Katolska kyrkan lämnar missionsrådets styrelse

Svenska missionsrådets policy medförde att katolska kyrkan lämnade rådets styrelse

I tidigare inlägg har belysts Svenska missionsrådets policydokument om abort mm. Kardinal Anders Aborelius lyfte tidigt frågan om katolska kyrkan kommer att kunna vara kvar i rådet.

Som en slags konsekvens av rådets senaste agerande och beslut har kyrkan beslutat att lämna missionsrådets styrelse.

Det innebär att den största kyrkliga familjen gör vad den kan fö att markera att tron på bibeln och Guds ord är något betydelsefullt. Så här uttrycker kyrkan sin värdering:

”Vi menar att det finns väldigt mycket som ingår i arbetet för sexuell hälsa och därför är det olyckligt att SMR väljer just abort som exempel i jämställdhetspolicyn”, motiverar Kristina Hellner, informationsansvarig i stiftet, att kyrkan nu lämnar styrelsen.

(ur Världen idag)

Att lämna rådets styrelse kan kanske ses som ett första steg innan kyrkan lämnar rådet helt och fullt.

Vi kan då se att många svenska kyrkor hamnat i en en konflikt avseende bibel och människosyn i förhållande till världens största kyrka. Hur kan det bli så?

Men är det så man menar…?

I kristna gemenskaper finns en ambition att tolka de närstående positivt. Det är ju rätt och riktigt. Synen på avlägsnande av foster innehåller flera dimensioner. Avvägningen är inte enkel. Hur förhåller man sig till abort om en 13 årig flicka utsatts för överfall och våldtäkt av en okänd galning? Frågan är aktuell och kräver en del funderingar och också dialog med Herren i bön och studier i Guds ord.

Utan att gå in i total konflikt borde det vara högst möjligt och önskvärt att rådet inom ramen för sitt begrepp “sexuell och reproduktiv hälsa” ville framhålla vikten av att förebygga graviditeter genom undervisning, preventivmedel och stöd till enskilda. Rådet gör inte det. Istället leker det med ord för att leva kvar i sin första utsaga.

Rådets innersta läromässiga puls

Rådets dokumentation redogör öppet och ärligt att man utgår från en intersektionell människosyn och analys. Denna teoretiska ideologiska grund bär spår i hela rådets agenda. Varje läsare bör ta sig tid för att ta in det skolexempel på nutida ideologiska värdesystem. Exemplet är dessutom väldigt enkelt att hitta.

Häri finns förklaringen av att allt arbete man utfört leder till det typ av svar som finns runt ofödda barns rätt till liv och manlig och kvinnlig genusordning. Lägg teorin bredvid texten och som ett logisk raster syns resultatet.

Önskar kyrkorna en förändring är det den samhällsanalysen som måste belysas i förhållande till klassisk kristen tro. Ledsamt är det att svenskar intresserade av mission hamnar i en blockad av grundläggande värderingar i klassisk kristen tro.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Svenska missionsrådet igen. Om människosyn och selektion.

Lerins lärlingar

SVT har producerat två programserier med konstnären Lars Lerin och ett antal personer med olika funktionsbegränsningar som alla är verksamma på Daglig verksamhet i Karlstad (LSS lag om stöd och service till personer med funktionsstörning)

Programserien var fascinerande utifrån olika utgångspunkter. En är den att personer med upplevda begränsningar har en betydande potential till utveckling inom olika livsområden. En annan är de unika personligheterna hos respektive lärling hos Lars Lerin kunde sammanförs och utvecklas i ett slags kollektiv arbetsgemenskap.  Men det allra mest besående minnet och kunskapen är Lars Lerins bemötande av varje individ. En en sådan respekt, ödmjukhet och skapande nyfikenhet. Lerin uttryckte många gånger och på olika sätt den tacksamheten han hade för allt det han fått till del av sina lärlingar, vad de tillfört honom och vilka värdefulla kunskaper de gett honom inom olika delar av skapande arbete.

En annorlunda jämförelse

För en tid sedan fanns i denna blogg redovisat att Svenska Missionsrådet utformat en policy som berör mission och  aborter. Policyn medförde att Kardinal Anders Aborelius (RKK) protesterade kraftigt och markerade att Katolska kyrkan önskade lämna missionsrådet utifrån detta och synen på ofödda barn.

Nu har Missionsrådet försökt undvika splittring och konflikt med den världsvida påvligt styrda kyrkan och utarbetat en slags kompromiss. Den behandlades av styrelsen den 29 april. Missionsrådets företrädare yttrar sig så här till tidningen Världen idag:

“Det är inget i innehållet som förändrats, det är bara ett sätt att göra det här mindre öppet för tolkningar”, säger SMR:s kommunikatör Matilda Pearson om den justering som gjorts.

Den del av SMR:s jämställdhetspolicy som flera av medlemsorganisationerna reagerade på, löd så här:

”Ökad kunskap om hälsa, sexualitet och sexuella rättigheter, tillgång till hälsovård, tillgång till laglig abort och preventivmedel är exempel på områden som är viktiga att arbeta med.” (ursprungstext)

Nu har denna del ändrats,

så att det inte längre är ”tillgång till laglig abort” som är ett viktigt område att arbete med, utan information om tillgång till abort. (redigerad kompromiss)

I direkt samband med den redigerade texten anför Missionsrådets kommunikatör : “…det är inget i innehållet  som förändrats...”

RKK samt UMU reserverade sig mot styrelsens bejakande av den ändrade formuleringen.

“Henrik Alberius, styrelseledamot för Stockholms katolska stift, reserverade sig mot beslutet. När man ändå gjorde en ny skrivning kunde man ha lyft ut de enda exempel som ges på sexuell hälsa: abort och preventivmedel, säger han till Världen idag.”

Språklig cirkuskonst

I den reviderade texten anför kommunikatören anser ha samma innehåll som den första, dvs inget i sak har ändrats. Den revidering som gjorts i texten är en liten justering. Nu skall kyrkors evangeliska missionsarbete istället informera om tillgänglig abortverksamhet och detta är en viktig sak i det missionsarbetet, Abort som implicit utförs enligt kristlig godkänd policy. Den första texten kopplade olika insatser med ordet “arbeta med”. Den nya med ordet “informera”. Den första jämställde ordet abort med andra insatser som kyrkor gör såsom tillgång till hälsa, osv.

Revideringen av texten kopplade ifrån den direkta bedömningen av viktigt görande till viktigt att informera om. Dvs själva genomförande av “produktionen” (aborter som är lagliga)kan utföras av andra men i kyrkors mission är information om detta viktigt.

16 maj kommer frågan att behandlas på årsmötet för Missionsrådet. Därefter gäller ju rådets råd för kyrkornas evangelisation och mission.

Equmeniakyrkans kyrkoledare Lasse Svensson gillar läget

Håller med

Missionsförbundet och Baptistsamfundet har i sin historia en omfattande erfarenhet av mission i form av evangelisation och stöd till befolkningsgrupper och systerkyrkor. Här finns också omfattande insatser i fråga om utbildning och hälsovård. Kyrkoledaren Lasse Svensson har tydligt uttalat att han inte hade några invändningar i förhållande till missionsrådets första text och uppenbarligen inte heller till den andra. Equmeniakyrkan gillar läget dvs det som kommunikatören anser vara oförändrat innehåll.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR)

I samhällskontexten som den utformas i den politiskt korrekta versionen benämns avlägsnande av levande foster som verksamhet inom begreppet “reproduktiv hälsa och rättigheter med förkortningen STHR. Reproduktiv hälsa innebär inte reproduktiv hälsa för foster. Antingen ryms begreppet foster i rättigheter eller så är frågan underordnad en mer ideologisk frasering. Avlägsnande eller bortsortering av liv läggs under ett hälsopolitiskt filter. Man kunde ju också betrakta begreppet under ett etiskt filter eller bibelfokuserad analys.

Och bibeln då

Bibeln behandlar inte vare sig aborter som begrepp eller queerideologi eller ens intersektionalitetsanalytiska instrument. Men Bibeln ger Guds syn på det liv som finns i moderlivet det vill säga det livet som aborter eller graviditet handlar om. Några exempel:

Jesaja 49  har följande budskap om moderlivet:

Hör på mig, ni fjärran länder,

lyssna, ni avlägsna folk!

Herren kallade mig

redan i moderlivet,

han nämnde mig vid namn

redan i min mors sköte

Jeremia 1:5 ger oss följande:

Innan jag formade dig i moderlivet
utvalde jag dig,
innan du kom ut ur modersskötet
gav jag dig ett heligt uppdrag:
att vara profet för folken
Galaterbrevet ger följande text
Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt

Bibeln har i många texter fört fram begrepp som “moderliv”och “sköte“. Innan födelse finns ett samband mellan liv och och Guds agerande. Gud utsåg och beslöt något om mig redan innan födelsen. Texterna berör således fosters ställning i förhållande till Guds agerande,

Om människor med vissa kromosom variationer

Drottningen, Lars Lerin och en lärling med funktionsbegränsning som ställde ut sin konst

Sex av tio svenska kvinnor som gjort abort säger att anledningen var att det var fel tidpunkt för dem att få barn. I undersökningen menar ungefär tre av tio att de gjorde abort på grund av relations­problem. Orsakerna till att kvinnor gör abort i missionsländer kan i högre grad härledas till ekonomiska och sociala förhållanden.

Effekterna av den faktiskt genomförda policyn i Sverige visar sig tydligt i form av några statistiska redovisningar såsom barn födda med kromosomförändringar.

FAKTA: SÅ SER DET UT I SVERIGE. ALLT FÄRRE BARN FÖDS FRAM DÄR BARNET HAR EN KROMOSOMAVVIKELSE

Antal födda barn med kromosomavvikelser

2012: 271 stycken
2013: 290 stycken
2014: 226 stycken
2015: cirka 160 stycken
2016: cirka 160 stycken

Antal barn födda med Downs syndrom

2014: 183
2015: 109
2016: 122

Antal med kromosomavvikelser, per tusen födda

2010-2104: 2,1
2015-2016: 1,3

Källa: Socialstyrelsen/Karin Källén

Funktionell selektion

ICAs marknadsförare;Jerry

Det “politiskt korrekta” samhället har skapat livsförutsättningar där foster som har kromosomavvikelse som tex Downs syndrom inte längre föds lika ofta som tidigare.  Minskningen torde bero på förfinad utredningsmetodik i kombination av effektiv abortverksamhet. Färre barn finns nu med  kromosomuppsättning som ICA Jerry eller andra kända personer med annorlunda sammansättningar. Antal levande personer bland oss med Downs syndrom kommer successivt att minska. De föds helt enkelt inte fram. Unika betydelsefulla personligheterna som gläder och berör många och som så tydligt redovisades i Lars Lerin lärlingsprogram kommer att minskar år efter år. Det är en sådan utveckling som svenska kyrkor vill formulera i en policy för det evangeliska missionsarbetet. Sorgligt!

Lars Lerins funktionella etiska grund

Det Lerin visar i alla “lärlingsprogram” är konsekvensen av sin människosyn. De människor som anses vara en slags belastning omvandlas till resurser. De blir inte primärt hans lärlingar utan de gör honom till en lärling. Han tackar uppriktigt deltagarna för allt det lärt honom. All kunskap de tillfört honom som människa och världsberömd konstnär. De människor som redan i moderlivet hade en kromosomsammansättning som ofta omvandlas till avlägsnande hade i Lerins värld en unik positiv betydelse på många sätt. Hans åsikt syns inte det minsta som ytlig korrekt utan djupt uppriktig,

En utvecklad och realiserad “reproduktiv hälsa och rättighets”-tillämpning riskerar att en del människor inte kommer att finnas till.

Den kromosomgrundande selektionen genomförs.

Missionsrådets värderingar redovisas delvis i nedanstående policydokument.

https://ihs.smc.global/documents/8E2D7060-CF1D-4C5E-98CD-97145DEFDBC4/Policy%20f%C3%B6r%20j%C3%A4mst%C3%A4lldhet.pdf

Policyn är värd att studera noga då den är ett utmärkt “praktexempel” på nya begrepp som

  • jämställdhetsintegrering (5.3)
  • genusanalys och intersektionalitet . (5.2)

Teoribilderna är delar av en queer inriktad analys med feministiska drag i kombination med vänsterinriktade bildningsideal och människosyn. Missionsrådet tycks ha kommit  långt ifrån den klassiskt kristna missionen. Det är svårt att begripa varför styrelseledamöterna inte reagerat på detta heller. Är det Sveriges kristenhet som delar queerfeminismens människosyn såsom den utformas i ett intersektionalitets kontext???? Eller orkar man inte analysera ens vad det innebär? Selektion, bortväljande av liv  utifrån kromosomer var en metodik som var vanlig i mellan Europa fram till 1945. Låt oss slippa det och se Lars Lerin som föredöme i fråga om människosyn.

Sammanfattning

Missionsrådets policy har behandlats i tidigare inlägg i denna blogg och behöver inte upprepas. Den envisa medvetna strategin som rådet driver bygger på en teoretisk grund som leder till dess resultat. Denna grund harmonierar inte med Bibelns syn på det ofödda barnet. Men rådets policy rämnar om intersektionalitet och jämställdhetsintegrering underställs Bibeln. Nu blir dessa begrepp framgent rådets normativa evangelium. Minskning av antalet födda barn med kromosomavvikelse ett dessa teoriers “examensarbeten”.

Lars Lerins kärlek, värme och hans människosyn uppmärksammade de mest utsattas värde. Människorna blev såsom en gåva för honom, i hans arbete. Som en förmån att få lära känna. Som kunskapskälla i konst och skapande för den världsunika svenska konstnären. Lerin borde anställas som konsult i missionsrådet.  Sveriges kyrkoledare bör tar fram sina Biblar och granskar vad rådets värderingar står för. Missionens arbete bör vila på ambitionen att vinna människor för Kristus och förverkliga hans vilja i skapelsen och bland människor. Till en börja med vore några timmars TV tittande på Lerins lärjungar få fungera som ett väckelsemöte. Kanske kunde kyrkobyråkraterna möjligen vågat sig på att uttrycka att en inte oviktig fråga är att försöka minska antalet aborter. Inte “förbjuda” utan minska.

Men det vågade man inte. Den som läser igenom policydokumentet kan omöjligt undgå dess politiska och sociala grund. En manifest intersektionell, queerfeministisk dimension och därav följande världsbild och människosyn vars resultat är uppenbart. Den som vill se ser. Den som vill titta bort ser inget. Varje “läsare” kan grunda sin världsbild i Guds ord eller på en “lös sand”. Välj själv.

lg

 

 

Publicerat i Debatt, Ekumenik, Evangelisation, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Klarlägger bibeln om det finns andra Gudar utöver Jesu Far? Del 3.

En viktig fråga för varje kristen är att reda ut det personliga förhållandet mellan människan själv  Gud Fadern och Jesu roll.

Idag är det mycket vanligt att Svenska kyrkans präster anser att den som benämns som Gud i islam är den som Jesus kallar fadern och den Jesus lärt oss rikta bönen till.

Men har det då någon betydelse om muslimer ber till någon annan med samma ord eller beteckning som kristna och judar använder för Israels gud? Om det kan man tycka olika. Men effekterna av det är rätt uppenbara. Det finns en oerhört stor försiktighet bland vissa kristna grupper och kyrkor av att evangelisera och föra ut Guds ord och frälsningens möjlighet till muslimer. Det finns många exempel på det förhållningssättet. Det grundas troligen dels på tron om en gemensam gudssyn och som kyrkoledaren Camnerin skriver att vi har många vägar till samma Gud.

Men om nu muslimernas “gud” inte är Jesu fader vem är han då? Hur ser vi som kristna  på vad våra medmänniskors evighetsperspektiv. De  som läser Koranen, de som fastar och ber många gånger dagligen? Går de verkligen förlorade när Jesus kommer tillbaka?

Det finns idag en tydlig tendens av att den klassiskt kristna tron förändrats av en annan tankesfär.Missionsrådets strategier ( redovisat i andra inlägg ovan) är bara ett av flera synbara yttringar. Frälsning handlar då om något bredare än personlig omvändelse. Frälsning kopplas samman med befrielseteologi, queerteologi, feminismteologi, HBTQ bibeln och nu senast frälsning inom ramen för klimat teologi.

Baal levande eller död

Dessa modeller eller modeller för att anpassa evangeliet till tidens paradigm kan också ses som utslag av angrepp från de makter som står emot Kristus och apostlarnas undervisning, Att inom ramen för kyrkornas språkbruk reducera eller trolla bort den enskildes ansvar och möjligheter att välja att följa Jesus eller inte. De  följer en annan slags teologi som egentligen kan vara från en helt annan makt och riskerar att hamna helt vilset.. Det är nog allt mer viktigt att behålla skärpan i orden. Att våga se vad de betyder och dess egentliga substans, Att ord inte bara är ord utan de också kan påverkas av andar vi sällan pratar om numera. Den onde, Molok, Belezebub, Baal m.fl. har inte dött eller försvunnit. Ger månne Guds ord den informationen? Nej inte alls!. Men vi har ett imperativ Gud gav oss via Moses; Du skall inte ha andra Gudar. De andra gudarna finns än idag men deras metoder är snillrika.  Tankar och värderingar hos människor som tror och till och med från dem som förkunnar och undervisar drabbas liksom av ett virus på hårddisken. Det som vill tro och vill föra ut Guds ord kan utan att man egentligen anar eller avsett förmedla något anat so helt enkelt känns fräscht, aktuellt och lägligt.Ett elakartat virus  omvandlar det som var rätt till något som blir fel utan att vi kanske reflekterar. Ett exempel på detta illustreras av hur en god utvecklad tradition som gillas av väldigt många också kan brukas av “främmande makt” och där till och med namnet är identiskt med en sådan makt.

Ljusbärarens funktion, ett exempel på en risk för värderingsförskjutning

Bibeln ger mig som läsare många bilder. “Gud är ljus, inget mörker finns i honom”. Sätt inte ditt ljus under skäppan osv. Det finns massor av exempel där den bibliska innebörden är tydlig. Lätt begriplig och funktionellt.

Besöker man en kyrkogård på alla helgons dag lyser ljus på många gravar. Vackert och stilfullt. Ljusen lyser för kulturen säger att vi vill minnas och hedra de kära som lämnat oss. Dessa ljus saknar dock ofta religiös betydelse, men kan anses ligga nära ett kyrkligt sammanhang. Många begravs ju i kyrkans ritual även om den döde aldrig önskat gemenskap med Herren. Det är således en kulturell handling.

Ljusbärare i kyrkor har blivit populära. Gudstjänstledare eller pastor inbjuder församlingens besökare att tända ett ljus eller bedja. Att tända ett ljus kan kanske ses som en bön utan ord. Jag vill gärna se det så.

En god vän uttryckte sig för en tid sedan om en särskild händelse; “Jag vill tända ett ljus för henne”. Ordet var inte jag vill be för henne. Jag vill tända ett ljus, Efteråt sa vännen: jag vet inte varför det blev så,.Jag borde ju vågat säga låt oss bedja till Gud för henne? Varför blev det så? För att det kändes enklare….

Skillnaden kan ses som subtil, men det är en stor skillnad mellan människans samtal med Gud och en ljuständning. Ljuständning kan även utföras av en ateist som vill hylla något. Så läste jag om själva ordet “Ljusbärare”. Det används idag som innehåll  vanligt begrepp inom nyandligheten och spiritismen. Ett verktyg i kontakter med andemakter.1968 introducerades ljusbäraren kyrkligt i Uppsala av Martin Lönnebo. I mycket god mening,

Lucifer och begreppet ljusbärare

Men ljusbäraren  är också ett namn på en annan makt: Lucifer.

Lucifer (hebhêlêl eller hêlêl ben shachar) är Hebreiska och betyder ljusbringare eller ljusbärare (Lucem ferre ‘att bringa ljus’). Inom större delen av kristen teologi har Lucifer identifierats med Satan. (Wikipedia)  Bibeln ger oss följande om en närliggande objekt som även Jesus nämner:

  • I texten från 2 Petrusbrevet 1:19 “Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan (Lucifer) går upp i edra hjärtan.”

Jag tror ingen som går fram till altaret och tänder ett ljus “för någon” gör det i Lucifers namn. Men en annan makt finns inblandad långt in i det som är helig mark. Istället för att bedja i samtal och åkallande av den treenige guden kan bönen omvandlas till ljuständning. Då har kraften försvunnit och man kan mena att det är petitesser men man kan också se det i en andlig dimension. Låt oss bedja och tala med Herren. Han lever och vi bör inte vara rädda för samtalet med honom.

Muslimer menar att den gud som de tillber uppenbaras i Koranen.

Här finns parallella processer.Subtila nýanser som kan göra att vi hamnar fel och inte upptäcker det som är viktigt.  Den teologiska utvecklingen i Sverige har lett till att många kristna och ledare anser att Allah eller rätare sagt muslimers Gud är densamme som Jesu ar. Begreppen monoteistisk, abrahamitisk religion blir den vetenskapliga grunden för analysen.. Men som ovan redovisas hur dessa begrepp i olika omfattningar kan kopplas samman med diverse religioner. Om islam liksom människor som följer helt andra traditioner men baserar det på utsagor;Abrahamitisk och monoteistisk så kan missionsuppdraget från Jesus reduceras betydligt. Paulus arbeten och synpunkter i sina brev blir mer tveksamma. Kanske är det en fråga om en värderingsglidning som kommer från “främmande makt” som inte vill att Guds ord och frälsningens möjlighet skall omfttas av andra? Konsekvensen av värdeförskjutningen är redan tydlig men vi vågar inte riktigt säga att det handlar om andra makter eller Gudar som ligger bakom. För sändarna är personer som vill väl och är troende och uppriktiga. Några har såväl rundkrage som biskopsmössa och är avskilda för tjänst i Guds rike. Det finns skäl till att noga pröva hur ett budskap från personer som vill ge ut evangeliet påverkas av förändringar i budskapet så att delar av det goda omvandlas till knepigheter. Som när hårddisken angrips och skribentens intentioner spelar spratt,

Mikael Grenholm känd debattör skrev följande viktiga text att fundera kring som kan sättas i ljuset av t.ex biskop Bonniers utsaga och kyrkoledare Camnerins text enligt ovan:

Om Islams Gud: “Den guden (Islams Allah)förnekar bestämt att Jesus skulle vara hans son (sura 9:30, 19:34-35), att Jesus dog på korset (4:157) och att Jesus ska tillbes (5:116).Vidare betonar han att han inte älskar alla människor (3:32, 3:57, 16:23).

Dock finns också flera paralleller till kristendomen, denna gud utger sig för att ha skapat världen (7:54) och talat till Adam, Abraham och Moses. Koranen erkänner att Jesus är född av en jungfru (19:19-21), att Han gjorde mirakler (2:253) och att Han är Messias (5:72).

Dessa likheter gör dock inte att Herren och Allah kan sägas vara samma väsen, eftersom skillnaderna består. Att jag är en vit man som gillar att sjunga gör inte mig till Elvis Presley. Att både Herren och Allah hävdar sig vara den enda guden som har skapat universum gör dem inte till samma gud.

När muslimer tillber en gud som ljuger om Jesus och som inte älskar alla människor tillber de en gud som inte finns. Den levande guden vet förstås vad de ber och älskar dem gränslöst, Han låter många av dem se Jesus i drömmar och syner. Men det innebär inte att Herren är Allah.”

Grenholms text ger en annan dimension av Abrahamitisk monoteism och Sofia Camnerins tes om att vi ber till samma Gud fast på olika sätt. Varje “läsare” har möjlighet att värdera de olika ståndpunkterna.

Slutsatsen

Såväl i Bibeln direkt som utifrån andra övervägningar utifrån Guds ord och därtill erfarenheter av verkligheten är det uppenbart: det finns andra Gudar. Gudar som vill ha över oss på sin sida. Gudar som vill påverka oss. Gudar som inspirera oss och som reducerar vår relation med Jesus, Gud Fadern och den Helige Ande.

Människor som vill leva nära Gud är trots det inte opåverkade. Alla som vill vara lärjungar utsätts för listiga angrepp av andra gudar och andemakter.  Det finns subtilitet i dessa gudars intervention. Vi använder ytterst sällan de ord och begrepp som tidigare var välkända såväl i den lutherska kyrkan som inom frikyrka och väckelserörelser. Nu undviks det rätt generellt. Men för den saken skull dog inte de andra gudarna. Mammon lever i större omfattning än som bara ett begrepp för girighet. Molok, Baal med flera är inte alls döda gudar eller andemakter utan påtagliga. Än idag. Mose uppmaning i Guds bud lever dock kvar än idag. Vi skall inte ha andra gudar än den Jesus kallade Fadern.

lg

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Religiösa kategorier. Apropå synsättet: “En gud men olika vägar dit.” Del 2

Bakgrund

Finns det fler Gudar än en? Är massmördarna i Sri Lanka troende och bedjande till samma Gud som Jesus bad till, kallade Fadern och som han lärde oss att bedja till.

En nutida syn på detta i förhållande till islams Gud som i Sverige benämnes Allah redovisas i nedanstående av kyrkoledare:

https://www.dagen.se/hans-ulfvebrand-jesus-ar-inte-enda-vagen-till-gud-1.385532?paywall=true (Ulfvebrand Sv Kyrkan)

https://www.dagen.se/debatt/ake-bonnier-gud-ar-bortom-alla-varldens-religioner-1.702238 (Åke Bonnier Biskop i Skara stift)

https://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning Sofia Camnerin kyrkoledare (Equmeniakyrkan)

Olof Edsinger  har sett utvecklingen och ger nedan  sin syn på olikheterna  enligt följande länk: https://www.varldenidag.se/ledare/samma-gud-i-kristendom-och-islam/reprab!0PPAVRyNQ6LCorreEkRTg/

Abrahamitisk religion och monoteism som förklaringsmodell för samband mellan kristendom, judendom och islam.

Samtidigt och som en del av förklaringsmodellen avseende samma gudssyn används begreppen monoteistisk religion och Abrahamitisk religion. De grundläggande delarna i historien bakom kristen och judisk tro är synen på Israels Gud eller Abrahams, Isaks och Jakobs gud. Ett begrepp som till sin karaktär är biblisk.

När Islams företrädare anför att deras tro har samma grund och man kommunicerar med samma Gud uppstår ett spänningsfält värt att analysera. Det finns väldigt brett underlag från kristna teologer och predikanter som klargör att det rör sig om helt olika begrepp. Men det finns också väl bildade teologer som hävdar motsatsen, Kanske återfinns de i gruppen som kan kallas liberalteologer. I ett inlägg i denna blogg i april redovisas i kort Youtubeklipp ett uttryck på att det rör sig om olika gudsbegrepp, trots uppgiven koppling till monoteism och Abrahamitisk tro.

Monoteistiska religioner.

Om islam, judendom och kristendom utifrån engudsbegreppet relaterar till samma Gud är det viktigt att försöka begripa ordet monoteism. Först är det ju självklart att GT och NT Gud är densamme. Jesus var jude och hans gudsbegrepp är ju Fadern. Där finns ju så mycket gemensamt. Men är det då så att islam med sin monoteism är i specifik ställning i förhållande till judendom/kristendom. Efter en stunds letande blev jag faktiskt förvånad över at det finns så många religiösa sammanhang och inriktningar som bekänner sig till den enda guden eller lite mer korrekt till en gud:

Folklig hinduism kan ha polyteistiska drag, men de fyra stora populära formerna av elithinduism kan ses monoteistiska, d.v.s. tillämpar bhakti. Dessa är:

Abrahamitiska religoner

Det andra tecknet på att islam har samma Gud som judendom/kristendom som oftast framhålles är att islam relaterar till Abraham Isak och Jakobs gud som sin. Här finns då likheter med det som kan kopplas till begreppet Israels Gud. Men också under begreppet Abrahamitisk religion som beteckning finns en rad olika inriktningar eller religioner. De jag hittade som kopplar sig själva till Abrahamitisk grund är:

  • Judendom
  • Kristendom
  • Islam
  • Samarisk religion
  • Mandeism
  • Manikeism
  • Drusisk religion
  • Varsanism
  • Bahai
  • Rastafari

Fortsättning i blogginlägg 3

 

Publicerat i Bibeltolkning, Debatt, Ekumenik, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nummer ett av tio Guds bud: “Du skall inga andra Gudar ha vid sidan av mig.” Del 1 av 2

Barnen är i söndagsskolan. Föräldrar och anhöriga är där. Kyrkan fullsatt med människor som gläds åt och lovsjunger Jesu uppståndelse. Påskdagen är inne. Vi kristna gläds. Segern över ondskan. Vägen till Fadern Gud själv öppnades genom Guds son som utgav sitt liv för vår skull.

En bit därifrån i samma stad trängs människor runt matbordet. God mat och gemenskap.

Plötsligt bryts tiden av och en dån av död drabbar allt. De små söndagsskolebarnen som sjunger om Jesus sjöng inte längre.

Några personer, starkt troende på Koranen,  dödade cirka 300 personer varav många barn och sprängde samtidigt sig själva till döds i Guds namn. I en stark  tro och fullständig övertygelse om att detta var medlet för en snabb färd till paradiset. Och vägen dit påskyndades av dödande och lemlästande av människor som inte tror på boken Koranen.

I Guds namn?

Innan Akilov dödade människor på Stockholms gatan bad han till Gud. Till den Gud han tror på och för den tro och den gud som han dyrkar.

Samtidigt är det svårt att undvika att notera att biskopar och kyrkoledare (se blogginlägg ovan) anser att den Gud som dessa mördare tjänar är samma Gud Fader vi ber till i Fader vår och den som Jesus kallade Fadern? Hur får man ihop det? Detta sägs samtidigt som kyrkoledarna och teologerna självklart tar avstånd från det vidriga som terroranhängare och dyrkare av den islamska staten gör sig skyldig till.

Av “”frukten känner man trädet” är ett uttryck från bibeln. IS frukt är döden för många. Den islamska statens karaktär är rasism, terror, död, utnyttjande av kvinnor som handelsvara, objekt för våldtäkt, förnedring och förstörelse och utnyttjande av människor och destruktion av byggnader, städer och natur mm. Varifrån kommer deras ondska? Eller varför i Guds namn mördar man  söndagsskolans elever och sig själva och hundratals andra.

“Vi ber till samma gud men på lite olika sätt” säger de lärda teologerna. De med teologiska akademiska högskoleexamen. De ansvariga andliga ledarna.

Trots att man bara är en enkel sk “läsare” vill jag mena att de har fel och har kommit fel och det rejält. Den enda förklaringen till deras utsagor måste höra samman med definitionen av ordet “Gud”. Om man anser ordet betyder en högre makt som man vill kommunicera med blir saken begriplig. Men att den “makten” är såväl Jesu far som den Gud som den islamska staten ser som sin, då har teologerna kört i diket.

Begreppet är kända: Monoteistisk religion och Abrahamitisk religion.

Först vill jag ge en grundläggande fakta: Av världens alla miljoner personer som kallar sig muslimer är det en ytterst liten del som är sk jihadister eller anhängare av “Radikaliserad islam”. Kanske är världens muslimer  mer fredliga och mer solidariska med utsatta än många kristna? Kanske är de mer rättrogna i bön och åkallan än de flesta kristna. Det kan faktiskt vara så. Detta är grunden och för mig ett självklart konstaterande. De radikaliserade kan kanske anses vara försumbara i antal men med deras livsgärningar kan man inte bara strunta i dem och den teologiska gudsbild de har. Men är det så att den Gudsbilden dessutom delas med  många, biskopar, präster inklusive ärkebiskop och kyrkoledare?

De akademiska förklaringarna som först anges är grundat på epiteten; monoteistisk och Abrahamitisk religion. Tankar om dessa begrepp återkommer i kommande inlägg.

Hur kan de bli så?

Redan i Mose bud klargjorde Fadern att det finns flera gudamakter som man kan benämna Gudar. “Inga andra Gudar” än mig var Faderns budskap till sitt folk. Dvs Fadern öppnade för den kunskapen att det fanns flera. Moses bud hade ordet Gudar i obestämd form pluralis. “Flera….”

I den del av bibeln vi kallar GT finns ju exempel på just detta. Kampen mellan Israels Gud och andra makter. I den bibliska kontexten är det tydligt att Israels Gud anför att han är den som skapat och skapare och är den rätte Guden den som Israels folk skall förhålla sig till. Andra skall man hålla sig borta från. Andra Gudar betyder ju att den som skrev så hade en kunskap och en förståelse för att det fanns flera “gudar”.

Namnen på de andra Gudarna finns i Bibeln. Men dog de bort när GT ersattes av nya? När Jesus vann över döden försvann då dessa? Nej jag ser inget stöd för det.

Andra gudar, eller “avgudar”, några exempel

Bild av Baal

Det finns en kamp i skapelsen mellan ont och gott. Mellan Herren och Hans fiender. Baal var en gud som finns omnämnd i Bibeln på flera ställen och som dyrkades av många. Vem kan undgå kampen mellan Baalsprofeterna och Herren då Elia visade på att Israels Gud var den starkaste och faktiskt agerande. Läs gärna den spännande berättelsen:

1 Kungaboken 18:16-39

Är Baal död?

Nej inget tyder på det. Tvärtom, om man studerar Baals aktiviteter och verksamhetsområden från dåtid till nu ser man vissa drag. Ibland syns att namnet Baal har betecknat olika former av gudomlig makt i strid med Israels gud. Vissa drag finns det.

I vår tid finns det riktiga Baalsdyrkare och man lär planera för att bygga ett nytt Baalstempel eftersom IS förstört ett antikt. Att Baal utövar inflytande över oss i kampen mellan det som är Jesu och hans fars vilja är nog otvetydigt. Inga kristna kan undgå att utsättas för Baals makt. Här kan vi förstås uttrycka oss olika och tro olika. Kanske har vi varit alltför rädda att i vår tid använda beteckningar och ord som kan anses vara nedsättande, ålderdomliga eller provocerande Men de präster i RKK som utsatt oskyldiga barn som sökt sig till kyrkans säkra famn och som utsatt barnen för pedofili, ja de prästerna har nog rätt tydligt engagerats i en stötande utsträckning av Baals makt. Men vi säger inte så. Vi säger att de är brottslingar, sexuellt avvikande och ger andra epitet. Kanske ser vi nu ett bärande tema utifrån det Första Budet; gudar vid sidan av Herren?

Fortsättning i kommande inlägg.

 

 

Publicerat i Debatt, Okategoriserade, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar