Tankar utifrån en knepig TV-predikan med tjusig musik och vacker kontext

Jag har haft förmånen att som lekman få uppdraget att ansvara för predikan i min hemförsamling domsöndagen i fjol och i år. Utgångspunkten är årgångens bibeltexter. Det var en fin upplevelse att få sätta sig in i texterna, apostlarnas skrivningar och Jesu ord. Ansvar, dom som befriar, nåd, förlåtelse och ett lv som inte påverkas av jordiska tidsbegrepp. Ansvaret inför Jesus som fått uppdraget av Fadern att ansvara för domen men också hantering av nåden. Uppenbart är Bibelns budskap såvitt jag, som läsare kan läsa, att inte alla får komma in i Guds famn men nåden erbjuds och den har konsekvenser och förutsättningar i form av tro, förändrad liv och efterföljelse i Jesu fotspår.

En befriande läsning som gett mig hopp men också ansvar som lärjunge. Jesus är dock helt klart Han som ansvarar för domen när den sker.

Väl hemkommen lyssnade jag på söndagens TV gudstjänst med samma tema. Lyssnade in textläsning och noterade fantastisk kyrkomusik med troligen helt professionella musiker. Utan särskild känsla lade jag denna TV-sändning till handlingarna.

I tidningen Världen idag, en utmärkt fri och frispråkig kristen tidning läste jag en artikel av biskopen emiritus Arne Olsson. Biskop i bibeltrogna missionsprovinsen. Han lyssnade mer noga till samma predikan och sammanfattade det han noterade:


Arne Olsson biskop em. Missionsprovinsen

Arne Olsson biskop em. Missionsprovinsen

Nu är det tydligt sagt från ”predikstolen”. Det som ligger i tiden:

Vi behöver inte be Gud om förlåtelse.

Detta budskap hörde jag i Domsöndagens predikan i SVT2. Prästen sa också att Domsöndagens texter inte handlar om den rätta tron utan om att vi ska försonas med varandra och med oss själva.

Vi skulle alltså klara oss utan Jesus.

Det blev en inomvärldslig, lagisk predikan. Men Jesus säger i evangeliet, som prästen läste: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv”. Jesus talar om den rätta tron. Alla blev försonade med Gud på Golgata kors, ingen enda blev glömd. Jesus säger också: Vänd om och tro evangelium! Kom till mig! Båda dessa budskap, behövs för att vi ska få syndernas förlåtelse och evigt liv. Vi klarar oss inte på egen hand. Tänk om kyrkomusikerna inte följde noterna till psalmerna och övrig musik. Det skulle bli kaos.

Men präster och predikanter får fortsätta trots att de inte predikar ”efter noterna”, alltså i kraft av Kristi ord. ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord”, Rom.10:17.

Varför uppmanar oss Guds ord i Judas brev, vers 3, att kämpa för den tro, som en gång för alla har överlämnats åt oss? Jo, för att så många som möjligt ska få sin synd förlåten och därmed det evigt livets glädje.

Arne Olsson, biskop em. i Missionsprovinsen”

Ur Världen idag 28 november 2016

Egna tankar

Jag gick in på SVT play och lyssnade noga igenom predikan igen. Jo jag hörde det biskop Arne uppmärksammat. Utan tvekan.

Tjusig Musik, vackra ämbetskläder och stilfull form för förkunnelse ja det måste väl ses som förklaringar till min egen brist i noggrannhet.

Sett i ett större sammanhang och med ytterligare egen reflektion kommer jag fram till följande:

Det sker i Sverige en förändring av bibelsyn och syn på Jesus och apostlarnas budskap. Vi är utsatta för en slags kärleksbombning utifrån kontexten från Mona Sahlins berömda ord: ”Alla skall med.”

Budskap från den heliga skriften som uppfattas som normativa och begränsande av den egna viljan och upplev frihet, ja, sådana budskap eroderas år efter år , biskop efter biskop, predikan efter predikan. Tron kommer ju som bekant av predikan.

På denna blogg har vi många gånger uppmärksammat denna förändring som först syns allt tydligare i Svenska kyrkan.

Min oro är att den sprider sig till frikyrkan och det som en gång var klassisk baptism eller klassisk kristen evangelikal tro. Här finns ju tyvärr allt fler indikationer på detta, vilket också belysts.

Låt oss därför med öppet sina noga värdera det som är äkta men också våga vara uppmärksamma på när bibelordet förvrängs för anpassning till den sociokulturella kontexten. Paulus var mäktigt tydlig i sina brev tex till korinterna när han märkte glidning i den undervisning som Jesus och hans apostlar lade fram.

Så ifrågasätt och pröva. Behåll det äkta och förkasta det tokiga.

Som ett enkelt förtydligande vill jag skriva; jag  tror jag inte att den predikande prästen medvetet förvrängde budskapet. Han blev och är helt enkelt en bricka i den process eller den vind av fördunkling av evangeliet som drar fram  genom tiden i hans egen och i andra kyrkor.

LGB

Tyska kyrkor uppmanar; strunta i bibeln följ vårt råd istället

Evangeliska kyrkan i Tyskland (EKD), vilket motsvarar nästan en tredjedel av den tyska befolkningen och är en sammanslutning av 20 lutherska, reformerta och protestantiska kyrkor, har beslutat att inte försöka få judiskt troende att omvändas till kristendomen. Denna nyhet redovisas i Dagen med länk till Christian today.

beslutet kom efter en fyra dagars synod i  EKD i Magdeburg Tyskland

Så här skriver kyrkorna

-”Efter decennier av debatt om etik om att fortsätta att försöka konvertera judar efter århundraden av antisemitism, är synoden överens om att kristna ”inte är kallade för att visa Israel vägen till Gud och hans frälsning.”

”Frågan om vilket förhållningssätt man ska ha till judar är något som diskuterats länge bland de protestantiska kyrkorna i Tyskland. Med tanke på landets historia, där dess nazistledning ansvarade för Förintelsen, har förhållandet till landets judiska minoritet från och till varit känslig.

I resolutionen att inte missionera bland judar fanns det också formulerat att Tysklands kristna hade ett ansvar för detta.

De protestantiska kyrkorna gör också upp med den antisemitism som Martin Luther stod för. Ett ställningstagande som framförallt är viktigt för de lutherska kyrkorna inom EKD.” (Dagen) http://www.christiantoday.com/article/christians.in.germany.told.not.they.must.not.try.to.convert.jews/101222.htm

Otroliga tankevurpor

För några år sedan blev jag uppmärksam på att det fanns krafter nära och inom Svenska kyrkan som ville ändra grundläggande klassisk kristen tro och systematisera lämpliga bibelord i en slags politisk etablerad tankelinje. Tydligast kan förändringsvinden och argumenten märkas inom tankeforumet ”Seglora smedja”,  Denna tankesmedja är bas och arena för en radikal vänsterörelse nära arbetarrörelsen. Här initierades många viktiga, och enligt min mening positiva tankar kring internationellt ansvar och miljö- och klimatfrågor, men också frågor som grundats i en förändrad bibelsyn än vad som brukar kopplas till en klassisk kristen tro. Det gällde till exempel synen på äktenskap. Under de senare åren har allt fler tankar lanserats om att Jesus inte är den enda vägen till Gud och försoning. Detta har ibland skett med viss försiktighet men ändock kanske uppenbart.

Tankarna känns igenom från flera biskopar och domprostar och även från ärkebiskopen. Det som är känsligt handlar om synen på islam i förhållande till klassisk kristen tro.

Missionsbefallningen  började i dessa kretsar  betraktas som en del av den västerländska imperialismen som förtryckte och förtrycker människorna. Världen delas in i under och överordning utifrån marxistisk begreppsbildning. I somras varslade Svenska kyrkans kommunikationschef att han var orolig att krset som symbol skulle uppfattas som en slags imperialistisk symbol. Det blev grunden för en betydande motrörlese som fick kyrkan att ”pudla”

Domprosten i Visby tillhör dem som har tankar åt det hållet:

”Missionsbefallningen har historiskt alltför ofta använts som en uppmaning att ta till verbalt eller fysiskt våld för sin tro eller att bygga murar mot andra”, varpå konstateras att kyrkan har ”ett problematiskt och totalitärt arv”  att göra upp med. Sedan kommer följande drastiska formulering: ”Ingen människa som är vid sina sinnen kan oreflekterat ansluta sig till missionsbefallningen, förstådd på detta vis.” (Segloras blogg 24/11–11)
Visby stifts domprost, Mats Hermansson, tycker att befallningen ”är för många av världens kristna en illustration av västerlandets anspråk att äga rätt tolkning och rätten att pådyvla andra just den tolkningen” och anser att dess text ”växte i betydelse när västerlandet expanderade ut över världen.”DomprostHermansson

 

 

 

Problemet är att jag som gammaldags läsare inte kan se att kyrkans ledning i allt fler områden alldeles väldigt tydligt går runt eller tar bort Bibelns substans och konkreta budskap. Det handlar då inte som jag ser det om tolkningar av svåra textavsnitt utan budskap stick i stäv med skriften och direkta Jesus ord ja ord från honom som redovisas som imperativ. Det klassiska bibelordet från Matteus 28  lyder:

”Jesus sänder ut sina lärjungar

De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Och Markus ger följande ordalydelse av samma uppmaning:

”Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

De tyska kyrkorna väljer uppenbart att undanta troende judar från Jesu uppmaning. Som en orsak anges i tidningen skuld för förintelse och ambition att undvika fortsatt negativ påverkan på det judiska folket.

Som bibelläsare noterar jag då

  • att Jesus och apostlarna i början av av tiden från Jesu uppmaning primärt fokuserade budskapet om Messias omvändelse tro och dop till målgruppen troende judar
  • Jesus riktade sitt budskap till människorna i omgivningen (mest judar) och utgick från den judiska gudstjänstlokalen som han regelbundet besökte
  • Flera apostlar talar om att budskapet om deras Jesus är riktat till såväl judar som ”hedningar”.
  • Paulus uttryckte sig så här om evangeliet om Jesus: ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. 17I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.Mot det bibliska budskapet riktas nu ett undantag.

De tyska kyrkorna tar på sig ansvaret att undanta judiskt troende att få del av evangeliet som Jesus de facto ansåg var riktat också till dem. Därvid sätter de sig över Gud och hans sons ord såsom evangelierna otroligt tydligt har skildrat.

Jag kan också se att detta är en trend i tiden.

Tankesystemet finns på allt fler ställen

Svenska kyrkan har ju i Fisksätra i en skriftlig överenskommelse med muslimerna lovat att inte arbeta för att människor med muslimsk tro skall få möta Jesus och få del av frälsningen. Grunden för kyrkans arbete är religionsdialog och fred.

Också här har uppenbart Sv Kyrkans företrädare i avtal förbundit sig att strunta i Jesus och vad han uppmanat sina efterföljare. Kyrkliga ledares ansvar borde väl utgå från den roll som ledningen fått i det evangeliska arbetet elller är det numera enbart politiska ställningstagande som gäller? I så fall är det en underlig politik i sig.

Biskopen skriver i Svenska Dagbladet: Vi bygger ihop kyrka och moské

BiskopBengt-478

Bengt Wadensjö biskop lovar att inte arbeta för att muslimer skall bli frälst

 

 

Bengt Wadensjö biskop lovar att inte arbeta för att muslimer skall bli frälstaI Nacka har en modell tagits fram där vi bygger en kyrka och en moské som grannar under samma tak. Det är ett unikt projekt som växer fram i känslan av gemensam hemhörighet i Guds hus och tillit mellan dem som möts där, skriver biskop Bengt Wadensjö.

Konvertit, det nya begreppet som ersätter…ja vadå?

Jag minns ännu det som kallades väckelsemöten. Dessa var inte alltid en positiv upplevelse. Evangeliets budskap om nåd förlåtelse och frälsning samt omvändelse dukades upp prydligt och pedagogiskt och deltagarna inbjöds till,,,just omvändelse. Att följa Jesus och lämna det gamla livet och börja den nya vandringen.

Temat och innehållet var klart bibliskt och ambitionen att erbjuda räddning ( frälsning) genom Jesus var föredömlig. Det som jag i efterhand tänker över var att känsla känslan betonades mer än det reella innehållet.

Att finna Jesus som en personlig vän och ledare var det som gäller. Det som var innan alltså nivån på ”utanförskap” eller syndighet eller agnostisk förhållningssätt var ointressant. Man gick inte från en nivå av tro till en kristen tro. Man ”konverterade inte” från en nationell statskyrklig identitet till ett varmt evangelikalt förhållningssätt.

Man blev frälst. Omvänd, Troende. Inlemmad i församling.

Alla läsare av dess ord vill jag hänvisa till Equmeniakyrkans hemsida. Alla de som haft kontakt med gamla missionsförbundet eller baptister. Ta del av hur den nya kyrkan kommunicerar sina tankar om konvertiter. Människor som förr enämndes som ”funnit Jesus” eller ”Gett sig till Gud”

Konvertering, konversion, (”vända om”) innebär att byta religion eller trossamfund, alltså att gå från att mer eller mindre aktivt ha bekänt sig till en trosuppfattning till att aktivt bekänna sig till en annan trosuppfattning. Ordet kan ha pejorativ värdeladdning, medan det vidare begreppet omvändelse föredras vid konvertering till det egna samfundet, och innebär att ställningstagandet sker vid en viss tidpunkt. Att en person utan religiös tillhörighet omvänder sig till en religiös rörelse brukar inte kallas att konvertera, inte heller att överge en religion för att övergå till ateism eller till en odefinierad livsåskådning, men kan beskrivas som avfällighet.

Konvertit är person som konverterat till annan religion eller annat samfund. I en snävare mening avser termen konvertit endast den som övergått från en av de abrahamitiska religionerna till en annan sådan, eller mellan de tre stora kristna kyrkofamiljerna, protestantismen, katolicismen och ortodoxa kyrkan.[källa behövs] Ordet är ovanligt vid samfundsbyten inom samma kyrkofamilj. I svenska språket avsåg konvertit förr i synnerhet person som konverterat till katolicismen. Den som övergår från en icke-abrahamitisk religion till en abrahamitisk benämns proselyt, ett ord som ursprungligen avsåg konvertering till judendom. (Wikipedia)

Min längtan…

Är att Equmeiakyrkan enligt sina strategiska grunder och sina gamla samfunds tradition skall våga släppa den politiska godkända kontexten och fokusera på den missionsbefallning som omfattar alla människor som ännu inte mött och tagit emot Jesus som sin Frälsare.

Vad har påven och katolicismen egentligen att komma med? Del II.

Slätar över inkvisitionen och allt mördande i reformationens och baptismens spår?Håller med om Reformationens tankars nödvändighet? Mysfarbror som öppnar dörren för katolicismens baksidor???

Torbjörn-Rom

Författaren med övre Franciskuskyrkan i Assisi i bakgrunden

Först av allt skulle jag vilja ge ett erkännande åt nuvarande påve, dels för en yttre enkelhet dels även en viss chosefrihet som öppnar dörrar.

Efter att i många år har enbart studerat och beundrat italiensk arkitektur och konst har jag äntligen i verkligheten fått se kloster och kyrkor i Italien under några veckors tid ibland flera per dag, främst ur konsthistorisk synvinkel. I flera kyrkor och kloster förekommer påven på nygjorda oljemålningar och tavlor som talar om en stor tillgivenhet för att inte säga stor beundran av besökande katoliker. Då har även några funderingar väckts kring påven som person. Personligen vill jag inte helt likställa nuvarande påve med katolicismen, även om många anhängare gör detta. Tillbaka till Sverige och påvens besök. Vid avslutningsmötet jag såg något i TV-utsändningen som faktiskt gjorde mig mycket fundersam. Något som inte var kristendom, inte ens en avart av kristendomen av typ som vår svenska kyrka och frikyrka ibland representerar.  Det jag mötte i delar av TV-gudstjänsten på Malmö utomhusstadion var ingenting annat än en helt annan religion. En religion med samma personer och namn som i vår kära Bibel; Fader, Son och Helig Ande, men med så olika beskrivning och rollförhållande att det inte ens kan kallas avfall från den kristna tron, utan snarare en helt ny religion. Orsaken?

En person. Maria.

Det värsta är att det som skymtar fram inte återfinns enbart hos nuvarande påve och ett antal personer kring honom. Den falska verkligheten är inte så isolerad som man kan tro kring endast kretsen kring nuvarande påve.  Så gott som varenda kyrka jag besökte för att studera fresker, oljemålningar och skulpturer hade i stort sett samma fokus. Bilder och gestaltning från 1200-talet och framåt visar på likartat synsätt.

Först i slutet av mina veckor började tankarna fyllas varför Jesusgestalten så ofta skymdes av de flerfaldiga konstverken av Maria; Det var Marias bebådelse. Maria träffar Elisabeth. Maria möter profeten i templet. Maria möter ängeln. Maria och Jesusbarnet. Maria vid krubban och herdarna. Maria bär Jesusbarnet, några år gammal. (Visades i form av skulptur även om och om igen under TV-utsändningen.). Jesus vid 12 års ålder och så vidare. Hela tiden en liten och ofarlig Jesus. Inte Mästaren i Bibeln utan snarare en symbol för den fantastiska Marias omsorg. Visst fanns det undantag tom. mycket goda sådana, som tex. Micaelangelos bilder som flera gånger har en biblisk Jesus – koncentration.

Den Jesus som framträdde i evangelierna som predikant, undergörare och utdrivande av onda andar var sparsamt representerad gentemot ovannämnda uppräkning. Hans död förekom stundtals, men hans uppståndelse som är förutsättning för ett segrande kristenliv syntes knappt. Ju mer veckorna gick ju tveksammare blev jag inför konstverkens motivval. Den Jesus som oftast förekommer är en liten Jesus som behöver Marias skyddande famn.

Väl hemma då jag hade hört att påven skulle komma till Sverige hade jag tänkt skriva ned något strikt objektivt på denna sajt kring några av katolicismens villoläror. Och bl.a. hänvisa till *olika påvars bibelstridiga påståenden genom årtusenden och anspråk. Och gärna formulera detta på ett mera sakligt sätt. Efter lite surfande på nätet upptäckte jag att andra initierade gått fram på detta viset mer eller mindre vederhäftigt. ** Då växte en vilja fram att jag inte ville gå den vanliga intellektuella vägen för att bemöta villoläror.

Utan mer i form av ett helhetsperspektiv. Tyvärr var detta helhetsperspektiv ännu mer skrämmande. Detta helhetsperspektiv visade på en syn på Maria-gestalten som helt enkelt gör om intet Jesu och kristendomens största bön. Nämligen första och viktigaste bönen i bönen Fader Vår.

— Helgat varde Ditt namn —

Denna bön sätter Gud, Fadern i centrum, är utlärd av Sonen och behöver den Helige Andes utläggning för att förstås. Så fort något tränger ut meningen med denna bön så är något allvarligt å färde. Det må vara predikanters egna jag som gör anspråk på erkännande. Det må vara existerande mäns, kvinnors eller döda helgons anspråk på egna namnets upphöjande. Allt är förkastligt och avskyvärt för Gud. Och borde vara det för en sann människa. Dock är det så att varje kristen som inte gjort Jesu dagliga bön till sin egen i många år har svårt att förstå vidden av att inte med hela själen bedja,- Helgat varde Ditt namn-. Det stora flertalet har bara läst bönen slentrianmässigt och inte bett den så som Herren avsåg. Faktum är att så fort något annat än Fadern ska upphöjas, typ Maria så bleknar kristendomen och återverkar tom. med uppfattningen om meningen med livet.

Det skrämmande är när Fadersgestalten och personen Jesus blir så höga och främmande och avlägsna att det känns mera riktigt och jordnära att be till en mer handfast person.

”Kan det vara fel? frågar du?”

”Ja, absolut”.

För det första pekar detta tydligt att den bedjande aldrig upplevt omvändelsen och pånyttfödelsen. Människans inneboende synd plus den Onde framställer Fadern och i viss mån Sonen som skräckinjagande och dömande och hård. I synnerhet om Guds Ord, Bibeln nästan aldrig studeras. Därför känns ett helgon inom samma yrke som en själv, eller en vänlig människa som Maria mer tilltalande att bedja till. Även om man måste åka, resa till främmande platser långt borta i fjärran för att be till ett okänt helgon, så känns det mer naturligt att göra så och bedja till detta helgon om bönesvar, eller be genom detta helgon. Exempelvis platsen Lourdes i Frankrike.

Vad gör då omvändelsen? Jo, den gör människan till ett Guds barn. Detta omskapande nyfödande tar bort distansen till Gud och Jesus, Gud kommer nära och, Ordet som var Gud, blir verklighet. Omvändelsedopet gör att en människa vågar be om dopet i den helige Ande. Gud är inte plötsligt enbart den stränge, utan i första hand den kärleksfulle och förlåtande Guden. Han som vill vårt bästa och vår gemenskap. Genom Jesu blod på korset sker något fantastiskt. Människan försonas med Gud och Skaparen kommer närmare hjärtat än en älskad mor. Och människan upplever att det inte finns något större i tillvaron än att få kallas Guds barn. Att få kallas Guds barn är förmer än alla titlar och utmärkelser och ställer oss kristna på samma nivå, med endast Jesus mästaren som ledare. Det är litet därför jag är tveksam till alla kyrkors titlar och rangordning. Ett exempel, längst uppe i Assisi lade jag märke till en kardinal eller något liknande. Iklädd prästdräkt och ett brett lilafärgat sidenband kring midjan. Han rörde sig över det lilla torget med självklara anspråk…Skillnad mellan präster för att inte tala om folk…

Fattar ni? Vad då?

Det allvarliga med att framställa Gud, Fadern och Sonen som svårare att bedja till än Maria och helgonen.

Detta pekar på en tydlig struktur: Människor som hänvisar och talar mer uppskattande om Maria än vad Jesus själv gjorde har förmodligen aldrig upplevt omvändelse utan har i grunden en helt annan uppfattning än Bibelns.

Med detta inte sagt att det inte finns sanna troende inom katolicismen. Bland ibland dessa som har en framträdande Mariabeundran, av den typ påven gav uttryck för på Malmö stadium har jag svårt att se en bror eller syster.

En annan otäck sak som förekom på scenen i Malmö var tilltalsordet; Helige fader. Om och om igen upprepades detta trots att vår Herre Jesus Kristus tydligt sagt. ” Ni skall inte kalla någon på jorden eder Fader”. Detta benämnande av påven är en skändlighet som också distanserar vår himmelske Fader till något främmande och ogripbart. Tilltalsnamnet helige fader blir i praktiken Helige Fader och tar en del av den högstes plats i människors hjärtan och liv. Påven kan inte frälsa och hjälpa. Han kan inte hjälpa oss mot det onda och svara på våra böner. En svår villfarelse. Det sorgliga är att de flesta inte ens noterar denna avvikelse. Undertecknad har sett insändare och artiklar både i tidningen Dagen och andra kristna tidningar som lämnat detta oreflekterat. En skam både över skribenter och tidningar. Det sammanhängande spåret bland Sveriges kristna idag verkar vara en tilltagande tilltro till konsensusbeteende. Att till varje pris stryka över olikheter. Samt ett medvetet bortväljande till de oerhört skarpa ord från Jesus eller Paulus i Galaterbrevet 1 om hans omnämnande av ordet ´förbannad´.

Avslutningsvis vill jag lägga blicken på 1 Johannes första kapitel. 3:e versen:

”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus”.

Här talas om 3 olika gemenskapsförhållanden. Slutsats av bibelordet: Ska det bli en riktig gemenskap mellan kristna ( ekumenik ) måste den baseras på i första hand en personlig gemenskap med Fadern och Sonen, detta i sin tur baseras på en rätt evangelisk förkunnelse som nämndes i början av versen.

Torbjörn S Larsson

*Tidenstecken.se/kkvillo.htm

** Blev överraskad då jag häromdagen stötte på en inlägg Ulf Ekman gjort till dåvarande påves besök i Uppsala 1989  . Kunde varit en förlängd rubrik till det jag hade tänkt skriva… Läste det på nätet, går säkert att hitta.

 

Domsöndagen, en dag för avgörelse eller?

Jag minns tydligt när tonårstiden var fylld med fotboll. Festen var inne när vi stod på läktaren och skaldade mindre poetiska rim till stöd för det egna laget och med pejorativa tilltal för motståndarna.

Gick allt bra var allt bra. Men om ”vi” drabbades av en upplevd felaktig off side eller än värre straff ja då så skallade ropen inte vackert om den urusle  domarens oförmåga.

domaren

Han som upprätthöll själva systemet, han som var förutsättningen för att match skulle kallas match blev därmed objekt för känslor och tyckande. Ambitiös objektivitet mötte subjektiviteten. Missade känslor skapade aggression riktade mot person eller hela fotbollsvärlden om det var riktigt illa. Nåväl detta var på 50 talet. Vi slog inte sönder stans vid förlust utan smaskade i oss en glass och cyklade hemåt utan hjälp och avskilda cykelbanor.

Jämförelsen mellan 50-talets lokala fotboll och domsöndagens texter är gravt haltande. Dock finns det en tanke som jag har. Domaren var vår vän när det gick bra och fiende när vårt lag missade. Hur det än var var domaren den som upprätthöll systemet och gjorde att match blev match och att densamma kom i mål med eller utan mål.

Våra liv är inte en existens. En slump utifrån en big bang som skapade dig och makrillen, maskrosen och havet. Nej Bibeln min bok beskriver livets mening och skapelsen och skaparens plan. Där finns vi med Från Moses med regelverk till Jesus fullbordan med nåd och kärlek. Jesus kom dock inte för att upphäva lagen utan för att fullborda. Det betyder att i våra liv finns det konsekvenser och val. I det moderna samhällets kontext önskas det ju alltid många vägar.

Bibel lär oss att det finns bara en enda väg till livet utan tid och det är via Jesus som räddare men tillika domare. Den som bedömer men också frikänner.

När nu Gud är fullkomlig, helig, god rättfärdig och ren på alla sätt- hur kan då en människa någonsin passa i hans gemenskap?

 Bara Jesus har varit  människa men är samtidigt Gud. Vi andra är ju ofullkomliga, oheliga, ogoda, orättfärdiga och orena, Det är inte så svårt att själv upptäcka vid en enkel tankeoperatation i ärlighetens spegel.. Kan vi någonsin kunna passa i Guds gemenskap?

Vi talar  ofta om och ser oss själva och andra i termer av ”onda och goda”. När Jesus i Matt 25 talar om domens dag så talar han om onda och om, inte goda utan om rättfärdiga. Det här är viktigt.
Varför står det rättfärdiga och inte goda? Vilka är rättfärdiga? Jo, varje gång en människa kommer till tro på Jesus så händer något fantastiskt. Den icke rättfärdige kan bli rättfärdig genom tro och Jesus tar personligt ansvar för den människans alla synder. Han befriar den som ärligt söker.

Syndernas förlåtelse tvingas aldrig på någon. Den erbjuds alla fritt. Bara den egna otron och avståndstagandet kan hindra.
Idag finns Inget viktigare i livet finns, än att ta emot Jesus. Det är liksom livets inersta kärna. Gemenskap med honom är gemenskap med skaparen Gud. Han som är faktisk och större än evolutionens tel.

Det kommer en yttersta dag. Låt därför avgörandet stund äga rum redan idag över allt det som är orätt och galet i det egna livet.

Ta upp det med Jesus. Och med Hans medverkan kommer domslutet att kunna bli: frikänd!

klubbor
Hör vad Jesus säger: ”Den som hör mitt ord och tror på Honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.”.

Processen, den juridiska är inte kollektiv Det handlar inte om att du i en grupp eller en nation bedöms utan det är en ytterst individuell fråga.….

Under den senaste månaden har vi kunnat läsa att en THS student inte tycker som bibeln och studenten inte vill se dela upp människor i ett ”vi” och ett ”dom”. Gud finns i oss alla och ”alla skall med”. Texten andas budskapet om att det inte kan vara rimligt att Gud vill dela oss i dem som vill leva med honom och de som inte vill och att denna delning har betydelse i ett slags evghetsperspektiv.

Om i tror att Bibeln är Guds ord kan man då ta till sig följande:

Vi och dom”

Det kanske känns obehaglig. Den politiskt korrekta tanken och modeorden handlar ju om ”inkludering” ”Alla skall med” skrev en gång en partiledare….Visst Guds kärlek är uppenbart given till oss alla oavsett vilka vi är, Men Bibeln talar om Guds folk, om församlingen som de utkallade och utvalda, som har tagits ut ur världen.

Frälsningen innebär att gå från mörker till ljus, från död till liv, att födas på nytt, från evig dom till frikännande,från bundenhet till frihet, och många andra bilder. Bibeln som urkund för min tro ger massor av budskap som entydigt visar på samma sak;

 ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. … Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde sons namn”. Joh. 3:16-18

”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk.” 1 Petr. 2:9,10

Alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. … Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse …. Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan, Gå bort från mig, ni förbannade.” Matt. 25

Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni, i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.” Ef. 2:1,2

På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.” Ef. 2:12″

Hoppet och vägen framåt

När nu Gud är fullkomlig, helig, god rättfärdig och ren på alla sätt- hur kan då en människa som känner jag har det svårt att följa den väg som Jesus anvisat, Hur kan jag någonsin passa i hans värld?

Ja, Du och jag är välkomna att passa in. Inte hur som helst. Inte utan krav. Inte alla kommer med men famnen är öppen för dem som vill.

Bara Jesus har varit en fullkomlig människa såsom skaparen tänkt. Han var och är samtidigt Gud. Vi andra är ju ofullkomliga, oheliga, ogoda, orättfärdiga och orena, Det är inte så svårt att själv upptäcka vid en enkel tankeoperatation i ärlighetens spegel.. Kan vi någonsin kunna passa i Guds gemenskap?

Ja av oss själva går det inte alls, säger oss Guds Ord.
Ofta delar vi medvetet eller omedvetet upp varandra i onda och goda. När Jesus i Matt 25 talar om domens dag så talar han om onda och om, inte goda utan om rättfärdiga. Det här är viktigt.

Att få räknas som frikänd, att få bli betecknad som rättfärdig genom tro ja det handlar om att lägga av det som finns av mig i hans förlåtelse som dog för oss. Det handlar om att ta emot den gåva vi fått av Gud själv: förlåtelsen och försoningen. Korsets kraft att radera min skuld och öppna dörren till den tidlösa resan i gemenskap med Jesus själv.

Svårt och enkelt men otroligt avgörande och lika välkomnande. /LG

golgata-kors

 

Vad gör påven här egentligen?

Slätar över inkvisitionen och allt mördande i reformationens och baptismens spår?

Håller med om Reformationens tankars nödvändighet?

Först av allt skulle jag vilja ge en känga åt alla bibelskolor, tidningar, skrifter och predikanter som inte undervisar och berättar om allt våld och mördande som pågick under lång tid av katolikerna främst under tiden 1200-1600-talet. Det är faktiskt lika brottsligt som för dagens skolor att förtiga förintelsen. Sett ur baptisternas synvinkel övertog faktiskt reformatorerna förföljandet, beslag av fastigheter, beslag av rättigheter och inte minst mord och dödande. Den vördnadsfulle teologen Augustinius låg  bakom några av de tokigheter i teologin som stod som underlag för förföljelsen. Luther frigjorde sig från många konstigheter som uppstått under seklernas gång hos katolikerna, men konstigt nog hängde vissa saker kvar hos honom och hans efterföljare till skam.

Eftersom det är relativt lätt att hitta tillkommande påhäng och traditioner hos katolikerna som skymmer och förvanskar Kristusgestalten och bibelordet så tycker jag ändå att man skall göra som Jesus säger, nämligen att först ta ur bjälken ur sitt eget öga innan man fortsätter med nästans öga.

Men innan vi börjar med detta måste jag ändå säga att jag uppskattar katoliker, både enskilda och grupper. Jag har bott tillsammans med dem, gått på samlingar, vesper och mässor tillsammans med dom. Jag försöker att bortse från det som stöter mig och söker att finna någon slags gemensam tråd. Det finns otvivelaktigt äkta och sanna kristna bland dem, även om dopfrågan är ett stort hinder för den enskilda individen att finna friheten och glädjen i den kristna tron.

Det jag imponeras av, fast min logik säger att jag inte borde vara imponerad, är av allvaret, stillheten och hängivenheten som finns. Både hos unga och äldre. I Sverige ser man detta ytterst sällan. En helighetslängtan och behov av stillhet. Tyvärr inte så ofta av Jesusgestalten och Guds ord, mer inför helgon, reliker och pilgrimsfärder. Men eftersom man så gott som aldrig ser sådan gripenhet, sådant knäböjande här i kyrkligheten i vårt eget land, så imponeras man ofrivilligt.

Även om den vanlige kristne här i Sverige knappt har fattat hur stort det är med reformationen och rättfärdiggörelse av tro så är det ett viktigt firande. Mycket kring tron syns tyvärr så mycket självklart bland frikyrkans folk. Ställer man upp på sammanträden, arbetsdagar och kaffeserveringar och mötesledning anses det man gjort mer än tillräckligt. Hur mycket man har av personlig tro och personlig omvändelse diskuteras sällan. I och med att detta sällan med skärpa poängteras så försvinner sakta frälsningsförkunnelsen och förvandlas till en mer anpassad trohet vid verksamheten och samfundet…

Vi kan ju näppeligen kritisera katoliker och andra för bristande bibeltrohet och en därmed tillhörande förvanskning av Kristusgestalten utan att se oss själva, frikyrkofolk med reformatorisk bakgrund, med samma objektiva bibelgranskning.

Om vi ser oss själva med bibeltrogna katolikers ögon så finns det två eller tre som jag ser det stora avvikelser från Skriften hos dagens protestanter och dess efterföljare.

#    Kvinnans ställning som äldste, pastor, förkunnare och bibellärare. Ja, tittar man på de amerikanska förlagorna hittar man anspråk på kvinnligt apostlaskap och andligt ledarskap fastän det inte alls finns underbyggt i Ordet. Katolikerna har otvivelaktigt en syn som är betydligt närmare Bibelns budskap. En följdfråga till detta är: Vad tog 1800-talets och drygt halva 1900-talet sed för frikyrkokvinnan att betäcka håret vid bön. Den seden lever i de flesta fall kvar under Rom.

Ja, jag vet att kristna pastorer fram till 60-talets mitt syndförklarade en massa klädesplagg och åtbörder som definitivt inte var synd. Min egen mor blev t.ex. suspekt betraktad när hon cyklade förbi järnvägsstationen iförd shorts och skjorta. Och att hennas raka fina ljus hår blev i hennes egna ögon mer tilltalande med några svaga lockar, sågs inte med oblida ögon bland 40-talets pingstvänner.   Och när detta äntligen övergavs och slutade betraktas som synd så togs även det bort som Skriften hade gett tydliga anvisningar om. Skriftens tankar om att kvinnan skulle betäcka sitt huvud hade bla. med änglarnas närvaro att göra men det föll väl bort i den allmänna bortstädningen.

”Strunt i det”, ” vi måste följa samhällets normer och värderingar istället för våra egna tveksamma bibelingivna”.

Västvärldens kristna började betrakta Bibelns undervisning om kvinnan och kvinnans ställning som ett orelevant och tidsbundet budskap som man föga behövde beakta. Det gamla gömdes väl i historiens spindelvävförsedda vindar.

Följden av detta blev ännu mer förvirrande. Ungefär ett halvsekel senare började ett annat mycket tydligare avståndstagande också betraktas på samma sätt. Kunde man strunta i det första med kvinnans ställning som något otidsenligt, varför inte göra likadant med det andra som gjorde kristendomen opopulär och var ett sådant anstöt för världen.

#   Accepterade av homosexualitet blev en norm som till att börja med något avvikande beteende men ändå normalt. Lite senare endast en annan variant av kärleken mellan man och kvinna.

Faktiskt så långt man kan komma ifrån Bibelns budskap. Men som jag tidigare visade: kan man strunta i det ena, kan man även strunta i det andra.

Fastän stora påtryckningar gjorts i många år så håller Påven och Katolicismen fast vid de hävdvunna normerna. Utan att ändra sig. Hittills.

Om vi nu går tillbaks till Rom och dess anhängare så kanske vi inte ska brösta oss alltför mycket, utan ta en funderare på hur seriöst vi betraktar det vi kallar Guds Ord.

Eller är det bara munväder,det uttrycksättet?

Slut del I av II

Torbjörn S Larsson