Om den förändrade självbilden, uppdraget och dess konsekvenser. Del 3 av 3.

ÄRKEBISKOPENS ÅSIKT OM GUD OCH ATT JUDAR OCH MUSLIMER TILLBER SAMMA GUD SOM KRISTNA

Bergstrands text skall ( inlägg 2 ovan) läsas i balans med nuvarande ärkebiskops mening nedskrivit 2014 i följande text
 ”En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med judar och muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika självklart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt. Bland dessa olikheter är det frågorna om Jesus Kristus som skapar störst oro. De rör vid vår identitet som kristna och behöver hanteras med omsorg. […] Risken är att vi förminskar Guds vilja och vägar att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenheter av Gud och ställer ”sanningen” mot ”den enda sanningen”. Det rimmar också dåligt med grundtextens ord för sanning – grekiskans aletheia handlar om avslöjad verklighet. Och verkligheten är alltid komplex.”

Helt uppenbart är att i  denna fråga avseende finns olika uppfattningar om Guds ord.

Landets främsta kyrkoledare skriver att i samtal med människor med annan tro känner hon en oro för ”frågan om Jesu”. Hon skriver också tydligt att om vi anför Jesus som Vägen sanningen och livet” riskerar vi att förminska Gud.

Vi riskerar att förminska ”Guds vägar och vilja att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenhet av Gud. Vi bör inte ställa sanningen mot den enda sanningen.- Så tycker ärkebiskopen.

–  Så tyckte ärkebiskopen. Så här tycker Jesus själv…

Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader.”

– En fundering_ Hur kan man som läsare förhålla sin när en kyrkoledare ändrar Jesu konkreta uttalanden i Bibeln.

 

GUD I BIBELN, en eller flera…

I 2 Mosebok 2 finns tio Guds Bud.

  • Första budet:Du skall inga andra Gudar ha vid sidan av mig

Vi skall frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom.(Luther)

Några kommentarer:

Texten innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar. Enligt Bengt Göran Bergstrands inlägg dyrkade Muhammeds företrädare 365 gudar varav Allah var en. Det är intressant att fundera över hur de 364 gudarna förhåller sig till Skapelsen eftersom ärkebiskopen knyter samman skapelsen med den som anser Gud har skapat världen.
  • Ärkebiskopen knyter samman sin ståndpunkt med en gemensam Gud med mono-teistisk religion. Sådana finns det flera av:
  • Bahá’í; Allah, Gud, God, Dieu, Dieux, Ishwar, Dio, Perëndia, Amlak, Igziabeher (እግዚአብሔር), Dio, Бог, osv (beroende på vilket språk bahá’íerna talar). Enligt Baha’i-tron finns inte djävulenoch tron på Guds och religionernas enhet är central.
  • Akhenatons monoteistiska (eller möjligen monolatristiska) religion med den centrala solguden Aton.
  • Zoroastrism brukar beskrivas som monoteistisk, men med dualistiska drag eftersom Gud eller ”Herren den Vise” (Ahura Mazda) har en ond motpart i Ahriman. Ahriman kommer emellertid att besegras eftersom Ahura Mazda är starkare, och i den bemärkelsen är Zoroastrismen monoteistisk.
  • Ayyavazhi; Ayya Vaikundar, ett trossystem inom hinduismen.

Några kommentarer; Texten från Moseboken innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar.

ÄRKEBISKOPEN FÖRMANAR: Ensidig förkunnelse med Jesus ord kan medföra att vi  förminskar Gud och därmed stå i vägen för Guds planer och vägar för att frälsa världen.

 

Fara: Evangelium om att Jesus är den enda vägen till Gud….Hög risk att förstöra för Guds frälsning,,,,eller..?

Ärkebiskopen är tydlig på att det finns risker att vi som Jesu lärjungar kan stå i vägen för Guds plan om vi ifrågasätter andras erfarenheter av Gud  och framhåller Jesus som den enda vägen. Det resonemanget är märkligt eftersom lärjungarna, bibeln och kyrkohistoriens början entydigt visar på att Jesus och apostlarna förkunnade om den enda vägen till Gud via Jesus Kristus. Det är rätt märkligt att den svenska kyrkans ledargestalt har en annan åsikt.

ÄRKEBISKOPEN OCH BISKOPEN I SKARA

Det finns ju skäl såväl teologiska som organisatoriska att tro att biskop och ärkebiskop delar samma grundläggande teologiska värderingar. I några glimtar i inläggen tidigare inlägg i denna blogg skriver biskop Bonnier  sina ställningstaganden, helt i linje med Svenska kyrkans högste företrädare i Sverige. Det handlar om identitet (kristen) och ärkebiskopen anser vi skall hantera ”frågan” med omsorg.

 

Åke Bonnier och dåvarande ärkebiskopen Wejryd

Men Skarabiskopen har ytterligare uppseendeväckande åsikter. Bonnier skriver:

  1. ”Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen. Om inte människor kommer till tro på Jesus Kristus måste ju rimligen detta leda till någon form av konsekvens för den som inte tror. Det handlar om eviga straff av något slag som kan, men inte nödvändigtvis måste, innebära ett evigt lidande­.”                            KOMMENTARER OCH FUNDERINGAR. Bonnier ifrågasätter i texten och som jag kan förstå honom, Jesus själv som ju  anger att han är vägen till Gud och Sanningen. Biskopen underkänner därvid innehåll och substans i texten ”Ingen kommer till Fadern…osv” Hans synnerligen intressanta perspektiv handlar om volym.

Bonniers bekymmer om volym och det apostoliska uppdraget

  1. Kyrkan har en ”stor och nästan omöjlig uppgift” att förkunna den sanna och den enda sanna läran… Och därtill omvända så många…. Varför skriver Bonnier så?
  2. Jag tänker då på hur Paulus, Petrus och de andra medarbetarna måtte ha tänkt.  De som lyssnade till Jesus direkt. De som lyssnade till hans lärjungar. Och sen Paulus med ett alldeles speciellt Guds uppdrag. Om Levi Pethrus, Luther, Billy Graham,F.O. Nilsson, m.fl. hade lyssnat till Biskop Bonnier….Då hade nog den svenska kyrkan inte hade vi inte haft biskopar eller ens kyrka i Sverige. Paulus hade kanske med hänvisning till sin ledare direkt lagt ned…. Paulus borde då måhända yttrat sig bättre utifrån arbetsmiljölagen…:  En modifierad missionsbefallning: Gå ut i delar av Er omgivning och för dialog i ögonhöjd för mina ord är inte enbart de som gäller. De finns många vägar till Gud… välj själv en passande....  

    Paulus olika missionsresor. Hur var det möjligt…. och tänk om Paulus fått höra biskop Bonnier och haft tillit till hans ord?

  3. Om man skall försöka tolka biskopen kan det vara ett återfall in i statskyrkotanken. Alla i en stat kommer till evigheten om man döpts, oaktat vilja och personlig tro, har konfirmerats och tagit emot nattvarden. Bonnier tycks dock gå ändå längre… Jag hörde för en tid sedan att det fanns kristna och präster som mimade sista delen av trosbekännelsen ety det uppfattade den som obehaglig…”därifrån igenkommande för att döma levande och döda.”
  4.  Bonnier skriver:”Vi kristna tror att Gud har uppenbarat sig på ett unikt sätt i en judisk man som levde i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tidsperiod.”   
  5. KOMMENTARER OCH TANKAR. Bonnier skriver att han finner att Gud uppenbarat sig i en judisk man som levde en begränsad tidsperiod i visst område. Kopplat till just dessa ord och vad han i övrigt framför skiljer sig hans uppfattning från den klassiskt Kristna att Gud gav oss sin son dvs en del av Gud själv som tog formen av en människa som oss.
  6. Mer av biskop Bonnier; ”Vi tillskriver honom epitetet ”den smorde” och hävdar med bestämdhet att han både undervisade­ om livet och relationen med Gud och medmänniskan. Han utförde också sådana handlingar som människor på den tiden uppfattade som underverk.                                                                                      KOMMENTARER OCH TANKAR: Bonnier skriver att Jesus utförde handlingar som folk  ”på den tiden uppfattade som underverk”.  
  7. Här ger biskopen sig in på en bibelförklaring där det som beskrivs som under uppfattades så då vid den tiden. Dvs det kanske inte uppfattas som under idag. Biskop Bonniers läsare måste då fråga sig? Är det månne Brödundret när tusentals människor fick mat, eller kanske när Jesus stillar stormen så var det ett väderfenomen, uppväckande av döda var det kanske bara någon som vid hans karismatiska närvaro vaknade upp efter att ha svimmat eller varit medvetslöshet.Utdrivande av onda andar var det en ett tillfälligt psykostillstånd som försvann? Lasaros i Johannes 11 som varit död i fyra dagar hade kanske bara vilat ut i en grav? Månne tiden vara inne nu då  enligt biskopen där vetenskapen kan förklara att undren inte är under längre under grundat i bibelordet. Biskopens skrivning är speciell då han ställer sig i en situation där han bedömer personerna nära Kristus som personer med begränsad kunskap om sjudomar, liv och död,mat och inte mat, osv. Med dagens utveckling och forskning tycks Bonniers budskap vara; de som var med Jesus förstod inte att det de såg och kände smakade och berörde, liv och död var sådant som en svens teolog så småningom skulle förklara som upplevelser på grund av bristande kunskap. Eller?
  8. I Hebreerbrevet läser vi:                                                                                ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja. Kommentarer och funderingar: På flera ställen i Bibeln finns angivet händelser med rubriken Under och tecken. Det finns också skriftställen där dessa händelser så att säger förtydligar Faderns vilja och auktoriserar Sonen.”

    Andra templets västra mur och muslimska guldsmyckade moskèn. På samma berg.Till ära för samma Gud eller…

Den svenska utvecklingen

Den ännu politiskt styrda och samhällsanpassade svenska kyrkan har ju i betydande stycken lämnat den klassiska kristna tron och sklijer ut sig från stor delar av den världsvida kyrkan.

Det är väl dokumenterat av många inte minst från bibeltrogna präster som ännu verkar i kyrkan och hoppas på förändringar. Sådana sker utan tvekan och då på församlingsnivån.

Svenska kyrkan döper omvända nykristna. Lånar baptisernas dopgrav vecka efter vecka…

Fyra veckor i rad har olika församlingar i Svenska kyrkan lånat dopgraven i min hemförsamling för att genomföra baptistiska troendedop för ungdomar och fd flyktingar som önskat följa Kristus och Guds ord. Långt bort från den politiskt korrekta religionsdialogen och inte heller tycks tjänande präster varit oroliga för att de har för mycket att stå i då det ju i biskopsläran troligtvis finns många vägar till Gud och att vi inte bör stå i vägen för dessa….

Equmeniakyrkan har glädjande nog inte hamnat på samma kurs som Svenska kyrkan på ledningsnivå.

 

Det är dock viktigt att notera två företeelser som rör Equmeniakyrkans utveckling och som hör nära samman med vad som berörts ovan.

  1. Equmeniakyrkan har fattat beslut om en strukturerad samverkan med Svenska kyrkan på församlingsnivå. Equmeniakyrkan har då samtidigt godkänt ett slags yrkesförbud för baptistiskt inriktade pastorer. Dessa får inte predika omvändelsens dop för vuxna än mindre tillämpa sådant dop. En församling får svårt att behålla eller anställa en sådan pastor trots att den nya organisationen formellt sätt är en del av internationell baptism.
  2. Svenska kyrkans ledning har enligt min mening lämnat delar av den klassiskt kristna tron Det måste då framhållas att bilden är splittrad och att det finns djupt engagemang för klassisk kristen tro ja till och med baptistisk församlingsverksamhet trots en annan överbyggnad på ledningsnivå. Den ändrade teologin har olika delar: a) Jesus maktanspråk, många vägar går till Gud, Jesus är en av dem, b) Missionsbefallningen klarar vi inte de är så många (Bonnier) c) Jesusevangelisation kan stå i vägen för andra Gudsbilder osv.(ärkebiskopen) d) När osäkerhet eller till och med tydlighet redovisas om Jesus begränsade väg till Gud och andra religioners möjligheter så förklarar det kyrkans begränsning av missionsuppdraget. e) Begreppet ”missionsdialog” ersätter mission för att erbjuda människor Jesus och den enda vägen till Gud. Dialogen blir förutsättningen för fredens samtal.                  f) Samtalspartnern har en annan väg till Gud och med ärkebiskopens ord ska vi inte stå i vägen för den erfarenheten med enögt Jesus fokus. Detta synsätt får praktiska konsekvenser och man kan faktiskt se spår av det i Equmeniakyrkan.
  3. Läs igenom Equmeniakyrkans hemsida! Här finns fantastisk överskådligt utförd sammanställning av arbetet. Nationellt är det tydligt att mission omsätts till dialog med människor av annan tro. Från hemsidan: ”

    ”Vi vill också främja möten med människor av annan tro än vår egen. Möten, kunskap, förståelse och samverkan är nödvändiga för att vi ska kunna bygga vänskapsrelationer och ett tryggt samhälle på den ort där vi finns.”

  4. En övertygelse om att vi har till uppgift att ge människor av annan tro Jesus Kristus, del av frälsningen och möjlighet till evigt liv i gemenskap med honom finns inte omnämnt. Begreppen som nu markeras är :att bygga vänskapsrelationer, att bygga ett tryggt samhälle, skapa möten, skapa kunskap, förståelse och samverkan.
  5. Är vi nöjda med det? Likheterna mellan det uppdrag som Röda korset har eller som andra NGO organisationer tagit på sig känns större än likheten med den klassiskt kristna evangeliska rörelsen.
  6. Kyrkokonferensen senast behandlade ju olika initiativ avseende evangelisation för målgruppen människor med muslimsk tro, Dessa möttes med inte med entusiasm utan liksom maldes bort i en administrativ process. Hur skall kommande kyrkokonferens tänkas agera….Och vem kan påverka?

LGB

Kraft och verkan av bön. Bön om beskydd.

Bönens kraft

Jakobs brev 5;

”13 Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. 14Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 15Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. 16 Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.

Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”

Clas Göran Bergstrand skriver följande uppmaning:

-Beskyddet för landet måste förstärkas och därför uppmanar Sverigebönen alla som tror på bönens kraft, att till och med 9 maj be för Sverige i tio minuter varje dag. Be i cellgrupper, i hemmen och i varje gudstjänst.

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” Jak. 5:16b”

Kan det verkligen vara samma Gud som kristna och jihadister kommunicerar med? Del 2 av 3.

I föregående inlägg redovisades lite av samtidens värderingar och yttranden kring sambandet mellan Gud i kristen/biblisk tro och gudsbegreppet i en annan religion som inspirerar en liten minoritet men dock alltför stor till död lidande smärta och elände.

Vi lyfte fram tankar och värderingar från tex svenska kyrkan (biskop Bonnier) som också ärkebiskopen tycks stå för.

Men hur är det då med den ”Abrahmitiska gudsbilden”, islam och judiskt/kristen tro.

Med tillstånd av pastor Clas Göran Bergstrand redovisas här hans synpunkter kring samma frågeställning.

 

Claes Göran Bergstrand

” Tror kristna och muslimer på samma Gud? Denna fråga var främmande och överflödig för både kristna och sekulariserade svenskar för 30-40 år sedan. Man hade ingen större anledning att fundera över en sådan frågeställning. Men i en allt mer krympande värld, och i takt med de många flyktingar som kommer till vårt land av vilka de flesta är muslimer, är det inte ovanligt idag att man tror att det är samma gud som tillbeds i kyrkor och moskéer. Att sekulariserade kristna och icke troende människor kan ha en sådan uppfattning är inte förvånande. Desto allvarligare är det att den verkar utbreda sig bland kristna i allmänhet, och hos pastorer och präster i synnerhet. Biskopar, präster och pastorer tror att kristna och muslimer har samma Gud Enligt en nyligen gjord enkät i tidningen Dagen anser nästa hälften av prästerna att ”kristna och muslimer vandrar mot samma Gud”.

”Flera biskopar, med Ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen, inte bar tror så utan argumenterar också flitigt för en sådan troshållning. Dock är det inte bara i Svenska kyrkan man har denna uppfattning. Det finns även frikyrkokristna som menar att muslimer, judar och kristna ber till samma gud utifrån en monoteistisk hållning, övertygelsen att det bara finns en Gud.”

”Observera dock att påståendet, att vi tror på samma gud kommer från kristna, aldrig från muslimer. Det är tvärt om så att i muslimska länder, där även kristna använder namnet Allah, förbjuds kristna att använda detta namn på Gud. I Mellanöstern använder både judar och kristna gudsnamnet Allah-al-´ab (arabiska = Fader Gud), för att skilja sig från hur muslimer använder gudsnamnet. En bakgrund till islams religion finner vi i Abrahams liv Den muslimska trosbekännelsen lyder, ”det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är hans profet”.

Allah är ett arabiskt namn på Gud och går tillbaka till förhistorisk tid. Muhammeds förfäder dyrkade många stamgudar (365 stycken!) av vilka en kallades Allah.

Då måste vi ställa frågan – hur uppenbarar sig Gud i olika religioner? I läroböcker och uppslagsverk beskrivs kristendom, islam och judendom som bokens religioner, vilket kan vara en legitim orsak till att tro att det är samma gud som dyrkas. Men är det verkligen så?

För en pånyttfödd, bibeltroende kristen är tron på Gud inte en religion utan en personlig kärleksrelation genom tron på Jesus som Guds son och Frälsare. Gud och den kristne har gemenskap genom den helige Ande. I Nya testamentet är Gud en Fader som älskar alla människor och vill rädda dem till evigt liv, men som också ska döma alla på ett rättvist sätt. För juden uppenbarar han sig i Gamla testamentet som Jahve = Herren, den som älskar den rättrogne juden och den som rättvist ska döma alla människor efter hennes gärningar. Det är en kärleksfull relation med Jahve, som uppehålls genom lydnad för Mose lag (Toran) och Gamla testamentets skrifter.

För muslimen uppenbara han sig i Koranen som Allah, som älskar den rättrogne muslimen och hatar den otrogne, d.v.s. den som inte är muslim. (sura 16:23). Även om Allah bekänns som den ende guden beskrivs hans väsen med 99 namn. (sura 59:22-24). Att lämna islam eller konvertera kan straffas med döden. Ordet islam betyder underkastelse och varje muslim måste lyda de regler/bud som Allah påbjuder i Koranen. Islam är en lagreligion där begrepp som rättfärdighet, nåd och frälsning inte finns. Muslimen måste räkna med ödet och har ingen garanti att komma till himlen.

Det är en avsevärd skillnad i dessa gudsuppenbarelser, särskilt i NT:s och Koranens beskrivning.

Det kan omöjligt vara samma Gud som vi möter i dessa skrifter! Bibelns Gud vill uppenbara sig för varje ärlig människa När vi vill förstå om kristna och muslimer tror på samma gud måste det sägas något om hur människor upplever den gud man tror på. Här finns stora skillnader.

Bibelns Gud är allvetande, känner och älskar varje människa. Han hör och vill svara på dennes ärliga bön om frälsning och hjälp i olika situationer. Många muslimer är besvikna på sin religion idag och söker därför efter något som kan ge dem inre tillfredsställelse. Gud hör naturligtvis även en jude eller en muslim som ber, och Han inte bara hör. Många är vittnesbörden bland muslimer om hur Gud uppenbarar sig genom Jesus i drömmar och syner. Och man upplever frälsning och därmed frid och ett nytt hopp.”

”Allah tycks inte ha samma öppna öra till alla människor och verkar inte lika villig att svara på deras böner? Han visar sig vara en nyckfull gud. Relationen mellan Allah och människan sker genom att hon håller förbundet, de fem pelarna – Vittnesbördet, Bönerna, Fastan, Allmosorna och Pilgrimsfärden till Mecka. Om människan håller sin del så uppfyller Allah sin del av förbundet.

Bibelns Gud har upprättat ett nådens förbund med människan där hon får ta emot frälsning/evigt liv genom tro på Jesu död och uppståndelse som ett ställföreträdande offer, utan att åberopa egna gärningar. Det är en avsevärd skillnad mellan kristen tro och islamsk tro i detta avseende. Bibelns Gud har sänt sin enfödde Son till världen för att rädda människan. (Joh. 3:16; Apg. 4:11,12).

 

I islam är det en hädelse/synd att bekänna att Allah skulle ha en son. (sura 112:1-4; 17:111). Det finns inget ställföreträdande offer i islam som har sonat människans synd. Detta är det starkaste argumentet för att det inte är samma gud som kristna och muslimer tror på. Bibelns Gud är den som söker människan eftersom hon som syndare inte kan nå till Honom i egen kraft. (1 Mos. 3:9; Luk. 15:1-7).

Koranens Allah söker inte efter människan eftersom hon inte är en syndare (hon är endast skapad svag) som behöver frälsas för att komma till himlen. En människa blir muslim genom att födas i en muslims familj (eller konvertera) och fostras till att lyda Allahs bud. Allahs efterföljare ska tro och göra goda gärningar.

Ärkebiskopen

Kristnas kallelse är att förkunna evangelium för alla folk Det blir allt vanligare i kristna sammanhang att tala om Gud som den som är större och är bortom alla religioner och trosuppfattningar. Det går inte att placera in Gud i en box, säger man. Det ligger en viss sanning i det, men om det är en förklaring till att människor möter Gud i alla religioner, och att slutligen alla kommer till himlen, då blir det fel. Det är i den andan som Jackelén antog sitt biskopslöfte ”Gud är större” vid sin installation som Ärkebiskop. Denna bekännelse ligger väldigt nära muslimernas bekännelse av Allah. Om detta är sant är Gud inte rättvis. Då har Han favoriter – de som redan här i livet får möjligheten att smaka Hans frid, glädje och kraft. Men Gud har inga favoriter!

IS barn som strax skall döda kristna

Den fruktansvärda terror som nu råder i Mellanöstern, som innebär att miljoner människor flyr från sina hem, sker inte av Guds vilja. Det är Satan och hans onda redskap som orsakar detta kaos. Samtidigt tror jag att Gud har en tanke med att muslimer nu kommer till Europa och Sverige.

Vi är de mest sekulariserade i världen, och de senaste 30 åren har vi kristna inte gensvarat särskilt mycket på Guds kallelse att sprida evangelium till hela världen. Nu kommer dessa, som vi skulle ha gått till i deras hemländer, till oss och vi kommer inte undan vår kallelse längre. (Apg. 1:8). Låt oss därför med respekt för, och kärlek till alla männsikor leva ut vår kristna tro i ord och handling. Det gäller liv eller död för människor! (1 Joh. 5:11,12).”

Clas Göran Bergstrand

Ju mer jag för min del satt mig in i den teologiska diskussionen som den går att få del av blir jag allt mer nyfiken. Hur kan det komma sig att traditionellt kristna ledare och förkunnare för fram ett budskap som man inte kan känna igen. Bergstrands synpunkter måste vägas mot det som lyfts fram i inläggen 1 och 2 och som återkommer i del 3.

LGB

 

Min Gud och andras gudar…Kan det vara så? Finns det fler Gud än en? Del 1 av 3.

Vem är Gud? Frågan är inte enkel att besvara och vetenskapligt väl bildade personer och institutioner har ägnat årtusenden för att studera och tänka kring detta. Vem är då Gud för mig?

För mig har Gud uppenbarat sig i Bibeln och genom sin Son Jesus. Här kan jag se och ta till mig vem Gud är och hur han tänker och vad han vill med oss och med mig.

I påsktid jagas vi av påskfjädrar godis, ägg och sill som via reklam och matvarukedjor ökar vår konsumtion. Att Gud genom det vi kallar påsk skapade en väg för mig till honom för just min skull, ja det kommer liksom i skymundan. I Sverige känns det så. I Rom invid Kolloseum där många Jesu lärjungar hånats, piskats, torterats och dödats firade i år otroligt mycket folk en gripande påskmässa om Kristi lidande. De flesta svenskar i vår huvudstad gjorde nog annat.

Illdådet i Stockholm

Vi har under april  upplevt ett illdåd där en enskild person lyckades mörda fyra personer och skada ett tiotal flanörer mitt i Stockholms city.

Obegripligt hemska scener av död och smärta skapades på bara ett par sekunder. En terrorhandling utförd med specifika syften eller var det ett dåd av en så kallad galning?

Polisutredningen beräknas pågå under lång tid, men gärning och metod vittnar om en aktivitet enligt de intentioner som den islamska staten förordat. Billig och enkel metodik där enskilda personer kan åstadkomma mycket död och lidande.

Enligt uppgifter hade lastbilsmördaren i Stockholm kontakt med och inspirerats av IS. Det rör sig då om massmord med specifika syften kopplade till IS mål. De handlar om förverkligande av de man anser sig stå för; en ren tolkning av koranen och islam. En strikt tillämpning av islams lag och utveckling av ett gränslöst islamskt rike; kalifatet.

Media har fyllts av inslag kring illdådet och den till synes enskilde utövaren. Vem är han? Han var i mosken innan dådet. Han besökte en sk radikal stockholmsmoske…. Allt det har skildrats. Men väldigt få analyser har visat på den teologiska grunden för hans massmord.

  • DN skriver så här om IS, mördarens inspirations källa enligt egen utsaga.
  • ”IS, Islamiska staten, är en militant terrorgruppering som kämpar för att införa en extrem form av islam, med våld om så behövs. IS har invaderat landområden i Syrien och Irak, gjort sig skyldiga till brutala människorättsbrott och rekryterat anhängare från hela världen i sin krigföring. De har en ”armé” på uppskattningsvis 80.000 man i Syrien och Irak. De områden de erövrat kallar de för ett ”kalifat”, ett rike styrt enligt Guds (Allahs) principer som leds av Guds ställföreträdare, kalifen. Islamiska statens kalif är den 45-årige irakiern Abu Bakr al-Bagdadi, en hemlighetsfull man som mycket sällan visar sig offentligt.”

Vidare skriver DN

”Islamiska staten företräder en extrem variant av sunniislam. Inom islam finns en skiljelinje mellan sunniter och shiiter. Skillnaden består – mycket kortfattat – i vem som ska räknas som profeten Muhammeds efterträdare och vilka som ska vara hans uttolkare (imamer).

IS företräder en riktning som förespråkar en återgång till de lagar och traditioner som rådde vid tiden för Muhammeds död på 600-talet. Trosriktningen kallas wahhabism eller salafism och är inte helt ovanlig inom islam. Men det som särskiljer IS och al-Qaida och liknande terrorgrupperingar är att de vill införa de gamla traditionerna med våld och att de anser sig ha rätt att döda alla som inte följer deras lära.”

Utifrån ovanstående underlag kan man ju klart se att IS är en slags missionsorganisation med teologiska syften. Den representerar en väldigt liten del av muslimsk religion och dödar såväl andra muslimer som kristna med lika stort engagemang och blodtörst.

Den häktade lastbilsmördaren i Stockholm ville byta ut rättens förordnade stjärnadvokat med en advokat med muslimsk tro av samma art som han själv och IS har. De  blir därmed en slags signatur på att denne man såg sin roll som en slags missionär för sin tro.

Så här reder Svenska Dagbladet ut en av motivbilderna:

– ”Så tänker en självmordsbombare;”

Att använda sitt eget liv som vapen i självmordsuppdrag är en tämligen ny företeelse inom islam. Självmordsbombare, eller martyrer som man kallar sig själva, uppträdde för första gången i inbördeskrigets Libanon 1983.

Martyrerna” har en dualistisk världsbild, där världen är indelad i ont och gott. Själva ser de sig som Guds krigare för en god sak, konstaterar islamologen Jan Hjärpe i Lund. Han pekar på den pakistanska sociologen Nasra Hassans forskning bland palestinska självmordskandidater – eller ”martyrer” som de själva ser sig eftersom självmord är absolut förbjudet inom islam.
– Som martyrer får de gå direkt till paradiset, de kan komma nära profeten och be förböner för sina anhöriga.

Islamologen Philip Halldén har studerat värvningsförsök av ”martyrer” på islamistiska hemsidor. Han har hittat en filmsekvens där en frivillig är på väg att dö. Strax före dödsögonblicket lyses mannens ansikte upp av ett leende. ”Nu går han in i paradiset”, förkunnar speakern.
Professor Jan Hjärpe tror dock inte att längtan till paradiset är främsta drivkraften bakom terrordåden utan snarare hämnden och viljan att bli respekterad.
– Se på Hizbollah i Libanon. I dag har de upphört med sådana aktioner och blivit en del av Libanons politiska etablissemang. Det visar att den strategi man borde ha för att få ett slut på attentaten är att låta folk inge respekt på andra sätt än genom dåden, säger Hjärpe.

Hur ser ”martyrernas” föreställning om paradiset ut?
Jan Hjärpe menar att betydelsen av de sexuella metaforerna är starkt överdrivna – som att män som offrar sig skulle få förlusta sig med 72 jungfrur i paradiset.
– Ser vi till paradisskildringarna i haditherna (nedteckningarna om profetens liv) är poängen att det inte går att göra sig en föreställning om paradiset. Där sägs att ett enda träd är så stort att om en snabb ryttare rider i hundra år befinner han sig fortfarande i skuggan av samma träd.”

Svensk teologisk bild

I delar av den svenska kristenheten finns en tvetydig bild av Gud i förhållande till Jesus och Bibeln. I den postmoderna samhällstraditionen fungerar Kristus som ”den enda vägen” mycket provocerande så det liberala prästerskapet gör sitt yttersta för att gå runt Jesus.

För en tid sedan i samband med att en person i Svenska kyrkans ledning ogillade torgförande av kors uppstod en rad meningsutbyten om Jesus och hans monopol kopplat till begreppen ”Abrahamitisk religion” En av rösterna i den debatten var biskopen i Skara Åke Bonnier. Så här skrev han själv i Dagen:

Åke Bonnier Biskop i Skara

Vi bekänner att han stod i en sådan speciell relation med Gud att vi använder son-begreppet, det vill säga han var Guds son. Han avrättades av den lokala romerska myndigheten genom det vanliga tortyr- och avrättningsredskapet med korslagda träbjälkar. Vår tro är att han de facto uppstod från de döda och att han i dag genom enheten med Gud är närvarande mitt ibland oss.

På detta sätt kan man ytterst förenklat beskriva den kristna trons centrum. Detta är vår bekännelse eller åtminstone en del av den.

  • Men den intressanta grundfrågan är om det är nödvändigt att denna tro och övertygelse­ har monopol på sanningen? Kan det vara så att Gud också möter på andra sätt i andra religioner eller utesluter en kristen tro detta?

Vidare anför Bonnier:

”Det är naturligtvis lätt att citera bibelord som talar om att Jesus är ”vägen, sanningen och livet” och som fortsätter med påståendet att ingen kommer till Fadern utom genom honom.

Johannes 14;6 väggdekoration Södertullskyrkan Uddevalla

Om man menar att inkarnationen, såsom de kristna förstår den, utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen.

Om inte människor kommer till tro på Jesus Kristus måste ju rimligen detta leda till någon form av konsekvens för den som inte tror. Det handlar om eviga straff av något slag som kan, men inte nödvändigtvis måste, innebära ett evigt lidande­.

Om det nu är så måste rimligen alla muslimer leva i förvillelse och egentligen inte i någon gudsrelation eftersom Gud då inte kan vara såsom Koranen beskriver Gud. Likaledes måste alla judar ha fel även om vi som kristna delar Gamla testamentet med dem.

Om nu både judar och muslimer har fel borde detta leda till någon form av konsekvens för dem som påverkar livet efter detta. I vilket fall utgår det förda resonemanget från att Gud antingen alltid varit kristen eller att Gud så att säga konverterade under ”resans gång”.

Min övertygelse är att Gud är Gud bortom alla religioner. Gud är inte religiös men vi är det och Gud är större än alla våra samlade religioner tillsammans och samtidigt förstår vi kristna Gud som treenig.

Biskopens  och bibeln

I Johannes 14:6 säger Jesus:

Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

I Sveriges radio mitt nder årets påskfirande  återupprepade biskopen i Skara sin åsikt: Jag kan inte hävda att min sanning är den enda sanningen. Att Jesus är den enda vägen till Gud. Att jag har rätt och Du har fel som har en annan åsikt.

Vad är det då biskopen egentligen säger?

  • Jesus själv säger:Ingen kommer till Fadern utom …osv. Jesus säger också han är vägen (bestämd form singularis osv)
  • Det biskopen säger är att det Jesus säger är inte korrekt. Biskopen har ett annorlunda budskap än Jesus men med vissa likheter men med avgörande skillnader.

När vi kristna talar om Bibeln som Guds ord måste vi försöka förstå vad som menas med detta. Menar vi att varje ord är Guds ord, och därmed ett uttryck för vad Gud vill? Vi kan då fråga oss om varje handling som återfinns i Bibeln ett uttryck för Guds vilja, även de massmord på människor, inklusive kvinnor och barn, som beskrivs?”

Så långt Åke Bonnier i Skara.

  • Av frukten känner man trädet

Det finns ett samband mellan det som finns i djupet av hjärtat. Det som är drivkraften i människans inre. Ett träd som inte sköts ger dålig smak. En frukt bär med sig spåren av möda och grundläggande omsorg.

Det finns en avgrundsdjup skillnad mellan de krafter som den bibliske Guden och Jesus har och ger och de krafter som skapar död, elände, smärta, sorg och trasighet antingen det är i Stockholms city eller Nordkorea, Syrien eller Saudi, Iran eller mord av kristna i Egyptiska kyrkor som åter ägde rum härom dagen. Och nu ytterligare mord i islams namn i Paris centrum. Är det Gud som inspirerar eller är drivkraften från annan gud än Judars och kristnas`

Så frågan är: har vi samme Gud? Vi som är kristna och judar har ju bevisligen det. Jesus bad till Fadern dvs den Gud som han som Jude trodde på, var en del av och som Skrifterna stod för. Men den tredje religionen inom ramen för det som kallas abrahamitisk religion… Knappast..i alla fall inte med bibliskt stöd.

Över 45 döda i attack av Islamska staten på gudstjänstfirande kristna i Egypten

 

 

 

 

 

 

LGB

Följeslagarverksamheten oberoende granskning i konflikt- och terrorismrikt område. Hur är det egentligen med oberoende?

Det ekumeniska följeslagarprogrammet är en internationell satsning i avsikt att skapa försoning mellan Israel och Palestina.

Kyrkornas Världsråd som samordnar inte mindre än 340 kyrkor världen över antog utmaningen och med hjälp från lokala kyrkor och organisationer startade det i augusti 2002 Ecumenical Accompanimet Programme in Palestine and Israel, EAPPI.

Huvudmålet var att få ett slut på ockupationen och våldet. I det arbetet skulle följeslagarna vara en internationell närvaro som kunde visa solidaritet och stärka de lokala kyrkorna och de palestinska och israeliska krafter som verkar för fred. Allt med grund i folkrätten och ickevåldets ideologi.

I Sverige gick ett tiotal kyrkor( också Eqmeniakyrkan), samfund och organisationer samman och med Sveriges kristna råd som huvudman kunde de första följeslagarna sändas ut under hösten 2002. Efter det har grupper med följeslagare funnit på plats i Israel och Palestina.

Följeslagarna är placerade på olika orter och skriver sina reserapporter utifrån erfarenheter de fått med kontakter, enskilda och grupper utifrån sin regionala placering.

Samtliga deltagare är placerade i palestinskt område.

Det står uttryckligen i verksamhetens förutsättningar att  det inte skall ske någon ensidighet i rapporteringen. Direkt kan man dock  konstatera att 100% av följeslagarna är placerade i palestinskt område.

Om man läser reserapporterna och sorterar dem fråga för fråga, dels också geografiska beskrivningar av iakttagelser och rapporter om incidenter får jag en entydig bild. Det handlar om allt annat en icke ensidighet utan det en en totalt dominerande rapportering utifrån palestinska frågeställningar  och om sk. palestinska geografiska områden. Det som redovisas  är förhållanden där israeliska militärer eller myndigheter uppges kränka enskilda, samt skapar negativa händelser för kollektiv-och individuell smärta.

Ytterligt begränsat redovisas till exempel hur palestinsk raketbeskjutning sker mot enskilda judiska familjer eller personer. Ej heller terrorism/terrorismliknande aktiviteter från palestinska aktivister.

Inte med bästa vilja i världen kan man anse verksamheten såsom den redovisas vara neutral mellan israel och Palestina. Nej när jag läser man igenom dokument och beskrivningar är det en slags uppdelning i onda och goda. Utgångspunkten tycks för mig som läsaren vara  ett givet etiskt förhållningssätt fastlagt redan innan varje  ny ledsagare avreser till området.

I det fall verksamheten skulle kunna sägas komma i närheten av ett israeliskt perspektiv handlar det om visst antal Israeler som uppfattas verka för försoning och fred med insikt i palestiniernas perspektiv. Självfallet då i opposition till Israels formella positioner.

Det är värt att notera hur rapporteringen av händelser sker. I en reserapport beskrivs och rubriceras;

  • Avrättning utan rättegång. Begreppen används för incidenter där parter hamnat i konflikt och vapen används med verkanseld.
  • Palestinska ungdomar som angrep israels polis dödades i samband med angreppet.

Att upplopp våld och mordförsök uppstår är ytterst beklagansvärt. När myndigheter försöker lösa sådana situationer används tyvärr i undantagsfall våld som då blir livsfarlig. När dylika angrepp sker i t.ex. Bryssel, Paris och där polis eller militär ingrep benämns detta som åtgärder mot terrorism i avsikt att lösa en hotfull situation. I Israel/Palestiba kontexten kallas det utomrättsliga avrättningar.

Ingenstans i texterna beskrivs att Israel är den enda stat i regionen som  omfattas av begreppen demokrati och rättsstat. All beskrivning visar på dess motsats.

Varje läsare och kyrklig stödjare av verksamheten bör självständigt bilda sig en uppfattning vad vi åstadkommer för den opartiska fredsbervarande verksamheten.

Värt att notera kan vara:

Orter där följeslagarna är stationerade- obs stationering redovisas enbart ske inom den palestinska myndighetens områden

Yanoun
Tulkarem

Betlehem Födelsekyrkan

Jayyous – Tulkarem
Jerusalem
Betlehem
Hebron
Yatta
Jeriko
Jerusalem al-Ram

Sdrot Israel. En av tusentals raketer som fallit över staden

 

 

Lite statistik över vad som faktiskt hänt sedan 13 september 2015

  •  47 civila i Israel dödats i terroristattacker
  •  686 skadats.
  • Det har ägt rum 171 knivattacker och 110 försök till knivattacker,
  • 141 skjutningar och
  • 55 fordonsattacker

 

Attacker mot Israel 2001- 2009

  • Israel var utsatt för  8600 angrepp under dessa år

Städer i Israel som anfallits från Paletstinska områden

  • Sderot
  • Ashkelon
  • Ahsdod
  • Beer Sheva

 

En volymindikator

  • Under en vecka besköts Israel med 850 attacker
  • En annan vecka handlade det om ca 1000 raketer mot civila mål i Israel
  • 2015: skickade palestinierna iväg 4 594 raketer och granater från Gaza mot israeliska civila mål

Slutsatser

I april 2017 dödades 4 människor i Stockholms city och 10 tals skadades svårt av en man som inspirerad av den Islamska statens lära, tro och ideologi. Han ville uppenbart döda oskyldiga människor. Det var en för Sveriges del alldeles unik händelse och den var helt förskräcklig. Religiös och politisk extremism kopplat till staka inslag för att motverka demokrati och öppenhet genomförde med full verkanskraft mord, sorg, smärta och skada. Inga skonades, vare sig barn, kvinnor, svenskar eller flyktingar.

När den spända situationen mellan Palestinska myndigheten och landet Israel värderas lämnar de opartiska helt verkligheten och låtas som om 10 000 tals terrorangrepp inte skett och inte heller sker. Kyrkan låtsas som om demokratins försvarare  nästan ”njuter”av att trakassera Palestinska medborgare. De neutrala observatörerna observerar inte vad Palestinska barn  i unga år får lära sig i skolan; hur man bäst mördar judar. Man märker inte att tex Hamas m.fl. klart uttalar att landet Israel skall utplånas från jorden och kartan. Att sådana kontextuella förutsättningarna påverkar en demokrati vilket rätt uppemnart förbises.

Att barn i demokratins Israel dagligen utsätts för dödsfara utifrån evidensmässigt lätt kontrollerbar fakta, har inte medfört att de ekumeniska följeslagarna ansett sig behöva bo i de städer som varje vecka utsätts för raketer och granater. Att de missprydande skydds stängseln skapar bekymmer för pendlare mellan de två staterna i tvåstatslösningen bekymrar medföljarna. Dock kopplas inte detta en redovisad minskning av antalet dödade israeler och väpnade incidenter i förhållande till hur det var innan stängsel fanns.

Ett accepterad neutralitet borde rapportera om såväl orsak som verkan. Den ena effekten är ju beroende av den andra åtgärden. En omvänd våldsspiral kunde ju utgå från en sådan neutralt beskriven verklighet.

Varje svensk kristen som är med i en kyrka församling  eller organisation som deltar i det program som initialt ser så bra ut, bör ställa sig lite bredare och djupare frågor om verksamheten. Kanske kunde då progammet utvecklas till vad det skulle kunna bli; ett ferdsbevarande initiativ.

LGB