Församlingen Herren ville ha kvar….

 

Baptistförsamling där det vänt

Lidköpings baptistförsamling har en mycket lång historia.
Församlingen bildades redan år 1894 av några personer som kommit till personlig tro på Jesus Kristus.
Redan år 1904 (tio år efter församlingsstarten) invigde den lilla församlingen en nybyggd större fastighet vid N. Torngatan innehållande både affärslokaler och bostadslägenheter. I denna fastighet inrymdes också väl tilltagna utrymmen för gudstjänstbruk, då under namnet Betlehemskyrkan. Namnet ändrades senare till Baptistkyrkan.
Idag har församlingen ett mycket nära samarbete med baptistförsamlingen i Vänersborg. Från 2000 stöttades församlingen av pastor och medlemmar från Vänersborgs baptistförsamling.

1906-1910 var Lewi Pethrus församlingens pastor och föreståndare. Bengt Arne Albinsson är Lidköpings pastor och delar sin tjänst med Vänersborgs baptistförsamling.

Bengt Arne Albinsson

Lewi Pethrus

 

Församlingen som hade dålig prognos

Under många år försvagades församlingens arbete och antalet medlemmar minskade. Pastor Albinsson och församlingen i Vänersborg kände dock att man skulle satsa på att stödja den allt mindre och allt äldre gruppen medlemmar som fanns kvar. Från 2000 och nu i 18 år har Vänersborgarna i stark tro på den kallelse Herren gett dem inte gett upp.

När Equmeniakyrkan bildades fick kyrko-organisatörerna upp ögonen för en fastighet mitt i Lidköping som användes av en jätteliten församling. Då öppnades möjligheterna till en strategisk nedläggning och försäljning och kapitalisering av arvet från de få som i tro 1894 bildade församlingen och 1904 byggde kyrkan. I Lidköping fanns ju flera Equmeniaförsamlingar som kunde ta hand om den lilla gruppen baptister,

Men i tro på Herrens kallelse lät den lilla gruppen inte “kapitalet” lämna arvet utan enträget har det evangeliska arbetet fortsatt. Gruppen fortsatte med stöd från Vänersborg.

Vem hade rätt? “Kyrobyråkratin” eller den upplevda kallelsen från Jesus?

Frågan är provocerande men nyttig. Den lokala församlingen och eller kyrkan skall ju förvalta det som Herren gett den att förvalta. Ibland måste rätt strikta överväganden ske. Ibland rinner det ut missionsmedel till sådant som är onödigt och ibland kan det som varit en riktig satsning bli något belastande vid en annan tid. Så inget ont i förvaltande.

Men i Lidköping stod ett direkt uppdrag från en himmelsk uppdragsgivare i bjärt kontrast till upplevda strategier och ekonomisk planering.

Så här går det nu

Antalet medlemmar 2014/15:   3

Antalet medlemmar 2018:       25

Söndagen den 20 maj fick en person från Lidköping döpas till Kristus. Kvinnan och hennes make blev nu medlemmar i församlingen. Dessutom mottogs ytterligare en medlem i församlingsgemenskapen.

Pastor Albinsson berättar om att han nu ser att fler medlemmar är på väg in i gemenskapen.

Slutsatser

Några få frälsta personer började i tro bygga en församling 1894.

2000 började några andra i tro stödja de få som ännu fanns kvar i denna. Målmedvetet och trosvisst år ut och år in fortsatte man med den kallelse Herren gett. Snart har medlemsantalet 10 dubblats.

Mänskliga beräkningar och kalkyler är bra. Men Herren han kan ha ett annat synsätt och en annan kallelse. Det gäller att lyssna rätt och med ett öppet hjärta med uthållighet i bön och tjänst.

Vi tackar Gud för det som skett och kommer att ske i Lidköpings baptistförsamling.

Lars Göran Berg

SVT Faktakollen gör bort sig om barn i samkönade relationer

FAKTAKOLLEN har 

Faktakollen på SVT har granskat följande påstående om barn som växer upp i samkönande relationer:

”Det finns forskning som säger att det finns en identitetsproblematik senare i livet för barn som växt upp så.” (Jimmie Åkesson i QX, 28 mars 2018)

SVT:s helt reservationslösa slutsats är att “Men det finns inget stöd för det i forskningen”

Utan att någonsin ha röstat på Sverigedemokraterna kan man uppröras när statliga media, dessutom under förevändning av att motarbeta “Fake News” i samhällsdebatten, just sprider sådana själva. Detta är tyvärr ganska vanligt idag och det här är ett sådant fall.

Observera att Åkesson i citatet inte hävdar vad som är konsensus, eller gängse uppfattning. Det räcker faktiskt med en enda forskningsstudie som påvisar hans argument så är hans påstående riktigt. Och sådana studier finns!

Här är en forskningsstudie från 2012 där barn i samkönade familjer visar sämre värden i nästan allt som mäts(inte minst senare identitetsproblematik):
https://docs.wixstatic.com/ugd/0595d1_f3ab7aff28744ad1af85b47353d90f7d.pdf
Mark Regnerus är en välmeriterad “associate professor of sociology” vid University of Texas i Austin. Här är hans uppföljande studie och svar på kritik som inkom 2012:
https://docs.wixstatic.com/ugd/0595d1_4a70add65b7c4598a7a9bded1a041978.pdf

Åkessons påstående var alltså i just detta fall alldeles korrekt.

Faktakollen verkar också ha missat Barnombudsmannen, som borde vara en tung röst i svensk kontext. I sitt remissvar till SOU 2001:10 om ”Barn i homosexuella familjer” skrev BO bl.a. följande:

”Utredningen konstaterar att den samlade forskningen visar att barn med homosexuella föräldrar utvecklas psykologiskt och socialt på liknande sätt som de barn de jämförts med. Vi anser inte att sådana slutsatser med säkerhet kan dras på grundval av den tillgängliga forskningen.
Det finns vidare en tydlig tendens i betänkandet att tona ned den psykiska sårbarhet som adopterade kan uppvisa till följd av sin särskilda bakgrund. Den psykiska sårbarheten ses enbart ur perspektivet psykisk hälsa eller ohälsa. På liknande sätt finns generellt en tydlig tendens att tona ned de negativa resultat som framkommit i forskningen om barn i homosexuella familjer.”

”Vi instämmer i utredningens slutsatser ovan. Men vi vill göra följande kompletteringar. Det finns generellt såväl i avsnittet 11.3, där forskningen om barn med homosexuella föräldrar redovisas, som i 13.2 en tydlig tendens att tona ned negativa resultat som framkommit av den åberopade forskningen. Det gäller bl.a. en något sämre mor-barnkontakt i småbarnsåren, vissa kamratproblem såsom tendens till reservation i förhållande till kamrater. En del av dessa barn har även problem med att berätta om sin familj i de tidiga tonåren, de måste också ”komma ut” som barn till homosexuella. De känner oro angående sin egen sexuella läggning och känner en rädsla för att bli mobbade.”

Det är besvärande när statliga media i sin iver att vara ute på sitt politiskt korrekta korståg lämnar vissa barns och ungdomars levnadsvillkor i sticket. Det som framför allt kännetecknar samkönade relationer är att de inte håller i längden. Skilsmässofrekvensen är avsevärt högre. För barn i sådana förhållanden uppstår alltså ofta en trippelproblematik; Helt eller delvis “inadopterad” i familjen, att vara barn i en avvikande familjekonstellation gentemot omgivningen, samt oftare ett skilsmässobarn. En sådan uppväxt är inte att leka med.
Men för SVT är förstås HBTQ-paradigmet viktigare att värna än barnen.

SLUTSATSER:

Faktakollen har

 

Faktakollen ljuger

 

 

Faktakollen sprider 

                              

 

Fake News

 

Thomas Forslin

Equmeniakyrkan har gått på grund och kapten och styrman tycks ha lämnat, allt flyter med vinden….Finns det någon som håller kursen?

  1. Bakgrund

Vi har följt ovanliga händelser och aktiviteter inom Equmeniakyrkan. Den kyrka som övertog Baptistsamfundets organisation och uppdrag.

Enligt min bedömning sker en stark förändring av kyrkans tro och praktik. Det som tidigare var en rätt klassisk kristen frikyrklig förkunnelse och tradition förändras i en allt högre hastighet.

Det känns såväl viktigt som olustigt att följa förändringarna. Den överskuggande känslan är sorg. Hur har det kunnat bli som det är? Det rör sig om en process där det snart inte är möjligt att med personlig övertygelse framgent tillhöra den gemenskapen. Kyrkan rör sig allt snabbare från kyrkans centrum mot det som ofta betecknas som politiskt korrekta värderingar, Samtidigt minskar beklagligt antalet medlemmar i kyrkan. Skälen är givetvis de samma som tydligt påverkat vissa äldre samfund och Svenska kyrkan, den politiskt styrda.

THS är Equmeniakyrkans organ för pastorsutbildning. För en evangelisk kyrka den allra viktigaste stödfunktionen för församlingar och enskilda människor. THS har ju olika funktioner och vill bredda sin akademiska teologiska position.

Här på Klassisk baptism har vi lyft fram lite knepiga åsikter från ledande teologer på THS avseende olika delar av evangeliet och tolkning av Guds ord.

Nästan som vid en kyrklig “uppdrag granskning” har rätt överraskande uppgifter kommit fram om det pedagogiska upplägget och val av kompetenser för utbildning av framtidens evangelister herdar och själavårdare. Här redovisas öppet det en läsare kan iakttaga,

2.  Hög kompetens på professorssnivå

I tidigare inlägg har tankar värderingar och texter lyfts fram som förts fram av Tomas Kazen. En del av Kazens budskap kan uppfattas som lite knepiga och de har också varit föremål för olika dialoger. Förutom Tomas Kazen som verksam professor vid THS finns ytterligare en intressant anställd pastorsutbildare:

http://www.ths.se/susanne-wigorts-yngvesson

3.  THS Professor med gedigen meritlista

I ovanstående länk från THS personalredovisning finns professor Susanne Wigorts Yngvesson. “Hens” område som bland annat ämnesföreträdare redovisas här:

Professor i etik
Ämnesföreträdare i systematisk och historisk teologi med missionsvetenskap
Min pågående forskning rör i huvudsak två fält; dels etiska, filosofiska och teologiska aspekter av övervakning, dels rättighetsorienterade frågor om medieetik och religionsfrihet/samvetsfrihet. Fyra mindre spår är sexualetik i relation till förståelser av makt; film och teologi; teologi och teknologi samt teologiska analyser av psalmtexter.

Hösten 2006 började jag som lektor vid THS och är sedan våren 2018 professor i etik med systematisk teologi och mänskliga rättigheter. Min undervisning bedrivs dels inom Systematisk teologi, dels inom filosofiskt orienterade ämnen inom Mänskliga rättigheter.

 

4.  THS professorn i intervju i Aftonbladet

”Tvåsamhet kan vara osunt”

Susanne Wigorts Yngvesson ifrågasätter varför “otrohet” bara kopplas till kroppen

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE
– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.

Tvåsamhet kan vara osunt – särskilt för kvinnor.

Det menar teologen Susanne Wigorts Yngvesson.

Hon tror att vissa av oss skulle må bättre av att leva med flera partners.

Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE

Evig trohet. Det är vad vi lovar varandra när vi gifter oss. Men teologen och etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson har ibland känt sig obekväm med det löftet. I boken “F-ordet” undersöker hon nu varför – och ifrågasätter att ”otrohet” främst handlar om fysiska relationer.

Jag vill inte döma ut tvåsamheten helt, men det tål att funderas på om vi egentligen drivs av motiv att härska över den andres kropp, säger hon.

Att kroppslig trohet är en av samhällets starkaste normer har flera orsaker, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Traditionellt har äktenskapet varit ett sätt för mannen att härska över kvinnans kropp, säger hon.

– I bibeln ser man det till och med språkligt – ordet för kvinna och hustru är detsamma i den gamla hebreiskan och i den antika grekiskan.

Vill väcka frågan

Trots att vi numera lever långt mer jämställda så bär vi med oss samma gamla värderingar, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Att ha många relationer gör honom till erövrare – henne till en slampa.

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger hon.

Men Susanne Wigorts Yngvesson tycker att både män och kvinnor skulle vinna på att fundera kring ”otrohet”. Varför är det bara kroppsliga relationer som räknas? Varför är det så viktigt för oss att leva just två?

– Det finns väldigt starka värderingar i samhället i stort om tvåsamhet, och ännu starkare inom kyrkan. Men jag vill väcka frågan. Varför är det så oerhört känsligt om ens partner har en sexuell relation med någon annan, undrar hon.

 Flera partners

Susanne Wigorts Yngvesson tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade.

– Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon.

Det är naturligt att sexualiteten i ett långt förhållande kan öka och minska. Men det behöver inte vara ett skäl för att bryta upp, tycker Susanne Wigorts Yngvesson.

Att man skulle ha ytterligare en relation skulle ju inte betyda att kärleken i äktenskapet är slut. Kärleken funferar ju inte så inom andra områden. Om vi har ett barn och får ett till så älskar vi ju inte det första mindre. Det är bara att kärleken tar sig olika uttryck, resonerar hon.

Tvåsamhet är sund så länge båda vill det, tycker hon, och om man inte tänker tankar som ”din kropp är min”.

– Då handlar det om något annat, vi känner oss otrygga och litar kanske inte på den andres kärlek.

Tillit och hänsyn

Men det finns många svårigheter också med polyamorösa förhållanden, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Dels praktiska, eftersom samhället förutsätter tvåsamhet. Hur gör man till exempel när man blir bjuden till en fest, med sin respektive?

– Tar man med sig alla? säger hon och skrattar.

Men framförallt handlar det om tillit och hänsyn, att man vågar vara öppna med varandra. I en polyamorös relation blir det troligen mindre smussel och lögner, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Hur är det då med svartsjukan?

– Ja, den försvinner inte. Men den kan ju vara stark också i en tvåsam relation, bara genom en blick eller felaktig rörelse.

Hon har inga lösningar, men vill problematisera det vi så sällan ifrågasätter – det fysiskt trogna parlivet.

– För vi säger att det är något självklart. Men samtidigt handlar vi inte som att de

5. Sammanfattande tankar

Ovan redovisas kort lite avtryck av några personer som seriöst arbetar med utbildning av vår kyrkas pastorer.

Equmeniakyrkan är starkt centraliserad. Pastorer och diakoner vigs in i  “ämbetesuppdrag” via kyrkan centralt.Det kan ses som en form av någon slags varudeklaration. En pastor från THS har en akademisk utbildning på kandidatnivå plus ytterligare pastoral tilläggsutbildning.

I den akademiska miljön skall det utbildas evangelister, lärare, profeter, förkunnare och själavårdare.Kanske också det som kallas “församlingsföreståndare”. Här finns då intressanta frågor att grunna på; är den akademiska grunden den grund som en växande kyrka behöver? Vem vet? Kanske!?

Uttrycker ovanstående ledande befattningar Equmeniakyrkans vilja till utveckling av det evangeliska arbetet? Eller är det normbrytande social interaktion som skall ske i kyrkans församlingar?

I fråga om den professor som yttrar sig i en AB text är det uppenbart så att uttalanden och värderingar (om de är korrekt återgivna i Aftonbladet) står i direkt motsatsförhållande till kyrkans formella tro och bekännelse till Guds ord. Equmeniakyrkan har ännu inte uttalat det som den anställde utbildaren anför avseende fördelar med seriösa polyerotiska förhållanden eller synen på utvidgning av par relationer.

6. Styr Equmeniakyrkans styrelse?

Susanne Rodmar, kyrkostyrelsens ordförande. Leder Equmenia kyrkan

Skulle en ny kyrka eller evangelisk sammanslutning starta och den nya kyrkan vill ha goda ledare, kanske vill man då skapa en predikant utbildning.Troligen skulle denna läggas upp utifrån styrelsens vilja. Så styr normalt alla ideella organisationer.  I en genomförande fas sker rekrytering utifrån dels kompetens, dels lämplighet.

Om en styrelse eller ledning har en annan syn på etiken än etikprofessorn, pastorsutbildaren och ämnesföreträdaren i systematisk och historisk teologi och missionsvetenskap så borde det finnas synnerliga skäl till prövning. Arbetsrätten ger arbetsgivare (styrelsen) möjligheter om utförande av den anställdes uppgifter inte stämmer med uppdraget.

Antingen tycker kyrkostyrelsen och kyrkoledningen att professorn och ämnesansvarige företräder kyrkans utbildning av framtida predikanter med rätt budskap. Om det är så är styrelsens ställningstagande helt unikt i det världsvida kyrkolandskapet och helt i strid med bibelns texter. Ett sådant ställningstagande har då påtagliga likheter med Knutbys egen polysexuella predikant den så kallade Kristi brud. En pastor som inte verkade kommunicera med Jesu Fader utan med andra makter. Men jag hoppas och tror faktiskt inte att kyrkostyrelsen tänker så. Nej allt tyder på att man kapitulerat för vetenskap och tidsåldern. Eller…så har styrelsen lagt ned ambitionerna att leda kyrkan dess verksamhet, dess mål och dess medel.

Det finns då också skäl för varje församling att ompröva sin styrning av kyrkan. Om inte det är möjligt ompröva kyrko/samfundstillhörighet. I det fina demokratiska systemet och arvet från folkrörelsesverige  måste styrelsen styra, En tydlig signal kan annars vara att inte arbeta för att marknadsföra kyrkoavgiften utan att tillse att alla ekonomiska medel tillfaller den evangeliska verksamhet som församlingen kan ansvara för. Oförskämt eller en adekvat demokratisk metod? Ja allt beror på hur allvarligt varje kristen person ser på Guds ord och sedan med vilket allvar församlingen styr sin pastorsutbildning och kyrkoledning.Jag har mött flera kyrkomedlemmar under den senaste tiden som spontant berättat att man vill säga upp kyrkoavgiften och ångrad på att man ingått i den. Flera har också spontant sagt att man inte vill ekonomiskt stödja kyrkan för att den tappat kursen. Andra har undrat om man kan vara kvar i den egna församlingen med utträda ur Equmeniakyrkan. Spontana uttryck av människor som inte läser denna blogg men själva sett och hört. Seplar deras tankar någon roll i förhållande till högutbildade akademiker. Enkla änkor i förhållande till professorer och normbrytande vetenskapsmän.

Eller finns vi ombord på ett  fartyg där kaptenen somnat och rorsman sysslar med annat?

Eller….

Bästa vänner i kyrkostyrelsen: Gör något! Se analysera och handla för helhet och läkande.

Lg

 

Fortsatt dialog och analys av Equmeniakyrkans och Tomas Kazens tankar

 

Equmeniakyrkans tidning Sändaren brukar ha en öppen profil för utbyte av åsikter. Sofia Camnerins bekännelse om Gudsbild liknande Akilovs fast utan den frälsningslära som är Kristnas kännetecken uppfattas av många som stötande.

Sändaren har uppenbarligen tröttnat på frågan och har all rätt att göra det. Ur journalistisk synpunkt är detta fullt begripligt och kan ses som en rätt vanlig redaktionell åtgärd. Men den är dock mycket intressant. Varför anses detta farligt?

Klassisk baptism lyfter nu fram nedanstående dokument som knappast längre går att hitta i Sändarens sidor.

För kännedom!

http://www.sandaren.se/debatt/revolutionerande-fran-kazen-och-hogberg

 

Revolutionerande från Kazen och Högberg

Sten Högberg skriver: ”Annars riskerar vi att hamna i gnosticism – urkyrkans svåraste andliga motståndare, som fastställde att Jesus var en gud som vandrade på jorden, vilket var avgudadyrkan i judisk kontext.”

Tomas Kazen: ”Det står vem som helst fritt att bli markionit eller gnostiker, men kritisera inte Equmeniakyrkan eller någon annan kristen kyrka för att avvika från kristen tro och tradition med utgångspunkt i en sådan hållning.”

I klartext innebär kontentan av deras inlägg att det är gnosticism att tro att Jesus är Gud!

Den som hänger sig åt sådan tro är alltså en motståndare till kyrkan. Detta gör kyrkoledningen till gnostiker, enligt Tomas K, eftersom han menar att den betonar Jesu gudomlighet, vilket han själv inte gör!

Det är nu alltså upp till var och en som läser dessa inlägg att själv ta ställning!

Bo Fjällström

KOMMENTARER:

    • LARS GÖRAN BERG

      Språket bär våra budskap. Ibland är det svårt att vara tydlig och exakt. Samtalet om Gud Jesu Far och Gud i islam är samma Gud lever inensivt. Är Akilovs Gud han bad till och lyssnade in innan massmorden också vår Gud? Ja är de bönerna och den dialogen mellan Akilov en som sker med Jesu Fader? Eller? Är Akilovs Gud död eller döv?  Om böner av så olika slag som välsignelse och död riktas till samma Gud hur sannolikt är det att en enda Gud ger disparata svar, Kazen är intressant då han beskriver “Immaculata Conceptio”. Kazen skriver om verklighetens text som sändare av metaforiska, symboliska och figurativa budskap. Den tankeformen är grunden för Sten Högbergs uppfattning om att det mesta av klassisk kristen tro kan sorteras isär. Treeningheten blir en påstådd kompromiss och efterkonsruktion. Men den har ju stöd i Bibeln och så har hittills alla kyrkor tolkat skriften. Men om Jesus inte var kött och blod framför Tomas, inte gick på vattnet, inte stillade stormen, inte uppväckte en död eller botade en lam rent fysiskt, då blir evangeliet osant. Om vi inte tror ordet som finns vittnen som beskriver verkligheten vad ger då texten och tron oss som söker?Ordet ger oss Liv!

      Låts oss fokusera på det.

 

    • THOMAS KAZEN

      Ny version:

      Kära Bo och andra missnöjda, vi kan inte samtala på så här låg nivå! Jag har inte sagt att det är gnosticism att tro att Jesus är Gud. Jag har sagt två ting: 1) Att Gt:s gud skulle vara en annan gud än de kristnas stämmer dåligt med Jesus och Paulus men liknar Markions och gnostikernas uppfattning. 2) Att se Jesus Kristus som gudsuppenbarelse, Guds ansikte, och möta Gud genom honom, är självklart för oss kristna. Men de tidigkristna förklarar detta med alla möjliga metaforer för att undvika att monoteismen kollapsar och Jesus blir en extragud och tappar sin mänsklighet. Därför beskriver de flesta Jesus som gudomlig, så nära Gud det bara går, utan att sätta ett rakt likhetstecken. (Undantag är några johannestexter som tar steget efter att först ha förklarat sig och kvalificerat betydelsen.) Detta är historiska fakta. Den som vill förstå mer kan läsa lite kyrkohistoria och teologi. Den som inte vill är fri att förenkla. Men anklaga då inte andra och ljug inte på medkristna. Påstå inte att människor säger saker de inte gör. Ryck inte loss fraser ur sina sammanhang. Vad gäller min syn på Jesus så fråga i min hemförsamling där jag predikar ibland så får ni veta!

 

    • LARS GÖRAN BERG

      Tomas! Vet inte om mina ord är låga.Teologisk akademi är inte mitt yrke, men Ditt. I det ljuset ser jag Dina ord om nivå. För min del är jag absolut inte missnöjd utan en tacksam person. Jag läser såväl bibel som andra texter med stort intresse i klassisk frikyrklig tradition, och försöker jag begripa. Akademiker är ju konfessionsneutrala men viktiga att lyssna in. Utifrån det  dra egna slutsatser. Det handlar inte om missnöje, mer nyfikenhet. Som “läsare” är jag dock inte nöjd med min kyrkas svar på islams gudsbild. Tycker inte det är “lågt” att kräva vår kyrka på en tydlighet om mina vänners misshandlare och släkts mördare gör det i dialog med Jesu Fader min Gud eller i dialog med ett annat väsen som har namnet Gud.Frågan borde vara rätt enkel att svara på? Hur kan samma person (Gud) förhålla sig så olika. Eller leker vi med begreppen “term”? Dvs Islams ord för den makt de tillber är “gud”. Deras bild är att det finns en gud. Min Gud är också den ende. Det läser jag i min bibel. Där är vi överens.Termen “Gud” i islam kan kanske användas för annat subjekt? Vissa frågor blir envetna när svaren är oklara. Slutligen Jesu Fadersbild är min.

 

  • BO FJÄLLSTRÖM

    I Joh 20:28 bekänner Tomas Tvivlaren Jesus som Gud, utan att Jesus protesterar. I mina ögon är det tydligt och klart, men enligt Tomas Kazen har jag inte förstått. Därför ställer jag nu några enkla ja- och nej-frågor till dig Tomas, utifrån den tro jag är uppväxt med. Jag föredrar – vill rent av enbart ha – ”ja” eller ”nej” som svar!

    1 Är Bibeln i sin helhet Guds ord?

    2 Är Jesus=Gud?

    3 Om inte, är Jesu gudomlighet, i så fall, av sådant slag att även vi kan bli gudomliga?

    4 Kan man enbart bli frälst genom att bekänna Jesus som sin personlige Herre och Frälsare?

    5 Finns det andra frälsningsvägar?

    6 Blev Maria havande genom Den Helige Ande?

    7 Uppstod Jesus fysiskt?

    8 Togs Jesus upp till himlen inför sina lärjungars ögon?

Ulf Christiansson kommenterar Equmeniakyrkans syn på Gud i Islam och kristendom enligt kyrkoledaren Sofia Camnerin

Många människor reagerar på Equmeniakyrkans proklamation om att Islams Gud är densamme som Jesu Fader och vår Gud. Kyrkans skrivelse som svar på en förfrågan aktualiserat av migrationsverkets agerande gällande flyktingars gudsbild. Kyrkans ståndpunkt redovisades i tidningen Sändaren,

Erfarna kloka missionsförbundare tror inte att det är sant att kyrkoledarna yttrar sig som de gjorde i Sändaren och som det uttryckts via bitr kyrkoledaren.

“-Jaja det kommer mycket konstigt från Stockholm….”så yttrade sig en.

En annan sa som så här: “Vi i gamla SMF vi böjde oss ofta för det som kom uppifrån förbundet. Så vi brukade inte ifrågasätta det.”

En annan person sa att det är för mycket teologer som håller på och då blir det så här.

Det rör sig om tre tankar från människor med djupa rötter i frikyrkan.

Ulf Christiansson har också rötter och en stor kallelse. Han har kommenterat Sofia Camnerin och Equmeniakyrkans yttrande om kyrkans nuvarande Guds syn: (urklippt från Sändaren april-2018)

Ulf Christiansson Evangelist och rock musiker

“Allah är inte den Gud vi tillber i sann andlig mening. Visst har den kristna gudens namn använts på helt förkastliga sätt, för att rättfärdiggöra människors orena motiv. Men det är religion i politisk klädnad, inte äkta tro eller rättare sagt RELATION. HAN erbjuder oss en relation som är helt outstanding i förhållande till vilket religiöst system som helst. Den egentliga faran med detta är att vi sakta förs in i ett accepterande som slutar med att Jesus INTE är den enda vägen till Fadern. Där ligger det förförande i att vi till slut accepterar islam som en väg till Gud, OCKSÅ. Jag tror att en del kristna ledare idag tänker så men man säger det inte rent ut. Den kokta grodans liknelse är nog här mer än vi vill erkänna. Jag menar att syftet med att säga att det egentligen är samma gud (ja, vad är syftet?), är bara början av att vi faller av ifrån Jesus som den ENDA sanna vägen till Fadern och det köper jag aldrig. Det känns mer och mer att man går emot strömmen nu. Blessings…”

Så långt musikern Ulf Christiansson, Begrunda detta inför Herrens ansikte,

LG