Klassisk baptism – blogg

23 januari 2012

Om vidsynhet och öppenhet, mission och uppgivenhet

Kategori: Baptism,Debatt,Evangelisation • Skribent: L G Berg @ 23:30

Det finns en tydlig tendens i dagens samhällskontext som handlar om vidsynhet och öppenhet.

Till sin karaktär är begreppen kloka och betydelsefulla. Att vara vidsynt är en slags motsats till trångsynt och slutenhet till öppenhet.

Vid en nordisk konferens en gång enades vi om att baptismen är kontextuell, beroende av sitt sammanhang. Vi har inte dogmer och statuter, vi är inte en rörelse som bygger på tradition. Det enda vägledande är Kristus som främst uppenbaras i bibelordet.”

Så uttryckte missionsföreståndare Wiborn sin hållning till baptismens utveckling i Sverige. Detta gjordes i ett slags testamente i sista numret av samfundets tidning Baptistnytt.

Missionsföreståndarens skrivning är enblandning av begrepp och åsikter av heltolika art som när de sammanförs i texten med dess budskap blir rätt egendomligt.

Den klassiska baptismen arbetade för religionsfrihet. Nu har vi uppnått detta mål åtminstone i Sverige, framhölls det i artikeln! Javisst. Kristna i Sverige behandlas på helt annat sätt än dem som bor i Nigeria. Eller Egypten. Eller i Syrien. I Saudi bor inga kristna alls som levande människor.

Utvecklingen av tros föreställningar som antingen vill förbjuda, förringa eller döda kristna har inte minskat sitt inflytande internationellt och inte heller i Sverige!

Baptistpionjären Otto Länsberg hotades till livet. Hans evangelistkollegor mötte yxhugg utdelade i avsikt att skrämma och att döda baptisterna. De låstes in, anmäldes, slogs ned med påkar. Båtar sänktes i avsikt att dränka baptisterna. De sågs som djävulens lakejer.

Intressant är att notera att Länsberg inte slogs för någon slags principiell förändring av religionsfriheten i syfte att få fram en förändring av samtidens kontext.

Intressant att notera att de klassiska baptisterna i Närke eller västsverige var fullständigt upptagna av att sprida budskapet om frälsning, nåd, tro dop i vatten och dop i anden. De var likaså enormt koncentrerade på att finna lokaler för gudstjänstgemenskap, vittnesbörd predikan och sång. Lokaler som kunde vara inomhus i fastigheter eller utomhus i skog, på bryggor eller båtdäck. De gick mil efter mil bara för att dela ut traktater.

Det som drev dem var uppenbart och tydligt en mycket starkt drivkraft att se allt fler omvända och att ”rädda själar” för Kristus.

Dagens baptister utgår  sin tro och teologi från bibelordet. Tyvärr verkar ledande ledare och många av oss enskilda sakna en hel del av den känslighet för ”elden” som Länsberg eller J.A.Rehnberg hade i sin iver.

Detta går igen i många kristna sammanhang. Värt att notera är hur baptistsamfundet i en slags kontextuell samordning med politiken och dagens mediala agenda fjärmat sig från den Bibel som man säger sig grunda tron på. Inställningen till kristna högtider och välsignelser av äktenskap för enkönade par är en sådan fråga. En biblisk inställning kring denna fråga skapar antingen artig tysnad eller hån på samma sätt och samma nivå som när Länsberg predikade bibelns syn på dop av troende och mötte samtidens värderingar: ”kontextuella teologi”. Dagens bibelfokuserade ståndpunkt i denna fråga anses reaktionär och bakåtsträvande och fjärmat från dagens samhälle.  Då som nu samverkade staten och kyrkan i stadsledd och politisk styrd kyrka. Fortfarande leds Svenska kyrkan av partipolitiker där kontexten är riksdagspartiernas synpunkter i t.ex. HBT-frågan eller prästens begränsningar av rätten att få sjunga ”Den blomstertid nu kommer” vid skolavslutningen i kyrkan. Allt för att inte” förtrycka” andra trosinriktningar som har sin frihet att i alla sammanhang förtrycka kvinnor och flickor som inte får visa sitt ansikte, sitt leende, sorgsenhet eller glädje.

Ändrad uppfattning kring muslimsk tro och lära

Särskilt intressant är också den bland många kristna tydliga förändringen av synen på muslimsk tro och evangelisation. På några håll i Sverige ser man en samlokalisering mellan kyrka och moske som en radikal och positiv utveckling.

Denna förändrade inställning märks också i Baptistsamfundets hållning. Det är ytterst intressant att den svenska baptismens ledare bad i en moske i Syrien tillsammans med landets muslimske ledare. Hon och SKR lär sig i broderlig anda fotograferas tillsammans med massmördaren Assad och landets muslimske ledare. Varje dag mördas i genomsnitt 100 personer av den regimen. Wiborns bönevän i mosken har i en intressant predikan hängivit sig i sin syn på hur judar och Kristna bör behandlas. Det intressant är att baptistledarne tycke att bönegemenskapen med den hatiske predikanten uppfattades som skön.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=B8lHZxZOgA0

 Lika anmärkningsvärt som att sitta samman med Göring eller Himmler i gemensam bön eller filosofisk gemenskap.

Hur kan detta komma sig. Vad hade Otto Länsberg sagt? Styr den nordiska kontextuella överenskommelsen bort bibeltroheten eller fundamenten i kristen tro. Ser vi inte vad som sker förblindande av fart och med modernismens smutsiga glasögon bländande vårt inre styrsystem?

Eller är det helt enkelt så att den politiska korrektheten är överordnat det som de klassiska baptisterna trodde på och gav sina liv för?

Nygammal antisemitism och inställning till omvända

I Jerusalem är den högste muslimske ledarens åsikt detta: ”Muslimer befalls att döda judar. Det förklarade Jerusalems mufti Muhammed Hussein, den palestinska myndighetens främsta religiösa auktoritet, när Fatahs 47-årsdag firades i Ramallah.” ”Förlossningens dag kommer inte att komma förrän ni bekämpar judarna. Judarna ska gömma sig bakom stenar och träd. Då ska stenarna och träden ropa: Å muslim, Allahs tjänare, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom!”

Innan muftin höll sitt anförande anförde en mötesledare en annan muslimsk lära – att judarna härstammar från apor och grisar:

–Vårt krig mot avkomlingarna till apor och grisar är ett krig av religion och tro.

Enligt muftin kan israeliternas omfattande trädplantering förklaras av att de kommer att behöva gömställen när muslimerna kommer för att döda dem. Bocktörnen är, enligt den muslimska traditionen, det enda träd som enligt den muslimska traditionen inte kommer att avslöja de judar som gömmer sig bakom dem.

–Det är därför inte så märkligt att vi ser bocktörnen omge israeliska bosättningar och kolonier, sade muftin vid Fatah-högtiden, som ägde rum 9 januari.”

Mohammed Hussein

Denna förkunnelse kan åses och lyssnas till på Youtube.

Värt att notera i detta sammanhang  tycker jag är hur Jesus betecknar dem som är mot honom. Värt att begrunda är vilka krafter som bibeln säger ligger bakom de som pekar ut en annan fader en annan Gud än den som var Jesu fader, men också judarnas Gud. Det är inte den Guden som Stormuftin i Syrien tror på inte den högste muslimen i Israel. Inte den som president Abbas tror på inte heller den som Hiz Bolla eller Muslimska Brödraskapet tror på.

Jag har tidigare skrivit om min känsla av likheter mellan behandlingen av den muslimska religionen med Deutsche Kirches på 1940 talet. Propagandaminister Goebbles hade exakt samma inställning i judefrågan som Israels muslimske ledare har idag. Judehatet lever idag.

Vad skulle Länsberg tänkt? Logiskt med hans handlande skulle han inte slagit sig till ro med att religionsfriheten har uppnåtts. Hans skulle arbetat idogt för att vinna alla muslimer han hann träffa, för Kristus. Hans skulle predikat om vägen via Jesus som den enda vägen. Vikten av omvändelse. Förlåtelsens väg och dopets nödvändighet. Han skulle sagt att Mohammed är en villolärare och vägen till Gud går via Kristus!

Likheter finns i dagens samhälle. Nyligen rapporterades att två kristna omvända muslimer boende i Haugesund i Norge knivhöggs av maskerade män under muslismska kamprop för nedkämpande av muslimska avfällingar. Hatet mot kristna lever i Norden.

Jag och framtiden. Är det klassiska av utgånget datum?

Jag har en känsla av att vi kapitulerat. Det känns kanske bättre att lita på Hamas, FN eller migrationsverket eller kanske EUs frihetstankar. Kontextuell anpassning skulle vi kunna säga och glädjas åt vår nya organisation eller det uppnådda välbehaget om vårt arbete av som  RFSL ser som en väg framåt. Kanske kunde vi gå med i PRIDE? Traktater känns ju inte rätt….

 

Otto Länsberg går där längs vägen. Ensam med sliten bibel, utnötta skor och sliten överrock. Utstött, omodern, avvikande, hånad, fobier, fanatisk villolärare, bråkstake. Redan 1923 var det omdömet. Han följde en annan hånad lärare som inte såg judarna som grisar som skulle slaktas. Som inte såg otroende eller schartauaner än med kärlekens och ömhetens blick. Många kom till tro genom hans mission!

Hur hade vi mött honom? Jag? Du?

Skall vi lägga av eller finns det en klassisk baptism som inte vilar i kontextuell vagga.

VAD TYCKER DU?

 

Lars Göran Berg

14 december 2011

Från Baptism till Barbapapa

Kategori: Baptism,Ekumenik • Skribent: admin @ 18:34

Karin Wiborn gör i sin ledare i senaste numret av Baptistnytt en summering av såväl baptism som Svenska Baptistsamfundet inför den kommande upplösningen. Hon målar upp en bild av en baptism som inte längre behövs och där troheten mot arvet leder till en naturlig slutsats att låta baptiströrelsen gå upp i ett bredare sammanhang.

Och man kan inte låta bli att hålla med Karin Wiborn. Den baptism som hon målar upp behövs knappast längre. Men så är också beskrivningen en ytterst reducerad historia. Med postbaptistiska(efterbaptistiska) glasögon tolkas rörelsens historia och ideologi och ursprunget bedöms inte utifrån sina egna utsagor utan utifrån nutida åsikter om vad baptism är.

Det slås fast att baptismen är kontextuell, d.v.s. simmar omkring ganska fritt i åsiktssoppan. I grunden finns ett slags omedvetet cirkelresonemang som utgår från det som skall bevisas. Har baptisterna avfallit från sina grundvärden? Nej, vi har kommit överens om att baptismen är kontextuell(föränderlig). Varför har vi kommit överens om att baptismen är kontextuell? För att baptisterna har förändrats.

Det slås fast att baptismen inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap som bygger på trohet till Jesus, främst genom bibelordet. Men det var just denna trohet som snarare ledde till en uttalad kantighet in i dåtidens samhälle. Troheten ledde till skarpa gemensamma åsikter på kant mot det politiskt korrekta och följden blev förföljelse men också väckelse. Den tidiga baptismen kontextualiserade sig inte smidigt in i dåtidens samhälle utan kraften fanns i kontrasten och de skarpa åsiktsskillnaderna mot statskyrkans otrohet mot bibelordet. Trohet mot Kristus och bibelordet leder helt enkelt till åsiktsgemenskap och det är mycket av detta arv som genom åren förlorats.
Nutidens baptism agerar snarare som kristendomens egen Barbapapa och formar sig smidigt till olika politiskt korrekta trender. Därför uppstår t.ex. ny äktenskapssyn, aktivt stöd till muslimsk mission och nedtoning av evangeliets gränsdragningar. Nutidens baptism har snarare gjort oss arvslösa.

Karin Wiborn ställer frågan om Baptismen varit viktig för att visa på Jesus men missionsföreståndaren vill inte svara på den frågan. Egentligen ganska märkligt att baptisternas högste ledare inte vill bekänna baptismens betydelse och därmed bortser från stora delar av den svenska väckelsehistorien.

Några punkter anses som ”uppdrag slutfört” och de handlar om religionsfrihet, kyrkans frihet från staten och troendedopet. Därmed kan det baptistiska uppdraget tonas ned och rörelsen överflyttas till ett mer ekumeniskt sammanhang. Frihetspunkterna var naturligtvis viktiga men knappast det mest centrala i ursprungsbaptismen som framför allt betonade vikten av personlig omvändelse och gudstillvänt liv.

Troendedopet tillhör den absoluta kärnan i baptismen. Men här kan knappast uppdraget anses slutfört. Eftersom Sverige har blivit så sekulariserat(färre kristna) så har troendedopets andel av utförda dop vuxit resonerar Wiborn. Men det var knappast en framgångsberättelse. Vuxendopens ökning i Svenska Kyrkan har också ett tveksamt värde. Sådana dop har ibland mer en karaktär av ”försenade barndop” snarare än personliga omvändelsedop i baptistisk mening. Men visst kan det vara olika.

Sanningen är att baptismens grunduppdrag är långt ifrån slutfört och att utmaningen i stort är densamma som från början. Att vinna människor för Kristus, att forma tro och lärjungaskap i den kristna gemenskapen med en äkta gudstillvändhet och sanningslängtan. Det skapar uppsamling kring bestämda förhållningssätt och ståndpunkter och ger församlingen en profetisk röst in i tidens samhälle. Och precis som från början finns utmaningen att visa på skillnaden mellan en oreflekterad onyanserad kristen tro på ”något däruppe” och omvändelse, frälsning och personligt ställningstagande som leder till ett lärjungeliv.

Kallelsen till äkta gudsliv, trohet mot Kristus och bibelordet tar baptisterna med sig in i Gemensam Framtid. Och den tuffaste matchen kommer att stå mot den egna rörelsen. Vad Gemensam Framtid blir vet vi inte riktigt men parollerna hittills talar om vikten av mångfald, olika tro och ännu större olikheter. Alla ansatser till trohet och lärjungaskap kommer att få gå en hård match mot alla andra varianter. Sannolikt kommer det vara främst en del f.d. missionare som tar upp de baptistiska kärnvärdena medan baptisterna kanske mer kommer att ägna sig åt att kontextualiera sig.

En mer klassisk baptism, oavsett namnetikett, får nog sökas på annat håll.

Thomas Forslin

02 december 2011

Varför går den svenska kristenheten bakåt?

Kategori: Bibeltolkning,Evangelisation • Skribent: Vesa Annala @ 0:10

Det är många tyckare som under årens lopp har ställt denna fråga. Hitintills har alla missat svaret av den enkla anledningen att man inte ha tagit lärdom av historia. Det finns två lärdomar.

Den första är att den kristna kyrkan började som en mansrörelse. Naturligtvis var många kvinnor med från början, men faktum är att kyrkan började som en mansrörelse. Modiga män och kvinnor utmanade den dåtida världens föreställningar om verkligheten (mångguderi) och makt (kejsarkulten). Följden blev förföljelser, misshandel och död. Men de kristnas blod var som en säd som spred sig allt snabbare. I dag är det inte tillåtet i den politiska korrekthetens namn att säga att kyrkan började som en mansrörelse.

Idag lyfter man fram barn och ungdomar. Ett slående exempel på detta är en bildtext i Dagens (2011-11-17) artikel om baptistsamfundets begravning. I bildtexten sägs bl.a. ”Alla i panelen lyfte fram barn och unga som avgörande” för den kristna kyrkan framtid i Sverige. Den kristna kyrkans framtid i apostlarnas tid handlade om den vuxna människans överlåtelse och hängivenhet till evangeliets spridning. Jesus hade inte sagt ett enda ord om barnens betydelse i det sammanhanget. När vaknar den kristna kyrkan ur denna falska dröm? Barn och unga behöver modiga, vuxna, förebilder, som vågar och kan avslöja den moderna världens vilsenhet.

Det andra svaret om den kristna kyrkan tillbakagång handlar om naturen. Den protestantiska reformationen (som också i stor del var en mansrörelse) skakade om den medeltida kyrkan.Åter till Skriften var huvudtemat för Martin Luther och hans med reformatorer. En ny era för den kristna kyrkan började.

Reformationen följdes av ett förnyat intresse för Guds skapelse. Gud hade två böcker, det skrivna ordet och naturen. Och det är den kristna människans kallelse att läsa och förstå båda böckerna (Luthers kallelselära). Skapelsen hade uppstått ur Skaparens vilja och hand och bar ett mäktigt vittnesbörd om sin Skapare. Alltså är det människans kallelse att läsa, förstå och förklara naturens bok. Och som bekant är var den moderna vetenskapens grundare modiga kristna män som vågade ifrågasätta sin tids givna sanningar. Den moderna experimentella vetenskapen föddes. Den kristna kyrkan fick en ny vitalitet.

Idag har den kristna människan i Sverige slutat att läsa naturens bok. Läsningen och tolkningen har man överlämnat åt ateister och frukten har varit förödande. I den livsåskådningsmässiga korrekthetens namn (för att inte söta på auktoriteter) vill den krympande kyrkan upprätthålla skenet av att det inte råder någon konflikt mellan den ateistiska och den kristna läsningen av naturens bok. När vaknar den kristna kyrkan ur denna falska föreställning?

Guds andra bok, Bibeln, berättar vem denne Skapare är. Bibeln berättar också den sorgliga historian om människan fall och dess konsekvenser för henne själv och skapelsen. Men den berättar framför allt berättelsen om Jesus, Guds evige Son som tog på sig människans gestalt för att kunna rädda och återställa skapelsen. Den ateistiska läsningen av naturens bok har dock förvandlat Skriften till en bok som innehåller sagor och myter. Skriftens vittnesbörd om Jesus tvivlas nästan lika mycket innanför som utanför kyrkan.

Den kristna trons framtid i Sverige handlar inte om satsningar på barn- och ungdomar utan den vuxna kristna människan (männens och kvinnors) överlåtelse till Gud, att som Guds representanter i en fallen värld läsa och utlägga Guds båda böcker inför makter och myndigheter. Priset kommer att bli hån, förakt, förföljelser och till slut martyrskap, men också stora väckelser. Guds rike börjar växa igen.

Vesa Annala

24 november 2011

Karlskoga BF och Klassisk Baptism i Karlskoga Kuriren

Kategori: Äktenskapet,Baptism,Ekumenik • Skribent: admin @ 18:24

Karlskoga Kuriren skriver om Karlskoga-Degerfors BF som inte går med i Gemensam Framtid.
Samtidigt lägger reportern en betoning på frågan om samkönade äktenskap.

Kjell Fors, Olof Beckman och Sören Carlsvärd kommenterar i artikeln.

http://karlskoga-kuriren.se/nyheter/karlskoga/1.1447723-baptistkyrkan-hoppar-av-nya-kyrkosamfundet

Admin

 

21 november 2011

Angående Bibelsyn

Kategori: Bibeltolkning • Skribent: admin @ 0:12

Ofta i Bibelsynsdebatter delar man upp folk i åsiktsgrupper, som verkar lite grovt tillyxade. Nästan som om de formulerats just för att kunna ”utdefiniera” dem vars åsikt man inte delar. Nämligen fundamentalisterna, dem som ”barnsligt tro på hela Bibelen”, som det står i en gammal sång. Hör man dit, antas det utan vidare att man har en rad andra uppfattningar också, som inte heller är ”politiskt korrekta”. Och, i värsta fall, antas man agera på ett otäckt vis pga dessa uppfattningar.

Man antas vara ”högerkristen” politiskt ungefär i linje med Tea Party-rörelsen. Man antas vara ”homofob” i betydelsen vilja människor som uppfattar sig som homosexuella allt ont, mobba dem som personer eller rentav vilja döda dem. Att det går alldeles utmärkt att ha ett socialt samvete (som kan ta sig vitt skilda (parti)politiska uttryck) OCH samtidigt tro på Bibeln som Guds Ord, det antas vara otänkbart av dem som ”utdefinierar” fundamentalister. Och att man kan vara vänligt sinnad mot homosexuellt utövande samtidigt som man tror att deras sexuella praxis strider mot Guds vilja, är inte konstigare än att man kan vara det mot en tjuv eller rattfyllerist. Nobody is perfect, ”den som är ren, syndfri utan minsta last kaste första sten” (som det står i en annan gammal visa).

De som ”utdefinierar” Bibeltroende människor har inte förstått att vi kan skilja på sak och person, att vi har lärt oss av Herren att hata synden men älska syndaren. Och att i Guds rike är det så syndare blir renade. För dem som inte ännu kommit in i Guds rike gäller sannolikt bara sambandet att synden i syndaren dömer ut vederbörande, punkt. De har ju ännu inte upptäckt befrielsens möjlighet.

Nu vill jag beskriva min egen Bibelsyn, som inte är fullt så grovt tillyxat enkelspårig som den brukar vara i Bibelsynsdebatternas kategoriindelning.
Jag tror att det är Guds Ord, både GT och NT, minus Apokryferna.
Jag tror som Luther att ”Kristus är Bibelns kärna och stjärna”, och att den ska ”läsas i frälsningsavsikt”. Vilket innebär att läsaren ser sig själv som underordnad den Gud som gett oss Ordet, och vill ta reda på vad Herren vill med honom själv, och inser att han behöver Guds hjälp för att hamna på rätt spår i livet, både det jordiska och det hinsides.

Jag tror att ”Nya Testamentet är i det Gamla förvarat och det Gamla är i det Nya förklarat”. Dvs man ska läsa Bibeln som när man tittar i en kikare, skruva på mittskruven tills man ser EN bild, om ni förstår hur jag menar. Gamla och Nya Testamentenas Gud är en och densamme. Då ser man djupet i Guds frälsningsplan.

Den som döpte mig, var en äldre pingstpastor, som ända sedan han blev frälst, hela tiden hade läst Bibeln enligt EN princip: från pärm till pärm, och sedan om igen från början. I denne broders dödsruna stod det att han alltid hade haft Kristi försoningsverk som centrum i sin förkunnelse. Och han var en så balanserad och gedigen personlighet. Som kunde predika lika bra från GT som NT.
Jesus predikade ju för Emmauslärjungarna om att det står om Honom och Hans lidande i HELA GT. Han ”öppnade skrifterna” för dem. Det var det ena öppnandet. Det andra som står där i Lukas 24, är att Han även ”öppnade deras sinnen”. Detta behövdes eftersom ”deras ögon var igenklistrade”, som det faktiskt står.  Båda sortens ”öppnande” behövs, om man ska kunna läsa ihop hela Bibeln i ”stereo” som i kikaren.

Själv läser jag inte som min dopförrättare från pärm till pärm, utan hela tiden Psaltaren, från början till slut, plus någon annan Bibelbok, från GT eller NT, från början till slut. Och det är också en form jag vill varmt rekommendera. Det finns a l l t i d något att hämta i Psaltaren. Du kan aldrig någonsin komma i ett läge som inte Psaltaren har ord för, den är hela världens bönbok. ( jag har ett bokmanus här förresten, tyvärr maskinskrivet än så länge bara, ”Vad Psaltaren lär om livet”, borde försöka få det utgivet).

En viktig sak att påpeka för nybörjarläsare, är att ”Bibeln öppnar sig för den som öppnar den ofta”. Det vore väl trist om man vid första anblicken av en Bibelpassage alltid genast begrep och liksom uttömde dess innehåll? Nej, i antiken läste man alltid högt, då läser man sakta. Att det finns ett ”tuggmotstånd” är bara bra. Då får man tänka. Man får se ”väggar och tak” för ens annars ohälsosamt gränslösa liv ( jämför om en treåring skulle få allt han pekar på). Då blir det ryggrad och styrsel.

Man får också samtidigt ett mycket vidare, större och H Ö G R E perspektiv, än man skulle haft utan kontakt med Ordet. Ens liv blir inte begränsat av Bibelläsning, tvärtom. Det ”begränsande” gäller att man får hjälp mot det som skadar och bryter ner oss. Det är fördärvsmakterna: synden, döden, världen, djävulen och vårt eget kött. Med ”världen” menar jag den förvrängda människokultur som är en följd av det ursprungliga syndafallet i Eden, alltså inte civilisationen som helhet, utan dess avigsidor. Gud älskar sin fallna mänsklighet och vill vända den rätt igen.

Med Bibeln som följeslagare får man se tillvaron ”från evighet till evighet” dvs från tidens början till dess tiden tar slut, och också en glimt in i evigheten. Man får blicka ut över både himmel och jord och inte uppleva sig främst som svensk utan som människa, man får ”låna Guds ögon” och se samma värde i alla människor, och att vi är skapade till Guds avbild med uppdrag att förvalta jorden, bruka och bevara den, inte förbruka och förstöra den, och jorden är Herrens, inte vår. Och vi har som lärjungar i uppdrag att lärjungisera alla folk.Och eftersom den Helige Ande blivit ”uthälld över allt kött” har vi tillgång till mer kompetens än den vi är skapta med, i detta uppdrag.

Och jag tror att man inte bara kan säga att a n t i n g e n tar man varenda vers i Bibeln på exakt samma sätt ( som ett direktiv, oberoende av sammanhanget som versen står i) e l l e r så har man en ”historisk-kritisk bibelsyn” ( som på teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund) där man smular sönder Skriftens trovärdighet med hjälp av märkliga läror som fyrkällshypotesen för Moseböckerna och litterär tolkning av ”vad är detta för typ av text?” följd av slutsatsen ”eftersom detta avsnitt är skrivet i form av en myt rent litterärt, så ska det inte uppfattas som en beskrivning av något som inträffat i verkligheten”.

Utan jag tror att man kan ha en ”historisk- okritisk” Bibelsyn. Dvs : jag tror att det är sant att Bibeln skrivits av människor, drivna av Guds Ande, o c h att den är Guds sanna Ord.
Jaa men ..vårt profeterande är ju ett ”styckverk”? Varför skulle man då inte kunna avfärda vissa verser med ”på den tiden visste man inte bättre”? Och då behövde man ju inte känna sig bunden av t ex förbud mot homosexuella handlingar, och man kunde glatt viga enkönade par eftersom vi ju idag ”kommit så mycket längre”?

Vårt profeterande är ett styckverk i realtid, ja. Och Jesaja med flera var vanliga människor, och deras profeterande var också ett styckverk, medan de levde. De var inte ofelbara.
Men Jesaja bok är inget styckverk för det. Det är rent guld, alltihop, och det var en man som skrev boken, inte tre. För den är framvaskad genom Guds försorg, bland allt som Jesaja uttalat och skrivit.Genom ett historiskt skeende, som Gud hållit sin hand över och dirigerat. Och jag har ingen anledning att misstro Guds verk GENOM människor i detta avseende.

Det anstår inte en människa att kritisera och misstro Guds Ord. I stället ska jag tillåta Guds Ord att kritisera MIG. Omskapa, skala av, upprätta, förmana (som betyder ”locka fram”) och varna mig. Så jag har en historisk- okritisk Bibelsyn och litar på Bibelns besked, som i olika tider och samhällen ALLTID skurit sig mot det ”politiskt korrekta” just där och då, och därmed utgjort ljus och våra fötters lykta.

På begäran har jag redigerat och flyttat denna text från kommentar till eget inlägg.

/ Gunnel Norrö

09 november 2011

Dagen skriver om Klassisk Baptism och församlingar som lämnar Baptistsamfundet

Kategori: Baptism,Ekumenik • Skribent: admin @ 18:48

Tidningen Dagen har idag en artikel om vårt Nätverk Klassisk Baptism och baptistförsamlingar som lämnar Baptistsamfundet och Gemensam Framtid.
Här kan du läsa artikeln(klippt ur Dagen):

Baptister kan bilda ny förening utanför Gemensam framtid

Nätverket för Klassisk baptism kan bli ”uppsamlingsheat

Baptistförsamlingar som väljer att stå utanför Gemensam framtid kan komma att ingå i en ny förening som nätverket Klassisk baptism står bakom.

- Det är inte bra att församlingar ställer sig helt utanför samfundsgemenskapen, menar Thomas Forslin ledare för Klassisk baptism.

Han håller med Karin Wiborn, som i Dagen i förra veckan kommenterade att flera baptistförsamlingar valt att lämna Baptistsamfundet utan att gå in i det nybildade samfundet.

Missnöje med vägval
En anledning är ett missnöje med Baptistsamfundets vägval på senare år, menar han. Baptistledningen beslutade för något år sedan att låta församlingar själva besluta om de vill viga par av samma kön, vilket ledde till att några fattade sådana beslut.

-Att några församlingar gått ur Baptistsamfundet är i grund och botten en bibelsynsfråga. De reagerar mot att äktenskapssynen förändrats i samfundet och anser att äktenskapet enbart är för man och kvinna, säger Thomas Forslin.

”Ett slags uppsamlingsheat”
En lika viktig orsak till att flera församlingar står utanför någon samfundstillhörighet är en brist på tydlighet i det nya samfundsbygget.

- Grundkonceptet är en variation av åsikter, man ska kunna tycka och tänka olika. Samtidigt pratar man inte längre om baptism eller metodism. Den nya kyrkan ska vara något nytt vilket gör att många baptister inte känner sig hemma, anser han.

Församlingar som tycker så har två alternativ: antingen byta samfund eller ställa sig fria. Men han har en lösning.

- Vi i nätverket kanske kunde bilda en förening dit församlingar som valt att stå fria kan ansluta sig. Ett slags uppsamlingsheat som stöd och hjälp.

Hur långt har ni kommit i de planerna?
- Tankarna finns men Klassisk baptism bedriver inget aktivt arbete med att värva församlingar till en sådan förening. Processen i församlingarna måste först få ha sin gång utan att vi blandar oss i. Därför har vi legat väldigt lågt i höst, säger han.

Hur många församlingar kan det röra sig om?
- Den största andelen tveksamma församlingar finns i Norrland men de finns på olika håll i landet. Om det finns ett antal församlingar som hamnar i det läget är vi beredda att ta ansvar för en sådan situation. Det är inte nyttigt att vara ensam.

Nätverket för Klassisk baptism och kristen tro

  • Nätverket för Klassisk baptism och kristen tro bildades 2009.
  • Man har 84 medlemmar, mestadels pastorer, ordförande och andra ledare i Baptistsamfundet.
  • På agendan står att lyfta fram bibeltrohet och det klassiskt baptistiska väckelsearvet.
  • Nätverket är kritiska mot Svenska baptistsamfundets ledning och menar att samfundet har börjat bli allt mer lik den kyrka den en gång bröt sig ur.

Thomas Manfredh

Slut på artikeln. Thomas Manfredh är för tydlighetens skull reporter på Dagen och har ingen delaktighet i vårt nätverk .

Admin

06 november 2011

Dagen skriver om baptistförsamlingar som lämnar.

Kategori: Baptism,Ekumenik • Skribent: admin @ 23:39

Tidningen Dagen hade i fredags en artikel om baptistförsamlingar som lämnar Baptistsamfundet och Gemensam Framtid. Det refereras till vårt nätverk ett antal gånger. Här kan du läsa artikeln(klippt ur Dagen):

”Oron över Gemensam framtid är obefogad”

Flera baptistförsamlingar säger nej till nya samfundet men Karin Wiborn är optimist

Flera församlingar lämnar Svenska baptistsamfundet och kommer inte att gå in i det nybildade samfundet Gemensam framtid. Därmed har åtta församlingar hittills lämnat Baptistsamfundet och det kan bli fler.

- Det är en stor sorg att de väljer att göra så. Men jag är inte överraskad utan har vetat vilka församlingar det gäller, säger missionsföreståndare Karin Wiborn.

Det handlar om Köpings baptistförsamling, som varit dubbelansluten och valt att tillhöra Evangeliska frikyrkan, Frykeruds baptistförsamling och Vänersborgs baptistförsamling.

- Köping känner sig mer hemma i EFK och det respekterar jag. I Vänersborg har jag varit med i samtalen, det är en församling som kommit med många fräscha initiativ. Så det känns mycket tråkigt, säger hon.

Två självständiga
Två av församlingarna – Frykerud och Vänersborg – har dock valt att inte gå med i något samfund utan stå helt självständiga, vilket Karin Wiborn tycker är fel:

- Att församlingar ställer sig helt utanför samfundsgemenskapen är inte bra. Därmed lägger församlingsledningarna ett stort ansvar på sig själva och församlingen, menar hon.

Skälen till att flera församlingar väljer att gå ur Baptistsamfundet och stå fria hellre än att gå med i Gemensam framtid, är flera. Dit hör en annan bibelsyn och uppfattningen att självständigheten annars går förlorad.

En annan viktig anledning är enligt Karin Wiborn beslutet att låta församlingarna själva bestämma om de vill viga homosexuella.

- Men oron att församlingarna kommer att mista sin rätt att själva besluta om de går med i Gemensam framtid är obefogad, anser hon. Den nya kyrkan är väldigt kongregationalistisk. Precis som Baptistsamfundet alltid varit.

Men vad ska de församlingar göra som inte känner igen sig i Baptistsamfundet och inte vill tillhöra Gemensam framtid?
- Jag tycker att det bästa vore att de står kvar och är med och påverkar i den nya kyrkan. Om de sedan inte blir nöjda finns självklart möjligheten kvar att gå ur i ett senare skede, säger Karin Wiborn.

Hon menar att det är viktigt att samtala om vad olika alternativ innebär men tycker att processen skapar konflikter inom många församlingar.

- I en del församlingar finns personer som är väldigt drivande men deras linje är inte församlingens gemensamma uppfattning. Och det leder till onödiga konflikter, menar hon.

Diskussion pågår
I många baptistförsamlingar pågår diskussionen. En är Tabernaklet i Göteborg, en av de största baptistförsamlingarna i landet, som inte bestämt hur de ska göra.

- Tabernaklet är en jättefin församling med en otroligt spännande verksamhet och positiv utveckling. I övrigt vill jag inte kommentera det.

Vid senaste årsskiftet hade Baptistsamfundet 17 411 medlemmar i 207 församlingar. Är fler församlingar på gång att lämna Baptistsamfundet?- – I många församlingar är en process igång men hur många det rör sig om vet jag inte. Jag vet säkert två församlingar där samtal pågår.

Och hur många församlingar har lämnat Baptistsamfundet?
- Åtta, svarar hon.

Är det en turbulent tid just nu?
- Nej, det tycker jag inte. Det var mer turbulens i våras innan årskonferensen och bildarmötet då många församlingar var oroliga för alla förändringar. Just nu är det ganska lugnt. Men om det är lugnet före stormen eller efter stormen återstår att se, säger Karin Wiborn.

Gemensam framtid
Gemensam framtid är ett nytt trossamfund som bildades i juni i år.
Bildarsamfund är Metodistkyrkan, Svenska baptistsamfundet och Svenska missionskyrkan.
Än är Gemensam framtid inte registrerat som trossamfund, exakt när det sker är inte klart.
Fram till dess är en del församlingar i en process där de ska bestämma om de vill tillhöra det nya samfundet eller inte.
Totalt finns cirka 900 församlingar i de tre bildarsamfunden.

Thomas Manfredh

Slut på artikeln. Thomas Manfred är för tydlighetens skull reporter på Dagen och har ingen delaktighet i vårt nätverk .

Admin

03 november 2011

Sändaren skriver om baptistförsamlingar som lämnar.

Kategori: Baptism,Ekumenik • Skribent: admin @ 0:57

Tidningen Sändaren har i sitt senaste nummer en artikel om baptistförsamlingar som lämnar Baptistsamfundet och Gemensam Framtid. Det refereras till vårt nätverk ett antal gånger. Här kan du läsa artikeln(klippt ur Sändaren):

Fler baptistförsamlingar lämnar samfundet

Ytterligare några baptistförsamlingar har meddelat att de inte vill vara en del av Gemensam framtid och det kan bli fler.
— Det är en stor sorg, framför allt att församlingar ställer sig helt utanför samfundsgemenskap, säger missionsföreståndare Karin Wiborn.

Köpings baptistförsamling, som samarbetar både med Baptistsamfundet och Evangeliska Frikyrkan, har nu valt att lämna Baptistsamfundet. Frykeryds baptistförsamling, med fyra medlemmar, vill bli helt självständig liksom Vänersborgs baptistförsamling med ett femtiotal medlemmar.
— Vi har reagerat på att friheten för församlingarna i Gemensam framtid inte blir lika stor som i Baptistsamfundets, säger pastor Bengt-Åke Albinsson som också är aktiv i nätverket Klassisk Baptism.

Nätverket har varit kritisk till Baptistsamfundets ledning för dess ställning bland annat i frågan om samkönade äktenskap.
— Vi hade nog lämnat Baptistsamfundet även om Gemensam framtid inte bildats. Vi känner inte igen oss i den bibelsyn som präglar samfundet, säger Bengt-Åke Albinsson. Beslutet att stå utanför Gemensam framtid var enigt.
Karlskoga-Degerfors baptistförsamling var en av de församlingar som tydligast ifrågasatte den nya kyrkan vid årskonferensen i juni. Nu har man bestämt sig för att meddela kyrkostyrelsen för Gemensam framtid att församlingen inte går med i den nya kyrkan. Församlingen, som har 190 medlemmar, har ingen avsikt att lämna Baptistsamfundet så länge det finns kvar.

Församlingens ordförande Stanley Eklind har reagerat på det han kallar kollektivanslutningen till den nya kyrkan.
— Det är helt ofattbart att Baptistsamfundet, som haft frihet som en grundbult, fattar ett sådant beslut.
— Församlingsmötet med främst den aktiva gruppen i församlingen närvarande var helt enigt om beslutet. Det kan finnas medlemmar som inte känner sig hemma i församlingen och att det här beslutet blir droppen som får dem att lämna.
— Vi önskar att alla ska trivas och känna sig hemma i vår gemenskap men vi vill inte skapa strid utan önskar i så fall både dem och den nya kyrkan Guds välsignelse. Ett beslut att gå in i Gemensam framtid hade sannolikt skapat betydligt större splittring i församlingen än vad som eventuellt kan bli följden nu.

Karin Wiborn känner sig sorgsen över de församlingar som valt att lämna. Hon menar att de borde stanna och se vad det blir av Gemensam framtid.
— Det finns en del obefogade rädslor, som att man exempelvis inte skulle kunna fortsätta heta baptistkyrka, vilket jag tycker att man kan göra. Vill man ha kvar sin baptistiska identitet så är det också möjligt enligt den nya kyrkans stadgar.
Karin Wiborn menar också att rädslan för att församlingarna skulle mista sin självständighet är obefogad.
Hon har haft en del samtal med församlingarna och tror att det är samfundsledningens hållning i synen på samkönade äktenskap och den starka kritiken från nätverket Klassisk Baptism som skapat tveksamhet hos många.
— Jag ber om att den här frågan inte ska få skapa konflikter inom församlingarna där det finns vissa personer som är väldigt drivande, säger hon.

Några av de stora baptistförsamlingarna har ännu inte bestämt sig. Roland Jenefeldt, ordförande i Tabernaklet i Göteborg, säger att något beslut inte tagits.
— Vi har lagt den här frågan åt sidan en tid eftersom vi har fått prioritera andra viktiga frågor, men samtal pågår, säger han.

CHRISTINA LARSSON

Fotnot: I vintras gick Slussfors baptistförsamling ur samfundet, liksom Lännäs frikyrkoförsamling och Fylsta frikyrkoförsamling.

Slut på artikeln. Christina Larsson är för tydlighetens skull reporter på Sändaren och har ingen delaktighet i vårt nätverk .

Admin

25 oktober 2011

Kreationism, fundamentalism, fanatism och bibelsyn

Kategori: Bibeltolkning,Tro och Vetande • Skribent: Vesa Annala @ 23:43

Då och då figurerar orden fundamentalism, fanatism och kreationism på Dagens sidor, nu senast fredagen den 14 oktober, kreationism dock bara indirekt) i en artikel (av/om Torsten Åhman) som handlade om frikyrkligas bibelsyn. Texten börjar med en fråga ”Skapades världen verkligen på sex dagar?” I sammanhanget tar Åhman upp begreppet ”fundamentalist” och säger att ”Ingen vill bli stämplad som fanatisk”. Något senare presenterar han sin egen bibelsyn som han beskriver som evangelikal ”kristocentrisk… som tar vetenskaplig forskning på allvar.”

Nu förklarar inte Åhman vad han menar med ”kristocentrisk” bibelsyn, inte heller på vad han syftar med ”vetenskaplig forskning”. Menar han forskning som metod eller forskningens resultat? De två är ju vitt skilda saker. Han säger inte heller vilken vetenskapsgren han syftar på, naturvetenskap, bibelvetenskap eller vad.

Om Åhman med ”kristocentrisk bibelsyn” menar att Jesus Kristus skall vara i alltings centrum, då måste Jesus få den platsen också när man läser och tolkar Gamla Testamentets texter, t.ex. skapelseberättelsen. Alltså: hur läste Jesus skapelseberättelsen? Jo, han läste texten bokstavligt! Jesus skulle kunna kallas fundamentalist (i positiv betydelse) eftersom GT låg som ett fundament för allt han trodde och gjorde. Hela hans existens vilar på GT. Alla som har Jesus i alltings centrum blir Jesus-fundamentalister (i positiv betydelse). Paulus tillhör den kategorin av fundamentalister. Jag personligen bekänner mig till denna sorts kristocentrisk fundamentalism. Det ingår i den kristna människans bekännelse att Jesus är alltings mittpunkt som Paulus uttrycker det i brevet till Kolosserna.

Några ord om vetenskap. Personligen har jag läst både teologi (religionsvetenskap), vetenskapsfilosofi, religionspsykologi etc. som vetenskapliga discipliner vid Uppsala och Lunds universitet. Alla som har satt sig in i vetenskapsteoretiska frågor vet hur vitt skilda slutsatser kan man dra av samma faktaunderlag. Därför ställde jag frågan vad Åhman åsyftar med ”vetenskap”. Som kristen måste man ta vetenskapen på stort allvar (skapelsen/naturen är ju någonting som har uppstått genom Guds befallning). Vetenskap som metod att undersöka skapelsen fick sin pånyttfödelse efter reformationen och är ett bra redskap att undersöka Guds skapelse.

Vetenskap bedrivs dock av bristfälliga människor. Den kan aldrig bli mer än bristfälliga människors försök att tolka och förstå världen (eller Bibeln). Därför är det oerhört
viktigt att inte ha övertro på vetenskapen och att kolla upp vilka kriterier forskarna använder i sin forskning, vilka slutsatser man drar, vad man har använt som faktaunderlag och vilken slags bakomliggande förutsättningar som t.ex. ens världsåskådning som (medvetet eller omedvetet) påverkar undersökningen och dess resultat.

Vi i föreningen Genesis (som jag är medlem i) stämplas ofta som fundamentalister som försöker sprida pseudovetenskapliga idéer under vetenskapens täckmantel när vi försöker lyfta
fram Bibelns skapelseberättelse som en rationell och vettig förklaring för alltings uppkomst. Jag vågar påstå att Föreningen Genesis medlemmar är mycket bättre insatta i vetenskapliga frågor som handlar om skapelsen och verkligheten än någon annan grupp inom kristenheten i Sverige! Många av våra medlemmar kan när som helst ställa upp i debatter och andra sammanhang för att försvara den kristna tron (och skapelsetron i synnerhet) med goda bibliska och vetenskapliga/filosofiska argument. Jag har själv varit i många sammanhang, och det är min erfarenhet att folk i kyrkor är oerhört dåligt insatta i ”de stora frågorna”. Man flyter hellre med i strömmen i stället för att konfronteras med den ”världsliga visheten” som går under namnet ”vetenskap”.

Tragedin är att kristna i Sverige har slutat läsa naturens bok och lämnat den helt åt materialister och ateister. Den ateistiska och materialistiska vetenskapen är som en gökunge i den kristna kyrkans bo. Radikala upplysningsfilosofer stötte ut den verkliga ungen dvs. kreationismen (Francis Bacon, Isaac Newton, John Ray m.fl. var kreationister) ur boet och ersatte den med metodisk naturalism. Och vad har frukten blivit? Människor indoktrineras till evolutionism och kyrkorna töms på folk. Samtidigt försöker kyrkliga ledare (med några få undantag) insistera att det inte finns någon konflikt mellan kristen tro och utvecklingsläran.

Humanisten och ateisten Birgitta Forsman har i sin senaste bok ”Gudlös etik” (Fri tanke, 2011, s. 69-70) påpekat denna märkliga föreställning. ”Särskilt skrämmer det mig att präster som utanför kyrkporten säger sig acceptera evolutionsteorin kan instämma i en trosbekännelse som talar om Gud som ’himmelens och jordens skapare’ eller högläsa den så kallade överlåtelsebönen som börjar: ’Du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja’. Det är som om dessa präster levde i två skilda världar och på söndagar måste läsa upp fraser som de vet inte är sanna.” Senare i boken (s. 179) anklagar hon Svenska kyrkan att den har ”gått utanför Bibeln och… valt att tolka Bibeln på ett sätt så att den sammanfaller bättre med ett modernt tänkande”. Hon kallar religion för ”galenskap” och religiositet ”som en psykisk sjukdom” (s. 74). Naturligtvis är inte religion ett mera sjukligt fenomen än ateism. Forsman använder bara ett känsloargument för att skrämma folk!

Forsman själv har en fast tro på evolutionens mirakel. Hon tror på den stora evolutionsberättelsen som jag skulle vilja formulera ungefär så här: ”I begynnelsen fanns ingenting. Ingen sade någonting. Ur detta ingenting uppstod materia. Det gick miljarder år. Efter några miljarder år exploderade en stjärna, och ur stjärnans stoft uppstod solen, planeterna och jorden, och solsystemet blev till. Det gick flera hundra miljoner år. Det fanns inget liv. Men det hände sig att kemikalier sökte sig till varandra och enkla organismer blev till. Det gick fler miljarder år, och enkla organismer förökade sig på jorden. Efter dessa årmiljarder exploderade enkla organismer och blev till fiskar och fåglar, kräldjur och landdjur, ja, ett myller av liv . Några hundra miljoner år senare reste sig en apa på två ben och blev en människa.”

Enligt Forsman och hennes meningsfränder har Gud ingen del i berättelsen. Jag undrar bara om också Torsten Åhman tror på denna berättelse!

Vesa Annala

23 oktober 2011

Vad är baptism?

Kategori: Baptism • Skribent: admin @ 19:57

Vad är baptism? I ett försök att besvara den frågan skulle någon utanför den baptistiska traditionen svara att det är en lära som betonar troendedopet. Faktum är att det är så mycket mer än bara läran om dopet. Det baptismen betonar mest är faktiskt inte troendedopet utan församlingen. Rätt församlingssyn är det absolut viktigaste för en baptist och i rätt församlingssyn ingår rätt dopsyn. Baptism är en kongretionalistisk församlingssyn där alla medlemmar är på samma nivå och någon hierarki medlemmarna emellan inte finns. Frågan är dock om detta är ett tillräckligt uttömmande svar på vad baptism egentligen är?

Jag skulle vilja säga att baptism i grund och botten är ett ärligt försök att med Bibeln som grund leva och gestalta tron på Kristus Jesus som Herre. Att skala av alla traditioner till förmån för Skriften.

Det här innebär att man inte frågar sig ”Vad får jag ha kvar?” när man går till Skriften, utan istället frågar sig ”Vad måste jag ge upp?”. Ja, för att på rätt sätt möta Skriften måste vi lämna bakom oss alla våra tidigare föreställningar och fördomar när vi läser Bibeln. Detta innefattar alla kristna traditioner vi lagt på oss genom årens lopp och inte bara våra egna värderingar.

En följd av detta är att baptister egentligen bara erkänt en gemensam trosbekännelse, nämligen Bibeln. Bibeln har alltid varit grunden för alla trosbekännelser som baptistiska församlingar arbetat fram och Bibeln har även alltid varit rättesnöret för det baptistiska livet.

Vad kan vi lära oss av detta idag? Ironiskt nog är det av yttersta vikt att vi värnar om den baptistiska traditionen som är en tradition av att förkasta gamla traditioner till förmån för Skriften. För att den väckelse vi alla ber om, den andliga förnyelse vi alla drömmer om och det andliga genombrott vi alla hoppas på ska komma till detta land, är det kanske dags att göra som de första baptisterna gjorde i vårt land: Att gå till Bibeln och istället för att fråga sig ”Vad får jag ha kvar?”, börja fråga sig ”Vad måste jag ge upp?”.

Henrik Wågbrant

Older Posts »

Powered by WordPress