Så gick vi runt och hamnade på ruta noll. Om klassisk baptism, en fri kyrka, frihet att predika och formella avtal om begränsningar av biblisk förkunnelse. Del 1 av 2.

Bakgrund

Nedanstående tankar har skrivits ned av en västsvensk baptist i mogen ålder. Aktiv tidigare inom baptistsamfundet och i den  lokala församlingen. Drivande och engagerad i det ekumeniska arbetet inte minst avseende gemenskap och integration med missionsförbundet. Glad för att förutsättning tillskapats för en gemensam kyrka och missionsorganisation ja ett riktigt ”missionsförbund”

När jag nu följer det som blev Equmeniakyrkan händer det något jag inte känner igen. Läran, teologin, yttringar och strukturer förändras till något som jag och flera med mig inte anat.

Nedanstående tankar kommer från dokumentation och noteringar avseende det planerade samverkansarbetet i avtalsform med Svenska kyrkan. När jag läst igenom det jag kunde finna och tyda, upptäckte jag en oväntad likhet mellan de västsvenska baptistpredikanternas förutsättningar vid början av 1900 talet och den  nya ”egna” baptistiska kyrkans förhållningssätt. Det finns en rätt tydlig tendens till att man verkar ha integrerat fd. Statskyrkans syn på vededöpare från 1860-talet…Märkligt….

Så här uppfattar jag det hela. Hoppas innerligt att jag har fel…..

Enkel anspråkslös historisk koll i backspegel

Det kan finnas en religionshistorisk koppling mellan traditioner och yttringar men det är inte obekant att statsmakten förr i tiden gärna kontrollerade ”kristnadet” på samma sätt som muslimer idag inordnas i det som kallas muslimska länder. Gustav Vasa var ju ett tydligt exempel på lutherskt religionsimperialism.1593 samordnades kyrkan med det som Sv Kyrkan än idag kallar den ”kristna staten” Sambandet fanns kvar formellt fram till år 2000. Historiker och teologer har troligen olika åsikter om detta men man kan med lätthet konstatera att religionen spelade en roll i  olika krig i Europa och därför skapat hemska minnen från en historia som ingen kristen kan försvara.

När frikyrkan etablerades i Sverige vid mitten av 1800 talet uppstod en spänning mellan den Lutherska kyrkan och därmed staten som myndighet och de troende som av olika skäl inte följde den statliga kyrkans tro och traditioner.

Från  tiden för frikyrklighetens genombrott i Sverige har det tills nutid skett oerhört mycket positivt för enskilda och för församlingars möjligheter att verka. Historien bör dock finnas med som en slags historisk referens då samhällsutvecklingen och värderingar förändras över tid.Så här nedan kommer några få tidsglimtar som referens till vad som sker idag ifråga om möjlighet att förkunna inom ramen för kyrkans regelverk.

F.O. Nilsson och baptismen i Sverige

”Den 21 september 1848 döptes Nilssons hustru, hans två bröder och ett par andra personer av den danske baptistpredikanten A.P. Förster vid Vallersvik. Samma kväll bildades Sveriges baptistförsamling i Borekulla-stugan i Landa socken strax norr om Frillesås samhälle.

Den 4 juli 1851 lämnade Nilsson Sverige, efter att ha blivit dömd till landsförvisning på grund av sin förkunnelse. Han reste först till Köpenhamn, sedan till Hamburg och därifrån vidare till Evangeliska Alliansens möte i London, den 20 augusti till 3 september.

Nilsson utsågs snart till pastor för baptistförsamlingen i Köpenhamn. I denna egenskap döpte, han den 23 juli 1852, prästen Anders Wiberg i Östersjön. Våren 1853 avgick han som pastor i Köpenhamn. Innan dess besökte han Sverige och förrättade den första frikyrkliga vigseln i landet. Polisen dök upp och fick honom att ge sitt hedersord på att lämna Sverige snarast.”

En tro som kostade på

Baptisternas tro på frihet och syn på församling dop nattvard mm gav upphov till reaktioner från stat och kyrka och myndigheternas gemensamma maktmedel användes.

Den pensionerade baptistpastorn Lennarth Nilsson i Helsingborg uttryckte sin syn på vad som skedde för människor i hans släktträd. Så här skrev Nilsson i tidningen Sändaren:

Lennarth Nilsson Helsingborg

”Fem unga flickor blev 1858 dömda för sakramentsbrott och fick sitta i Wexjö cellfängelse under 14 dagar på vatten och bröd eftersom de hade följt sin övertygelse och låtit ”sig omdöpas och jämväl genom obehöriga personer anammat den heliga nattvarden”.

Två av dessa — systrarna Maria och Benedikta Jonasdotter — var fastrar till min mormor. Jag är otroligt stolt över Maria och Benedikta och alla dem som trots kraftigt motstånd från kyrka och stat 1857 bildade Issjöa Baptistförsamling, vilken så småningom också blev min andliga miljö att växa upp i och hämta tro och goda värderingar ur.

Tack vare dessa pionjärer skapades möjlighet i vårt land att kunna följa vår övertygelse utan att behöva sitta fängslade eller tvingas betala böter.

Jag kan inte förstå att vi 150 år senare skulle stå med vårt baptistiska arv nervöst gömt bakom ryggen, be om ursäkt för att vi har velat hörsamma människors andliga längtan och ge Svenska kyrkan ensam tolkningsrätt på vad som är ”godkänt” dop bara för att vi ska få vara med och spela i en högre (?) ämbetsdivision.

Kan det vara så att Svenska kyrkan i praktiken står och stampar på samma ställe vad gäller synen på ämbete och sakramentsförvaltning som 1858?

Det kanske istället skulle vara läge att Svenska kyrkan bad baptisterna om förlåtelse för den rabiata förföljelse som skedde under denna tid?” (Lennarth Nilsson)

Vad mötte de första baptisterna? Glimtar om några baptistpastorer i västsverige som riskerade livet för sin tro och övertygelse. (Källa Bohusläns skärgårdsmission)

  • ”Lille Nilsson” pastor och evangelist

(Lyssna gärna på balladen om Lille Nilsson av Bengt Johansson https://www.youtube.com/watch?v=8tRng2XHOnA )

LilleNILSSONJPGjpg

  Nilsson kallad Lille (ibland Lelle) baptistprofil i Bohuslän  på uppdrag med sitt tjänstefordon. Uppretade kustbor försökte mörda med yxhugg mot huvudet.

Baptisterna i väst samlade in medel för att skaffa en båt så att Skärgårdsmissionens predikanter lättare och snabbare skulle kunna besöka öar och samhällen längs Bohuskusten. Bygdens folk sänkte båten. Vid olika tillfällen utsattes predikanten för hot och våld. Med Guds nåd klarade man sig, Nilsson höll på att få sitt huvud krossat av yxhugg. Blev också  utsatt för stenkastning. Man kastade in stora stenar genom baptistkapellens fönster.

Efter att ha varit utsatt en tid blev Nilsson  nog rätt skakad så han gick till fots den långa vägen från Klädesholmen in till Uddevalla och pastor Länsberg för samtal. Pastor Länsberg  var en ledare och ”motor”inom Bohusläns skärgårdsmission. Han uppmanade dock sin bekymrade kollega att genast gå tillbaka till Klädeseholmen och predika evangeliet om Jesus så att folk får del av frälsningen. Han lär ha sagt till Nilsson: ”Det är fler som fått lida för Kristi skull”.

En idag något märklig syn på arbetsmiljön men också på synen på uppdraget som sådant. Det brådskar att predika…

”Lille” Nilsson, legendarisk evangelist i Bohuslän

Betel Klädesholmen, idag. En församling som verkar än idag och som ”Lille Nilsson” och Otto Länsberg samt A. Wiberg m.fl grundade

 

 

 

 

 

 

Otto Länsberg som ung baptistpredikant

Otto Länsberg, baptistpredikant, evangelist och församlingsgrundare i Bohuslän.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • —   Otto Länsberg hörde kallelsen från Herren att lämna sin pastorstjänst i USA och flyttade till Bohuslän och Uddevalla. Mycket målmedvetet och trosvisst och med små medel blev han verksam inom Bohusläns skärgårdsmission.

Han medverkade till grundande av väldigt många församlingar i Bohuslän liksom till bygge av ett stort antal baptistkyrkor och kapell.

Otto Länsberg utsattes för mordförsök och hot. Vid ett tillfälle när en person beslutat döda ”vederdöparen” och riktat bössan mot pastor Länsberg och tryckte av strejkade bössan och Länsberg fick arbeta vidare.

Intressant länk

http://www.tjsf.org/bera/baptist.pdf

Vad handlade allt om? Varför blev Svenska kyrkan, statskyrkans företrädare och profana myndigheter så upprörda?

Detta inlägg behandlar inte detta historiskt, Utgångsmaterialet är dokument bland annat i protokoll och tidningar (Västsvensk Horisont, Frälsarkransen), årsberättelser från Västsvenska baptistmissionen och Skärgårdsmissionen dvs interna handlingar skrivna av de som verkade vid den tiden. Deras synpunkter kan sammanfattas så här:

  • frihet för var och en att läsa bibeln och följa det som skriften anför och som läsaren uppfattar vara Guds mening.
  • tolkning av bibeln måste ej ske genom ordinerad anställd präst. Delande av nattvard kan ske på annat sätt än via en präst
  • en församling består av troende frälsta och döpta och är inte en geografisk avgränsad befolkning
  • dop sker genom nedsänkning och sker på bekännelse om omvändelse, sinnesändring och tro. Vattenbegjutning av barn på föräldrars och släkts uppdrag ansågs ej vara ett bibliskt dop(troendedop).
  • dopsynen medförde att en del av svenska kyrkans företrädare kallade baptisterna ”vederdöpare” ett slags nedlåtande beteckning
  • arvssyndsbegreppet förkastades. Barn var inga syndare utan Guds gåva.
  • dop av spädbarn för deras ”eviga salighet” förkastades. Barnet tillhör himmelriket.
  • baptisterna kallades ”villolärare”, De förkunnade behovet av frälsning, dvs individuell omvändelse och personligt ställningstagande. Detta gjordes i en kontext där kristna ansågs de vara som ”döpts” som barn, konfirmerats, tagit del av sakramenten och helst vart en del av prästens husförhörsverksamhet. Baptisternas förkunnelse kom då i total opposition till statskyrkans teologi och förkunnelse.
  • baptisterna använde sig inte av begreppet sakrament, Nattvarden var en högtid till åminnelse och transsubstationsläran förkastades
  • Underordningen inom ramen för kyrkans ledning godkändes inte utan skriften ansågs vara ledningen för baptisterna som också kallades ”läsare” (av skriften)

Den Lutherska läran om tro och dop

Den klassiskt lutherska läran stod stabilt de första hundra åren i alla fall. Henric Shartau en kyrklig luthersk väckelsepredikant påverkade kyrkan särkilt i Bohuslän och Halland. Ännu 1950 undrade grannfrun hur mina föräldrar vågade ha sonen odöpt. För” tänk om han dör…..” Lutherskt troende såg en koppling mellan den av föräldrar beställda akten och av vigd präst genomförda och barnets möjlighet till ett evigt liv.
Där fanns den klassiska Lutherska läran i den kyrksamma grannfrun.

Den folkliga uppfattningen i dopfrågan tror jag kommer från läran om arvssynd. Den har varit tydlig inom kyrkan även om den numera är omformulerad och uttrycks på annat sätt. Dop av barn ses som ett sakrament, en nådehandling där Gud agerar oaktat individens ställning och där individen i vuxen ålder tar ställning till ev bekännelse och gemenskap med Gud och erbjudande om frälsningen via Jesus Kristus.

Och åren har gått….

Vi lever i en annan tid nu. Svenska kyrkan är formellt en fri kyrka. Reellt har de politiska partierna dvs den sekulära statens representanter ännu ett stort inflytande över den kyrkan. Tydligt kan man iakttaga hur det kan se ut när en sekulär partistyrelse antar ett kyrkopolitiskt program men innehåll som inte riktigt liknar en klassisk evangelisk läsartradition. (http://www.socialdemokraterna.se/upload/webbforalla/ak/stockholm/dokument/pdf/organisationsnytt/v%2050%202016/Kyrkopolitiskt%20program%20-%20beslutat.pdf )

Att se kyrkan i Sverige som en helhet av Kristi kropp har med åren blivit en viktig drivkraft från såväl frikyrka som statskyrka/svenska kyrkan. Olikheter har kunnat ses som berikande och ekumeniskt arbete har utvecklats på lokal och central nivå. Även om olikheter finns i teologi och tradition har dessa setts som underordnade utifrån helheten; vi är alla ett i Kristus.

Det är ju en otrolig utveckling utifrån det som Lille Nilsson, FO Nilsson och Otto Länsberg mötte när de mötte sina tros syskon runt 1905.

Men har då tron på skriften förändrats? Eller bara människorna? Eller tolkningen av ordet?

Skriften har ju fått nya översättningar och blivit mer tillgänglig i sak men inte har budskapet förändrats. Men praxis eller det kristna livet eller kyrkans/församlingens uttryck har förändrats. Uttrycken måste ju förändras men fråga om bibelns konkreta budskap skall kunna tolkas bort eller negligeras.

En klok teolog berättade att han hört personer som när de ber/läser trosbekännelsen enbart mimar sig igenom de sista styckena i den eftersom man ogillar texten. Den stör den egna uppfattningen om vad bibeln säger om sådant som känns obehagligt för egot.Jag väljer det som passar mig istället för att se efter om Kristus har något att säga om Hans budskap till mig. Postmodernistisk teologi.

Svenska kyrkans ledning är osäker på om att Jesus är den enda vägen till Gud. Samma kyrkan förkastar bibelns budskap om för vilka äktenskap är till för liksom mannens och kvinnas roll för varandra. Equmeniakyrkans ledning är inte lika tydlig men såväl kyrkoledning som handbok bekräftar en äktenskaps syn som Svenska kyrkan. Och man promenerar med stolhet i Pride i dess stöd för hbtq och body/sado maschosism, pisk-och smisksex och polyerotiska förhållande. Märkligt. ( http://www.sandaren.se/nyhet/jenny-dobers-darfor-gar-jag-i-prideparaden)

Som klassisk baptist kan man ju önska sig lite mer av den historiska erfarenheten om att det är Ordet, Bibeln som är mer normerande än DN s , Aftonbladets och mediapersoners värderingar som ibland skiftar mellan månader och kvartal…. Och grunden, vår kristna har de facto djupare rötter i den judiskt kristna erfarenheten.

Nu vill Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan formalisera de ekumeniska teologiska och funktionella sambanden utifrån Kristi kropps tanken. Brustenheten övergår i helhet och fördjupning.

Det är klart föredömligt , önskvärt, bibliskt och glädjande. Det gamla är förgånget och något nytt skall formas.

Överlappande konsensusdialog

Ärkebiskopen använder begreppet överlappande konsensus. Med det avses att uttrycka gemensamt det man är överens om och lämna det an inte blir överens om. Denna modell gör det möjligt för kyrkan att gemensamt uttrycka tro med islams företrädare som tror på en Gud, Islam tor att Jesus funnits och det bejakas även om ”vi kristna” tror på Jesu död och uppståndelse. Modellen ger grund för fördjupad samverkan med andra religioner. En grund för det som kallas religionsdialog. Ur klassisk baptistisk erfarenhet ser det ut som om evangelisation (dvs ambitionen att vinna människor med annan tro) ersatts med bejakande och bekräftelse av andra trosföreställningar med nedtoning av den bibliska missionsbefallningen.

Måhända används likartad teknik i samverkan inom Equmeniakyrkan och i arbetet med samverkansavtal med Svenska kyrkan. I andra delen återkommer jag till detta.

LG

 

 

 

 

Ett politiskt besvärande budskap, eller….

En väg Jesus. Bilden med detta tecken öppnar minnen från slutet av 1960 talet. Vi hade knappar på oss med denna bild. Vi hade affischer med samma budskap.

Johannes 14;6 lästes. Jesus är vägen, sanningen och livet. Vi talade om vägen till ”Livet” , gemenskap med Herren. Vi förkunnade vägen till förlåtelse, överlämnande och räddning. Korset som en väg till tro och Jesus som Guds levande son, utgiven för oss.

Vi talade om att hamna med i den grupp som är med Honom och får del av det han lovat sina lärjungar. Att samtidigt då vändas bort från det som beskrivs som motsatsen.

För mig som vuxit upp nära frikyrkan minns jag Jan Sparrings mäktiga stämma när han till mjuk jazzmusik sjöng den gamla sången: ”Innanför eller utanför…..” Var skall jag stå en gång. Så var frågan som Sparring ställde ut till mig som lyssnare.

Det fanns vid den tiden en skillnad i min upplevda teologiska referens (som vanlig läsare kunde uppfatta) mellan statskyrkan och Sparrings teologi. I statens kyrka var nästan alla med. Man föddes in i den och man döptes in i den som medlem beroende på släktens ambitioner och traditionen att ge det nyfödda barnet ett namn och kanske traditionell svensk identitet med präst kalas och dopsked.

Statens kyrka styrdes av ett eget departement och en egen minister

Ecklesiastikministern

Den siste politikern som direkt styrde kyrkan i den rollen var Olof Palme. Rollen omvandlades så småningom till utbildningsminister som då Palme blev.

Kyrkans roll som en del av samhällsbygget var tydlig ända fram till att kyrkan formellt skildes från staten. Den svenska kyrkan är idag ett trossamfund bland andra, men styrs till en hel del av politiska partier och värderingar som skapas inom dagens politiska diskurs.

Från min egen utbildningstid minns jag att vi studerande fick information om länder som hade beteckningen ”kristet land” respektive ”muslimskt land” Andra varianter på länder  med den då populära varianten; kommunistiskt land.

För en tid sidan fann man att katolska kyrkan i Norge på egen hand räknat in människor som katoliker utifrån vissa indikationer oaktat personernas egen tro och eget ställningstagande. Det som skede i Norge gällde statsbidrag så den räkningen blev till ett brott i samhällets mening. Synen på kyrkans roll eller identitet låg någon annanstans utanför ett personligt ställningstagande till medlemskap och tro på Jesus Kristus.

Tankarna om uppdelningen av en befolkning i religiösa grupper finns på många ställen. I väldigt många aktuella områden har det lett till konflikt och våld. I vår del av Europa är det dock rätt avspänt även om det i vissa bostadsområden i sk utanförskapsområden finns spänningar utifrån religion och eller etnisk härkomst.

Jesus var väldigt tydlig; Hans väg var den enda. Hans famn var öppen för alla oavsett bakgrund eller tidigare handling. Hans förlåtelse var den enda vägen till Gud.

Här har ägt rum en betydande omsvängning i det svenska kristna landskapet. Vi är på väg mot ett slags förtydligande av statskyrkosystemet medlemstolkning som liknar Mona Sahlins berömda :”Alla skall med!”.

 

Ärkebiskopen Hammar och nuvarande ärkebiskop har tydligt visat på den ”nya” vägen:

  • Man ifrågasätter Johannes 14;6. När Jesus säger ”Jag är vägen sanning och livet…”säger biskoparna och ärkebiskop att Jesus aldrig sade: Jag är den enda vägen. ”För oss Kristna” är han vägen anser ärkebiskopen.
  • Ärkebiskopen uttalar dessutom att hon inte är säker på att Mohammed är en falsk profet trots att denne inte erkänner Jesus som Guds son och trots att det i Bibeln är klarlagt vems kraft en sådan ställning kommer ifrån
  • Biskoparna, andliga ledare i Sverige, förbiser 14; 6 b där Jesus förtydligar:”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”

Sveriges kristna kan sedan följa biskoparnas tankar i samma anda. Vi har tidigare redogjort för biskop Bonnier i Skara, Brunne i Stockholm m.fl.
Inför kyrkovalet försökte partipolitiken rekrytera kyrkoledar till Svenska kyrkan. Så här beskrevs uppdraget:

 

”Nu söker vi dig som vill bli kyrkopolitiker:

Svenska kyrkan är en öppen och samhällsengagerad folkkyrka. Det hotas idag av grupper som istället vill göra kyrkan inåtvänd och exkluderande.” xxx-partiet” är idag en kraft av betydelse i Svenska kyrkan, tack vare många engagerade kyrkopolitiker runt hela vårt land.

Men vi behöver bli fler som står upp för allas lika värde och rätt, för att HBTQ-personer ska mötas med respekt och alltid ha samma möjligheter som alla att delta i kyrkliga handlingar och för att motståndet mot kvinnliga präster ska upphöra. Därför söker vi nu dig som vill bli xxx partiets kyrkopolitiker lokalt, regionalt och nationellt.

Anmäl dig idag!

Wanja Lundby- Wedin partipolitisk kyrkoledare

Innanför eller utanför,  exkluderande-inkludernade, krävs ett personligt ställningstagande?

I kyrkoböckerna noterades tidigt i vår folk kyrka om barnen var äkta, döpta, konfirmerade och därvid tagit del av nattvarden. Sen var det förhör på kunskapen om ordet. Anteckningarna är än idag till glädje för släktforskare.

I det tankemässiga mångreligiösa landskapet kan kanske Jesus monopolanspråk uppfattas som stötande. Hans ord för vad som gäller för att följa med på vägen kan också anses som exkluderande. Exkludernade och inkluderande är modeord inom kyrka och politik. Sparring sjönk om ”Innanför eller utanför” vilket var ett slags erbjudande att komma in. In till Kristus in i Guds famn….. Vem vill komma utanför, vem vill bli exkluderad?

Den öppna famnen finns där, men är den helt kravlös? Kan man hamna utanför famnen? Närvaron i Hans närhet kopplas samman till  ord av kärlek och omsorg. En kärlek som inte är kravlös.

Min uppfattning, som mycket väl kan vara fel,( vilket jag önskar att den är….) är den att förkunnelse och information om omvändelsen och efterföljd tonas ned i avsikt att sänka !garden” och göra kyrkan tillgänglig för många. Man använder ord som ”dialog i ögonhöjd”, inkluderande verksamhet osv men risken finns att kyrkan i ambitionen att vara inkluderande missar målet. Kanske dessutom vilseledande!??? Kanske kan det leda till att enskilda inte kommer med bland dem som följer Kristus. Är det en väl avvägd risk?

Är det så att alla ”kommer med”? Vad säger Bibeln om detta. Och då menar jag Bibeln, inte människors önskan om teologi…..

Frälsning betyder ungefär detsamma som räddning. Människan är, alltsedan syndafallet (Rom. 5:12-20), i uppror mot Gud. Och man behöver inte gå längre än till sig själv för att hitta bevis på det – alla tänker vi, säger vi och gör vi saker som är onda, syndar. För att få förlåtelse för det och för att komma på rätt kurs med Gud igen, behöver vi Jesus Kristus.

Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. (Rom.3:23)

Jesus var rättfärdig, alltså utan synd. Han kunde därför, genom att ge sitt liv i människans ställe, friköpa människan från det som är följden av hennes avstånd till Gud: döden, först i det här livet och sedan i evigheten. Det var Guds sätt att göra det möjligt för människan att komma tillbaka till honom. Att få en räddning in i evigheten och gemenskap med Herren själv.

Frälst är man, när man tar till sig det, att Gud förlåtit ens synder på grund av att Jesus har gett sitt liv i ens ställe (1 Joh.2:1-2). På grund av Jesus blir man fri (Joh. 8:36) och rättfärdiggjord (Rom. 4:25). Jesus är Frälsaren.

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. (Rom. 8:1)

Rent praktiskt är det inte svårt att bli frälst – man kan be en enkel bön, t.ex. ”Jesus, jag vill nu ta emot dig som min Herre och Frälsare. Förlåt mig alla mina synder. Tack för frälsningen, gåvan som du har gett mig, genom att ge ditt liv för min skull. Amen.”

Svårt i sak men enkelt för den som ärligt söker. Här nedan finns en av många ord för vägledning. Det handlar om att ge Jesus allt!

Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 26Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? 27Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. Matteus 16:24-27

150 personer som omvänt sig till Kristus har troendedöpts i baptistisk tradition i S:a Clara kyrka

Inför en fullsatt S:ta Clara kyrka i adventstid berättadee en afghansk man att hans liv tagit en ny vändning. Efter att ha varit i Sverige en tid kom han i kontakt med berättelsen om Jesus och den kristna tron.

– Jesus har lovat ta emot mig, och han kan hjälpa människor i hela världen, sa han och möttes av starka applåder. Tillsammans med 20 andra nyligen omvända valde han att döpa sig.

– De senaste  har tio åren har vi döpt omkring 150 personer som konverterat, främst iranier och afghaner. I procent är muslimer som konverterar den absoluta merparten av dem som vi döper, säger Nils Lidskog, präst i S:ta Clara till tidningen Dagen.

Lånar dopgrav hos frikyrkor

Församlingen tillämpar baptistisk dop av vuxna med nedsänkning i dopgrav. Kyrkan saknar en sådan så därför sker dopen bland annat i Citykyrkan i Stockholm.

– Vi upplever att det finns ett öppet fönster till den här gruppen, än så länge. Vi får döpa och även lärjungeträna de här människorna, säger Nils Lidskog. Han är noga med att påpeka att dop av någon som konverterat inte får ske för snabbt.

– Ibland kan en asylsökande vara stressad och ta till ett halmstrå och hoppas att ett dop ska hjälpa till i processen. Men det är något som vi varnar för. Det kan tvärtom försvåra om man ändrar sina asylskäl, säger Nils Lidskog.

Dopen ökade med 25 procent

Hur många som totalt konverterat till kristendom i Sverige de senaste åren är omöjligt att veta då statistiken av olika skäl inte är tillämpbar. Men dopsiffrorna kan ge en fingervisning. Inom EFK ökade dopen med 25 procent från 2014 till 2015.

– Man kan ana och till och med anta att enskilda har lämnat en religiös övertygelse och sen funnit Kristus och att det kan vara förklaringen till siffrorna.

Sofia Camnerin, kyrkoledare, gillar inte en bibelöversättning avseende Paulus undervisning

Det finns i vårt land en fortgående diskussion avseende Bibelns syn på homosexualitet, utlevd homosexualitet och enkönade äktenskap.

Den diskussionen är idag sådan att Svenska kyrkan  viger och välsignar enkönade par. Såvitt bekant är, har kyrkan enbart vigt par och inte personer i andra relationer. Måhända beroende på den svenska lagstiftningen som styr kyrkans vigselrätt.

Man kan naturligtvis tolka Guds ord olika. I vissa delar finns självfallet tolkningsmöjligheter. I andra är ordet ganska klart.

Paulus undervisar om äktenskap. Han berör andra former av relation såsom en mellan man och man, kvinna och kvinna. I Bibeln finns det också på flera ställen en  rätt tydligt undervisning som i alla fall för en enkel läsare i är lätt att förstå.

Equmeniakyrkans tre kyrkoledare har uttryckt sina åsikter utifrån sina roller som kyrkoledare: (EQ kyrkans hemsida)

””Vi vill att det ska vara möjligt för par av samma kön att gifta sig i Equmeniakyrkan och så har också skett vid flera tillfällen. Vi tror inte att det i dag är möjligt att komma fram till en gemensam hållning i Equmeniakyrkan. Vi tror inte heller att kyrkoledare/biträdande kyrkoledare i nuläget, annat än i undantagsfall, ska vara vigselförrättare.” 

Kyrkoledare torde  i och utanför kyrkan uppfattas så att de  i sin roller förkunnar Guds ord.

Så här analyserar pastor Claes Göran Bergstrand kyrkans inställning och agerande i denna fråga:

”-…den kristna församlingen haft en klar hållning genom århundraden då man hänvisat till och stått stadigt på Bibelns undervisning. Nämligen att Gud har skapat människan i en heterosexuell kontext – ”till man (zâkâr = manligt) och kvinna (nékebâ = kvinnligt) skapade han dem”, 1Mos.1:27. Varje man är en komplett individ och likaså är en kvinna en komplett individ och de är skapade för att komplettera varandra i allt.”

Bergstrand menar vidare:

”Kan församlingen då välsigna en sam- eller enkönad förening i en vigsel? NEJ! Det är nämligen en omöjlig förening för att uttrycka äktenskapet såsom det är beskrivet i Bibeln, ”de skall bli ett (echad = två i en enhet) kött”, 1Mos.2:24. Det är grunden för äktenskapet som också Jesus bejakar och hänvisar till i Matteusevangeliet 19:4,5. Och Paulus beskriver äktenskapet mellan man och kvinna som en jordisk bild på Jesus (brudgummen) relation till församlingen (bruden) i Efesierbrevet 5:25-33.”

Pastor Johnny Lithell uttrycker det så här: ”Att välsigna något som Bibeln beskriver som synd är en allvarlig sak, säger han, och tillägger att hans församling inte har behövt fatta något formellt beslut om huruvida det ska vara möjligt för pastorerna lokalt att viga par av samma kön.
– Det är inte en aktuell fråga för oss. För mig är det fullständigt otänkbart att göra det och församlingen är såpass medveten att det inte är värt att lyfta frågan.”(Världen idag)

Kyrkoledare Sofia Camerins egna bibelöversättning

Så här uttrycker kyrkoledaren sin tolkning eller översättning av Romarbrevet 1—”När jag läser Bibeln, tittar på kyrkans tradition, vad vi sagt och vad vi vet idag och försöker förstå Guds vilja och uppenbarelse är jag övertygad om att det inte är synd att vara homosexuell. Hon menar att Romarbrevet 1:26-27, bibelordet som ofta används, har en annan betydelse än den pastorerna använt.— Går man till grundtexterna och läser texten i sitt sammanhang förstår man att det handlar om missbruk av makt. Paulus skriver om synd i en situation där unga pojkar, ibland står det barn, tvingades till undergivet slavliknande sexuellt beroende. (redovisat i tidningen Sändaren)

Ett annat sätt att se på bibeltexten har teologen och pastorn Vesa Annala

” Camerin har fel. Rom 1:26 är klar. Kvinnor byte det ”naturliga” (fysiken på grundspråket) bruket (här finns ett grekisk ord, chresis, som används bara här och i vers 27, och ”bruket” är en bra översättning) mot det naturliga (fysiken). Det står ingenting om ”gossar” i texten. ”Män” ställs mot andra män (i vers 27 använder Paulus uttryckligen ordet ”allelous”, ”andra” som här syftar tillbaka till ”män”, alltså ställs män mot män inte mot ”gåssar”) Paulus skriver här hur människan bortvändhet från Gud har lätt till en avvikelse från skapelseordningen, tillbedjan av avgudar (de skapade tingen, vers 23-25). Vers 26-27 anknyter också till skapelseordningen. När människans i sin självupphöjelse övergav denna skaopelsegiven kunskap har konsekvenserna blivit alls slags pervers som på ett sett nå sin höjdpunkt i homosexuella relationen. Hela den levande världen vittnar om den sexuella ordningen. Organismer skulle föröka sig genom sexuell fortplanting. Människan förvränger detta genom att låter sina lustar dra henne åt fel håll. För mig är det märkligt att folk inte kan läsa Bibeln innantill. Texten i Romarbrev 1 säger inte ett ord om prostitution. Paulus säger ingenting om prostitution i Rom 1. Ordet ”porne”, ”prostituerad” förekommer i Septuaginsta (LXX, 1 Mos 38:15), Ordet ”porne” förekommer också några gånger i NT, t.ex. i Jesu berättelse om den förlorade sonen. Om Paulus hade menar prostitution hade han säkert använd detta grekiska ord här.”

Vessa Annala teolog och pastor

 

Lite olika bibelöversättningar att ta del av och begrunda i förhållande till kyrkoledarens tolkning

Som läsare kan man sedan själv välja hur man kan se på Bibeln och texterna.

1.Så här står det i Romarbrevet 1 24 (Bibel 2000)

 ”Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 25De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. 26Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, 27likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. 28Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, 29uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. 30De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud”

2. 1917 års översättning ger följande text:” Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. 25De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. 26Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; 27sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön. 28Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.”

 

3. Romarbrevet 1 24. Nya testamentet på vår tids språk (EFS förlag) 1974. Översättning David Hedegård:

  • ”Därför har Gud, på grund av deras hjärtans lustar, prisgett dem åt orenhet, så att de ömsesidigt vanärade sina kroppar, dessa människor som har bytt ut den sanne Guden mot en falsk gud och dyrkat och tjänat det skapade istället för Skaparen-honom som är högtlovad i evighet! Amen. Därför prisgav Gud dem åt skamliga begär. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget med det onaturliga, och på liknande sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra: män bedrev otukt med män och fick uppbära sin förvillelses välförtjänta lön på sina egna kroppar.”

 

4. Romarbrevet 1 ”The Message” Översättning Eugene Peterson Libris 2015 En översättning iklädd vardagsspråk.

  • ”Så här sa Gud ungefär; Är det så här ni vill ha det, så var så goda. Det dröjde inte länge förrän de bodde i en svinstia och vältrade sig i lorten, smutsiga utan och innan. Och alltihop berodde på att de hade bytt ut den sanne Guden mot en falsk och tillbad gudar som de själva tillverkat i ställen för Guden som skapat dem, – den Gud som välsignar oss. Ja sannerligen!
  • Och värre blev det. Eftersom de blundade inför Gud, glömde de snart att de var människor – kvinnorna glömde att vara kvinnor, männen glömde att vara män. I sin sexuella vilsenhet utnyttjade de och kränkte varandra, kvinnor med kvinnor och än med män – av lusta, utan kärlek. Och de fick de sota för sedan, ,,,”

 

Frikyrkans folk kallades förr ”Läsare”. De grundade sin tro inte på vad statens präster eller andra politiskt korrekta anförde. De läste skriften. Själva. Ett gott tips om man vill hamna på den fasta grunden. Frågan är om tron och ordet skall följa politiken eller kyrkan bibeln?

LG