Sverige behöver ett moget, bibliskt ledarskap

Säkert håller de flesta med om att alla människor behöver en god ledning i livet. Visserligen lever det bevingade ordet fortfarande, ”Bra karl reder sig själv”, men i livets realiteter måste vi nog erkänna att det inte alltid håller. Man behöver inte söka länge för att hitta exempel på både goda och dåliga ledare i de stora och mindre sammanhangen i mänskligheten. Med risk för att bli motsagd nämner jag ändå några som spontant poppar upp i minnet. Den sydafrikanske advokaten, politikern och statsmannen Nelson Mandela hade ett gott inflytande som ledare. Detsamma gällde Martin Luther King, amerikansk pastor och ledare för den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen. Evangelisten Ida Andersson, som startade församlingar och byggde kapell i Västgötabygden var ett
föredöme och god ledare.

Dåliga ledare har det tyvärr funnits fler av än goda och bör kanske inte bli ihågkomna. Men för att ge en bakgrund till hur viktigt det är med goda ledare nämner jag ändå några väl kända personer. Nazistledaren Adolf Hitler var inte bara dålig, han var fruktansvärt dålig. Likaså den marxistiske kommunistledaren i Kina Mao Zedong var en fruktansvärt dålig ledare. Den på senare tid aktuella Åsa Waldau som var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Knutby visade sig vara ett dåligt föredöme och en osund ledare som fick en hel församling att erodera.

Bibliskt ledarskap är att tjäna andra
En av Bibelns stora förebilder som ledare för Guds folk är Mose. Han visade vad det innebär att vara en sann herde för Guds hjord. Han var inte bara en andlig ledare, han var också en folkledare, och därför är det kanske inte självklart att lyfta fram honom som en förebild i det här sammanhanget. Ingen av oss kan ändå inte leva upp till hans nivå som ledare i Guds församling. Och ändå vill jag ta ett exempel från hans liv för att belysa en viktig aspekt av kristet ledarskap. Det handlar om när Herren uppmanade Mose att tala till klippan för att få vatten till folket. Det är ju en av uppgifterna som det andliga ledarskapet har ansvar för – att se till att folket får dricka av det levande vattnet.

Mose hade gjort något liknande en gång tidigare, men då hade Herren sagt att Mose skulle slå på klippan med staven. Denna gång skulle han ta staven men inte slå utan tala till klippan. Men Mose gör som han gjorde förra gången, han slog två gånger på klippan. Detta lär oss för det första, att det aldrig är rutin i att vara andlig ledare, det gäller att alltid lyssna till Herren (hans ord) och lyda honom.

För det andra lär det oss att ledaren får aldrig ta äran från Gud och få folket att tro att det är genom ledarens makt som undret sker (i detta fall vatten ur klippan). Mose sa ju till folket: ”Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?” Därefter slog han på klippan, en fysisk handling som kan ha fått folket att tro att det var genom Moses kraft som vattnet flödade fram. Han hade ju lyckats en gång tidigare. Men på det sättet missade han möjligheten att visa på Guds storhet och makt. Detta fick allvarliga konsekvenser för både Mose och Aron därigenom att de inte fick föra församlingen in i det utlovande landet. (4 Mos. 20:2-13).

En annan av Bibelns stora ledare är profeten Samuel, som var insatt av Gud till domare och ledare för Israels folk. Då Samuel blev gammal begärde folket att få en kung att ersätta honom som ledare. Gång på gång kom de till Samuel och begärde att få en kung. Vad skulle Samuel svara dem? Problemet var inte att man bad om att få en kung. Gud, i sin allvishet, hade förutsett att det skulle komma en tid då folket inte var nöjda med att ha Herren som främsta ledare. Därför hade Gud givit tydliga instruktioner i Mose lag om hur man skulle förfara då frågan kom upp hos folket, och vad som gällde för den man som blev utvald till kung. (5 Mos. 17:14-20).

Nej, problemet var att man begärde en sådan kung ”som alla andra folk har.” Den begäran innebar ju att Israel inte erkände sin egen unika ställning i förhållande till alla andra folk och att man ville ha en kung som inte var annorlunda än andra folks kungar. Israels kung skulle nämligen ödmjuka sig under Herren och lyfta folkets andliga karaktär så att de kunde hålla sig nära Gud och tjäna ”som ett ljus för hednafolken”, vilket de var kallade till. (Jes. 42:6; 60:3).
Att vara ledare för Guds folk innebär att, ”Föda Jesu lamm, vara herde för hans får och föra dem till betesmarken.” (Joh. 21:15-17).

Ledarskap innebär ansvar inför andra
Detta för oss över till den senaste tidens debatt, initierad av bibelläraren Peter Halldorf i tidningen Dagen, omkring det som hänt i Knutby Filadelfiaförsamling.
”I Dagen (18/6) går Peter Halldorf till attack mot en fundamentalistisk bibelläsning inom pingströrelsen och exemplifierar den med pastorn som sa sig tro att ´varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud. Vi måste läsa som det står, för det finns inte ett enda fel i Bibeln.´ När Halldorf ska beskriva vad fundamentalistisk bibelläsning är och varna det svenska pingstfolket för den, är det anmärkningsvärt att han hämtar sin beskrivning från den påvliga bibelkommissionen inom romersk-katolska kyrkan. Halldorfs text ligger så nära kommissionens beskrivning av fundamentalistisk läsning i ”Att tolka Bibeln i dag” (1995, s 50-53), att det knappast råder något tvivel om att beskrivningen till stor del är hämtad därifrån, med flera ordagranna formuleringar.”
(David Svärd, pingstpredikant, doktorand i Nya testamentets exegetik.)

Peter Halldorf är ett exempel på hur en evangeliets förkunnare kan ändra sig med åren både vad gäller bibelsyn, teologi och ledarskap. Under 1980-talet, då Trosrörelsen växte fram, och jag själv verkade i Förebedjare för Sverige, var Halldorf en stor inspiratör och god ledare för ungdomar i landets pingstförsamlingar. Han hade en radikal bibelsyn och från pingstkyrkan i Linköping, där han var ungdomspastor, utgick en tro på Bibeln som Guds eviga och mäktiga ord. Detsamma framförde Peter Halldorf i flera av de böcker han skrev under 1980-talet såväl som på bibelskolan han startade på församlingens gård i Bjärka Säby. Där formades många ungdomar i en radikal bibeltro.

Det är dock uppenbart att Halldorf gått ifrån den hållningen under senare årtionden. I boken ”Kyrkofäder mystiker och evangelium, XP Media 2013” skärskådar Christer Svensson hur teologin hos bland andra Peter Halldorf och Ulf Ekman ändrats under åren. Han skriver på sidan 70: ”Bland oss finns de som talar för att vi bör söka oss tillbaka till det som mer har med ämbetet att göra, till de historiska kyrkorna. Utan att fördjupa oss i frågan vad ämbete i biblisk mening är, kan vi konstatera att två så viktiga ledare för oss som Peter Halldorf och Ulf Ekman gläntar på dörren till dessa historiska kyrkor. Därför blir läsningen av kyrkofäderna och traditionen viktig.”

Vad gäller Ulf (och Birgitta) Ekman ledarskap, som pastor och församlingsledare, konstaterar jag att knappast någon i en liknande ställning i Sverige har så radikalt ändrat sig vad gäller bibel- och kyrkosyn som han. Anders Gerdmar, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor vid Skandinaviska teologiska högskolan, var medlem i Livets ord under lång tid och var Ulfs medarbetare i församlingen. I en tidningsintervju säger Gerdmar: – Det är mycket som är förvånande när man ser hur tidigt och kraftfullt fascinationen för det romersk-katolska kom in i deras liv. Ulf Ekman förklarar att han redan nästan tio år före konversionen såg påven som den rättmätige ledaren för hela den kristna kyrkan, men vi som arbetade nära honom fick inte veta om
det förrän så många år senare. … – När vi kom till Uppsala var Ulfs befriande undervisning “Bibeln säger” och nu säger han: “lita på Kyrkan”. Det är ett tänkande som får väldigt stora konsekvenser och leder till att efterbibliska läror kommer in, till exempel när det gäller Maria, synen på påven och att den romersk-katolska kyrkan skulle vara den kyrka som Jesus Kristus grundade. (Världen idag, 6 nov 2015).

Bibliskt ledarskap förutsätter en helig kallelse
I femtio år har jag tjänat som kristen ledare i olika uppgifter, som pastor, evangelist och nationell förbönsledare. Innan jag ordinerades som pastor i Svenska Baptistsamfundet hade jag studerat på baptisternas teologiska seminarium i fyra år. Fyra år före jag började på seminariet hade jag blivit radikalt frälst och en troende kristen och ett år före studierna upplevde jag en stark kallelse från Gud att bli en arbetare i hans vingård. Den upplevelsen har burit mig genom livets olika skiftningar av både med- och motgångar.

Jag är övertygad om att en kallelseupplevelse (hur olika den än kan gestalta sig) är nödvändig som en stabil grund för den som ”gärna vill ha en församlingsledares tjänst,” som Paulus skriver i 1 Tim. 3:1. En person som vill tjäna i en ledarposition i Guds församling och inte har en tydlig kallelseupplevelse ifrågasätter jag om denne överhuvud taget kan komma ifråga för en tjänst i den kristna församlingen. Detta har varit, och fortfarande är ett problem i kristenheten då det är uppenbart att det finns präster och pastorer som inte ska vara på den plats där de är. Och häri ligger problem som är bakom det faktum att Guds folk har tappat mark och förlorat andlig auktoritet i Sverige.

Denna situation belyste Per-Gustaf Eriksson, teolog och beteendevetare, i sin debattartikel i Dagen som var ett svar på Peter Halldorfs artikel om problemen i Knutby Filadelfiaförsamling. ”Även om vi utifrån den kristna tron erbjuder frälsning till alla – ”Vem som helst kan bli frälst” som det heter i sången – ska inte vem som helst uppträda som ledare. Detta är definitivt en av de lärdomar vi kan dra av erfarenheterna från Knutby! Redan i den teologiska utbildningen borde man införa ett obligatoriskt moment av persongenomgång (egenterapi) likt den som finns i psykoterapeututbildningen.
Därmed skulle man kunna förhindra att fel personer avskiljs/ordineras för
församlingstjänst.”

Jag håller helt med Eriksson om att det borde finnas ett prövningsmoment av personlig lämplighet och av en persons kallelsemedvetenhet inför teologiska studier som är inriktade på att leda till en ledarfunktion i Guds församling. Om detta hade funnits på våra teologiska skolor är jag övertygad om att vi skulle ha kunnat undvika många problem både för församlingar och för de individer som sökt sig till sådan utbildning. Om inte Guds folk har herdar och församlingsledare i den här tiden, som är kallade av Herren, då fruktar jag att hjorden kommer att sargas än mer än vad som är fallet i dag. Precis som Paulus varnade ledarskapet i Efesus. (Apg. 20:28-32).

Claes-Göran Bergstrand.

Publicerat i Bibeltolkning, Församlingsliv | Lämna en kommentar

Bibeln är ett ord att lita på!

Peter Halldorf går till storms mot pingströrelsens tradition av tro på en ofelbar bibel i sin debattartikel om fundamentalistisk bibelläsning i Dagen 18/6. Han ställer frågan ”Är det inte just detta oförtäckta försvar för en fundamentalistisk läsning av Bibeln, som är själva roten till den gränslösa tragedin i Filadelfia Knutby?” Till skillnad från Halldorf så är mitt svar är ett självklart Nej, eftersom Knutbyförsamlingens villoläror inte var ett uttryck för fundamentalistisk bibelläsning. Tvärtom hade ett mer nitiskt bibelbruk i Knutby ganska lätt avfärdat alla dessa villfarelser.

Tanken på närmast gudomliga ledare, sexuella ritualer för att vinna andliga genombrott och den praktiska förkunnelsen om livsstil i Knutby mm gick tvärs emot bibelordet och hade helt andra källor. Det går inte att beskylla Bibeln för dessa läror.

Däremot är det mer relevant att lyfta den osunda personkult och överbetoning av uppenbarelser som ofta smyger sig in i karismatiska sammanhang. Mänskliga ledare som anses ha extraordinär närhet till Gud och nutida uppenbarelser eller tankar som ersätter bibliska sanningar. Då går det lätt snett men pingströrelsen är knappast ensam om dessa tendenser. Katolska kyrkans hela påvedöme är ett uttryck för en osund ledarkult, i 1800-talets Sverige var det endast statskyrkans präster som ansågs kunna förstå texterna och i nutida fållor av svensk kristenhet anses ofta diverse teologers smarta tankar regelmässigt kunna övertrumfa bibelordet och göra det passé.

Det som gör det karismatiska sammanhanget farligare är att man i sitt andliga svärmeri använder starka känslor och tät gemenskap som verktyg för att snabbt kunna fånga in och forma individen, vilket gör radikaliseringen väldigt effektiv. De flesta farliga kristna sekter har byggt på pusselbitarna gudomlig ledarkult, stark känslopåverkan, nya uppenbarelser av sanning och obibliska läror. Alltså den direkta motsatsen mot fundamentalistisk bibelläsning som endast utgår ifrån ordet.

När Halldorf upplever det ytterst plågsamt att få höra en pingstpastor proklamera sin tro på en ofelbar bibel inser man att han känt sig mer hemma om pastorn hade uttryckt en tro på en bibel full av fel och brister. Vilket Halldorf också förmedlar om än i dimmiga formuleringar. Men det vore en förskräcklig bekännelse för en pingströrelse som är grundad i tron på Bibeln som Guds Ord. Halldorf beskriver hur det gudomliga innehållet liksom behöver filtreras fram genom bibelordets alla mänskliga begränsningar och vi vet hur det slutar. Kristenheten är full av teologer som väljer och vrakar bland det som de själva har utsett som äkta sanningar, vilket har en märklig tendens att bli just det som gäller i tiden och omvärldskulturen. På så sätt liknar Knutbyförsamlingen mer liberalteologi. De andliga sanningarna hämtas i själva verket från vad den omgivande samhällskulturen tycker är viktigt, som materiell rikedom och ett extraordinärt sexualliv till exempel.

Halldorf använder fundamentalism som slagord men missar dess innebörd. En amerikansk rörelse på 1910-talet ville fastslå fundamenten för kristen tro, ett antal omistligheter som måste finnas med. På ett fundament kan sedan överbyggnaden såklart se lite olika ut. Utifrån en ursprunglig betydelse skulle jag vilja påstå att kristen tro är fundamentalistisk. Det finns omistliga grundsatser om skapelse, synd, Jesus, frälsning, tro och omvändelse men också mycket för tanken att brottas med.

Enligt Halldorf är konflikten mellan Gud och världen som bland annat Jesus uttryckligen undervisar om i Joh 17:14-17 illusorisk och vilseledande för unga människor. Det får väl anses tillhöra Bibelns brister, antar jag. Men vikten av att hålla fast vid Guds sanningar i en fallen värld har aldrig varit större än nu, i dessa polariserade, förvirrade och yttersta tider. Pingströrelsen mfl behöver ställa sig allt fastare på Bibeln grund och inte fjärma sig från den. Till skillnad från Halldorf anser jag inte att Bibeln är en farlig bok att tro på utan att det är den bästa grund vi kan ha, den är ett ord att lita på!

Thomas Forslin

Publicerat i Bibeltolkning, Debatt | 6 kommentarer

Inlägg 4 Angående Concord och mindre kända samband och strukturer mellan kyrkor och samfund

 

Vem är det egentligen som styr, frågades i förra inlägget?. Kan det vara så att affärsmännen är jordens makthavare, att alla folk och nationer blir vilseförda genom deras läkemedel? Kan det vara så att en och samme affärsman finansierar – och arbetar för – att alla människor måste vaccineras innan man tillåts återgå till normalt vardagsliv, finansierar en ID-märkning som skall appliceras på/i huden i samband med en global vaccinationskampanj samt finansierar ett nytt satellitsystem som kommer att täcka hela jorden och övervaka den i realtid?
Med andra ord, finns det kopplingar mellan Agenda 2030, biometriskt ID (som samverkar med kroppens DNA och därmed inte kan stjälas) och vaccinering samt satellitövervakning?

Finns det substans i dessa frågor? Det kan man pröva! Till exempel genom att gå in på nedanstående länkar.

Agenda 2030, delmål 16.9:
”Säkerställ juridisk identitet för alla
Senast 2030 tillhandahålla juridisk identitet för alla, inklusive födelseregistrering
.”

Detta delmål är grunden till ett arbete som startade 2016:
https://id2020.org/digital-identity

Kopplingen till Agenda 2030 framgår här, fritt översatt:
”I september 2015 antog alla FN:s medlemsstater Agenda 2030 (Globala målen), som inkluderar ett åtagande att ”tillhandahålla en juridisk identitet för alla, inklusive födelseregistrering, senast 2030”.
https://id2020.org/digital-identity#awareness

Strax ovanför sägs, fritt översatt, att: ”En unik sammanstrålning av skeenden ger en oöverträffad möjlighet att genomföra en planerad, samordnad offensiv för att förse varje människa med digitalt ID”.

ID2020-märket allianspartners:
https://id2020.org/alliance#partners

En annan allians arbetar med att ta fram ett digitalt certifikat – ett “immunitetspass” – som skall göra att individen kan bevisa (och begära bevis från andra) att man är återställd från Corona (genom vaccinering, eller immunitet) och därmed godkänns att återgå till sin normala tillvaro.
https://www.covidcreds.com/#About

En av ID2020-märkets partners är GAVI, en allians för vaccinering:
https://www.gavi.org/vaccineswork/good-data-saves-lives

WIPO är en organisation för ”intellectual property” bestående av 193 stater:
https://www.wipo.int/about-wipo/en/

Kan detta patent – som handlar om kroppsaktivering i ett system för kryptovaluta – vara en fingervisning om vad som komma skall?
“WO2020060606 – CRYPTOCURRENCY SYSTEM USING BODY ACTIVITY DATA”
https://patentscope2.wipo.int/search/en/detail.jsf?docId=WO2020060606&tab=PCTBIBLIO

EarthNow representerar ett stort steg framåt i förmåga jämfört med nuvarande jordobservationssatellitsystem som levererar bilder och ibland videoklipp till användare många minuter, timmar och till och med dagar efter det att de begärts. Med befintliga system kan användare bara se vad som har hänt tidigare. Med EarthNow kan man i realtid se det som sker.
https://earthnow.com/

En möjlig slutsats är att vi inom en ganska snar framtid ”förmås” ta emot ett digitalt, biometriskt ID i samband med en obligatorisk vaccinering, som skall göra oss godkända att åter ta del av vardagslivet, arbeta, resa, handla m.m.!

Är detta galna teorier utan verklighetsanknytning? Eller börjar Uppenbarelsebokens scenario ta form inför våra ögon och öron? Om så är fallet, förstår vi då tidens tecken och inser – likt Isaskars söner – vad den enskilde/församlingen/nationen bör göra (1 Krön 12:32)?

I Upp 18:23 står det att:
… Dina köpmän var jordens herrar, ty alla folk förfördes av din trolldom.” (Bibel 2000)
”… Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst.” (Folkbibeln)

Betydelser enligt grundtexten:

Köpmän: Em-poros = resande, köpman, handlare
Herrar, Stormän: Megistan = storman, mäktig man, rikeman, makthavare
Folk: Ethnos = folk, nation, hednafolk, utlänningar, hedningar, människostammar
Förfördes, Förledda: Planao = bedra, vilseföra, förvilla, lura
Trolldom, Häxkonst: Pharmakeia = användandet av läkemedel, gift, trolldryck (i överförd betydelse: trolldom, trolldomskonst)

En fullt möjlig översättning är:
”… Dina affärsmän var jordens makthavare, för alla folk och nationer blev vilseförda genom ditt/dina gift/läkemedel”. Detta inläggs andra mening grundar sig alltså på Upp 18:23!

Vaccinering är förstås något gott, många liv har räddats tack vare vacciner. Men om någon börjar utnyttja detta goda för att tillskansa sig oinskränkt makt måste man ta ställning till om man vill underkasta sig denne ”någon”!

Agenda 2030

Agenda 2030 genomsyrar hela samhällslivet, inklusive kyrkor och kyrkliga missions- och biståndsorganisationer.

  • För att nå målen i Agenda 2030 och uppnå långsiktigt hållbar utveckling som främjar jämställdhet måste även privata aktörer vara med.”
  • Det krävs en fördjupad analys av hur religion och utveckling hänger ihop, och ökad samverkan med religiösa aktörer, om vi ska uppnå Agenda 2030 och förverkliga de globala utvecklingsmålen.”

”I arbetet med Agenda 2030 och de 17 globala utvecklingsmålen behövs många typer av insatser och olika inflöden av resurser vid sidan av biståndet, eftersom kostnaden för att uppnå målen kraftigt överstiger världens samlade bistånd.”

  • Sveriges kristna råd (SKR) har mycket aktivt arbetat med Agenda 2030 de senaste åren, …”
  • Enkäten innehåller flera andra intressanta resultat om hur organisationerna ser på Globala målen. Till exempel om de pratar om målen med sina samarbetsorganisationer i andra länder och vad de tycker om Svenska missionsrådets arbete med Agenda 2030.”

Finns det en färdplan till…..”vedermödan”?

Alla goda intentioner till trots, kan det vara så att Agenda 2030 är Antikrists färdplan till vedermödan? Innebär i så fall kyrkors och kyrkliga organisationers anpassning till Agenda 2030 att de verkar för införandet av Antikrists välde i stället för Guds rike? Eller är allt väl?

Det som började som ett utflöde av församlingars missionsengagemang har nu blivit till organisationer med svag eller ingen koppling till sina ursprungliga uppdragsgivare. Den som är med i en församling är med i en organisation som är med i en organisation som är med i en organisation osv. Konkret kan det se ut så här:

• Församlingen är med i
Equmeniakyrkan (EK) som är med i
SMR och SKR (SKR är med i Kyrkornas världsråd) både SMR och SKR är med i
CONCORD som är med i
CONCORD Europe (som stöds av EU).
Equmeniakyrkan är även medlem i
Kyrkornas världsråd

Dessutom är Equmeniakyrkan huvudman för
Diakonia som är med i
• SMR som är med i
• CONCORD som är med i
• CONCORD Europe
Dessutom är Diakonia med i
ACT
samt partner till
ECHO (vilket även SvK, Läkarmissionen och PMU är)

Utöver det finns Equmeniakyrkan med i:
• Baptist World Alliance (BWA)
• World Communion of Reformed Churches (WCRC)
• World Methodist Council (WMC)
• International Federation of Free Evangelical Churches (IFFEC)
• European Baptist Federation (EBF)
• European Methodist Council (EMC)
Community of Protestant Churches in Europe (CPCE)
Conference of European Churches (CEC), samt är genom särskilt avtal ansluten till
• The United Methodist Church (UMC).

Resultatet blir ungefär detsamma oavsett vilket samfund man tar som exempel.

Rundgång eller inkludering eller sluten struktur i rörig kontext

-Förutom kopplingarna till CONCORD – som fått 2 nya medlemmar sedan förrförra inlägget – finns ytterligare gemensamma nämnare mellan flera av kyrkorna och missions/biståndsorganisationerna.

I CONCORD:s lokaler finns Sociala missionen som ”har sina rötter inom det diakonala arbetet i Svenska Missionskyrkan – nytt namn 2013,  Equmeniakyrkan, sedan tre samfund gått samman till ett, Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige”.

Ekumeniska centret Bromma

I Ekumeniska Centrets lokaler (EKUC) har dessa sitt säte:
Diakonia
Equmenia
Equmeniakyrkan
Katolska ekumeniska nämnden
Kristen och kvinna
Kristna fredsrörelsen
Myndigheten för stöd till trossamfund, SST
Pingst – fria församlingar i samverkan
Svenska missionsrådet
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd
Sveriges kristna råd
Sveriges interreligiösa råd

Forn Sed nytt religiöst samfund finns i religionsdialogen

Sveriges interreligiösa råd (SIR) nämns inte i Ekumeniska centrets förteckning men har sitt kontor i SKR:s korridor. SIR är en paraplyorganisation vars senaste medlem, Samfundet Forn Sed, hälsades välkommen av SIR:s ordförande (Wiborn) vid årsmötet 2019

 

Andra exempel på samverkan är:

-Nätverk för utbredande av Gudsrike i Sverige, eller?

Bidrar detta nätverk av organisationer till utbredandet av Guds rike? Kanske, men är det i så fall tack vare förutsättningarna, eller trots dem? Kan det vara så att Jesu befallning att gå ut och göra alla folk till lärjungar åtlyds av enskilda medarbetare med ett starkt kallelsemedvetande, samtidigt som de verkar inom en organisation vars syfte och inriktning inte längre understödjer dem?

En antydan finns i denna nyhet, Jämställdhet + SMR:s medlemmar = sant:
”Vi undrade också vilka frågor eller perspektiv som är viktigast i organisationernas arbete. För organisationer med Sidastöd kom jämställdhet på andra plats (mänskliga rättigheter kom på första plats) och för de som inte har något statligt stöd kom jämställdhet på tredjeplats (för dem kom religion på första plats och mänskliga rättigheter på andra plats).”

Det är gott att ge bistånd och arbeta för att människor i världen skall få det bättre. Vad hjälper det om någon saknar kläder och mat för dagen om man inte ger dem vad kroppen behöver (Jak 2:14-17)? Men är det en slump att enbart organisationerna utan SIDA-stöd sätter religion på första plats? Eller har de statliga bidragen styrt bidragsmottagarnas praktik och prioriteringar till att mer handla om det yttre?

Forskningsrapport om effektivitet i missionsinsatser ger spännande resultat

Leder de statliga bidragen till en likriktning som gör att kyrkliga missions/biståndsorganisationer inte längre skiljer sig från andra? Vore det då inte bättre om de kyrkliga biståndsorganisationerna slås samman med andra befintliga organisationer? Det skulle minska de administrativa kostnaderna och frigöra kapital till direkt bistånd. Förslagsvis skickar i stället församlingarna ut missionärer som inte är uppbundna av avtal och därmed friare i sin förkunnelse av evangelium. Det skulle motverka likriktningen och bidra till en ökad mångfald. Dessutom visar en forskningsrapport att:

”– Pingstförsamlingar är ofta mer effektiva förändringsaktörer än biståndsorganisationer, de är effektiva när det handlar om personlig förändring och egenmakt, de visar på moralens roll för beteendeförändringar som annars skulle komma i konflikt med lokala värderingar. De får familjer och samhällen att på ett helomvändande sätt anamma dessa nya värderingar och nya beteenden.

Matthew Parris, författare och uppvuxen i olika afrikanska länder håller med. 2008 skrev han i The Times:

”Som inbiten ateist har jag blivit övertygad om det enorma bidrag som kristen evangelisation har i Afrika – i skarp kontrast till sekulära NGO:s, statliga projekt och internationellt bistånd, vars arbete inte är tillräckligt. Enbart utbildning och träning räcker inte. I Afrika förändrar kristendomen människors hjärtan. Det ger en andlig förvandling.”

Den ekonomiska ruljansen som den är tänkt eller som den är?

Det är förstås inte gratis att vara med i organisationerna. Några exempel på total- och snittintäkter av medlemsavgifter, 2018:

SKR,  6 027 250 kr (231 81/medlem)
SMR, 2 502 000 kr (78 188/ medlem)
CONCORD, 711 500 kr, (10 021/ medlem)
Summa medlemsavgifter: 9 240 750 kr.

Lönerna ligger från drygt 30 000:- till närmare 40 000:-, med undantag för generalsekreterarna som har löner från drygt 50 000:- till drygt 60 000:-. År 2018 var t.ex. de totala personalkostnaderna (inklusive arbetsgivaravgifter samt pensions- och personalförsäkringar) för:

SKR, 12 664 893 kr
SMR, 15 156 000 kr
Diakonias personal i Sverige, 28 721 000 kr
Summa personalkostnader: 56 541 893 kr.

Detta är bara några få exempel. Med tanke på det stora antalet civilsamhällesorganisationer blir det enorma summor, i form av bidrag, löner, medlemsavgifter m.m., som årligen transfereras mellan organisationer i civilsamhället, samt mellan myndigheter och civilsamhället.

Samfund och församlingar har blivit ämbetsverk där Andens ledning, gåvor och tjänster blivit allt mer sällsynta. Befattningshavare har av naturliga skäl varit lojala mot gemenskapen, och karriärjakten efter de största och mest betydande platserna har pågått där på samma sätt som ute i världen…”

Gör man en insats skall man förstås få betalt, men innebär förändringen från person till organisation att missionsbefallningen uppfylls bättre nu än förr? Eller har förändringen lett till att kyrkor och missionsorganisationer ägnar sig åt politik i stället för mission? Tankarna diskuterades i Dagen redan 2007.

  • https://www.dagen.se/debatt/sidabidrag-ingen-risk-for-missionen-1.207007
    ”PMU InterLife är noga med att följa Sidas spelregler för utvecklingssamarbete. Det är vår självklara plikt, eftersom vi hanterar skattebetalarnas pengar. Riksdag och regering har bestämt hur det ska ske. Men det innebär inte att vi lunkar i Sidas ledband i en från kristen utgångspunkt icke önskvärd riktning.”
  • https://www.dagen.se/debatt/sidapengar-kan-bli-risk-for-mission-1.199172
    ”Vi måste nog erkänna att Sidapengar till viss mån också styr oss. Jag har mött flera missionärskandidater som uttryckt sin besvikelse över att deras församlingar inte har kunnat backa upp dem ekonomiskt därför att de inte har kunnat få något Sidabidrag till just det område och det folk som dessa medlemmar upplevt Guds kallelse att gå till.”

”Eftersom vi tappat tron på att människor kan gå evigt förlorade utan Jesus Kristus så prioriterar vi uppdragen för vilka vi kan få Sidabidrag.”

Om vi tappar denna centrala bit i missionsarbetet märker mottagarna knappast någon skillnad om det är en kristen mission eller om det är Bill Gates, Oprah Winfrey eller Röda Korset som står bakom.”

Om ett slags tanke- och värderingsskifte som skett öppet men svårupptäckt

”En av vår tids största missionsmän, K P Yohannan från Indien, visar i sin bok ”Revolution in World Missions” hur västvärldens kyrkor till stora delar missförstått sitt missionsuppdrag. Han riktar skarp kritik mot de mängder av sociala projekt som inte nämnvärt påverkat människors andliga situation, men däremot skapat missionscentra som slukat miljontals kronor och begränsat missionärerna i deras uppgift att nå människorna med frälsningens budskap.”

”… att människors grundläggande rättigheter tillgodoses är oändligt mycket viktigare än att de blir kristna”

 

Interreligiös bön. Ber man till olika Gudar eller till samma?

På sid 14 i SKR:s skrift ”Kan vi be tillsammans?” sägs att ”Interreligiös bön skall om möjligt befrämja ett ömsesidigt vittnesbörd, så att det genuina och unika i varje religiös tradition kan upptäckas. På så vis kan vi lära av varandra, förstå vad som är gott, rent och sant, samt därigenom lära känna Gud bättre och älska honom mer. Samtidigt vittnar vi för våra systrar och bröder i andra religioner om vår tro och vårt hopp. Sådan bön i ande och sanning kan alltså leda till andlig erfarenhet, möte med Gud och tjänst för honom, i samverkan mer våra bröder och systrar i andra religiösa traditioner”.

I citatet görs ingen skillnad på ”systrar och bröder i andra religioner” och ”bröder och systrar i andra religiösa traditioner”. Med denna grundsyn är det inte konstigt om mission handlar mer om dialog än om förkunnelse av Bibelns sanningar.

Synsättet stöds även av ”Tillsammans för livet” (citaten är utdrag från längre texter):

93
”Den heliga Anden verkar gåtfullt och vi förstår inte fullt ut Andens verk i andra trostraditioner. Vi erkänner att det finns inneboende värden och visdom i olika livgivande andligheter. Därför gör äkta mission ”den andre” till en partner i mission och inte till ett ’objekt’.”

94

”Dialog på den religiösa nivån är möjlig endast om vi startar i förväntningen om att möta Gud som har gått före oss och varit närvarande hos människor i deras egna sammanhang. Gud är där innan

vi kommer (Apg 17) och vår uppgift är inte att föra Gud dit, men att vittna om den Gud som redan finns där.”

Denna punkt definierar det nyskapade begreppet ”Guds mission” (Missio Dei)! Kyrkans uppgift har blivit att känna igen och bejaka det Gud gör i andra sammanhang, inklusive andra religioner.

SKR:s skrift ”Kan vi be tillsammans?”, är tydlig, sid 34:

”Säkerligen finns det ett omedelbart behov av interreligiös bön i vår tid.

Religionerna är gudomliga institutioner för skapelsens välbefinnande och fortbestånd. Om vi använder religionerna för de riktiga syftena kommer de att bära god frukt, men om vi använder dem fel, begår vi allvarlig synd. Kallelsen idag är att förändra det som är ”religiöst till kaos” till ”religiöst kosmos” (”ordning”, övers. anm.). Religionerna har ett ansvar att komma närmare varandra för att hjälpa till att lösa världens problem Detta är möjligt endast om man kommer samman för att be. ”

 

Om kyrkorna inte längre tror att människor kan gå evigt förlorade, så upphör nödvändigheten av att missionera och evangelisera. Som en logisk följd av detta upphör även kyrkors och församlingars existensberättigande. Varför skall man offra tid, kraft och pengar på att hålla lokaler och verksamheter igång för något som ändå inte har evighetsvärde?

 

 

Vad det gäller eventuell politisering av missionen kan man fundera över dessa punkter i ”Tillsammans för livet”:

 

7

”Marknadsideologin sprider budskapet att den globala marknaden kommer att rädda världen genom obegränsad tillväxt. Denna myt är ett hot inte bara mot det ekonomiska livet utan även mot människors andliga liv, och inte bara mot mänskligheten utan även mot hela skapelsen.

Hur kan vi förkunna de goda nyheterna och gudsrikets värderingar på den globala marknaden? Hur kan vi besegra marknadsandan?”

 

30

”Vår trohet till Gud och det liv vi fått som gåva av Gud tvingar oss att konfrontera avgudaliknande föreställningar, orättvisa system, politik som förtrycker och exploaterar i vår nuvarande ekonomiska världsordning. Ekonomi och ekonomisk rättvisa är alltid en fråga om tro eftersom de rör vid själva kärnan i Guds vilja med skapelsen.”

77

”Kyrkorna måste hjälpa till att belysa de vardagliga val som kan innebära att övergrepp upphör och att mänskliga rättigheter, jämställdhet, klimaträttvisa, ekonomisk rättvisa, enighet och fred främjas.”

 

108
”Vi hävdar att Guds ekonomi bygger på värderingar av kärlek och rättvisa för alla och att en förvandlande mission står emot avgudadyrkan av den fria marknadsekonomin. Den ekonomiska globaliseringen har effektivt ersatt livets Gud med mammon, den fria marknadskapitalismens gud som menar sig ha makten att rädda världen genom en ackumulering av otillbörlig rikedom och välstånd.”

En hel del kan man hålla med om. Mission och evangelisation berör hela livet! Men kan man ana en glidning från fokus på förkunnelse av evangelium till fokus på förespråkande av en viss politik? Angriper man syndens konsekvenser i stället för dess rötter? Arbetar man på att förändra ordningen i världen i stället för människors hjärtan? Vems ärenden går man i så fall? Vem kommer att tjäna på det i slutänden?

 

Redan på 70-talet skriver David Wilkerson i sin bok ”Synen”:

Skapandet av denna världsomspännande superkyrka kommer att börja väldigt oskyldigt. Det kommer att begynna med ett informellt samarbetsvilligt studie- och forskningsprogram. Andra samarbetsprogram kommer att sättas igång utan lagstadgade eller bindande förpliktelser från protestanter eller katoliker.

 

Denna mäktiga kyrkounion kommer att engagera sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och man kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk engagemang och vidgat inflytande i världsfinanserna.”

 

Korset nämns visserligen i ”Tillsammans för livet”, men känner man igen sig i dessa tankegångar?

32
I tider av förtryck, diskriminering och oförrätter är Kristi kors en Guds kraft till frälsning (1 Kor 1:18).”

Kommentar:
1 Kor 1:18 säger att ”Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”

 

33
”Korset kallar till ånger mot bakgrund av maktmissbruk och ett felaktigt utövande av makt i missionen och i kyrkan. ´Oroade av den maktens asymmetri och obalans som splittrar och bekymrar oss i kyrkan och världen, kallas vi till omvändelse, till kritisk reflektion kring maktstrukturer och till ett ansvarsfullt sätt att använda makt´. Anden ger makt till de maktlösa och utmanar de mäktiga att avsäga sig sina privilegier till förmån för de maktlösa.”

 

 

Det är lätt gjort att luta sig tillbaka och räkna med att Guds ande leder en så att man inte behöver bry sig. Man tänker: ”Den Helige Ande uppenbarar det som behövs för mig så att jag inte blir lurad av Antikrist”. Det är en mycket bedräglig tanke! Gud har redan uppenbarat det som behövs. Han har till och med låtit sätta det på pränt så att alla kan ta del av samma uppenbarelse, och tack vare det kan tänka och agera rätt.

Jesus kallade folket för hycklare när de kunde läsa av vädret men inte tidens tecken (Luk 12:56). Jesus visar därmed att han räknar med att varje människa – oavsett teologisk bildning – har förmåga att förstå den tid vi lever i. Till vår hjälp har vi Den Helige Ande, men eftersom uppenbarelsen redan är nedskriven är den hjälp vi får att Guds Ande öppnar bibelorden, så att vi förstår hur de hänger ihop med det vi ser omkring oss. Om vi, däremot, inte bemödar oss om att se oss omkring, utan tror att Gud skall göra det åt oss, lurar vi oss själva. Vi skall nämligen älska Gud av hela vårt förstånd (Mark 12:30), och Gud förutsätter att vi använder det!

Grundbetydelserna av hjärta, själ och förstånd är:
• Hjärta: ”sinne, tankar, förstånd, det inre livet”
• Själ: ”själ, liv, person”
• Förstånd: ”tanke, sinnelag, intellekt, insikt”. Grundbetydelsen är ”tanke” eller ”reflektion!

Redan innan hela Bibeln var nedskriven och Den Helige Ande utgjuten ”förstod [Isaskars söner] tidens tecken och insåg vad Israel borde göra” (1 Krön 12:32).
Hur mycket större möjlighet har då inte vi att orientera oss, eftersom vi har både den nedtecknade uppenbarelsen och Den Helige Ande som hjälper oss, när vi jämför det vi läser i Bibeln med det som sker i vår tid?

Paulus fick Guds förtroende att skriva flest antal böcker i NT. Han åstadkom väldigt mycket och hade högt anseende i många kretsar. Vad gjorde då judarna i Berea när de lyssnade till denne ansedde apostel? De forskade dagligen i skrifterna för att se om det han sade stämde!

Med andra ord, de prövade allt, helt enligt 1 Tess 5:21. Trots att Paulus var en känd predikant nöjde de sig inte med att ”Paulus har sagt att …”. De ville vara säkra på att det han sade verkligen stämde. Större respekt än så skall vi inte ha för någon, hur känd personen än är.

1925 hävdade Lewi Pethrus att: Katolikerna är mästare i att arbeta bakom kulisserna och det är icke tu tal om att icke ett sådant arbete pågår också i Sverige. Den dag vi stryka flagg inför dessa påtryckningar har pingstväckelsen fått sin dödsdom!”

Senare i livet sägs han ha ändrat uppfattning.

Ulf Ekmans svärfar, Sten Nilsson, skriver om RKK:s ursprung i sin bok ”Guds sjufaldiga förbund”.

Den Ortodoxa kyrkan är den ursprungliga Kyrkan, som grundades av Kristus själv.”

Endast katolicismen besitter sanningen om den kristna tron, slår Vatikanen fast.”

Redan dessa få exempel visar att vi inte kan grunda vår verklighetsuppfattning enbart på vad någon auktoritet säger!

Att värdera efter genomgång av texterna i detta inlägg (4 av 4)

Uppmaningen att pröva – utforska, testa, eventuellt godkänna och finna värt – gäller förstås även mina texter! Var och en måste själv bedöma dem. Finner man att allt är väl är det bara att lägga dem till handlingarna. Men om det jag skriver visar att det andliga landskap man befinner sig i inte är som man trott, måste man ta ställning.

Kan man kan orientera efter både den gamla och den nya kartan utan att missa målet? Skiljer sig landmärkena eller enbart layouten? Om de innehåller olika landmärken, vilken karta är det då som beskriver verkligheten?

  • Jesus är centrum i Bibeln, som är Guds eviga och oföränderliga ord till oss människor.
    • Jesus föddes av en jungfru.
    • Jesus är Guds Son och själv evig Gud.
    • Jesus dog på ett kors för våra synders skull, och uppstod efter tre dagar.
    • Jesus har sagt: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
    • Jesus sitter på Gud Faders högra sida, och kommer tillbaka därifrån från för att döma levande och döda.
    • I ingen annan än Jesus finns frälsning; inte heller finns under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kan bli frälsta.
    • Den som med sin mun bekänner att Jesus är Herren och i sitt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska bli frälst.

Ovanstående är några grundläggande landmärken att ta i beaktande! Om dessa inte är sanna blir kristendom den enda företeelse som påstår sig ha något viktigt att säga, men inte kan definiera vad det viktiga är!

Vem tilltalas av en sådan företeelse?

Bo Fjällström

 

 

Publicerat i Baptism, Bibeltolkning, Debatt, Ekumenik, Evangelisation, Okategoriserade | 1 kommentar

Bo Fjällströms replik i Dagens Nyheter; ”Gudstro lika förnuftig som vetenskap”

Vår skribent Bo Fjällström har fått en replik publicerad i Dagens Nyheter (16/5) på frågan om Gud och vetenskapen. Här kan du läsa den med länkar till tidigare inlägg.

I en insändare i DN (3 maj 2020) skriver Merzek Botros:
”Sekulära svenskar hyser sin tilltro till vetenskapen, inte Gud. De tror att vi är rationella varelser som inte behöver Gud längre.”Många som bekänner sig till vetenskapen utgår från att det är självklart att Gud inte finns samt att Bibeln är en sagobok. Ibland begär man vetenskapliga bevis för Guds existens, vilket man vet inte är möjligt. Men sedan fallerar den vetenskapliga stringensen.
Eftersom man inte kan bevisa Guds existens med vetenskapliga metoder kan man inte heller bevisa motsatsen. Att utgå från att Gud inte finns är därmed inget objektivt vetenskapligt förhållningssätt. Det är ett val man gör utifrån preferenser som inte kan verifieras vetenskapligt.

Bibeln var tidig med utsagor som vetenskapen kommit till
insikt om långt senare. Hur förklarar man det? Några exempel:

Vindens kretslopp:
Pred 1:6, Vinden blåser mot söder och vänder mot norr, den
vänder och vänder och börjar sitt kretslopp på nytt.

Jorden som ett fritt svävande klot:
Job 26:7, Han spänner ut himlen i norr över det tomma, han
hänger upp jorden på intet.
Jes 40:22, För honom som tronar över jordens rund är dess
invånare som gräshoppor. Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält att bo under.

Vattnets kretslopp:
Jes 55:10, Liksom regnet och snön faller från himlen och inte
återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den
fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta.
Pred 1:7, Alla floder rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt.
Dit floderna runnit förut, rinner de igen.

Hygienregler:
3 Mos 15:7, Den som rör vid den sjukes kropp ska tvätta sina
kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
5 Mos 23:14, Tillsammans med andra redskap ska du ha en
pinne, och när du vill sätta dig där ute ska du med den gräva en
grop och sedan täcka över din avföring.

De nyaste av ovan citerade bibelord härrör från cirka år 700
före Kristus. Inte förrän 1847 bevisade Ignaz Semmelweis nyttan
av att tvätta händerna innan man gick från en obduktion till en
förlossning.

I ett svar (8 maj) på insändaren skriver Mats Bjur att frågan om
universums ursprung kvarstår. Vi lever i en tillvaro där vi tar för
givet att allt som händer har en orsak. Den fysikaliska lag som
kallas energiprincipen säger att energi varken kan skapas eller
förintas, den kan bara omvandlas

Om Gud inte finns blir de enda möjliga alternativen att energin
funnits i evigheters evighet eller att den uppstått som en verkan
utan orsak. Inget av alternativen är vetenskapligt
tillfredsställande.

Båda innebär att vår lagbundna tillvaro började som en verkan
utan orsak. Varför skulle detta vara en förnuftigare utgångspunkt
än att Gud finns?

Bo Fjällström, Luleå

Publicerat i Debatt, Tro och Vetande | 1 kommentar

INLÄGG 3 AV FLERA: CONCORD I KONTEXT OCH FUNKTION

1.Hur kom man med i CONCORD? Genomtänkt, känt och transparent?

I första inlägget (http://178.62.71.187/?p=5913 )skrev jag:
”Att få reda hur länge nedanstående organisationer varit medlemmar i CONCORD låter sig inte göras, men av allt att döma har de flesta varit med minst 5 år.”.

15 augusti 2019 skickade jag nämligen dessa frågor till SKR och SMR:

1 Hur länge har SKR/SMR varit med i CONCORD?

2 Hur förankrades beslutet bland SKR:s/SMR:s medlemsorganisationer?

16 augusti fick jag följande svar:

”Tack för din fråga om Concord som jag fick vidarebefordrar till mig eftersom jag sitter i en av deras arbetsgrupper. Jag har inte arbetat så länge på SKR men vad jag förstår har detta samarbete påbörjats relativt nyligen, för ca 5 år sedan. Just nu har jag inte något svar på hur beslutet förankrades men den frågan ska jag ta med mig. …”

SKR har alltså varit med ca. 5 år. Fråga 2 har varken SKR eller SMR besvarat.

SMR har skickat ett mejl och bl.a. informerat om att CONCORD Sverige också koordinerar debattartiklar i svensk media om utvecklingspolitik. Dessa artiklar förankras och skrivs i samråd med de medlemsorganisationer som vill vara med i den aktuella frågan. De deltagande organisationerna skriver under med eget organisationsnamn och företrädare.
Ett exempel är detta debattinlägg https://www.skr.org/skr-pa-aftonbladet-debatt-sverige-bidrar-till-tortyr-och-slavhandel-i-libyen/ som avslutas med: ”Under samordning av CONCORD Sverige”. Ytterligare ett exempel är ”Barometern 2018”, en rapport som 28 av organisationerna tagit fram under samordning av CONCORD (som fått 2 nya medlemmar  (https://concord.se/71-blir-73-organisationer)sedan förra inlägget).(https://concord.se/wp-content/uploads/2018/05/barometer-2018.pdf )

-Det är förstås inte enbart statens värderingar som styr de bidragstagande organisationernas verksamhet. De styrs även av ”inomkyrkliga” dokument, som t.ex. Charta Oecumenica,  https://www.svenskakyrkan.se/filer/Charta%20Oecumenica.pdf 2001, och Tillsammans för livet, https://www.skr.org/wp-content/uploads/2013/11/tillsammans_for_livet.pdf 2013. Bakom dessa dokument står Kyrkornas Världsråd.

Undertecknandet av dokumentet i Strassburg 2001

 

I inledningen av Charta Oecumenica kan man bl.a. läsa att:

Det är en glädje för oss att kunna presentera den svenska översättningen av Charta Oecumenica som nr 1 i Sveriges Kristna Råds nya skriftserie. ”

”Översättningen har godkänts av SKRs styrelse, som också beslutat anta Charta Oecumenica som arbetsdokument för SKR.”

Nu vill vi överlämna den svenska texten till kyrkor och samfund, lokala ekumeniska råd och enskilda församlingar för att ”omsätta den var och en i sitt eget sammanhang” som rekommendationen från Strasbourg lyder.”

Det bygger på att den som får denna skrift i sin hand inte behåller den för sig själv utan tar den som anledning till gränsöverskridande kontakter och samtal, var och en på sin ort”

”I denna anda antar vi denna Charta som en gemensam förpliktelse till dialog och samarbete. Den beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och förpliktelser som följer av dessa. Den är till för att främja en ekumenisk kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv och för att ange bindande normer för detta. Den har ändå inte karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext. Dess auktoritet kommer ur den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska organisationerna själva ålägger sig.”

På SKR:s hemsida (  https://concord.se/wp-content/uploads/2018/05/barometer-2018.pdf ) sägs att: ”Tanken med Charta Oecumenica är att den ska användas som ett redskap för samtal. Den är inget färdigt dokument utan kan ständigt förändras och förbättras på den väg kyrkorna vandrar tillsammans!”

  • 2. Kommentarer och diskussion:

Innehållet kan verka motsägelsefullt. Charta Oecumenica är ett ”arbetsdokument” som ”beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och förpliktelser som följer av dessa”. Det är till för att ange bindande normer för främjande av en ekumenisk kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv.

Samtidigt har Charta Oecumenica” ändå inte karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext” utan får sin auktoritet ur ”den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska organisationerna själva ålägger sig”.

Charta Oecumenica är alltså ett förändringsbart arbetsdokument, tänkt att användas som ett redskap för samtal. Samtidigt innehåller det riktlinjer, förpliktelser och anger bindande normer.
Det verkar motsägelsefullt!

Är Charta Oecumenica:s värderingar samma som församlingarnas värderingar? Om inte, kommer Charta Oecumenica att förändras av församlingarnas värderingar eller kommer församlingarna att förändras av Charta Oecumenica:s värderingar?

3. “Löftena kunna ej svika” eller är de till för att svikas?

Dokumentet består av 12 punkter. Varje punkt avslutas med en förbindelse! Exempelvis:

Punkt 2
Vi förbinder oss
– att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring,”

I en artikel i Dagen 2011 – tyvärr bakom betalvägg ( https://www.dagen.se/pingstledarna-nojda-med-historisk-romresa-1.128849?paywall=true&paywall=expired ) – konstateras att: ”Det vi i Pingst räknar som evangelisation betraktar många katoliker som proselytism, om den riktar sig till sådana som är födda som katoliker, förklarar Olof Djurfeldt”.
Vad hade blivit av pingstväckelsen i Sydamerika om Daniel Berg och Gunnar Vingren försökt träffa en överenskommelse med den största kyrkan, den kyrka som hävdar att andra kristna kyrkor ( https://www.katekesen.se/index.htm?kkk811-.htm#834  ) inte helt och fullt är Kristi kyrka och att andra kyrkor får sin kraft från den sanning och fullhet som Kristus anförtrott den katolska kyrkan? ( https://www.katekesen.se/index.htm?kkk811-.htm#819 )

Punkt 7

– att överlägga med varandra om målen för vårt sociala ansvarstagande och dess innehåll, och att så långt som möjligt gemensamt hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot de sekulära europeiska institutionerna,”

Vilken förpliktelse ålägger då SKR sig själv och sina medlemsorganisationer – med andra ord – vilken auktoritet ger man Charta Oecumenica?

Stefan Swärd som under lång tid verkat inom svensk ekumenik ger en inblick. (https://www.stefansward.se/2020/02/22/nu-forsvarar-jag-svenska-pingstrorelsen-och-daniel-alm-mot-kritiken-fran-lars-enarson/ )

I bloggen, under punkt 4, skriver han:
”Dokumentet Charta Ecumenica existerar ju, men att det påverkar svenska frikyrkosamfundens inriktning är helt grundlöst. Jag har aldrig varit med i ett möte då detta dokument har diskuterats och då har jag varit med på ett oändligt antal möten i svensk ekumenik.”

Under punkt 8:
”Det stämmer inte att Charta Oecumenica är något tungt och vägledande dokument. Har aldrig varit med om att det har pratats om detta dokument vid något tillfälle. Det får gärna styrelseledamöter i SKR bekräfta och komplettera. Att det skulle ha en påverkan på faktiska verksamheten i Pingst, EFK, Frälsningsarmén m.m. finns det inte någon som helst grund för.”

SKR:s skriftliga bejakande av Charta Oecumenica och den obefintliga tillämpningen av dess innehåll kan tyckas motsägelsefullt!

  • 4. Lite om skriften “Tillsammans för livet”

”Tillsammans för livet” är ett dokument om mission och evangelisation som SKR och SMR gjort till sitt eget. Det innehåller 112 punkter.( https://www.skr.org/wp-content/uploads/2013/11/tillsammans_for_livet.pdf )

Punkt 11 säger att: ”Detta dokument, som växt fram genom arbetet inom CWME, lyfter fram några centrala utvecklingslinjer i förståelsen av den heliga Andens mission inom den treenige Gudens mission (missio Dei).”

Siffrorna i nedanstående citat anger punkterna i dokumentet. Observera att citaten inte är hela texterna! De är utdrag från – i de flesta fall – längre texter under respektive punkt!

Kyrkans uppdrag och fokus framgår i dessa punkter.

1:
”Vi tror på den treenige Guden: skaparen, frälsaren och upprätthållaren av allt liv. Gud skapade oikoumene till sin avbild och verkar ständigt i världen för att bejaka och skydda livet. Vi tror på Jesus Kristus: världens liv och Guds kärlek inkarnerad för världen (Joh 3:16). Att bekräfta livet i all dess fullhet är Jesu Kristi främsta angelägenhet och uppdrag (Joh 10:10).
Vi tror på Gud, den heliga Anden: livgivaren, som upprätthåller, ger kraft och förnyar hela skapelsen (1 Mos2:7, Joh 3:8). Att förneka livet är att avvisa livets Gud. Gud bjuder oss att delta i den treenige Gudens livgivande mission och ger oss kraft att vittna om visionen om liv i överflöd för alla i en ny himmel och en ny jord. Hur och var urskiljer vi Guds livgivande arbete som gör oss redo att delta i Guds mission idag?”

2:

”Kyrkans uppdrag är att lovsjunga livet och att med den heliga Andens kraft stå emot och förvandla alla destruktiva krafter som hotar livet.”

19:
”Vi är därför kallade att röra oss bortom ett snävt människocentrerat synsätt för att istället omfamna mission som ger uttryck för vår försonade relation med allt skapat liv.”

20:

”Det finns redan en positiv rörelse i våra kyrkor för mission som sätter skapelsen i centrum genom kampanjer för ekologisk rättvisa, en mer uthållig livsstil och utvecklandet av en andlighet med respekt för jorden.”

22:

”Vi tenderar att förstå och praktisera mission som något som görs av medmänsklighet för andra. Istället kan människor delta i gemenskap med alla i skapelsen i lovsången till Skaparens verk.”

  • 5. Hur stämmer ståndpunkterna i “Tillsammans för livet” med det som Bibeln har att ge?

Dessa (ovanstående) punkter framstår som en aning motsägelsefulla i förhållande Bibeln. Rom 1:25 säger att:

”De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen.”

Rom 15:9-11 visar på ett annat fokus för vår dyrkan och lovsång, nämligen Skaparen i stället för det skapade:
”och hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet. Det står ju skrivet: Därför skall jag prisa dig bland hedningarna, och ditt namn skall jag lovsjunga. Vidare heter det: Gläd er, ni hedningar, tillsammans med hans folk. Och en annan gång: Lova Herren, alla hedningar, lovsjung honom, alla folk.”

Jesus säger att vi skall göra människor till lärjungar, Matt 28:18-20:
”Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla (”hålla fast vid, ”bevara”) alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” https://bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+28%3A18-20


Missionen skall värna livet.

1:
Gud ”… verkar ständigt i världen för att bejaka och skydda livet.”

”Att bekräfta livet i all dess fullhet är Jesu Kristi främsta angelägenhet och uppdrag (Joh 10:10).”

Att förneka livet är att avvisa livets Gud.

3:
Spiritualiteteten ”är en helig gåva från Skaparen, kraften att bejaka och vårda livet.”

”Hur kan vi återerövra mission i form av en omvandlande spiritualitet som bejakar livet?”

24:

”Vi urskiljer Guds ande varhelst livet bekräftas i sin fullhet och i alla dess dimensioner, inklusive frihet för de förtryckta, helande och försoning av söndrade gemenskaper och återupprättande av skapelsen.”

30:

”Missionens spiritualitet är alltid förvandling. Den bjuder motstånd och försöker omvandla alla värderingar och system som förstör livet oavsett var de är närvarande – i våra ekonomier, vår politik eller till och med i våra kyrkor.”

42:
”All missionsverksamhet måste därför värna det heliga värdet av varje människa och av jorden (jfr Jes 58).”

Jesaja kap. 58 börjar med: ”Ropa ut det så högt du kan, låt din röst ljuda som en hornstöt, förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs ätt deras synd.”

Missionen skall vara livsbejakande:

27:

”Vi beklagar att den missionsverksamhet som varit kopplad till kolonisationen ofta har nedvärderat kulturer och misslyckats med att erkänna den visdom som funnits hos lokalbefolkningar. Lokal visdom och kultur som är livsbejakande är en gåva av Guds ande.”

49:

”Kyrkan är kallad att berätta om Guds heliga och livsbejakande plan för världen, uppenbarad i Jesus Kristus. Det innebär att säga nej till värderingar och en praktik som förstör gemenskapen.”

90:

”Äkta evangelisation måste, i medvetenhet om spänningar mellan människor och samhällen med olika religiösa övertygelser och varierande tolkningar av kristet vittnesbörd, alltid styras av livsbejakande värden, så som anges i det gemensamma dokumentet Kristet vittnesbörd i en mångreligiös värld:(https://www.skr.org/wp-content/uploads/2018/10/kristet_vittnesbord.pdf )

a. Ta avstånd från alla former av våld, diskriminering och förtryck från religiösa och sekulära myndigheter, inklusive maktmissbruk – psykologiskt eller socialt. pingstens ande: goda nyheter för alla

b. Hävda religionsfriheten och rätten att utöva och bekänna sin tro utan rädsla för repressalier eller hot. Ge uttryck för ömsesidig respekt och solidaritet som främjar rättvisa, fred och det gemensamma bästa för alla.

c. Respektera alla människor och mänskliga kulturer och samtidigt urskilja inslag i våra egna kulturer, till exempel patriarkat, rasism och kastsystem som behöver utmanas av evangeliet.

d. Avvisa falskt vittnesbörd och lyssna för att förstå i ömsesidig respekt.
e. Trygga individers och samhällens frihet till egna ställningstaganden i beslutsprocesser.

f. Bygga relationer med människor av annan tro eller ingen tro alls för att underlätta en djupare och ömsesidig förståelsamarbete för det gemensamma bästa.”

102:

”Vi utmanas till att uppskatta den livsbejakande andlighet som finns i olika kulturer och att leva i solidaritet med alla dem som är involverade i uppdraget att bekräfta och bevara liv.”

107:

”För att engagera oss i Guds livgivande uppdrag måste vi lyssna till rösterna från marginalerna, så att vi hör vad som är livsbejakande och vad som förstör livet.”

Missionens förhållande till olika kulturer:

37:

”Jesus Kristus relaterar till och omfamnar de mest marginaliserade i samhället, för att konfrontera och förvandla allt det som förnekar livet.
Detta inbegriper kulturer och system som genererar och upprätthåller omfattande fattigdom, diskriminering och avhumanisering, och som utnyttjar eller förstör människor och jorden.”

41:

”De förhärskande uttrycken för mission, historiskt och idag, har ofta riktat in sig på människor i samhällets marginaler. Dessa uttryck har i allmänhet sett dem på marginalerna som mottagare och inte som aktiva aktörer i missionsaktiviteterna. Mission uttryckt på detta sätt har alltför ofta kommit att bli del av förtryckande och livsförnekande system.

Detta har i allmänhet gått hand i hand med de privilegier som hör till centrum och har till stor del misslyckats med att utmana de ekonomiska, sociala, kulturella och politiska system som har marginaliserat vissa folk. Mission från centrum motiveras utifrån en paternalistisk attityd och ett överlägsenhetskomplex. Historiskt har detta likställt kristendom med den västerländska kulturen vilket lett till negativa konsekvenser, inbegripet att offren för en sådan marginalisering har förnekats sin fulla mänsklighet.”

  • 6. – Om specifika uppförandekoder. Exempel; Diakonia

Som nämnts i förra inlägget (http://178.62.71.187/ ), har alla organisationer en uppförandekod som bland annat handlar om att visa respekt för seder, vanor eller religiös övertygelse.
T.ex. säger PMU:s uppförandekod(https://pmu.se/wp-content/uploads/2019/06/Uppf%C3%B6randekod-PMU-personal-reviderat-nov-2018.pdf   ) , punkt 2.4 f att ett av representationsbrotten är:

”Underlåtenhet att visa respekt för seder, vanor eller religiös övertygelse.”

Nedanstående exemplen från Diakonias uppförandekod är fritt översatta från originalets engelska.

Under punkt 3, “Oacceptabelt beteende”, sägs bland annat:
• ”Utnyttja aldrig någon målgrupps utsatthet i något sammanhang, i utvecklings-, humanitärt- eller påverkansarbete.”

• ”Utnyttja aldrig din position till att undanhålla utvecklings- eller humanitärt bistånd, eller favorisera någon i avsikt att kräva sexuella tjänster, gåvor, betalningar eller andra former av personliga fördelar.”

• Under punkt 6. “Annex 1: Key terms and definitions” definieras:
”Utnyttjande: Att använda sin maktställning, inflytande eller kontroll över resurser, för att pressa, påtvinga, eller manipulera någon genom att hota eller påtvinga dem negativa konsekvenser som till exempel undanhållande av projektbistånd.”

”Mobbing: ”Med mobbing menas ovälkomna kommentarer eller uppförande som är kränkande, förnedrande, förödmjukande, nedsättande eller annat olämpligt beteende som inte visar respekt för individens värdighet.
Det är individens uppfattning som avgör om en handling skall bli föremål för undersökning för att fastställa om den utgör mobbing.

Mobbing kan begås av eller mot varje medlem i det samhälle i vilket Diakonia verkar, partners, anställda, leverantörer, konsulter eller andra som besöker eller gör affärer med Diakonia.”

Dessa uppförandekoder gäller enskilda personer. Hur stämmer de när man ser till hela organisationer?

  • 7. Uppförandekoder i exemplet “Tillsammans för livet” (Kyrkornas världsråd)

Punkt 69 i ”Tillsammans för livet” (https://www.skr.org/wp-content/uploads/2013/11/tillsammans_for_livet.pdf ) säger att: ” Vår kallelse att skapa rättvisa kan ibland innebära att bryta ner falsk enhet som tystar och förtrycker. Äkta enhet innebär alltid en inklusiv hållning och respekt för andra.”

  • 8. Vad säger Jesus, Fridsfursten? Är det han säger också en slags uppförandekod värd att beakta?

Matt 10:34: ”Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.”
Luk 12:51:Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.

Hur kunde han uttrycka sig så?

Ef 6:17: ”och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.

Heb 4:12:Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.”

Joh 1:9:Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen.”
Joh 3:19: ”Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

Rom 1:25: ”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

Det är alltså inte konstigt om det uppstår splittring när Jesus, Fridsfursten – Sanningen själv – gör sig gällande i en värld som bytt ut sanning mot lögn och älskar mörkret mer än ljuset!

  • 9. Om enhetssträvanden. När synen på människolivets okränkbarhet möter nutida samhällets värderingar tycks enheten erodera

Det finns en gräns för våra enhetssträvanden. Den gränsen går vid enhet på sanningens bekostnad. Vad det gäller den stora enheten så har många kyrkor fokus på att liera sig med Romersk katolska kyrkan (RKK).

RKK Påve i gemensamt bönemöte till en gemensam(?) Gud

Ändå finns en fråga där övertygelse t.o.m. går före enhet med RKK!

I ett uttalande från RKK sägs bland annat att:
”Det har väckt stor uppmärksamhet både i Sverige och utomlands att Svenska Missionsrådet har uttalat sig för att man är positiv till abort trots att flera av de organisationer som tillhör SMR är emot abort.”
”Men ännu finns det hopp om en förändring eftersom vi i svenska ekumeniska sammanhang alltid har följt konsensus-principen, alltså att man inte gör några officiella gemensamma uttalanden när inte alla är överens. Det skulle alltså skada det ekumeniska samarbetet på djupet om man frångick denna princip.” (https://www.katolskakyrkan.se/aktuellt/stiftsnyheter/2018/angaende-svenska-missionsradet-klargorande-fran-kardinal-arborelius)

SMR frångick principen trots att SMR:s stöd för abort inte är ett krav från SIDA. Det innebär att SMR frivilligt anammat SIDA:s abortsyn, trots att man därmed förlorade RKK som medlem.(https://www.varldenidag.se/nyheter/missionsradets-stod-for-abort-inget-krav-fran-sida/reprku!qvAYsvrkkJwRitJsKn8g/ )I stället delar man abortsyn med häxor (https://www.varldenidag.se/nyheter/svenska-haxor-gor-ritualer-for-abortratt/reptdn!K0N4@J5FrkRPEkz55vVBg/) och satanister.

Hur viktig abortfrågan (SRHR) är även för Diakonia framgår i Sändarens presentation av organisationens nya generalsekreterare.( Om Diakonias särskilda trovärdighet)

 

Lena Ingelstam, ny chef Diakonia i Sverige

  • 10 Svenska missionsrådet och kristna afrikanska kvinnor tycker olika. Vem förtrycker vem?

Svenska missionsrådet anser:
”– Att ta ställning för lagliga aborter ur ett jämställdhetsperspektiv är inte så kontroversiellt i ett biståndssammanhang”. (https://www.varldenidag.se/nyheter/faordigt-efter-mote-om-missionsradets-abortskrivning/repsaq!UwdN41Er6wY0OKuX6q2yQ/)

Företrädare för afrikanska kvinnor anser att abort är ideologisk kolonialism:
”Genom att sätta upp ”illegala abortkliniker” på landsbygden i Kenya och genom att träna unga läkare i Nairobi till att göra aborter ”för att tjäna lätta pengar” ägnar sig västerländerna åt ”ideologisk mobbning”, menade hon.” (https://www.varldenidag.se/nyheter/afrikanska-kvinnor-ber-fn-stoppa-abortbistand/reprdc!iqNtwu0swr5KyI6kFZJdHg/ )

”Även Nairobibaserade juristen Joy Mdivo menade att västerländerna ägnar sig åt ideologisk kolonialism.”

”I hela mitt liv har jag aldrig sett afrikaner gå ut på gatorna för att kräva abort. Det är för att vi inte ser på barn som besvär, vi ser dem som förväntningar”, sade hon.” Slut citat!

Från “Culture of life Africa”:

Förra sommaren öppnades fördämningarna för preventivmedel till de fattigaste länderna i världen, och de flesta av dem var Afrikanska länder. En astronomisk summa pengar östes in i projektet som hade ett huvudsakligt syfte – en drastisk minskning av fertiliteten hos de fattiga.

Ända sedan dess har nya och kommande propåer/anslag om aborter uppstått i olika afrikanska länder, och även tvingande åtgärder för befolkningskontroll föreslås i det ena afrikanska landet efter det andra.

Det börjar kännas som att de kulturella kontinentalplattorna rör sig under oss och en ny era är i vardande. En era där varje nyfött barn i Afrika nu är en ”ökning av populationen” i stället för en dyrbar gåva från Gud. En era där de afrikanska kvinnorna lärs att bli självständiga kvinnor, men vars frihet inte kommer från Gud, utan från hennes preventivmedel.

En era där den afrikanske mannen plötsligt upptäcker att han minsann kan ha all fri sex han vill utan några följder, inget giftermål och förvisso inga barn.

Sådant är det fula trynet hos den nya eran, den nya tidsåldern, the new époque, och den släpper oundvikligen lös dödens kultur hos oss.

Livets kultur Afrika, finns till för att följa upp och upplysa via vår blogg och Facebooksida ”News on Life issues in and about Africa”, särskilt där det mänskliga livets okränkbarhet attackeras, där förespråkarna för befolkningskontroll inte inser att befolkningen är en skara speciella, unika människor, där talet om ”sexuell hälsa” handlar om mer än verklig mödra- och neonatalvård och där sexualundervisning ges större vikt än verkligt allmänbildande undervisning.

Vi inbjuder alla vänskapliga personer (afrikaner och alla goda vänner till Afrika) att förena sig med oss för att diskutera och avskräcka de radikala reformatorerna för den enorma destruktiva kulturförändring som de försöker genomdriva i Afrika, så att vi tillsammans kan bygga upp en varaktig kultur för liv, och civilisation av kärlek, för denna generation och de kommande generationerna”.

Ovanstående är en fri översättning från Culture of Life Africas hemsida.http://cultureoflifeafrica.com/ ”Förra sommaren” syftar att allt att döma på sommaren 2014.

Ytterligare citat i fri översättning: http://cultureoflifeafrica.com/our-mission.html
”Det är ett svar på störande inblandning av påflugna och rika förespråkare för dödens kultur, såväl som det otroliga kulturella tryck som börjar erodera och förändra de afrikanska kulturella värdena för liv, äktenskap, moderskap, familj och tro.

För Afrika är hotet om dödens kultur nu verkligt och överhängande när vi börjar se de obestridliga försöken att begränsa, undertrycka och till och med förstöra källan till mänskligt liv. Detta kommer till Afrika i form av befolkningskontrollåtgärder som eftertryckligen föreslås, främjas och sprids från nation till nation. ” Slut citat!

Är dessa afrikanska kvinnor rasister? ”I en jämställd demokrati är säkra och legala aborter en fråga om mänskliga rättigheter och inte en fråga om demografi”, sägs i en artikel i Aftonbladet ( https://www.aftonbladet.se/debatt/a/8mWg8w/abortmotstand-och-rasism-hand-i-hand )som också hävdar att abortmotstånd och rasism går hand i hand. En artikel i Världen idag hävdar det motsatta.https://www.varldenidag.se/nyheter/abortindustrin-har-rasistiska-rotter/repsjj!Qerp6d429eAQmzoUlvpfCQ/

  • 11. Blir abort okontroversiellt om man inte blandar in Bibeln och ”Livets Gud”? Om ytor, matematik och resursberäkningar. Får vi livsrum eller inte?

Fördelningen mellan kvinnor och män har i regel varit till kvinnornas fördel när naturen fått ha sin gång. Enligt https://www.populationpyramid.net/world/ var kvinnoöverskottet:
1950: 3,9 milj
1954: 2,2 milj

10 år senare hade det vänt.

Mansöverskott var:

1964: 4,8 milj

1974: 17,7 milj

2019: 64,6 miljoner,

I Expressen skriver Sveriges jämställdhetsminister att: ”Ivern att bekämpa ”den farliga genusideologin” har lett till en ohelig allians mellan starkt religiösa aktörer av olika bekännelser, nationalister och allmänt konservativa”. Hon konstaterar även att det saknas uppskattningsvis mellan 60 och 200 miljoner kvinnor i världen som en följd av aborter av flickfoster och att flickor dödas efter födseln”.  En aning motsägelsefullt kan tyckas!

Sverige har ett totalt mansöverskott på ca. 64 000 personer. Upp till 65 års ålder är mansöverskottet 206 100. Över 65 års ålder är kvinnorna i majoritet med ett överskott på 142 000.
I åldern 20-34 år – när man brukar stadga sig – är mansöverskottet 72 300 personer, vilket närmast motsvarar Täby kommun. I åldern 0-34 år är mansöverskottet 148 500.

Om dessa förändringar är ett resultat av aborter handlar företeelsen bevisligen även om demografi. På vilken grund hävdar man då att en företeelse med en sådan enorm samhällspåverkan enbart skall vara den enskildes odiskutabla rättighet?

-Om man tar ett steg tillbaka och försöker se till helheten, vad kan man då tänkas finna?  (https://www.svd.se/jordens-befolkning-maste-begransas?fbclid=IwAR3VEJJJZeNrJMO-OQ-FQlvNF7cizzg7cTTUMJyeWB70OG71pLNWo5P_aVA

Citat:
”Den fråga vi står inför kan också formuleras så här: ska vi döma ett växande antal människor till ett allt torftigare liv eller ska vi minska jordens befolkning så att alla får chansen till ett bra liv?
Slut citat!

Denna fråga ställs av en person som då – enligt artikeln i Svenska Dagbladet (2012) – var ansvarig för svenskt bistånd genom FN.

Ytterligare ett citat från samma artikel:

Det sorgliga är att förnekelsen av sakernas tillstånd försvårar möjligheterna att hitta konstruktiva lösningar. För som alltid är det ju lättare att tänka klart och se vad man ska göra med alla fakta på bordet. Och fakta i det här fallet är ju att en i verklig mening ”hållbar” utveckling är möjlig först med färre människor på jorden.”

I Aktuell Hållbarhet (2019) (https://www.aktuellhallbarhet.se/)hävdas att ”Fri abort viktigaste miljöfrågan”.(https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/klimat/fri-abort-viktigaste-miljofragan/) I artikeln finns ett citat av Lester Brown, grundare av World Resources Institute:(https://www.wri.org/
”)– Att ge kvinnor möjlighet att bestämma över sin egen reproduktiva hälsa är den enskilt effektivaste biståndsåtgärden för att åstadkomma en hållbar utveckling.”

I SIDA:s tidning, Omvärlden, hävdas att:
”De största ökningarna sker i några av världens fattigaste länder vilket gör det svårare att nå flera av de globala målen.” (”De globala målen” benämns även Agenda 2030)

Det är inte bara några få personer som står för dessa tankar enligt SVT,(https://www.svt.se/nyheter/utrikes/11-000-forskare-utropar-klimatnodlage ) som hänvisar till ett uttalande undertecknat av 11 000 forskare. Under rubriken “Population” skriver man, fritt översatt (https://academic.oup.com/bioscience/article/70/1/8/5610806):

”… världens folkmängd måste stabiliseras och efter hand minskas – inom ett system som garanterar social integritet”.

Om alla födslar upphör från och med nu minskar jordens befolkning med ca 700 miljoner fram till år 2030. Det innebär att jordens folkmängd då kommer att vara ca. 7 miljarder. Även denna mängd anses för stor eftersom det år 2011 hävdas i en artikel i Aktuell Hållbarhet (https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/klimat/hur-ska-jorden-forsorja-nio-miljarder-manniskor/) att ”redan i dag är jordens kapacitet för liten. Hur tänker man lösa det?”.

-Om Europas befolkning fördelas på endast 25 % av Europas landyta skulle varje person få ett utrymme på 3 200 m2, lika stor yta som en tredjedels fotbollsplan. En familj på fyra personer skulle ha tillgång till en yta motsvarande 1,3 fotbollsplaner.

För hela världen gäller att varje person skulle få ett utrymme på 5 000 m2, lika stor yta som en halv fotbollsplan. En familj på fyra personer skulle ha tillgång till en yta motsvarande 2 fotbollsplaner.

Hur är det då med överbefolkningen I Afrika? Om hela Afrikas befolkning fördelas på 25 % av Afrikas yta skulle varje person få ett utrymme på 7 500 m2, lika stor yta som tre fjärdedelar av en fotbollsplan. En familj på fyra personer skulle ha tillgång till en yta motsvarande 3 fotbollsplaner.

Enligt en artikel i Ny Teknik, år 2013 (https://www.nyteknik.se/popularteknik/tal-jorden-tio-miljarder-manniskor-6345120 ), klarar jorden att föda en befolkning på 10 miljarder, men ”om inte de redan superrikas girighet kan hejdas äventyras hela jordens framtid”.
Artikeln berättar att ”år 2008 när skördarna slagit fel, passade internationella spannmålsspekulanter på att göra sig en extra hacka på de fattigas bekostnad. Världsmarknadspriserna på vete rakade i höjden, och det utbröt kravaller i Senegal och en rad andra länder i Afrika”.

Maten skulle räcka till 10 miljarder redan idag, ”om den bara fördelas på ett bättre sätt än nu, och man kunde minska svinnet …”.
Men det finns bekymmer: ”Framför allt gäller det att få världens sötvatten att räcka. Att se till att fiskbestånden i haven inte utfiskas …”.

Hur möter SIDA dessa bekymmer? 1 075 miljoner kronor ( https://openaid.se/sv/aid/sweden/world/all-organisations/population-policiesprogrammes-and-reproductive-health/2019/?subsectors%5b%5d=13010&subsectors%5b%5d=13020&subsectors%5b%5d=13030&subsectors%5b%5d=13040 )satsas på befolkning och reproduktiv hälsa (SRHR), 1 177 miljoner på hälsa, 303 miljoner på vatten och sanitet, 45,8 miljoner på fiske samt 224 miljoner på jordbruk.

Det är bara 18 länders BNP som överstiger världens 10 rikaste personers sammanlagda tillgångar på 771,6 miljarder dollar, år 2018.(https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_rikaste_personer_2018 ) Om man dagligen spenderar 10 miljoner, tar det 211 år och 5 månader att göra slut på 771,6 miljarder.
Det är bara ett lands BNP som överstiger de samlade tillgångarna hos de fem bolag i världen med störst tillgångar. Det sammanlagda värdet av dem är 17 226 miljarder dollar. Om man spenderar 10 miljoner dollar (100 miljoner kr) varje dag tar det 4 719 (!) år att göra slut på 17 226 miljarder! Varken dessa personer eller företag har några skulder att tala om, vilket de flesta stater har. ”Den som är satt i skuld är icke fri”. ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_som_%C3%A4r_satt_i_skuld_%C3%A4r_icke_fri )Vem är det egentligen som styr?

Är ”fakta” att inte ens 25 % av vare sig Afrikas eller hela jordens yta är odlingsbar, och att man därför måste minska folkmängden? Eller är ”fakta” att jorden – rätt förvaltad – kan försörja en betydligt större befolkning, att det verkliga problemet är att några få, men ofantligt rika personer och företag, i själva verket agerar enbart för egen vinning, och att världssamfundet – med de rikas benägna bistånd – försöker ”rätta till” de problem det medför genom att eliminera framtida människor?

Vad säger ”Livets Gud” om detta?
Vad säger kyrkorna, SKR, SMR och deras medlemsorganisationer?

Bo Fjällström

Fortsättning följer i kommande inlägg. Missa inte det!

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer