Nu är verkligheten statistik och den negativa effekten av Equmeniakyrkans nya teologi väl dokumenterad

på gång, är efter år. Utifrån olika varianter har denna blogg redovisat betydande bekymmer med Equmeniakyrkans teologi. Det baptistiska arvet i den nya kyrkan har i stort försvunnit men det är kanske inte huvudfrågan Nej det är frågan om den grundläggande klassisk kristna tron. Gäller den?

Här verkar kyrkans svar ständigt vara: Vi tänker olika men vi hör ihop.

Det är vackert tänkt. Att inom en kyrklig familj hålla samman värderingar och traditioner med den gemensamma tron som grund.

Men där svajar det i framför allt ledningens ambiyioner eller kanske förmågor. Att tjusigt och seriöst avskilja nya pasorer som åer skett iklädda imponerande färgglada tjänstedräkter och samtidigt lova följa kyrkan verkar stabilt. När sedan de avskilda predikar ett evangelium med klart avvikande innehåll och samtidigt lovat företräda kyrkan uppstår tillitsbristen. Företräder den avskilde predikanten kyrkan när pastorn förkunnar att polysex är ok eller är vederbörande begåvad med egen bibeltolkning. Så länge kyrkan inte rättar till följer upp eller omplacerar så måste det formellt tolkas som att pastorn de facto levererar kyrkans tro. Exemplen är många. Tveksamheten som professor Kazen väl redogjort för avseende Thomas Tvivlarens möte med Jesus och om han kände hans sår i en uppstånden kropp eller såg in i en slags dröm tankestruktur där han försökte bildlikt forma den upplevelse han haft? Kan det vara så? Eller när samme pastor och bibellärare/utbildare med rätt nedsättande talar om Jesus som tog molnhissen en våning upp och därvid uttryckte detta med en social historisk bild där våningar var dåtidens kulturella uttryck omsattes i teologisk reflektion. Och skedde brödundret på riktigt eller symboliskt? Den uppmärksammade medlemmen i Norrmalmskyrkan författaren Gardell uttrycker att Jesus var en fantastisk person att följa men att han också var och är Gud till vilken man ber är denne mediakändis inte inne på. Eller hur är det me PRIDE och prostitution och pisksex och otrohetspropaganda. När kyrkans andliga ledare och manifesterar detta med stolthet, påverkar det inte tilliten till kyrkans hela existens för dem som vill tro.

Kyrkan är heterogen. Den statistik som nu tagits fram visar på betydande regionala skillnader i medlemstappet. “Fromhets”-inriktningen är olika mellan Immanuelskyrkan i Stockholm och Smögens missionskyrkan. Mellan Norrmalmskyrkan och Hönö.

Var vinner man flest till frälsning, omvändelse, tro dop och församlingsgemenskap? Var missionerar man och förkunnar Jesus som den enda vägen? Var är kyrkan en andaktsfull lokal eller ett centrum för kampen mot den onde oh ett rum för Anden och gemenskap i nådens tecken.

 

Kyrkoledningen har mycket att fundera över.

Siffrorna talar till den som vill se med öppna ögon.

KLICKA PÅ NEDANSTÅENDE LÄNK FRÅN CLAPHAM:

 

https://www.facebook.com/142601812465933/posts/5388828811176514/?d=n

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

OM ORDENS INNEHÅLL, FORM, BETYDELSE OCH EFFEKTER I MIN EGEN SJÄL OCH I MITT LIV

  • Om “Tomhetens välde”

“Romarbrevet 8:20–21

”Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas” 

Texten fångade intresset.

Paulus formade orden i sitt brev till Romarna. Det verkar uppenbart att han skrev brevet utifrån en andens inspiration och med utgångspunkt från den verklighet han erfaret av sitt liv och sin omgivning.

Det finns väldigt många indicier idag på att människor i Sverige idag upplever en inre tomhet. Uttrycken om känslan kan ta sig väldigt olika uttryck men en reflektion kan härleda uttrycken till källan.

Idag har det materiellt gott ställt om man jämför med många andra länder. Trots det finns i Sverige betydande brister i den trygghet och välfärd som egentligen borde vara självklar.

Politiken förklarar dagligen att bristerna i välfärden som uppenbaras i texter ord och begrepp såsom:

utanförskap,

ghettomiljöer,

kriminalitet,

skadegörelse,

våld,

mord,

våldtäkter,

skjutningar

–  ja det mesta av tidens elände förklaras på brister i den sociala strukturen såsom: inkomster,

arbetslöshet,

dåliga bostäder,

för små bostäder/trångboddhet

brist på fritidsgårdar,

för få poliser socionomer, och pedagoger mm.

Brister i skolmiljön

Med den politiska verktygslåda som finns och som utvecklas bemöts problemen med de verktyg som används alltför länge. I återupprepande av lösningar som inte mätbart minskat tex mord eller våldtäkter fortsätter dessa att öka.

Politiken och media adderar till sina insatser nya åtgärder. Väldigt ofta mer av samma. Eller ännu mer av samma. En tydligt indikation om varför det är så handlar om  tillämplighet av intersektionalitetsteorin. Den ger en förklaringsmodell som bas för fortsatta åtgärder inom nuvarande politiks ramar och markerar då tydligast behovet av mer av samma.

Sen tilläggs mycket ofta begrepp som att begränsa utanförskap, öka integrering, “alla människors lika värde“, genusteori, transpersoners rättigheter etc. HBTQ frågorna har upptagit en betydande del av politikens engagemang och sprider sig nu för varje dag. Tankarna eller värdesystemen integreras ej sällan i teori och metodik och alltmer till kyrkor och församlingar. Grunden härför  finns allra mest i bibelkritiska sammanhang med utvecklad så kallad “liberalteologi”. Detta sker samtidigt som alla vet att den psykiska ohälsan för många inte minst unga försämras.

Levi Pethrus och Otto Länsberg tycks allt mer fjärran. Tyvärr.

Men… I allt kan vi konstatera att vi aldrig i historien haft så många välfärdsarbetare, psykologer, fritidsledare, pedagoger, förskolor med högutbildade som värnar om våra barns utveckling. Aldrig har vi haft så stor politisk lyhördhet för transfrågor. Aldrig förut har vi låtit en intresseorganisation HBTQ certifiera myndigheter.

Blir vi inte lyckligare då?

Det förefalla vara intressant att undersöka mer om oss. Alkohol, mat, narkotika, sex, shopping och arbetsmissbruk är idag stora problem ur ett socialt, ekonomiskt samt ur ett miljö- hälsoperspektiv. I vårt samhälle och bland oss alla  är  uppenbart bevis på att många människor inte mår bra Man upplever tomhet som de försöker döva, vilket dessvärre många gånger medför ödesdigra konsekvenser.

Orden som bländar och luras.

Du har hört denna fras många gånger:

-Alla människors lika värde-

Häri denna kyrka är “pridevägen” en matta som leder fram till korset.Hur tänke de här månntro?

En organisation och många politiker har lagt ned tid energi och pengar på att marknadsföra dessa ord som fungerar som en inkörsport till att det som kallas HBTQ frågorna prioriteras högt. Till och med Försvarsmakten jobbar med dessa frågor. Till politikens nöjsamhet finns nog skäl att konstatera.

Men…. Läser man ett något äldre dokument såsom FNs deklaration om mänskliga rättigheter är inget av det som ligger inom regnbågsfanans koncept utanför vad FN och alla nationer fastställt. Sedan väldigt många år tillbaka i tiden. Lägg särskilt märke till FN artikel 7 om diskriminering.  Det finns starka skäl att fundera över bakgrunden till den medialt och politiska starka betoningen av begreppet Alla människors lika värde…då detta fastlagts av alla världens nationer mycket tydligt och för många år sedan. Kan det helt enkelt blivit så att en intresseorganisation och politiska system nästan “kidnappat orden” i sina specifika syften.

Denna “verbala kidnappning” måste då anses vara synnerligen framgångsrik. Lite av kejsarens nyare garderob,

Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4. Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

Artikel 7. Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Och Guds ord då?

I ! Mosebok kap 1 kan vi läsa_

126

Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.«

27

Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.

28

Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.

Omvändelsens modernitet

En arme av soldater för Omvändelse och Frälsning genom Jesus

Omvändelse eller ordet “omvändelseterapi” har blivit uppmärksammat. I tidningsartiklar och media har kyrkor, enskilda kristna och kristna ledare nagelfarits i avsikt att granska huruvida man arbetar med omvändelse.

Ordet “terapi” fördjupar  OMVÄNDELSE som en slags psykodynamisk eller biologisk verksamhet. Som en terapi inom ramen för legitimerad personal eller motsvarande. Kanske avses en bred beteckning någon slags kvasimedicinsk personlighetsförändring,

I kristen kontext har “omvändelseterapi” inte funnits tidigare. Trots det vll flera politiska partier förbjuda det och koppla det till fördelning av skattemedel.Bön för människor som drabbats av sjukdomar eller problem av allehanda art av har dock funnits allt sedan Jesus visade vägen.

När Frälsningsarmen sjunger “Pärleporten” eller marscherar genom städen inbjuder man alltid till OMVÄNDELSE och Frälsning i Jesus. Denna förbön verkar dock som om media och politiker låter passera utan uppmärksamhet, 

Sebastian Stakset förkunnar alltid Omvändelse och Inbjuder alltid till Omvändelse, frälsning och förnyad livsinriktningNär LP verksamhet biträder missbrukare med att visa på vägen till ett nytt liv då är det omvändelse från droger till Jesus som förkunnas. När Sebastian Stakset predikar och anknyter till det egna livet då är det Omvändelse.

DET UNDERFÖRSTÅDDA INNEHÅLLET I DET MEDILA ORDET OMVÄNDELSETERAPI ÄR ATT NÅGON KYRKA KRISTEN ELLER PASTOR INTE FÅ BEDJA MED NÅGON SOM ÖNSKAR OMVÄNDELSE INOM JUST OMRÅDET SEXUELL UTLEVNAD OCH IDENTITET.

Begreppet syns inte ha någon annan betydelse än just inom det sexuella området. Hittills.

OMVÄNDELSETERAPI har funnit i många år inomsåväl offentlig samhällsdriven som i kristen missbruksvård, Medialt har nu begreppets innehåll flyttat till en nu helt begränsad del av språkförståelsen. En förflyttning som effektivt slår igenom mediabrus. Omvändelsebegreppet är i dessa sekulära fall brukat inom förändring av livsstil från tex droger till bejakande liv i drogfrihet,

Om att “komma ut” och att “komma hem” och att få “komma in”.

Den politiska och mediala kritiken kring själavård har helt dominerats av frågor där enskilda påstås söka vägledning om homosexualiteten och den kristna tron. Presumtivt förutsätts det sm att den som söker vägledning “vill komma ut” från “garderoben” till ett liv i frihet i ett homosexuellt liv. Den uttalade kritiken handlar om att själavårdaren använder Bibeln som slagträ och “syndighetsförklarar” den enskildes önskan i att få komma ut.

Men är det enbart detta allt Pride-ande handlar om. Att komma ut……

Om man utgår från att olika människor har en naturlig sexuell läggning som kan förljugas, förtryckas och förändras och blomma ut beroende på kontext bör detta också gälla i motsatt riktning mot den som begreppet idag avser att täcka. Alltså att personer som upplevt sig vara och levt ut ett fullt homosexuellt liv kommer ut ur den livsstilen som heterosexuell.

Är själavård tillåten i den samhälleliga världen om en person med sådana tankar söker stöd i den själv valda processen? Eller kan livsförändringen enbart ske åt ett speciellt håll?

Det är nog ganska uppenbart att intresseorganisationerna med politikerna framför sig inte ser den omvandlingen som en frivillig önskan från den enskilde som något alls möjligt.

Men Guds ord ger oss möjligheten att få komma in i Guds famn och att få “komma in”.

Problemenatiskt att gå ifrån Guds ord

Ordet Omvändelse finns på många ställen i Bibeln.  Att bortse från det centrala i begreppet är att borse från det cetrala i kristen tro och liv i gemenskap med Jesus.

Några exempel:

och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

Paulus sade: “Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus.

Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen.
Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse?
Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud,
men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.

 

Den förlorade sonen. Han lämnade garderoben levde som han ville och fick efter allt komma hem. Lukas evangelium.

Den bibliska texten om den förlorade sonen är viktig för att visa på hurdan Gud är. Sonen som “fick kommat ut” och leva som hn ville gjorde det och fnn till lut att det fanns ett nnat liv. Skammen över det misslyckade livet var stor. Trots det öppnades Faderns famn och glädjen var så stor över sonen som ville  komma in och komma hem igen. Lukas 11 11-32

Rembrants bild av den förlorade sonen och den kärleksfulle Fadern

Så tomhetens välde råder

Det är nog för väldigt många uppenbart att vi lever i en tid som kategoriseras av begreppet TOMHETENS VÄLDE.

Att tänka på sig själv premieras och belönas. Mycket av vardagen handlar om förverkligande av “jaget”. Vi strävar dagligen efter mer av samma. Ökad konsumtion, ökad lycka, största vinsten, bästa jobbet, mesta njutningen och ökad välfärd. Kraftigare markörer av framgång insiktsfullhet, klokhet och uppskattning  omvärlden.

De första lärjungarna följde Jesus i spåren. De blev utsatta hånade och nästan alla avrättade. Det är absolut inget mål tvärtom. Men tvärtom det är inte få som fått och får lida för att man håller namnet Jesus högst och Guds ord helt som Guds röst till oss idag.

Mitt eget liv kan förändras från tomhet till gemenskap med Honom som är den förlorade sonens Far. Din Far också.

 

 

 

 

 

Publicerat i Debatt, Okategoriserade, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar

Om det flämtande hoppet. Inlägg i tidningen Dagen av Nätverket klassisk baptism och kristen tro

https://www.dagen.se/debatt/2022/07/27/nar-stormakten-anfaller-det-lilla-riket

Ännu flämtar hoppet om seger för det lilla riket

Till slut anföll Stormakten, med all sin aggression och tunga vapen. Det lilla riket tog skydd där det gick men försökte också försvara sig. Ännu flämtar hoppet om det lilla rikets seger, skriver Thomas Forslin.

När Stormakten anföll bestämde sig många för att ta strid. Deras rike var mer värt än livet och livet var inte till salu, skriver Thomas Forslin.

Till slut anföll Stormakten. Det var svårt för många att ta in. Visserligen var regelbundna hot, mindre erövringar och trakasserier en smärtsam erfarenhet sedan många år. Men få trodde att Stormakten verkligen skulle eskalera till ett fullskaligt angrepp. De två rikena var ju samma folkslag med gemensam historia och inbördes gemenskap.

Det lilla riket försökte förhandla: “Internationella konventioner ger oss skydd från era angrepp!” Men Stormakten sa: “Vi bryr oss inte om internationella konventioner. Ert rike är ett tillhåll för extremister, vi måste skydda er från er själva!”

“Men vi värnar ju mänskliga rättigheter mer än ni gör. Så många far illa av ert styre. Er framgångshistoria kommer från oss. Utan oss hade ni aldrig blivit vad ni är!”

“Mänskliga rättigheter är de åsikter vi själva väljer ut! Och den sanna historien är den som vi har godkänt”, sa Stormakten. “Men vad kan vi göra då?”, sa det lilla riket desperat. “Vi vill helst att ni ska utplånas. Endast genom lydnad kan ni få leva.” Då föll en del av invånarna i det lilla riket till föga och underkastade sig Stormakten och dess olika nycker. För att få leva och behålla sitt välstånd avsade de sig sitt medborgarskap i det lilla riket. Men många bestämde sig för att ta strid. Deras rike var mer värt än livet och livet var inte till salu.

Stormakten började så gradvis inta det lilla riket, område för område. Men hur ska historien sluta?

—  Tomas Forslin

Så anföll Stormakten med all sin aggression och tunga vapen. Det lilla riket tog skydd där det gick men försökte också försvara sig: EU-lagstiftning om föräldrars rätt att välja utbildning för sina barn efter sin tro, religionsfrihetens starka juridiska ställning. Djupare omsorg om människor än samhällets åsiktskorridorer och rättighetsparoller. Vad kristen tro betytt för utbildning, demokrati och välfärd. Alla bevis för dess betydelse för mångfald, inkludering och harmoniska sociala miljöer.

Det var väl känt att Stormakten regelbundet ljög. Förtryck kallades befrielse, förbud beskrevs som upprättelse, sanning hette lögn och censur kallades skydd.

Men den Humanitära Stormakten sa: “Religion är en privatsak! Religionen ska inte påverka det offentliga, den får hållas i hemmet!”

“Det är precis den hållning som Nordkorea har, det har lett till omfattande förtryck”, invände det lilla riket. “Det är ingen dum idé”, sa Stormakten. “Vi tar de pengar ni fått så att ni inte kan driva skolor, vi hindrar era åsikter i offentlig miljö. Vissa åsikter förbjuds till och med från era egna predikstolar. Vi censurerar era argument för Guds skapelse. Vi hotar med åtal om ni säger fel i själavård och brännmärker er om ni värnar små liv som inte har fötts. Hävdar ni ert samvete inskränker vi er rätt att utöva det. Allt vi står för är sanning och allt ni står för är lögn, om ni inte låter vår sanning bli er sanning.”

Stormakten började så gradvis inta det lilla riket, område för område. Men hur ska historien sluta? Många hoppas att Sverige ska besinna sig. Inse det orimliga, förstå sin inskränkthet och det lilla rikets uppenbara kvaliteter. Inget blir bättre av att utplåna värden som byggt upp och som fortfarande håller ihop samhället någorlunda. Trots att det ursprungliga ersatts av så många andra nedbrytande krafter.

Men ännu flämtar hoppet om det lilla rikets seger. Det ser svårt ut, men där finns framtidens hopp om frihet, välstånd och ett levande demokratiskt samhälle. Kanske kan många goda krafters ansträngningar tillsammans ge det lilla riket dess seger. För människornas i de bägge rikenas skull och deras framtid.

Publicerat i Evangelisation, Okategoriserade, Samhällsfrågor, Tro och Vetande | Lämna en kommentar

Han tog “molnhissen” en våning upp. Om löftena som ofta kan svikas. En teologiprofessor predikar tveksamhet. Del 2.

“Löftena kunna ej svika… “Ja det är en strof i den mycket välkända sången. skriven av pingstledaren Levi Pethrus.

Kanske en av de fria samfundens tydligaste uttryck för tro och tillit på Bibeln och Guds ord. Så här framställs detta budskap av Ulf Christiansson:

 

Men frågan idag är hur kyrkorna förhåller sig till denna text och proklamation. Är löftena löften eller sociala och kulturella markörer från något som varit. En del av historien som nu allt oftare i olika sammanhang anses mindre adekvat.

Om “molnhissen” en våning upp

Det var Kristi Himmelsfärds dag i den svenska kalendern. För Kristna och i många kyrkor uppmärksammas rätt väl kända bibeltexter om just Jesus och hans himmelsfärd.

Denna berättelse ur evangeliet hör samman i en slags process med texter om hans återkomst. Det handlar om frågan om tider och platser. Frågor som såväl de samtida som människan av idag ännu ställer.

Att Jesus och hans liv såsom det skildras i Guds ord innehåller olika delar som håller samman och bildar evangeliet tycks för många ja nog de flesta kristna som alldeles självklart.

Förenklat beskrivs skeendet i ett svar i “Bibelfrågan” så här utifrån en traditionell kristen uppfattning:

“Den grekiske läkaren Lukas, som levde under det första århundradet, berättar om Jesu himmelsfärd på två ställen, dels i slutet av sitt evangelium (Luk 24:50-52), och dels i den redogörelse om den kristna församlingens första år som han skrev till någon person vid namn Teofilus.

Där, i Apostlagärningarna, berättar han att Jesus var tillsammans med sina närmaste elever och vänner under nästan en och en halv månad efter uppståndelsen och fortsatte att undervisa dem om det kommande gudsriket.

En dag när Jesus och apostlarna befann sig på Oljeberget, någon kilometer från Jerusalem, inträffade en händelse som skulle etsa sig fast i deras minne för alltid:

“Då han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sade: ‘Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen'” (Apg 1:9-11)

Till minne av denna händelse – och i väntan på uppfyllelsen av löftet om Jesu återkomst till jorden – började man bland de första kristna att fira den här dagen varje år, 40 dagar efter påsk. Kristi himmelsfärdsdag finns omnämnd i skrifter redan från 300-talet.

Teologen och avskilde Equmeniapastorn om Jesu himmelsfärd som liknas med att ta “molnhissen” upp en våning av tre enligt tidens föreställningsvärld

Nordengren och Epstein är radiojournalister som blandar fakta med humor på ett ofta uppfriskande sätt. På Kristi himmelsfärds dag inbjöd programledarna till radions PI teologen och professorn Thomas Kazen. Han är avskild pastor i Equmeniakyrkan och har haft en roll i utarbetade av den kyrkans teologiska grund.Pastor i Equmeniakyrkan tillika lärare och professor vi Enskilda högskolan i Stockholm i vilka blivande pastorer inom just Equmeniakyrkan  får sin teologiutbildning. Här nedan kommer en länk till hela inslaget i P1.

https://sverigesradio.se/avsnitt/hur-rattvis-ar-en-ukrainsk-rattegang-mot-en-rysk-soldat

I radiointervjun som (drygt 30 minuter in i programmet) redovisas på länk samtalet mellan programledarna och professor Kazen.

Under några få minuter lyckas professor Kazen  rent av proklamera en annan inställning till Bibeln än att den är Guds ord. Åter och åter kommer Thomas Kazen in till bilder av kulturell kontext som markeras i Bibeln. Bibeln anses bestå av mänskliga berättelse från individer som inte förstod eller inte förmådde uttrycka sig annorlunda än vad texten anger.

De 40 dagar vi kan läser om i Guds ord ser Kazen som försök att uttrycka storhet och inte just “40 dagar”. Jesu himmelsfärd benämner han som “Molnhiss, en våning upp. I Kazens kommentarer framgår rätt tydligt att han är ytterst tveksam om bibeltexten om de 40 dagarna stämmer med professorns slutsatser.

I Apostlagärningarna  berättas att Jesus återuppstod på tredje dagen efter sin död och sedan visade sig under 40 dagar för sina lärjungar. Därefter ”lyftes han upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn”. Till minne av denna himlafärd firas i dag Kristi himmelsfärdsdag.

Kristi himmelsfärd firas 40 dagar efter påsk över hela världen ända sedan 300-talet och är dagen då den uppståndne Jesus lämnade den synliga tillvaron på jorden.

Scenen från Bibeln där lärjungarna häpna står och ser uppåt är både en bild av deras avsked till Jesus och en illustration för deras väntan på hans återkomst.

“Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Texterna ovan är högst viktiga som en bas i den kristna tron och efterlevnaden. Det handlar inte om en lustfylld berättelse om en person som åker molnhus till våningen upp eller till den tredje våningen som Kazen beskriver som verklig i tidskonceptet för evangelieförfattarna.

Den som tror att Bibeln är GUDS ORD får fadd smak när en Equmeniakyrkans avskilde på ett nedlåtande sätt beskriver händelser från Apg 1: 9-11. Att använda begreppet “MOLNHISS” kan man uppleva som nedlåtande förringande eller förlöjligande och knappast anständigt för en pastor i en kristen kyrka.

Om sanningen och löftena

I Guds ord (Bibeln som den är) kan man läsa om att “Denne Jesus som har blivit upptagen från Er till himlen skall komma tillbaka just som ni ar sett honom fara upp till himlen. Kanske är det dessa ord som pastor Kazen betecknar som “molnhissen

Upptagandet och just återkomsten är basala delar i kristen tro för miljoner. Det handlar om annat än symbolik eller bilder från några som inte begrep det som en svensk professor tycker sig begripa. Vad som är rätt vet ingen före den dagen då han står på oljeberget igen.

Professor Kazen lyfter också i korthet fram sin syn på Tomas den vi kallar “tvivlaren”. Var det nu så att Thomas verkligen såg och kände Jesu sår?

PROFESSOR THOMAS KAZEN SOM VERKAR TVIVLA PÅ ATT HANS NAMNE VERKLIGEN KÄNDE I JESUS SÅR

LYSSNA NOGA till professorns ord och jämför det med bibeltexten:

“Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”” (John 20:24–29)

Det som sker i mötet mellan teologen och bibeltexten är en form av dekonstruktion. Just i mötet med Thomas pekade Jesus just på tron. Det Kazen gör är att han ifrågasätter berättelsen eftersom bibeltexten inte innehåller exakt att Thomas stack sina händer i hans sida uppstår en möjlighet till akademisk eller kriminologiskt hinder/tvivel. Detta trots att texten innehåller Thomas utrop: “Min Herre och min Gud.”

Tvivlaren och Jesus Bild från Wikipedia

Här finns den stora skiljelinjen så tydlig mellan klassisk kristen tro och det som kallas “liberal teologi” Denna beteckning är vanlig men egentligen är den inte “liberal” i ordets klassiska mening utan utgör en omtolkning av Guds ord med utgångspunkt från att bibeln inte är Guds ord utan människors försök att beskriva det man känt och kanske upplevt så gott man kan med dåtidens kultur. Frågan blir då om Guds ord som sådan är sant eller en subjektiv textmassa som jag kan anpassa efter min egen kontext. “Störst av allt är “kärleken” blir en referensram för även sådant som på andra ställen i bibeln betecknas som synd och mot Guds vilja och Bibeln anpassar sig lägligt till min egen förställning av önskad bibel. Precis som Ludwig Muller anpassade sin bibel till hans politiska föreställning om vad ( Sen nedan facebook inlägg“Tro inte på allt som står i Bibeln”) Bibeln borde innehålla.

Ludwig Muller gillade inte han heller Bibeln som den var utan tolkade in sin politik i text ord och översättning

Och som Ester Kazen anser(redovisat i föregående inlägg)  att hennes bibel och tro bör innehålla och exkludera en massa “skräp” som den avskilda pastorn inte anser en bibel skall innehålla

Ett annat exempel på den nya religionen- liberal kristen tro:” Tro inte på Bibeln”

På sin Facebook sida lägger en kyrkoherde dvs församlingens andliga ledare ut följande text som är en slags proklamation om vad man som sökande/troende bör eller kan förhålla sig till. En anekdot som utvecklas som en liberalteologisk förkunnelse av den andliga ledaren i en kristen församling.

Tro inte på allt som står i Bibeln”

Det proklamerar 6-åringen stolt efter att ha varit med på ett konfirmandläger, och jag tänker att då har han lärt sig någonting viktigt.
Det är ett av de första passen vi behöver ha med våra grupper – bibelsyn – hur ska vi förhålla oss till dessa pärmar med sina 77 böcker, med en tillkomsttid på över tusen år. Författarna, till viss del okända, i andra fall kända, har beskrivit sin tillvaro tillsammans med Gud. Där finns andlig närvaro och frånvaro. Där finns sorg och död, längtan och glädje. Där finns de små berättelserna – om dem som ingen annan har nedtecknat, de i periferin, de utan annan röst. Där finns de stora berättelserna, om kungar och vår gemensamma historia.
I Bibeln finns urmyter, poesi, hemskheter och övergrepp. Där finns förälskelse och böner, jubel och erfarenheten av att få höra till. Där finns patriarkatet representerat alldeles utmärkt – men också små tecken på motrörelser. Där finns domen över minoriteter och livsval – men också löftet om att kärleken är större.
Där ryms livets spänningar. När Jesus dör på korset i Johannesevangeliet utbrister han orden ”det är fullbordat”. I Markusevangeliet ekar andra ord ur samma tillfälle ”min gud, min gud, varför har du övergivit mig”. Det är böner som vi kan känna igen från våra egna liv. Bredvid sängen där vi vakar in döden, då kriget gör sig påmint eller i nattens ångest. Eller när vi tar emot ett barn, får vara med om försoning eller när det trasiga får bli lite mer helt.
För mig är Bibeln en samtalspartner i livet. Texterna kan dela min botten – för allt mellan himmel och jord. Den kan också vara en påminnelse om det gemensamma, om helheten, om nöden och kärleken och nåden.
Det är fortfarande en av de idéer om troende som jag oftast möter ”Hur kan man tro på Bibeln?”. Då svarar jag:
Kan vara en närbild av 1 person

Kyrkoherden som inte tror på allt i Bibeln

Jag tror inte på Bibeln! Men jag hoppas på en kärleksfull och förlåtande Gud som jag söker spår efter i dessa urgamla texter – liksom på andra ställen i vår samtid.

För oss som har läst teologi innebär bibelvetenskap insikten om att all översättning är en tolkning, att bibelläsning är snårig och svår, att det kräver sin försiktighet och vaksamhet – fundamentalism är inte på sin plats!
Så 6-åringen har lärt sig något viktigt som han kommer att ha användning för om han en dag väljer att utforska sin andlighet. För i det rummet – kyrkans-religionens – gör sig tvärsäkerhet och bokstavstro inte rättvisa. Istället fordras en nyfiken och prövande ingång.
Till dig som längtar efter att utforska livet och evigheten så hoppas jag att församlingen kan få vara en plats där vi tillsammans får göra detta.

Välkommen!”

OVAN KYRKOHERDENS TEXT I FACEBOOK

Den grundsyn som kyrkoherden i sitt teologiska landskap utifrån en berättelse som utvecklas till en förkunnelse, tycks ha en grund som verkar långt ifrån den som Lewi Pethrus hade när han skrev den välkända löftena. Här smälter väckelserörelsens historiska klang bort och förenas med den politiskt korrekta politikerstyrda svenska kyrkan. Bekymmersamt.

Publicerat i Debatt, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Löftena kunna vi svika, när de för min vilja kan vika. Del 1 av 2

Equmeniakyrkans kyrkohandbok är en hjälp för dem som behöver stöd i vissa delar av kyrkans tjänster, gudstjänsts- och församlingsliv.

I vissa stycken i detalj föreslagna alternativ till ritualer, texter och tal samt förböner. Här finns texter om dop, begravning, vigsel mm

När det gäller avskiljning och anställande av pastor/föreståndare och diakon finns föreslaget specifika texter som också styr förhållandet mellan kyrkans ledning och kyrkan som organisation och församlingsstruktur.

Equmeniakyrkans lätt episkopala struktur regleras i handboken där kyrkohierarkin markeras i roller för kyrkoledare och regionala kyrkoledare såväl vi avskiljning av nya pastorer och diakoner men också vid installation av en församling anställd pastor.

Vid avskiljning i pastorstjänsten finns en högtidlig ceremoni där också den akademiska organisationen “Enskilda högskolan i Stockholm” deltar med skolans rektor i förbönsakt. Detta är troligen en rest av relationen från de tidigare samfundens pastorsutbildning på Beteleseminariet och Lidingö. Enskilda högskolans rektor behöver såvitt bekant är inte ens vara bekännande kristen.

Men detta är allt gott och väl. Kyrkans styrs alltmer i en slags biskopal kontext även om den som form är kongretionalistisk och i många sammanhang betonas just detta som text i synen på församlingars val av olika dop och äktenskapssyn.

I verkligheten agerar dock kyrkan inte alls på det sättet. Om det finns många exempel på det när kyrkoledning inkl regionala kyrkoledarnas agerande och förkunnelse som inte alls vittnar om en läromässig balans, möjligen acceptans av olika uppfattningar. I  kontroversiella frågor har man i episkopal tradition sett ledarnas kraftfulla markerande av egna åsikter som därvid blir kyrkans.

Har man som ordinerad pastor/diakon rätt att förkunna vad som helst?

Nedanstående text är hämtad från kyrkohandboken. Det finns flera liknande texter för olika situationer som visar på ett teoretiskt liknande förhållningssätt.

“När du togs emot för tjänst lovade du att följa Equmeniakyrkans gemensamma ordningar, förtroendefullt tjäna i samfundet och verka för Kristi kyrkas synliga enhet. Du har tidigare lovat att iaktta din tystnadsplikt. Gud vill hjälpa dig att hålla dessa löften. L: Vill du tjäna i X församling med dessa löften som grund?”

Texten är tydlig; Pastorn eller diakonen lovade att följa kyrkans “gemensamma ordningar

Man lovade att “förtroendefullt tjäna i samfundet“och “verka för kyrkans synliga enhet.”

Löftena kunna väl svikas ty det står inte kvar, eller..?

Ordination av pastorer/diakoner är en högtidlig ceremoni. Detta framhålls i kyrkohandboken liksom till exempel vikten av särskild klädsel. De intre  förstärka av en yttre ordning. Inget konstigt med det…

Löftena som rimligen skall hållas efter ordinationsceremoni inför kyrkoledning och församling ger vid handen att de (löftena) skall hållas. Så hålls kyrkans lära samman och skapar identitet. Equmeniakyrkans identitet behålls. En logisk följd av detta blir en tilltänkt tillit till att kyrkans avskilde representerar kyrkans lära, teologi och linje och de facto följer sk ordningar och tillämpar det förtroende kyrkan gett.

Men hur är det då med detta

“Feministpastorn”. Anställd i den största församlingen. Tidigare generalsekreterare i SEK mm. Bloggare med andlig rådgivning i blogg där hon markandsför sig och sina ord iklädd Equmeniakyrkans ämbetsdräkt.

Esther Kazen avskild pastor, driver Instagramkontot ”Feministpastorn”. Där möter vi den ordinerade pastorn i ämbetsdräkt. Pastorn ger bland annat andlig vägledning till sina 20 000 följare. Följande citat är hämtade därifrån.

Pastorn säger sig stå helt på Bibelns grund men hållningen tycks ganska ambivalent:

”Jag kan inte bortse från att Bibeln innehåller både kvinnoförtryck, rasism, homofobi och en hel del annan skit”.

Detta teologiska dilemma löser hon genom fantasifulla tolkningar av Bibelns texter för att få ihop dem med den egna agendan. Som om jungfrufödelsen:

”Vad händer med berättelsen om det nu inte var så? Vad händer om hon /Maria/ blev gravid eftersom hon hade sex med någon hon var förälskad i – Josef eller någon helt annan – eller om hon blev våldtagen?” Eller om vänskapsrelationer i Bibeln: ”I Bibeln finns några berättelser om samkönad kärlek: David & Jonathan och Noomi & Rut”. Eller om Gud: ”Jag kallar gärna Gud för hen. Eller hon eller han med för den delen”.

 

I pastorns roll som kristen själavårdare visar hon sig en förespråkare också för polyamorösa relationer:

”det är … fullt kompatibelt att vara kristen och sambo, gift, skild, leva i kollektiv, singel, monogam, polyamorös, asexuell, förälder, att aldrig vilja ha barn … kortfattat vet jag att det finns polyamorösa kristna människor och de måste få finnas”.

Kazen står också bakom en syn på relationer som liknar det som gäller i delar  av samhället i största allmänhet:

“jag ser sex som något vackert och härligt (samtycke alltid såklart) oavsett mellan vilka (vuxna) och hur sexet tar sig uttryck”.

Texterna är som hämtade från RFSU:s kampanjmaterial. Aldrig lyfts traditionella kristna kärnvärden som trohet eller äktenskap och kärlek i relationer är inte heller nödvändigt. Dock skall sägas i i vissa relationer förespråkas trohet grundat på överenskommelser om förhållningssätt och livsföring mellan berörda parter.

Om denna livsstil får negativa konsekvenser är det inga problem. Pastorn förespråkar  aborter utan djupare reflektion annat än något annat vore förödande.:

”Det är inte alltid okomplicerat men så länge det finns livmoderbärare som är oönskat gravida behövs abort. Alla andra alternativ är förödande.”

Pastorn gillar samkönad kärlek enligt nedanstående klipp. Hon skriver att det är “mer än välkommet” i den kyrka jag tror på och den gud jag väljer att följa. Noterbart är att pastorn använder formuleringen den kyrka hon tror på. Dvs det finns kyrkor hon inte tror på. Dvs kyrkor som inte tror på den Gud hon valt att följa. Pastor Kazen är tydlig med att rikta texten med “den” Guden hon valt at följa. Därvid blir budskapet att det finns andra Gudar att följa än den hon valt och att det finns andra kyrkor hon valt att inte följa som följer andra Gudar eller annan Gud. Synen på den valde Guden och gud som hon valt bort överensstämmer inte med kyrkoledningens sy på att det bara finns en gud men vi tillber denne med lite olika traditioner och från olika håll. (text i Sändare av kyrkoledare Camnerin mfl) Skulle därvid katolska kyrkan, missionsprovinsen Livets ord mfl ha en annan Gud? Baal? Eller… Argumentationen ter sig mer populistisk än sakligt möjlig.

Här kommer feministpastorns utsaga: ”samkönad kärlek är vackert, naturligt och mer än välkommet i den kyrka jag tror på och hos den Gud jag väljer att följa”.

Reflektioner över Equmeniakyrkans hållning till ord och liv, tro och gärningar samt tolkning av kyrkans tro

  • Kyrkans struktur och hållning visar såväl en allt mer episkopal organisation med “legitimering” av pastorer diakoner och ledare. Med särskilt beskrivna uppdrag för kyrkoledare centralt och regionalt. Med enhetlighet i allt från logotyper till ämbetsklädsel. Så söker man skapa en kyrkans identitet. Det är gott och väl och kan ge ett förtroende för “kvalitet”. Med en mycket omfattande och detaljrik kyrkohandbok för stöd till olika företrädare, skapas en praktiskt men också korrektiv likformighet. Inget egentligt fel med detta heller. Samtidigt talar kyrkans ledning om den enskilda församlingens frihet. I denna öppning läggs möjligheten in för olika ämbetssyn, olika bibelsyn, olika äktenskapssyn olika syn på Herrens heliga måltid etc. Allt kan vara innehåll i en och samma lära/kyrkosyn. Kanske en av de bärande ideerna i organisationsstrukturen.
  • Kyrkans ledare har i sin ordination av gett specifika löften om att tystnadsplikt men också om att hålla sig till kyrkans karaktär, lära och “ordningar” Detta torde ge en trygghet i att en pastor från denna kyrka förkunnar det ord utifrån den bibel kyrkan är grundad.
  • I öppen dager är det uppenbart att den sk feministpastorn företräder teologiska aspekter och slutsatser samt en bibeltolkning  som skiljer sig från klassisk kristen tro. Hon antyder det själv i sina texter.
  • Dessa reella avvikelser verkar kyrkan acceptera. Som läsare och lyssnare måsta den entydiga slutsatsen vara att pastor Kazen i sin yrkesroll och yrkesutövning företräder Equmeniakyrkans värdegrund och teologi. Ovanstående uttalanden, gjorda “i tjänsten” och offentligt ger därvid uttryck för Equmeniakyrkans värdegrund, bibelsyn och evangeliska hållning. Kazen har lovat företräda sin kyrka och läsaren måste lita på de ömsesidiga löften som getts mellan vigd pastor och kyrka.

Några slutsatser och introduktion av del 2

Ovanstående text handlar till rätt stor del om en välkänd Equmeniapastors externa kommunikation och agerande. Det är ju det som ganska enkelt kan observeras. Det inre livet av en människa och förkunnare är en annan del där närhet och dialog är grunden för förståelse. Om det finns inte ett ord i denna text. Det är ej heller avsikten Men “vad hjärtat är fullt av talar munnen” sägs det.

Nej avsikten med texten är att belysa den uppenbara diskreptansen  mellan Equmeniakyrkans yttre ramar avseende teologi, trovärdighet och ledning och vad den betyder. Kan löftena svikas och är det ok? Frågan är om den ordinerade pastorn företräder och för fram kyrkans teologi enligt den ordning och de högtidligt ömsesidiga löften mellan kyrkan och dess förkunnare som upprättades vid ordinationen.

Karin Wiborn. En av de tre högsta kyrkoledarna som uppenbart delar den förkunnelse och kyrkosyn som den sk feministpastorn förkunnar

Om inte kyrkan tar avstånd (vägledande samtal eller till och med “avkragning” som det i Sv Kyrkan) så kan man utgå från att kyrkan står bakom pastorn avseende synen på äktenskap, polysex, engångsligg etc. Detta syns inte som grund för omvändelse, försoning, förlåtelse, upprättelse utan som en del av ett kristuscentrerad liv enligt Equmeniakyrkan 2022.

I del 2 som (redovisas om en tid) handlar om en annan ordinerad pastor tillika professor och utbildare av pastorer återkommer samma frågeställning. Vad är Equmeniakyrkans faktiska, inte teoretiska ,utan kyrkans faktiska troslära.

Fortsättning följer i del 2.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar