar har utsatts och angripits på olika sätt. https://beithallel-israel.org. Om det kan man inte läsa som intresse för Sveriges kristna råds arbete. Varför utlämna messianska församlingens situation? Inte heller människors behov av basalt socialt och psykologiskt stöd i städer och områden som utsätts för oprecis raketbeskjutning mot vanliga bostadsområden

Om verksamheten skulle anses vara så opartisk som dess rubrik vore det väl rätt självklart att utsatta i Ashdod eller Sdrot också fick uppmärksamhet och stöd??? Eller passar det inte in i det ideologiska konceptet? Är det intersektionalitetens teoribildning som blockerar?

Att Följeslagarprogrammet säger sig verka för Israel och Palestina styrks inte av den egna redovisningen.

Lekplats med skyddsrum i Sdrot. Här kan barn snabbt få skydd vid palestinsk terrorangrepp. INGA följeslagare följer barnens utsatthet här.

Kanske är det dags att låta verksamhetsrubriken omsättas i verkligheten och SKR att visa på en annan sida än den politisk så kallade korrekta verkligheten. Israeler lever några få kilometer från flera terrororganisationers baser där såväl Hamas som andra Iranstödda jihadistiska grupper icke utan glädje dödar enskilda judar i den guds namn de anser styra deras blodtörstiga värv. (https://www.sverigeisrael.se/2020/05/antisemitismen-sitter-i-den-iranska-regimens-ryggmarg-av-anosh-ghasri/ ) De anser sig ledda oh uppmanade av den gud som Equmenikyrkans förre kyrkoledare (Sofia Camnerin) nu ansvarig för följeslagarprogrammet, ansett vara densamme som Jesu fader. Samme gud som man tillber från lite olika håll bara. Se länk nedan. Kan det verkligen vara så? Eller?

https://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

Hamas är en religiös organisation. Inte enbart politisk. Så här har deras tro inspirerat dem att ge barn och unga en uppväxt i fred eller rättare sagt terror:

https://www.varldenidag.se/nyheter/tiotusentals-gazabarn-deltar-i-hamas-lager/repufD!aYNeYHdrI4WU6j3zPFZjw/

Följeslagarorganisationen verkar inte i Israel trots namnet utan finns i följande orter :

Det vore klädsamt och egentligen självklart att ytterligare städer som Ashdod och Sdrot lades till. skulle begreppet opartiskhet initieras och verkligheten nära sig den egna uppfattningen som fått det goda med följeslagarverksamheten att falla i partiskhetens fallgrop. För en föleslagarverksamhet behövs men SKR låter partiskheten och populismen bli en hörnsten. Dags för re formation,

När antisemitismen kommer smygande

Om en svensk skola behandlar, förhåller sig till och agerar annorlunda i förhållande till barn födda i Sverige och barn födda utomlands anklagas skolan rätt snart för diskriminering. Om en skola behandlar judiska barn i Sverige annorlunda än skånska barn anklagas skolan rätt snart för antisemitism. Detta sker oaktat om skolan antaget en annan värdegrund eller med ord och uttalande redovisat annan åsikt.

Att behandla människor olika på grund av religion och etnicitet

SKR och projektet Följeslagarprogrammet behandlar judiska barn och familjer annorlunda än barn med arabisk identitet. Måhända med prydliga skäl såsom dyrare hyror i Israel än i Västbanken går organisationen runt sin egen argumentation. Judiska barn ses med andra ögon när de blir utsatta. De är inte värda likadan uppmärksamhet när de flyr från sina lekplatser. Barn som inte själva valt sin identitet.

Likabehandling av judiska barn, unga och familjer är bristfällig i Följeslagarprogrammets verklighet.

Om definitionen av antisemitism (se ovan) lägges bredvid den verklighet som Följeslagarverksamheten och SKR stöder uppstår ett tydligt mönster.

Det är alldeles uppenbart att judiska barn i Sdrot eller Ashkelon eller däromkring inte i någon betydande omfattning omfattas av följeslagarverksamhet.Det borde gå att ordna. Om Israel eller judiskt troende familjer inte vill medverka finns inga skäl till att bedriva verksamheten under det namn man valt och som kommuniceras. Judiska barns situation bedöms med andra ögon och verktyg än barn från annat håll. Där ser vi hur antisemitismen tränger igenom SKR och dess projekt för fred.

Det gäller att välja väg. Sveriges Kristna råd borde göra allt för att rensa ut antisemitiska tankefigurer i ord och handling, Judiska barns utsatthet borde självklart vara en lika viktig angelägenhet som för svenska eller judiska barn.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar