Skall man döpa personer som vill följa Jesus men är inne i en sk. asylprocess

”Därför döper vi asylsökande. Om att ta vara på de kontakter vi skapar och de relationer vi bygger.”

I gudstjänsten en söndag i våras hade  man dop igen i Equmeniakyrkan i Arvika. Denna gång döptes tre vänner från Iran som deltagit i alphakurs och under våren. Två av dem var asylsökande.

I en del kristna kretsar är frågan kontroversiell. Även efter att Svenska kyrkan skildes från staten döpte man inte människor som befann sig i asylprocess. Sedan togs den regeln bort men många håller fortfarande en restriktiv linje, vilket ju också SKR råder till.

I  Arvikas Equmenia kyrka döps asylsökande och församlingen anser att man gör det på goda grunder.

Församlingens viktigaste argument är att Jesus uppmanar oss att gör alla folk till lärjungar och att döpa dem. Församlingen anser: ”Vi kristna arbetar inte för staten eller Migrationsverket. Vi arbetar för Gud. Det är inte vår sak att avgöra vem som har tillräckligt goda asylskäl för att få stanna i Sverige. Vår uppgift är att föra människor till Jesus. Som med alla andra kristna ger vi dem sedan möjlighet att bekräfta sitt beslut att omvända sig och följa Jesus genom dopet.”

”Andra anledningen till att vi döper asylsökande är att det råder religionsfrihet i Sverige och att denna gäller även asylsökande.”

I många länder är det förbjudet att lämna islam. En del av dem man möter i Arvika  kommer med stor sannolikhet att utvisas tillbaka till sådana länder. De månader de får i Sverige är kanske de enda i deras liv då de har laglig rätt att välja sin religion och konvertera.

”Låt oss då inte förvägra dem den rättigheten.”

Men är det då inte ansvarslöst att döpa asylsökande som sedan riskerar förföljelse i sina hemländer om de tvingas återvända?

Lina Alexandersson i Arvika menar; För oss är det viktigt att betona i samtal att konvertering inte är en garanti för att få stanna i Sverige. Därför måste beslutet helt ligga hos dem själva. De vet vilka risker de utsätter sig för, och om de är beredda att ta dessa risker. Att ta ifrån dem rätten att fatta det beslutet är att utöva förmynderi. Däremot döper vi aldrig utan att ha fört den här typen av samtal och utan dopundervisning.

Slutligen är dopet det tydligaste tecknet på att vi blir ett i Kristus, en viktig manifestation i vår tid för både asylsökande och svenskar. Efter dopet är vi inte längre i första hand svenskar, afghaner, eritreaner eller iranier. Efter dopet är vi bröder och systrar i Kristus. Därför döper vi helst i den offentliga gudstjänsten, och vidtar de åtgärder som krävs för att dopkandidaterna ska känna sig trygga med det. Många församlingar gör en enorm insats för asylsökande runt om i vårt land. Låt oss ta vara på de kontakter vi skapar och de relationer vi bygger. Låt oss försäkra oss om att dem vi möter blir medvetna både om Jesu uppmaning att ta emot honom och sin lagliga rätt att göra det.

Klassisk baptism vill gärna lyfta fram möjligheter. Här ovan redovisas en berättelse från en församling. Låt oss ta vara på de goda erfarenheter som faktiskt finns. Och låt oss tro och våga.

LGB

Nätverkslogga8

Om mission, ambition,tveksamhet, anpassning till politisk korrekthet och synen på en som sägs vara en profet men som alls inte är det.

Pastor Gert Lindh har i ett inlägg i Sändaren den 13 december 2016 ställt en del frågor kring hur Equmeniakyrkan tänker om mission bland de nya svenskar som fått en fristad hos oss och som måhända kommer från ett muslimskt land eller har en muslimsk tro.

Gert Lindh framhöll att hans församling, Svenstakyrkans församling (Equmeniakyrka) i kyrkokonferenserna såväl 2015 som 2016 tagit upp frågan om mission riktade till muslimer i Sverige. Vid bägge dessa tillfällen uppfattade församlingen att kyrkoledningen liksom gått förbi förslagen och dessa rann på något sätt bara bort i intet,
Läs gärna hela pastor Linds artikel  i Sändaren. Klippt ur den finns följande text och frågeställning:

  • ”Vill kyrkoledarna under 2015 initiera och sedan leda ett gott samtal och en teologisk process om hur vi i församlings- och ungdomsarbetet kan erbjuda Jesus Kristus till muslimer?”  Bakgrunden till frågan, skissad på sju enkla rader, klippte kyrkoledningen helt sonika bort, så att den inte fanns med vid presentationen i konferensen och den finns heller inte med i kyrkokonferensens protokoll. Motiveringen till frågan var att vi möter många muslimer i vårt arbete och att samtalsklimatet om islam var så känsligt. Dess slutrader löd: ”Vi skulle behöva hjälp av missionsledningen genom att den tar initiativ till ett gott samtal och ett teologiskt arbete om hur vi erbjuder Kristus till muslimer.
  • Vi betonade behovet av att lära känna islam särskilt utifrån dess grundläggande texter, Koranen och de viktigaste Haditerna. Vi listade ett 20-tal viktiga teman som borde ingå i satsningen. Behovet var och är att få en kunskapsbas för att föra en dialog med unga muslimer om positiva alternativ till attraktionen från bland annat Islamiska Staten. Dessutom behovet av grundkunskaper om islam för att kunna erbjuda muslimer vi möter Jesus Kristus som vi känner honom från Nya Testamentet och vittna om hur vi förstår och upplever honom.”    

Så långt pastor Gert Lindh. Här på Klassisk baptism har vi i andra blogginlägg redovisat hur Equmeniakyrkan kommunicerar arbetet för nyanlända. Se:

Migration och mångfald

Texten, innehållet och upplägget skulle mycket väl i huvudsak kunna ha varit upplagd hos vilken ideell organisation som helst. Röda korset, FN-förening, eller liknande. Det är väl i och för sig inget fel, men någonstans kan man sakna kyrkans dubbla uppdrag. Trons gärningar men också att förmedla trons grunder och evangeliet. (Se Gert Linds skrivning)

Hur kan man förstå Equmeniakyrkans agerande

Gert Linds inlägg innehåller smått sensationella uppgifter. Om de nu är helt korrekt uppfattade så ha innehållet de facto följande substans:

  • Vår kyrkas valda representanter anför att vi inom vår kyrka möter många muslimer och att samtalsklimatet om islam är känsligt.
  • Lindh skriver vidare: ”Vi unnar dem Jesus Kristus.” Det blev ett nej från kyrkoledarna med hänvisning till små resurser och till dialoglitteraturen om kristen tro-islam.”

Inlägget ger en tydlig bild av ett ideologiskt och kanske teologiskt solklart ställningstagande av kyrkoledningen.

Våra kyrkor och församlingar möter många muslimer. Men eftersom ”samtalsklimatet” är känsligt” avstår man från initiativ till evangelisation utöver en artig dialog. Därefter hänvisar man rätt sensationellt till ett dialogmaterial för sk religionsdialog mellan kristen och muslimsk tro. Ett material för ömsesidig dialog och förståelse för fredliga relationer i vårt land. Ett material helt utan ambition från de kristna dialogdeltagare  att få muslimer att erhålla frälsning genom Jesus Kristus dvs utan klassiskt evangeliska markeringar.

Vad sa Herren till Paulus när han hamnade i en evangelisk social och ”känslig” situation?

paulus

Apg 17:”Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, 10ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.”

 

Vad kan detta stå för? Tre antaganden i avsikt att förstå.

!. Det kan finnas en rädsla att ta upp ett samtal med evangeliskt innehåll med människor som söker Gud, men hamnat i en tro som inte bekänner Kristus. Alternativt med människor som förnekar Gud och hans Son. Det  är inte ett kännetecken för den historiska kyrkan. Inte heller en känd framgångsnyckel för att rädda människor till gemenskap med Herren och ett evig liv.

2. Den skulle kunna uppfattas som en tankelinje som faller iom ramen för så kallad ”politisk korrekthet” eller anpassning till rådande statsbidragsregler för kyrkans migrationsarbete.

3. Det finns dock en möjlig tredje förförståelse som det finns rätt tydliga spår av i den svenska kyrkodebatten just nu. I huvudsak utifrån ärkebiskopen och biskopars agerande.

Det handlar om vägen till Gud.

Biskopar har uttalat och skrivit att vägen till Gud kan ha flera spår. För ”oss kristna” är Jesus vägen till Gud skrev en biskop. Men för andra då… Här öppnar Svenska kyrkans ledare för en bred så kallad andlighet där Jesus monopolanspråk förkastas  eller förringas. Förkunnelsen av en väg till Gud känns kanske inte ”kundanpassat” för dialogen i ”ögonhöjd” Eller?

Det öppnar för att  Islam skulle kunna vara en väg till Gud. Det grundar sig på en övertygelse om att bara finns EN Gud, men olika mänskliga förhållningssätt kring denne.

I min bibel läser jag att det  finns flera Gudar. Det budskapet finns från Moseboken genom  hela skriften.

2 Mos 20:3 ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”

.I tex Galaterbrevet kan vi läsa:

Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen?

I Romarbrevet skrev Paulus de välkända orden:

6Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. 17I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Trots att judar trodde på Gud så var Paulus mer än tydlig.mI apa 17 skriver han:

Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. 23När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. 24Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. 25Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. 26Av en enda människa har han skapat alla folk.

Enligt Bibeln finns det alltså fler Gudar och trots Jesu och Paulus ord till de som också tror på en Gud behöver evangeliet är kyrkoledningarna helt otroligt svävande.

Finns det en stark profet i vår tid som inte förkunnar sanningen?

Björn Donobauer har läst yttranden från ärkebiskopen om hur hon ser på Islams stora profet i förhållande till Kristus och evangelisk lära. Inlägget redovisas här nedan är väl värt att begrunda. Påverkar hennes inställning det teologiska tänkandet i Sverige?

Min fundering

.är att måhända skulle det kunna vara så, att Equmeniakyrkan, min kyrka, delar ärkebiskopens synsätt eller influerats av hennes ståndpunkter i arbetet med en samverkansöverenskommelse? Är det förklaringen till de svajande svaren till Gert Lindh och utformningen av kyrkans hemsida i texterna om insatser för människor med annan tro! Utifrån detta skulle det kunna förklara de obefintliga svaren till initiativen från en församling som ville mer. Jag hittade en blogg skriven av en mycket bibelkunnig person, Björn Donobauer som funderat över varför Sveriges ärkebiskop inte tycker att Mohammed är en falsk profet.

Björn Donobauer skriver följande:(återgivet med tillstånd av författaren)

Falska profeter behöver ingen förhistoria för att vara falska

Bjorn_Donobauer

Björn Donobauer

Antje-Jackelén-1024908beskuren

 

 

 

 

 

Ärkebiskopen Jackelén har i en intervju avfärdat tanken att Mohammed skulle vara en falsk profet med hänvisning till att då denne inte står i den gammaltestamentliga profetiska traditionen så kan han inte värderas efter någon biblisk mall.

Vilka mallar skall då användas för att finna ut om någon är falsk profet?

Det är nämligen alldeles säkert att falska profeter skulle komma: ”Många kommer som gör gällande att de är ‘Den smorde’ och kommer att förleda många…många falska profeter kommer att föra många vilse.’
‘Även om vi själva eller en ängel från himmelen kommer med ett annat evangelium än det vi har givit er vare denne fördömd.’
‘Vem är lögnaren annan än den som förnekar att Jesus  är ‘den smorde’ Kristus? Detta är antikrist, den som förnekar Fadern och Sonen,… den som bekänner Sonen bekänner Fadern, den som har Sonen har också Fadern, den som förnekar Sonen har inte heller Fadern.’

Att som ärkebiskopen gör blanda bort korten om vad saken gäller är direkt villfarelse och/eller uppsåtlig vilseförande av den hjord som hon är satt att leda rätt.

När hon förnekar att Jesus ensam skulle vara ‘Vägen Sanningen och Livet’ har hon tagit ett avgörande steg bort ifrån det heliga evangelium som kyrkan påstår sig stå för.  Den enda logiska utgången av det är att alla vars hjärta är hos Herren lämnar kyrkan, eller att ärkebiskopen avsätts. Kyrkan som social/kulturell tummelplats för köttslighetens religiositet fortsätter så länge skatteunderlag och statsbidrag tillåter, men under sådant ledarskap krymper livsutrymmet för den tro som övervinner världen. Men då får denna tro återgå till att leva och verka där den började: utanför stadens murar.

Mohammeds efterföljare erkänner Jesus som profet, men förnekar fullständigt att Fader och Son skulle vara ett, och de förnekar  att  frälsning  endast finns i detta namn: Jeshua/Jesus/Issa..

Därmed är det oväsentligt om Mohammed står i en gammaltestamentlig profettradition, han står nämligen fullständigt klart upplyst i den nytestamentliga söklampans avslöjande sken. Han förnekar det som evangelium i sig innerst inne innebär, därtill uppmuntrad av även Ärkebiskopen av den svenska lutherska kyrkan.

‘Skall Människonen när han kommer finna tro på jorden?’ Inte den tro som en gång för alla är given till alla de heliga. Det har också Ärkebiskopen gett sig den på.

Teddy Donobauer

LGB

Har det hänt något, eller måste vi stå kvar där vi var 21 september 1848?

Reflektioner utifrån Sigvard Svärds inlägg här på Klassisk baptism.

Sigvards Svärds inlägg här på bloggen 2016-12-07, ger mig skäl att fundera lite mera om det han för fram avseende utvecklingen av det klassiskt baptistiska dopet i Equmeniakyrkan.

Först måste jag personligen framhålla att jag  alltid  varit positiv till såväl samarbete och samgående mellan SMF och SB. Jag såg ”Nybygget” samgåendeprojektet  med glädje och förväntan. Är med i en församling där vi inte sett några svårare  frågeställningar om olika syn på dopet och där såväl dop av barn som troendedop tillämpats. Det som nu hänt är något nytt där kyrkoledningens ord ger indikationer som handlar om förändrade  värderingar om delar av kyrkans förkunnelse.

 Måhända att det kan tänkas handla om olika uppfattningar mellan en  mycket aktiv ledning integrerad i en social,politisk, kulturell och teologisk miljö i Stockholmsregionen.

norrmalm

Norrmalmskyrkan, Stockholm

250px-Betelkyrkan_i_Karis

Betelkapell

Kontexten kan då skilja sig från klassisk baptism eller traditionell frikyrkorörelse som den gestaltas på många andra håll. Hur det nu är med kontext borde texten i Ordet kunna förstås rätt likartat, 

Om dop och lära i Equmeniakyrkan

Svärd lyfter fram en sekvens från kyrkoledare Olle Alkholm och Svenska kyrkans ekumenikutskott med anledning av avtalet mellan Sv Kyrkan och Equmeniakyrkan. Texten visar på kyrkornas förutsättningar och grundsyn för samverkan:

Olle Alkholm

Olle Alkholm

”– Det är viktigt att vederbörande känner till hur det fungerar i det andra samfundet, säger Olle Alkholm, biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan.

 Det fördjupade samarbetet förutsätter också att församlingarna delar samma dopsyn, vilket i praktiken innebär att den lokala Equmeniaförsamlingen inte troendedöper  personer som blivit döpta som barn.

En övergripande överenskommelse som inte tar hänsyn till dopfrågan är inte möjlig för Svenska kyrkan, som alltid i luthersk tradition har hävdat det enda dopet som en central ståndpunkt. Det är genom det enda dopet som människan får gemenskap med Kristus och upptas i den kristna kyrkan. Dopet kan inte göras ogjort och inte göras om.”

Så skrev ekumenikutskottet i kyrkomötet inför beslutsfattandet.

Att se framåt är ju något positivt i sig men att glömma varifrån man kommer och vilka erfarenheter som skapats av historien är ju inte heller helt fel.

gammeldop

Svensk baptism.

Den svenska baptismen som församlingsankuten tro och lära växte fram i mitten och slutet av 1800 talet. Den första fria baptistförsamlingen bildades 1848.

De första svenska baptisterna möttes med stor misstänksamhet, förtal, hat. våld, skadegörelse, lagföring och mordförsök,  De sågs som villolärare och en svärmisk sekt.Den bibeltolkning som man förde fram var att dop tro och församlingsgemenskap hörde samman och på biblisk grund. Man hävdade att dopet är en handling som är ett tecken på sinnesändring och nytt lärjungaskap.

Baptisterna hade en syn på religionsfrihet och församlingsfrihet som var i motsats till dåtidens politiska korrekthet. Den religiösa sk ämbetsfrågan innehöll också helt skilda uppfattningar. Baptisterna ville inte se en styrning av det religiösa livet genorm staten och betraktade inte en  kyrkobokförd och döpt med medlemskap i statskyrkan som något som per automatik kunde anses som en person pånyttfödd och omvänd person. Enkelt uttryckt kan väl säga att folkyrkobegreppet förkastades.

Upplevd lägesbeskrivning 1848 och 2016

Det har hänt enormt mycket i det svenska religiösa landskapet allt sedan 1848. Det finns ingen anledning till att i just detta inlägg här beskriva allt det goda som skett och som sker. Det må vi ta till oss med glädje och tacksamhet!

Jag vill dock i all enkelhet som gammeldags ”läsare” lyfta fram något jag noterar och begrundar.

  • 1848 ansåg FO Nilsson, med flera, att bibens skrivning och Jesu befallning om mission, lärjungaskap och tro på Mästaren Jesus hörde samman med att den enskilde människan i tro tar emot dopet som en gåva.
  • 1848 och därefter angavs inte alltid baptisternas barn vid namn i kyrkobokföringen. Ibland tillskrevs de beteckningen ”oäkta”. Då var en öervägande majoritet av alla kyrkobokförda döpta av präster i den statliga svenska kyrkan.
  • Baptistförsamlingarna och dess medlemsantal ökade kraftigt och det finns många gripande berättelser om omvändelser dophögtider och kyrko- och bönehusbyggen från 1860 till 1930 talet.
  • Baptisternas ”inre mission” riktades till alla dem som bodde i Sverige. Miålgruppen blev i huvudsak människor som till övervägande del var döpta som barn.
  •  Baptisterna ansåg då att ”barnbegjutning” var en slags barnvälsignelse och kunde inte kopplas till den enskildas tro,
  • Samhället 1850 betraktades  allt sedan Gustav Vasa som ett lutherskt ”kristet land. Systemet med nära nog obligatoriskt medlemskap i kyrkan. Statskyrkosystemet utgjorde i sig en sammanblandning av myndighetsutövning, tro och politik.
  • Dopets innehåll som ett ”sakrament” bekräftades inte av baptisterna.
  • Då liksom idag praktiserar Svenska kyrkan så kallat ”nöddop”för ett barn som bedöms avlida snart efter förlossningen. Att Jesus sa det han sa om barnens tillhörighet är inget skäl till att leva i den tron att barnen inte hör himmelriket till. Så sent som på 1950 talet var grannar till mina föräldrar bestörta över hur de vågade låta mig som barn vara odöpt; ”tänk om han avlider”. Även idag finns ju funktionen kvar inom kyrkan, men jag vet inte och tror inte den tillämpas i SMF/Equmeniakyrkan?

Om jag tar del av grund dokument från baptistmen 1848 ff så byggde på det synen om ett enda dop kopplat till den enskildas tro liv och bekännelse.

I det samverkansavtal som vår kyrka arbetat fram gemensamt med Svenska kyrkan förutsätter ett reellt samverkansavtal att Svenska kyrkan bibehåller sin grundsyn på dop av troende vuxna från 1848. Att gå in under avtalet medför att Equmeniaförsamlingen och dennes pastor frånträder all möjlighet till baptistisk förkunnelse.

  • Det måste ju i så fall betyda att den teologiska positionen eller värderingen inte har ändrats alls. I dopfrågan står vi där FO Nilsson stod i förhållandet till dåtidens statskyrka.
  • I Equmeniakyrkan idag tillämpas och förkunnas dop för omvända och troende som inte döpts som barn.
  • Distinktionen i den förkunnelsen kräver dock en pedagogik som inte är helt enkel.

”Förkunnelseförbud” för vissa pastorer

Om en församling ingår i ett samarbetsavtal med Svenska kyrkan kan församlingen inte tillåta baptistisk förkunnelse om inte den förkunnelsen exkluderar de som döpts enligt Luthersk barndopstradition.

Det kan betyda att när en Equmeniaförsamling i avtal med Svenska kyrkan, söker ny pastor,måste man antingen i ansökningshandlingar och i praktisk anställningsprocess exkludera baptister även om de är ordinerade som pastorer i den egna kyrkan. Alternativt skulle detta kunna kombineras med en slags samvetsklausul där vederbörande baptist lovar att inte förkunna det han eller hon tror är Guds ord. Dessutom måste församlingens verkställighet av kommande barndop garanteras genom annat avtal eller överenskommelse. Liknande samvetsfriskrivningar kan komma att behövas om församlingen vill viga enkönade relationer till kristna äktenskap när pastorn hänvisar till skriften och sitt specifika uppdrag,

I praktiken kan detta  successivt bli ett yrkesförbud för baptistpastorer, ju fler församlingar som väljer att gå in i avtal. Även om det dags dato inte är ett problem, vilket Jenny Dobers i Stockholm beskrivit, så sker det ju ändå en viss omsättning av församlingsanställda. Då kan en ny slags selektion äga rum, om inte kyrkan söker andra utvägar än de som just idag verkar vara de kända.

Stat, politik och religion hör inte ihop. Att vara kristen är ett ytterst personligt ställningstagande utifrån tro.

fo

.

Redan under senare delen av 1800 talet ville baptisterna bekräfta sin uppfattning att tro och dop hör samman och att tron inte är kopplat till den samhälleliga nivån. En grundsyn var att statsmakten inte kan stå som en garanti för tron eller att föräldrars formella handling genom dop av spädbarn ger individen frälsning. Den baptistiska tanken var att förbön för barnet om Guds beskydd och ledning är tolkningen i

av skriften och avvägning mellan religionsfrihet och personligt ansvar.

Om begreppen ”tolerans” och ”respekt”.

Sigvard Svärds notering avseende kyrkoledningens uttalande om barndopet som det enda dopet och troendedopet som omdop ger mig skäl att fundera lite bredare om kyrkans värderingar. Thomas Kazen, THS, skrev följande intressanta inlägg i Sändaren 13 december 2016 som enligt min mening illustrerar en värdegrund:

”Baptister hävdade förr att det var FEL att inte döpa om människor som var barndöpta. Men allt eftersom förståelsen växte för att ärliga kristna människor kan komma till olika teologiska slutsatser utifrån olika tolkningar av skriften, och i ekumenisk respekt för andra, så började många baptistförsamlingar ta in barndöpta medlemmar UTAN OMDOP. Och det ansåg dessa baptister INTE ALLS hotade den baptistiska dopsynen, som ju fortfarande var att dopet borde tas emot som ett fritt val. Men TOLERANS och RESPEKT gjorde att man ansåg att omdop inte behövdes. På denna grund kunde det ekumeniska arbetet fortsätta och med en sådan ÖPPEN BAPTISTISK dopsyn var en sammanslagning med metodister och missionare inget problem. Att hävda omdop vore ju att UNDERKÄNNA andras tro och det ville man inte. Så uppfattade jag den ekumeniska baptismen.”

Argumentation från Kazens sida, en vetenskaplig väl bildad teolog, är spännande. Kazen använder begreppen TOLERANS och RESPEKT som värdeord för det som han uppfattar står för en öppen baptistisk ståndpunkt. Den är enligt Kazen att bekräfta att människor i tro som låtit döpa sina barn accepterar att dop utan den döptes egen tro eller möjlighet till individuellt ställningstagande, är dop. Underförstått då att dopet bekräftas i tro senare i livet. Kazen öppnar dock inte för TOLERANS OCH RSPEKT för den som på  samma grund som FO Nilsson eller de baptistiska pionjärerna, var beredda att ge sitt liv för. Tolerans som begrepp för ett förhållningssätt borde kanske kunna ses som något ömsesidigt när det finns två uppfattningar om en frågeställning. Utgångspunkten är då densamma som Kazen anför; OM KÄLLAN TILL ÅSIKTEN ÄR EN ÄRLIG BEDÖMNING AV HUR BIBELNS BUDSKAP OCH JESU UPPMANING SKALL BLI INTEGRERAT I MITT LIV.

Alltså applicerat på Equmeniakyrkan borde det självfallet ses om TOLERANS OCH RESPEKTFULLT att också förkunna att dop alltid hör samman med den döptes tro. Om detta ej är möjligt är vi tankemässigt och teologiskt tillbaka till 1848. Vill vi dit igen?

Det kyrkoledningen delar Kazens  grundsyn är inte klarlagt. Kan det nu faktiskt vara så att baptister idag i sin egen kyrkofamilj  möts av en uppfattning om att man inte får förkunna omvändelsens dop för personer barndöpta, om man vill vara som Kazen skriver TOLERANT OCH RESPEKTFULL. Man blir då utifrån Kazens etiketter betraktad som begreppens motsats alltså ”intolerant, respektlös”. Knepigt….

Logik

Equmeniakyrkan beskriver på sin egen hemsida hur man ser på människor med annan tro som möter kyrkan. ”Konvertiter”, (det teknokratiska begreppet), skall bemötas med stor försiktighet för att inte stöta och störa den enskildas integritet. . Tron skall inte ”packas på” och tron måste prövas mot bakgrund att det finns risk att de som vill ”konvertera” ( läs vill bli frälsta, omvända, pånyttfödda) kan vara utsatta för otillbörlig kulturell eller social påverkan. Den enskilde skall ges undervisning och insikt innan ställningstagandet och välkomnandet. Allt för att undvika otillbörlig påverkan.I sig inte felaktigt eller ont tänkt,  Så har inte frikyrkan tidigare sett på den enskilde som söker frälsning och ett nytt liv. Evangelisation och erbjudande om frälsning omvändelse tro och dop har gått ut till folkkyrkomedlemmar, ateister, muslimer, mormoner ja alla människor enligt missionsbefallningen. Nu liknar den inomkyrkliga kommunikationen mer beskrivning av ett byte av åsikter

Gott så, fast väldigt konstigt utifrån en kyrka som bär på ett evangelikalt arv med välkända evangelister i historien som inbjudit många till ett nytt liv oaktat deras tidigare tro eller otro.

Luther

Luther

Nyfödda barn betraktas i Luthers tradition som inlemmade i församling genom ett dop. Detta sker utan beaktan om individen har vare sig tro eller vilja. Grundtanken var ju att barnet genom dopet ”kristnades”.  Åtgärden har tidigare dessutom haft rent juridiska konsekvenser över vilket individen/barnet inte kan råda. Faddrarnas ansvar blev att tillgodose utbildning och handledning.

När vuxna människor flytt från krig förföljelse död och från en  förtryckande religion vill Equmeniakyrkan vi skall ta det ytterst försiktigt. Men ett barn på några veckor möter vi självfallet i stor kärlek, tacksamhet, omsorg och förbön  men också med en handling som hör samman med individens och inte föräldrars eller samhällets tro. Men om detta finns ju olika uppfattningar.

Svenska kyrkans ekumenikutskott är faktiskt glasklar i sin beskrivning av sin tro: ” Det är genom det enda dopet som människan får gemenskap med Kristus och upptas i den kristna kyrkan.”  

Sammanfattning och hopp. 

Slutsatsen jag kan dra är att det inte längre är möjligt att utifrån skrivna dokument och klarlagd policy undervisa om och förkunna omvändelsens dop inom Equmeniakyrkan om kyrkoledningens policy avseende avtal med svenska kyrkan skall följas. Det blir en grannlaga uppgift för kyrkornas ledning, med de beslut som redan finns  i ryggen, att  utveckla avtalsformerna utan att splittra ur baptismen ut ur Equmeniakyrkan. Sigvard Svärds notering om att baptismen försvinner inom vår kyrkofamilj verkar inte osannolik.

Jag hoppas innerligt att jag har fel. Det går att förena olika tolkningar inom samma församling och kyrka!! Evidensmässigt bevisat i flera församlingar! En god grund är  om vi ömsesidigt följer Thomas Kazens värdeord; Tolerans, Respekt och Öppenhet. Alla vill vi ju verka i Jesu efterföljd och föra  hans erbjudande vidare till allt fler. I det kan vi förenas trots olika tolkningar om bara tillit och öppenhet ges utrymme. Det önskar jag oss alla i en tid då kristna pressas och förföljs över hela världen och i vårt land.

LGB

Om skolan i Åmål som förfalskar julsånger!

I Världen Idag kan man läsa historien om grundskolan i Åmål som på rektors initiativ klipper bort psalmverser, ändrar textinnehållet och tar bort anstötliga ord som ”Betlehem”. Dessutom tar bort den kristna historiken kring Luciatraditionen och klipper bort ordet ”skinka” ur julsångerna. Det kan ju tyckas lite kul på ett sätt men jag kunde inte avhålla mig att skicka följande vässade brev till skolledningen:

Hej Åmåls skolväsende!Jesusbarnet Botticelli

Jag har nyss läst något av det mest korkade jag hört på länge.

En skola som vill sjunga traditionella julsånger men censurerar verser som anses misshagliga, men inte nöjer sig med detta. Dessutom väljer man att förfalska innehållet för att passa in i den skruvade världsbilden att historien måste förvrängas för att alla skall kunna känna sig hemma. Detta helt utan stöd i den svenska skollagen som inte alls innehåller några slags krav att man behöver göra så. Detta framgår ju med all tydlighet av den lagtext som kommunen själv presenterar som sitt ”försvar” men som inte alls påvisar det behov man hävdar. Förmodligen är Åmåls kommuns Barn-. och Utbildningsenhet liksom aktuell rektor så pass okunnig så att man inte känner till att Jesus också är en av Islams viktigaste profeter vilket innebär att personen Jesus inte alls är anstötlig för en muslim. Jesus kan möjligen vara det för en normal svensk ateist men alla sådana är å andra sidan utomordentligt skolade av inte minst den svenska hjärntvättande skolan att lägga ett personligt nonsensfilter över all kristen tradition som man möjligen kan möta i det svenska samhället. Nu kan man ju tycka att det är lite humoristiskt att även platsen Betlehem upplevs farlig och inskränkande för svenska elever så då får ni väl lära ut att det egentligen var Blomstermåla som stjärnan lyste över, det kanske upplevs mindre kränkande och kan passa in i den svenska nonsenskulturen? Men att byta ut texten mot ”alla oss” är ju att ge innehållet dess motsats, vitsen med stjärnan var just att det specifikt utvalda ljus och budskap som fanns kring Betlehem skall få spridas till oss alla. Er version blir en direkt förfalskning av sångens budskap.

Men förfalskningarna upphör tydligen inte där. Traditionella julsånger om skinka förfalskas liksom historien om Lucia. Hur kan det alls rimma med skolans uppdrag att ge kunskap om svenska traditioner att lära elever förfalskade berättelser om jultraditionerna och de historiska gestalterna bakom? Vad lär ni alls ut om julens ursprung? Att den firas till minne av tomten som föddes på Nordpolen?  Att berätta om att den firas till minne av Jesus födelse måste ju kännas oerhört kränkande för ett stackars ateistbarn eller en hindu som inte tror att tillvaron alls finns!

Jag tycker egentligen att era metoder är utmärkta! D.v.s. i Nordkorea, Saudiarabien och det gamla Sovjetunionen där allting skulle filtreras genom det statliga ateistiska ideologiska åsiktsfiltret. Jag vill därför uppmana Södra Skolans rektor liksom ansvariga på Barn- och Utbildningsförvaltningen att snarast söka sin vidare karriär i någon av dessa diktaturstater. Era metoder passar väldigt bra in i den samhällstraditionen och ni kommer säkert att uppfattas som ytterst talangfulla och ha stora möjligheter till framgångsrik karriär. I den svenska skolan däremot, som skall byggas på kristen etik och med en kulturell grund i den svenska traditionen så hör inte historiska och kulturella förfalskningar hemma. Är det så att en sång inte passar, då skall ni inte alls sjunga den. Det är helt enkelt inte er sång. Och är Jesus en farlig person för barn och ungdomar att höra talas om, då tycker jag att ni helt skall hålla er till att berätta den uppbyggliga berättelsen om alltings meningslöshet och att ”vår tillvaro är en slumpens parentes och nyck” som det brukar stå i biologiböckerna, och andra berättelser som gör barn och ungdomar lyckliga och harmoniska, t.ex. om häxor, monster, tomtar och troll som mina barn brukar komma hem med böcker med från skolan.

Med vänlig hälsning!
Thomas Forslin Klassisk Baptism Göteborg

Herren verkar och tron ger liv

Återigen fick Vänersborgs baptistförsamling glädjen att genom dopets gåva hälsa två kvinnor som nya medlemmar välkomna in i församlingen. Dophögtiden ägde rum den första adventssöndagen. Båda två hade för en ganska kort tid sedan kommit till tro på Jesus och beslutat att följa honom genom dop och församlingsgemenskap.

Pastor Albinsson predikade med tema: ”Lev det nya livet!”

Efter dagens kyrklunch fick församlingen in ytterligare en dopanmälan så dopgraven fick vara öppen och redan på måndagskvällen döptes ytterligare en kvinna.

En fantastisk adventshelg med Guds närvaro i Vänersborg!

vbgDOP.8_w900_h900

Dophögtid i Vänersborg. Pastor Bengt Arne Albinsson dopförrättare

 

 

LIDKÖPINGS BAPTISTFÖRSAMLING har under ånga år haft en liten trogen grupp medlemmar. Församlingen minskade i storlek år efter år utifrån att medlemmarna blev allt färre och allt äldre. Så småningom var det färre en en hands fingrar. Kyrkoledningen i Stockholm tänkte som företagsledningar och ansåg att församlingen borde läggas ned och kyrkan omsättas i kronor genom försäljning på marknaden.

Efter flera överläggningar kunde dock såväl församling, kyrka och kalleslen för församlingen utvecklas och bibehållas.

Under kanske mer än tio år hade en grupp medlemmar från Vänersborgs baptistförsamling under Bengt Arne Albinssons ledning känt ett Herrens uppdrag att stötta församlingen i Lidköping varje vecka. Kallelsen kom inte från någon organisation eller strategisk ledningsgrupp utan ifrån församlingens himmelska uppdrag. Genom beundransvärd uthållighet och vilande i Guds löfte syns nu för varje vecka resultatet.

När de stora kyrkosamfundet trots betydande resurser minskar i medlemsantal har Lidköpings baptistförsamling ökat tydligt. Ja jag kan knappast omräkna ökningen i procent men vid adventstid kan man nu konstatera att 12 nya medlemmar tillkom det under 2016. Att människor också sökt församlingsgemenskap genom dopet till Kristus är en stor glädje.

Att söka Guds vilja, att lyssna in hans väg och sen hängivet gå Hans väg i tillit till att löftet bär ja, det är kanske den viktigaste vägen för församlingsutveckling. När bibelordet och läran eroderar och anpassas sig till politiken och de rådande sociokulturella värderingarna tappar församlingen legitimitet och kraft. Kanske är det den andra lärdomen från frikyrkans tillbakagång som vi lätt kan konstatera. Då hjälper inga organisationsstrukturer, politiskt styrande statsbidrag eller tjusiga hemsidor. Det är nog så allt måste grundas på Bibeln och trohet till ord och i evangeliet utgiven uppgift.

Välkomnande av nya medlemmar i Lidköpings baptistförsamling. Bild från tidigare mottagning 2016

Välkomnande av nya medlemmar i Lidköpings baptistförsamling. Bild från tidigare mottagning 2016

Klassisk baptism gläds med Lidköpings- och Vänersborgs baptistförsamlingar och framgångar för Guds rike under 2016 och framgent.

LGB