Har muslimer och kristna samma Gud? Tomas Kazen, Teologiska högskolan anser att muslimerna och kristna har samma Gud

  1. Fortsatt tankeutveckling om Equmeniakyrkans gudsbild . Inspel av Tomas Kazen THS

http://www.sandaren.se/debatt/forhastat-pasta-att-vi-tillber-olika-gudar

Ovanstående länk kommer från Equmeniakyrkans tidning Sändaren. Författare är Tomas Kazen anställd vid Teologiska högskolan. Texten är intressant och är såvitt jag kan förstå den ett slags bakomliggande stöd till Equemniakyrkans kyrkoledare som genom kyrkans biträdande kyrkoledare Sofia Camnerin försökt förklara kyrkans bild av Gud utifrån det som kallas Abrahamitisk religion

Tomas Kazen

För en person med, min bakgrund som enkel “läsare” är det ett axiom att juden Jesus i kommunikation med sin  Fader är den Gud det judiska folket bekänner sig till enligt Skrifterna i Gamla testamentet. Den Gud som Jesus kallade Fadern blir då logiskt och enkelt är Kristnas Gud.

“Jag och Fadern (Gud) är ett “är ju ett välbekant uttryck. Står man bakom tron på bibelord blir funderingar kring detta inget problem.

Det verkar rätt uppenbart vara så att Tomas Kazen väljer att inte se islams gudabild som skild från Jesu och judisk tro. Man kan ha olika skäl till en sådan föreställning. En kan vara att behovet av “inkludering” är starkare än logisk/biblisk analys. Inkluderingsbegreppet är politiskt ytterst korrekt idag och kan också ses som förankrat i ett antal bibelord om människans grund och förhållande till andra, Inget konstigt alls med det. Men om terminologin överskuggar annat finns skäl till att fundera över just “Termen”

2. Språket som verktyg för en dynamisk utvecklingsprocess

En sammanfattande bedömning av Kazens teologi (av en icke akademisk teolog) är att den kan kallas liberalteologisk. Kazen är riktigt skicklig på att understundom använda klassisk kristna begrepp och tar dem som en yttre klädnad och ändrar dess innehåll.

Orwell. Författare av bl.a romanen 1984 och mannen som skapade begrepp som “nyord”

Så möter han traditionalister som känner igen orden, samtidigt som han tidsanpassar dem med ett språk som likt Orwells välkända liknelser kommunicera på två nivåer. Men metodiken med det Orwell kallade “Nyspråk” kan också ha pedagogiska syften,

Men mer om det senare.

Kazen ger sig i alla fall in som en slags försvarare av Equmeniakyrkans taffliga svar på en konkret fråga om kyrkans syn på Gud i islam. Grunden till denna var erfarenheter att statens Migrationsverket tog ställning till flyktingar framtid utifrån just verkets uppfattning av denna frågeställning,
Att gå runt en känslig fråga med diverse tricks är ett välkänt verktyg inom poltiken. Nu släpper vår kyrkan in Kazen eller så knallar han in själv mot centrum i en önskat klarläggande; Equmeniakyrkan tycks anse att terroristen Akilov beder till en Gud som är samma Gud som kyrkan i sin teologiska grund bekänner. (Akilov bad till Gud (allah) innan han stal bilen och i guds namn och till profetens ära dödade otrogna på Kungsgatan i Stockholm.)

3. Akilov en evangelist i islams teologi. Extrem, marginell ja, men med en monoteistisk abrahamitisk gudsbild? Eller? Har vi samma Gud?

Självklart delar inte Akilov  vår kyrkas frälsningsteologi eller Kristus och apostlarnas undervisning. Inte heller är terroristen på något sätt representativ för landets eller världens terrorister eller muslimer. Hans uttalande inför svensk domstol visar dock på en argumentation som handlar om hans upplevelse och tolkning av Gud och trons konsekvenser i hans liv. Akilov tillhör en liten extrem grupp, men den har i Sverige vuxit från ca 200 till minst 2 300 under den senaste 7 årsperioden (källa: forskarna Ranstorp och Norell). I vissa kommuner i Sverige är den gruppen av starkt troende muslimska evangelister fler än antalet frälsningssoldater. Siffran 2300 i Sverige och andra siffror internationellt berör de allra mest våldsbenägna, Siffran våldsbenägna som inte direkt ingår i Islamska staten är en annan och betydligt högre men svår att mäta. Så också för dem som vetenskapligt forskar kring detta. Därtill kommer de som utifrån sin tro på Gud vill följa Sharialagarna vilka i sig som bekant innehåller uppdrag om våld tortyrliknande straff som stening, amputation, piskning osv. Antalet bekännande av den religiösa yttringen är världsvid och mycket stor och i Sverige klart stigande. Muslimska brödraskapet mfl ganska så vanliga organisationer bekänner sig delvis till den lagstiftningen som medel i tolkning av Koranen och prosten Muhammed, Men huvuddelen av världens muslimer är ytterst fredliga och kärleksfulla personer som är underbara grannar och vänner man gärna umgås med.  Men ur religiös utgångspunkt är det de facto så att Akilov  i förhör inför svensk domstol berättat att han bad till Gud innan morden och han förrättade dem för att ära denne Gud han löd. En monoteistisk enda gud i abrahamistisk påstådd tradition. Kan det vara Jesu Fader? GT Gud?

Är det då så att skillnaden mellan klassisk kristen tro är enbart frälsningsläran och där vi lite olika ingångar till den gemensamma Guden.(Equmeniakyrkans hållning redovisat i Sändaren av biträdande kyrkoledaren) Eller kan det vara något annat? Hur skriver då Kazen ut sin övertygelse. Här ett exempel ur hans text med en annan vinkling.

4. “Immaculata Concepti” och Thomas Kazen

I länken ovan finns ett stycke där Kazen formulerar sig så här:

“En huvudpoäng i kristendomen är ju att Gud blir tydlig, förståelig, uttolkad, uppenbarad, och så vidare genom Jesus. Detta är en självklar utgångspunkt för alla kristna – sen har vi genom två årtusenden brottats med hur vi bäst uttrycker denna grundläggande erfarenhet i mänskligt språk utan att monoteismen kollapsar. Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metafysiskt,”

Utsagan i texten är att ingen tror att Gud gjorde sig till man som gjorde kvinnan gravid genom Guds sperma. Språket skall självklart uppfattas figurativt, metafysiskt, symboliskt”

Vidare i texten ökas tydligheten:

“De tidigkristna brottas under århundraden med att försöka förklara sina erfarenheter av att människan Jesus tolkar det gudomliga och som den uppståndne Jesus Kristus ger ansikte åt Gud, utan att för den skull göra Jesus till en extragud”

Vad säger bibeln om det som Kazen skriver som Figurativt metafysiskt och symboliskt

Matteus skriver så här:

Jesu födelse

18Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande.19Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. 20Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 21Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). 24När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 25Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

 

Det som nu görs av Equmeniakyrkans kanske mest framträdande teolog är att han beskriver detta centrala i kristen tro som ett uttryck för följande tankesystem:

  1. symbolisk
  2. metafysiskt
  3. figurativt

Ett märkligt mänskligt sätt att beskriva ett under.

Som enkel läsare har jag inga problem med att bejaka att Jesus gick på vattnet. Inget problem med att ta till mig Tomas den tvilandes erfarenhet att Jesus fysiskt döda kropp åter levde fysiskt. Inte var det en symbolisk erfarenhet i avsikt att gå runt problematiken att uttrycka storheten i Guds verk.

Ej heller trodde jag att min egen kyrka trodde så.

Läs gärna Kazens text många gånger och försök uppriktigt förstå vad som avses.

Om det handlar om symbolik, uttryckssätt eller språklig dräkt så måste många andra gudomliga ingripande i Bibeln ses på likartat sätt?  Hela Jesus sjuka? Omvandlade han vatten till vin? Fick de verkligen det exakta antalet fiskar som angavs vid fiskafänget? Gick Jesus verkligen på vattnet? Kunde döda få liv på riktigt?,,,,,,Eller?

5. Den språkliga förvirringen av begreppet översättning.

Att erkänna Allah som sin Gud kan kosta livet om man inte erkänner Allah…eller… ähum..?

 Thomas Kazen för fram argumentationen om likheten i gudabilden utifrån frågan om översättning. (överättningsfel eller ren teologi??)

För dem som har som sitt språk som persiska eller arabiska blir det argumentet än svårare att begripa. För dem som genomlett smärtan i tortyr och sett sina vänner som bekänner Allah enligt GT och Jesu undervisning blir argumentationen än värre eftersom de facto de som utövar tortyr och avrättningar också ser Jesus som en av profeterna. Språket utgör inte grund för att koppla samman religionerna till samma Gud. Det tricket håller inte för några nya svenska.

Så skriver professor Kazen om just detta i sitt Sändarinlägg:

“Islam gjorde inga gudomliga anspråk för Mohammed, och betraktade Jesus som en profet i raden – men en viktig sådan! Självklart dyrkade muslimer samma Gud. Någon annan fanns ju inte! Att sedan ordet för Gud var Allah på arabiska, eller Elohim på hebreiska, Theos på grekiska och Deus på latin var ju bara en översättningsfråga.”

 

 

6. Professor Kazens dynamiska piruett för inkludering av islams gudsbegrepp i judisk -kristen tro enligt nya och gamla testamentet vår gemensamma Bibel

Tomas Kazens språkliga piruett följer nedan:

“Om kristna påstår att muslimer dyrkar en annan gud för att de inte ser Jesus som gudomlig på kristet vis, trots att muslimer vördar Jesus som stor profet, då måste vi i rimlighetens namn också säga att judar, för vilka Jesus är mycket mindre betydelsefull, också dyrkar en annan gud.”

På denna formulering får teologin en språklig grund som känns som en såphal klippa. Är det så som kristna vanligen tror och relaterar sin kyrka?

7. Ja är ja nej är nej allt därutöver rör till det

Om bitr kyrkoledaren uttryckt det så att Equmeniakyrkans Gudstro är den att Jesu far och judarnas Herre är identiska. Att vi efter Jesu försoningsgärning har lite olika förhållningssätt till herren men att apostlarna  i Jesu kallelse gav inbjudan till frälsning såväl till judar som oss hedningar.

Då kyrkan klarlagt mycket. Inte minst för dem som oaktat översättningen lämnat en gud som kallat sina lärjungar att död dem för att de följt och bekänt en gud som vill ge dem liv och liv i efterföljd.

Istället för att förhålla sig till Islams roll i förhållande till gudsordet blir det trassligt värre. Förklaringsmodeller såsom metafysiken, språkdräkten och förändring i substans bakom klassiska ord kläs upp i försök att förklara det ofattbara. Men det känns just nu mest dumt. Jag kan ha helt fel i detta. Utan högskolepoäng  i teologi  försöker jag bottna i gammaldags läsartradition och klassisk baptistisk tro och tradition. Lyssnar till de stora teologerna och ledarna men samtidigt försöka begripa detta i förhållande till texten.

Alla vill vi gemensamt nå vidare och djupare med evangeliet. Med låt oss försöka vara tydliga på att Jesus och Fadern är ett. Att Akilovs Gud måste vara död, död och stum och kanske är det frågan om det som förr hette “avgud” eller Herrens fiende han bad till.

Jag kan inte säga till de som pinats under islamiska evangelister och de som fått sina släktingar avrättade av dessa förkunnade av Gud att vi i vår församling ber till en annan Gud och det är bara lite annorlunda sätt och därtill soterologin. Annars är vi Alla Aabrahmiter.

Eller så har jag levt på en lögn jag själv skapat utifrån 45 års tillhörighet i baptistisk kyrka vars centrala ledning, hedarnas herde avslöjat en bild jag aldrig trodde fanns.

Gud hjälps oss alla att hitta rätt. Vi ber så i Jesu namn.

Lg

Göteborgs Stad diskriminerar på grund av religion

Följande debattartikel är en något längre version än den som publicerades i tidningen “Världen idag” den 9 april. 

Göteborgs Stad har ett ganska normalt villkor i sina regler för föreningsbidrag:
”Föreningens verksamhet får inte leda till diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.”

Kommunens nya tolkning av paragrafen är dock smått sensationell:
–  Om man säger sig vilja sprida det kristna budskapet då har man exkluderat många. Verksamheten ska vara öppen för alla, det är grunden, säger Veronica Johansson, enhetschef på idrotts- och föreningsförvaltningen till tidningen Dagen. Och kommunen har därmed nekat kristna ungdomsföreningar bidrag som de tidigare fått. Det är vanliga aktiviteter som scouter och idrottsaktiviteter som inte längre godkänns.

De som vill sprida det kristna budskapet ägnar sig alltså per definition åt diskriminering enligt Göteborgs Stad. Det innebär att kommunen anser att varenda gudstjänst och aktivitet i kyrkorna i Göteborg är diskriminerande verksamhet.

Normalt sett brukar diskrimineringsparagrafer tolkas utifrån hur verksamheten ser ut, hur den presenteras och om den de facto är öppen och välkomnande. Men Göteborgs Stad bryr sig inte om verkligheten, utan en kristen förening blir diskriminerande redan genom sin bekännelse.

Man kan fråga sig varför en förening skulle vara diskriminerande endast utifrån viljan att sprida sitt budskap? Vårt välfärdssamhälle har historiskt blivit uppbyggt genom starka idéburna folkrörelser som har levt av att sprida sina idéer. Tillsammans har de byggt upp en stark demokratisk tradition byggt på engagemang, folkvilja och samhällsentreprenörskap. Nu säger Göteborgs Stad plötsligt att traditionella kristna idérörelser av denna typ är exkluderande och diskriminerande och inget som kommunen vill stödja. Religiösa föreningar bör gå på led i det offentligas uttänkta åsiktskorridor och ta bort själva kärnan i sina egna budskap för att bedömas som godkända av stat och kommun. Historiens många exempel på detta förskräcker.

Frågan är om kommunen är särskilt konsekvent i sitt förhållningssätt? Är moderaternas ungdomsförbund diskriminerande för att vänsterideologiska ungdomar inte känner sig hemma? Är idrottsföreningar diskriminerande för att de bara vänder sig till ungdomar som vill eller kan röra på sig? Är en förening som vill lyfta tjejer genom att bara starta ett tjejfotbollslag diskriminerande på grund av kön eller om man inte har alla åldersgrupper?

Jag själv var ungdomsledare ett tiotal år i en baptistförsamling i Göteborg och levde med kommunens regelverk. Vi hjälpte en stor grupp vietnamesiska buddistiska ungdomar att komma in i samhället. Vi startade ett fotbollslag i baptisternas regi som bestod av en stor grupp buddister, några baptistungdomar och en och annan ateist. Det var integration på riktigt. Enligt Göteborgs Stads nya tolkning bedrev vi då alltså en diskrimerande verksamhet eftersom det i våra stadgar självklart stod att vi vill sprida det kristna budskapet. Den här öppenheten finns ju nästan överallt i kristna kyrkors ungdomsverksamhet och det anmärkningsvärda här är Göteborgs Stads starkt negativa grundattityd till kyrkornas verksamhet. Det är en banbrytande nytolkning som bör kallas vid sitt rätta namn, nämligen religionsfientlighet. Och med en utomordentligt historielös syn på hur vårt välfärdssamhälle en gång byggts upp.

Visserligen är det bra att kristna föreningar inte är beroende av offentliga bidrag. Politisk styrda regelverk och verksamheter tenderar att följa samhällets vindar än hit och än dit och inte sällan ner i diket. Kyrkorna har en stabilare grund att utgå från.

Men utifrån hur de kristna ungdomsföreningarnas verksamheter egentligen ser ut är det rimligt att ställa sig frågan vem som egentligen är diskriminerande. Svaret ligger självklart nära till hands att det är Göteborgs Stad självt.

Thomas Forslin
Nätverket Klassisk Baptism

Om Sofia Camnerins teologiska intervention i klassisk kristen tro. Del 6 av 6)

Vi har i denna blogg belyst fem olika tankelinjer och reaktioner på Sofia Camnerin och Equmenakyrkans inlägg om begreppet Gud i tidningen Sändaren. I Sändarens debattspalter finns 17 kommentarer till kyrkoledningens övertygelser. Från  kyrkoledarna har dock inte ännu framkommit något ytterligare eller avgivits kommentarer avseende förtydliganden etc.

Klassisk baptist har låtit några personer granska kyrkans och Camnerins skrivning i Sändaren, Dessa är

  • bibel teologer,
  • erfarna församlingsledare
  • ordföranden i församlingar tillhörande Equmeniakyrkan
  • pastorer i Equmeniakyrkan

Här möts vi av  frustration, sorg och besvikelse över utvecklingen från den klassiskt kristna tron. Men det finns en genuin sorg och uppgivenhet över hur de  förhoppningar som finns med den nya kyrkan monteras ned med inspel av den art som Camnerin framför. En försiktig ledare skakar bara på huvudet utan ord när frågan ställs om uppfattningen och målet med kyrkoledningens tankar. Kanske är det så att det är ett sätt där flera hanterar den “nya” kyrkoteologin. 

Här finns länken till den aktuella artikeln.

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

Med detta inlägg avslutas försöken att begripa Sofia Camnerins text. Insändare i Sändaren och kyrkoledningens tystnad tyder på att det är fler som inte förstår och att ledningen inte kan eller vill ändra sin kurs.

Verktyg för egen läsar analys

För att underlätta en analys av hennes löpande text läggs textmassan med kommentarer av bl.a. pastor Vesa Annala. Avsikten med detta är att så noga som möjligt ge varje “klassisk läsare” möjlighet att reflektera över hur Equmeniakyrkans ledning tänker och skriver och att spegla detta i ljuset av en annan tolkning. Vesa Annala kommenterar Camnerins löpande text. Du som läsare får därigenom möjlighet att fundera igenom framställan och bilda Dig en egen uppfattning. Så har de klassiska baptisterna alltid gjort. Så går att göra än idag. OBS koppla varje text till helheten i Camnerins inlaga och se inte meningarna enbart isolerade!

Sofia Camnerins text:
Som kristna tror vi i likhet med muslimer och judar att det endast finns en Gud….” OBS se fortsättningoriginaltexten i länken ovan

Vesa Annala kommenterar hela text stycket så här:  När Camnerin skriver att ”som kristna…” har hon redan här ”gått över gränsen”. Jag är kristen, men håller inte alls med hennes resonemang för övrigt. Varför inte klargör jag här nedan.

Däremot håller jag helt med henne när hon skriver att det ”finns bara en Gud”. Också Jesus och apostel Paulus skulle hålla med hennes uttryck. I ett sammanhang citerar Jesus den israeliska trosbekännelsen (shema israel, i Mark. 12:29). Och Paulus skriver i 1 Kor 8:6 att det finns bara ”en Gud”. Men vem denne ende guden är har Jesus, Paulus (och naturligtvis också jag) en annan förståelse än vad Camnerin har. Camnerin klargör inte om hon med ”en gud” syftar på existensen av en enda gud (Jfr Paulus i Apg. 17:23 (en ”okänd gud”), eller denne ende gudens självuppenbarelse. Den avgörande skillnaden ligger där.

Vesa Annala pastor och teolog

Bitr kyrkoledaren Sofia Camnerin

  • Sofia Camnerin skriver följande: ”Muslimer tror på Gud den Enda och att inte sätta någon vid Hans sida. Inom judisk religion har inte tron samma avgörande betydelse men Gud beskrivs som alltings Skapare, som en enda enhet.” Se helheten/tankekontexten i länken ovan!
  • Vesa Annala tänker så här: “Redan här blir den radikala skillnaden med den kristna uppenbarelsen och judendom och islam synligt. Jesus tillbes jämsides med Gud (JHWH). Jesus är av samma väsen som Fadern. Liksom Fadern är han A och O.
    Islams gud har namnet Allah. Bara en av bokstäver ”h” i Guds namn är med. Gammal testamentet uppenbarar Guds namn, JHWH. När islam födds ca 600 år efter Jesus, har man inte ens samma gudsnamn! Man tror m.a.o. inte på samma Gud. Det är märkligt att Carmnerin med likasinnade inte har insett detta.När det gäller judendomen, förnekar också judar att någon skulle vara jämsides med Gud. (Här syftar jag inte Gamla testamentet utan en senare judendom (den som såg dagens ljus efter den kristna kyrkans födelse)”
  • Sofia Camnerin skriver så här (OBS se hela texten från länken ovan); Inom de olika religionerna tror vi alltså på olika sätt om Gud. Vi har olika bilder av Gud. Vi framställer Gud på olika sätt och betonar olika saker…….. osv. (OBS detta är ingressen till ett helt stycke. Annalas kommentarer gäller hela stycket!
  • Vesa Annala tänker så här: Camnerin tycks inte lägga något större vikt på den kristna trons sär art i fråga om Guds självuppenbarelse i Jesu person (även om hon nämner detta). Hon skriver att människor ”tror på olika sätt om Gud.”Ett viktigt argument tycks vara följande: ”Intressant för kristna är att muslimer i islamteologisk bemärkelse inte kan betraktas som muslimer om de inte tror på Jesus, Moses, Abraham och de andra profeterna.” Här förklarar Camnerin dock inte vad hon med ”tron” menar. Tron tycks fungera som någon slags subjektiv förhållningssätt till dessa personer. Men också ateister kan ”tror på olika sätt om gud, Abraham, Mose”, etc.Hon säger inte ett ord om att muslimer betraktar Gamla testamentet vara delvis korrumperad och att en hel del av text har lagts till. Muslimer har samma åsikt också om Nya testamentet.Om judarnas hällning till NT säger hon inte ett ord! Med tanke på Jesus och hans hållning till GT och NT:s betydelse för den kristna människan har Camnerin ingenting att säga.Intressant är också Camnerins resonemang kring det ”religiösa livet”. Hon bagatelliserar Jesus på ett sätt som är svårt att begripa. Hon skriver att ”både kristna och muslimer tror ju att Guds sändebud redan har kommit, vilket påverkar det levda religiösa livet.” Vad menar hon här? Är Jesus och Mohammed likvärda ”sändebud” eller på vem/vilka syftar hon med ”sändebud”? Det är dock intressant att notera hennes ordval, ”sändebud”! Det är en direkt ”flört” riktad till muslimer.”
  • Sofia Camnerin skriver så här.  /kommentar från adm. av denna blogg:/ Texten torde vara ett slags svar på ursprungsfrågan avseende kyrkans inställning om gudsbild för sk konvertiter. med klassisk baptistiskt språk; personer som mött Jesus och lämnat sitt liv i Guds händer.
    “Frågan om huruvida det enbart finns en Gud och om vi därmed tror på samma Gud, kan dock inte utgöra skäl för att bedöma huruvida en person som har konverterat från en religion till en annan ska betraktas som konvertit. Det avslöjar stor okunskap om vad religion är, vilken roll gudsbilden har, om de olika religionerna som sådana. Även om det finns stor variation inom de olika religionerna hålls de ju inbördes samman av beståndsdelar som gör dem till just olika religioner.”
  • Vesa Annalas kommentar: Här relativiserar Camnerin hela frågan. Man skulle kunna belysa resonemanget med hjälp av en bild av ”en bil”. Det finns bara ”en bil” huruvida det heter ”Volvo” eller ”Hyundai” eller ”Fiat” spelar inte så stor roll. Det är ju alla ”bil”. Det är en fråga om personligt tycke vilket bilmärke man skulle ”konvertera sig till”. Om man börjar argumentera att någon av dessa bilmärken är bättre än andra visar bara en stor okunskap om vad en ”bil” är för något. Det finns ju naturligtvis stor variation inom bilmärken, men de hölls ihop av beståndsdelar som gör att vi kan kategorisera dem som olika bilmärken.Det går självklart inte att på ett fullständigt sätt beskriva hur de olika religionerna tar sig i uttryck med några få meningar, men redan några få meningar kan peka ut avgörande skillnader.
  • Sofia Camnerin skriver (obs läs hela texten utifrån länken ovan): “En skillnad är synen på ordningsföljd tro-handling. I kristen tro (i alla fall protestantisk) har vi traditionellt betonat att tron kommer först och att handling följer på tron. Inom judendom och islam är det genom handling, lagen, som man kan förstå tron. Det ger en skillnad i hur man ser på läran och lagens plats i de olika religionerna.”
  • Vesa Annalas kommentar:  “Det som man bör notera här är att Camnerin tycks förutsätta att alla tre lägger samma betydelse i ordet tro. Den kristna tron skiljer sig radikalt från de två övriga. Den kristna tron har Jesus som trons objekt och trons innehåll är tron på Jesu försoningsdöd och uppståndelse från de döda. Varken judar eller muslimer har någonting av detta. Camnerin bagatelliserar den kristna tron unika innehåll!”
  • Camnerin skriver; OBS läs hela hennes text utifrån länken ovan): “Kristnas gemenskap kallas kyrka. Kristna tror och bekänner Gud som treenig. Kristna tror att Gud blivit människa i Jesus Kristus och bekänner Jesus Kristus som hela världens frälsare. Kristna har ett antal sakrament där dop och nattvard bekänns av de allra flesta. Som kristen är du döpt. Kristna ber och läser bibeln. Söndag är vilodag då du går i kyrkan. Som kristen vill du leva i helgelse och efterföljd. Liv och lära hör samman.”
  • Annalas kommentarer: “Jag skulle inte tala om sakrament eftersom ordet är främmande för Bibeln.”
  • Sofia Camnerin: “Till skillnad från islam och kristendom finns det inom judendomen inga officiella trosuppfattningar eller trosmässiga villkor som förutsättning för att vara medlem….osv” OBS Se hela stycket Annalas kommentar gäller hela stycket”
  • Annala: “För länge sedan beskrev Paulus den judiska ”religionen” som ”en förlust”, någonting som han slängde i ”sophögen” (Fil 3:8). Camnerin borde läsa Paulus lite oftare för att inse den radikala skillnaden som finns mellan kristen tro och judendomen!Uttrycket ”abrahamitiska relioner” är väldigt gåtfull. I början var Abraham en avgudadyrkare (Jos. 24:2). Abraham (i likhet med Isak och Jakob) kände bara ”Gud den Allsmäktige” (2 Mos. 6:3) och då undrar man vad man med ”Abrahamitiska religioner” menar. Först är det judar som får en uppenbarelse om vem denne ”Gud den Allsmäktige” är. Han är JHWH, den Gud som befriar från slaveriet och tar ett folk till sig. Som kristna har vi ytterligare och djupare förståelse av denne Gud, JHWH. I Jesus blir han människa för att i mänsklig gestalt låter oss lära känna Gud och hur denne Gud befriar och frälser från synden.”
  • Sofia Camnerin klargör: “Även i kristna sammanhang brukar vi betona att kristen tro inte primärt är tro utan liv, liv i Jesu efterföljd, liv i gemenskap med andra troende, i kyrkan. Kristet liv är att praktiskera tron i vardagen, leva så att vi återspeglar Jesu kärlek. För människor som omvänder sig till Kristus, oavsett om de kommer från annan religiös eller icke-troende bakgrund så sker en omorientering av livet. Som kristen kommer du med i en ny gemenskap med andra troende, du börjar troligen prioritera annat, livet förändras. Religion är relation, sociologi, kultur och till viss del troslära. Vi vet att det för många innebär livsfara att byta religion.”
  • Vesa kommenterar så här; Camnerin skriver: ”…att kristen tro inte primärt är tro utan liv, liv i Jesu efterföljd, liv i gemenskap med andra troende, i kyrkan.”Vad menar Camnerin med ”tro” här? Vad jag kan förstå det primära i kristen tro är det som Paulus uttrycker i Rom 10:1ff och 1 Kor. 15. Tron handlar om Guds frälsande gärning i och genom Jesus. Jesu efterföljelse betyder att vara ett ”Kristus brev” i världen (både bland troende och icke-troende).En intressant definition av religion. För mig är kristen tro ingen religion alls. Kristen tro handlar om Guds agerande i historien i och genom sin son, Jesus Kristus.
  • :Camnerin och Equmeniakyrkan: Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Däremot kan man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud…. OBS texten fortsätter i ett stycke se det i länken ovan)
  • Vesa Annalas kommentar: Jag skulle kalla beskrivning ovan ”kristendom light”. Det är populärt att prata om ”relationer”. Man kan ha ”olika relationer till denna Gud.” man kan också ha en relation till sin bil, hus eller vad som helst. Inga ord om dom, om Guds vrede, om Jesu återkomst etc.
  • Sofia Camnerin:” För övrigt borde vi som kristna vara mycket mer angelägna om dialog med såväl andra religiösa företrädare som de som säger sig ”tro på Gud på sitt eget sätt”, eller ”inte på den kristna guden men på Gud”. För vem av oss kan egentligen utforska Gud eller känna Guds tankar, vara Guds rådgivare? I Gud finns djup av rikedom, vishet och kunskap. Guds är härligheten (jfr Rom 11: 33-36).”
    Vesa Annala komenterar:
    På ett politiskt korrekt sätt skriver Camnerin att vi kristna ”borde” vara ”mycket mera angelägna om dialog… med… andra religiösa företrädare” och med dem som säger sig ”’tro på Gud på sitt eget sätt’”. Hon citerar gärna Paulus i ett sammanhang, men inte i ett annat – och för hennes ämne – aktuellt sammanhang, där Paulus skriver (1 Kor 2:10) att ”för oss (kristna) har Gud uppenbarat det (dvs Guds hemlighetsfulla vishet som har uppenbarats i Kristus, se vers 7- genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.”Jesus kallade den kristna människan att vara hans vittne, inte att hålla på med religiös dialog med likvärdiga religioner. Och vittnet berättar något ha/hon sett/hört.”
  • Camnerin och Equmeniakyrkan anför: Vi borde lite oftare som Paulus när han talade till Athenarna på Areopagen (Apg 17), öva oss i att utgå från människors erfarenheter när vi ska samtala om tro, evangelisera, sprida glädjebudskapet i ord och handling. Och vi behöver öva oss i lyssnande, respektfullt. Det finns mycket att lära av syskonreligionerna. I skrivandet av denna text har jag exempelvis fått hjälp av en muslimsk och en judisk företrädare.”
  • Kommentar från Annala: Det är bra att hänvisa till Paulus på Areopagen. Paulus lyssnade dock inte ”respektfullt” om grekernas ”erfarenheter” i sina avgudatempel. Tvärtom. Han gick ”rakt på sak” – så att säga. De gudarna som grekerna trodde på var inga verkliga gudar alls. Det var alltså ingenting att ha dialog med. Nej. Grekerna hade ett behov att höra om den ”okände guden”, Honom som har skapat allting. Men nu var ”okunnighetens” tid över. Nu är det tid att ”omvända” (Apg. 17:30) till den ende sanne Guden och till den ende sanne Frälsaren som Gud har uppväckt från de döda (vers 31).Det är sorgligt att se hur frikyrkan (i detta fall Equmeniakyrkan) är på fritt fall från den kristna tron. ”Dialog” eller ”omvändelse”. Det är frågan. Trohet till evangeliet eller underkastelse till det politiskt korrekta. Så länge den svenska kristenheten fortsätter på denna väg, finns det ingen framtid. Sverige kommer att bli en hednisk nation (som sekulär stat är redan hednisk) där ateister och sekulära humanister kommer att triumfera.

 

SLUTORD

Jag är fullständigt övertygad att kyrkoledningen vill sin kyrka och dess medlemmar det allra bästa. Därom råder inget tvivel. Jag är lika övertygad om att de arbetar hårt utifrån kyrkans mål och ambitioner.

Åke Bonnier biskop Skara som är tveksam avseende kyrkans Gudsbegrepp

Det som nu syns har troligen flera förklaringar. En kan vara att ledningen i god akademisk anda vill samverka med andra kristna tänkare. En medial person som framfört liknande åsikter om Gud, tron och det mindre nödvändiga med evangelisation är Skarabiskopen Åke Bonnier. Se kommentarer i Hela pingsten i länken nedan: https://helapingsten.com/2016/03/18/tre-problem-med-ake-bonniers-liberalteologi/

Förre ärkebiskopen Hammar liksom nuvarande ärkebiskop har uttryckt liknande uppfattningar.

Ett annat skall kan vara den väldigt tydligt uttryckta ambitionen att verka “inkluderande” och samtala i “ögonhöjd”. Ord som brukas ofta som troligen anses som viktiga och centrala i den praktiska teologin eller kyrkans förhållningssätt. Att då med tydlighet ange Jesus som enda vägen kan uppfattas inte som välkomnande utan som exkluderande. Att “vår” Gud är den “rätta” är i en ny liberalteologi provocerande och exkluderande. I en marxistisk diskurs upplevs muslimer som utsatta och vänstersocialistiska tänkare visar en ärlig rädslan att marginalisera dem. Många samhällsdebattörer vill inte se samband mellan muslimsk tro och teori med miljoner och åter  miljontals människor som har en uttolkning av religionen som få modernistiskt tänkande svenskar kan acceptera.

Det bör ju enligt den evangeliska utmaningen som Kristus gett oss vara en utomordentligt angeläget att ge dem budskapet om nåd kärlek omvändelse och tro och gemenskap med en levande kärleksfull Gud.

Kyrkostyrelsen bör noga överväga och uttrycka och tillse att kyrkan och dess ledning arbetar i enlighet med det som bevarar väckelsetraditionen från de gamla samfunden. Utveckling är ju viktigt men inte därvid att förvirra sig in i en liberalteologisk agenda. Varje läsare bör överväga sin egen uppfattning och grunna på hur demokratin i kan vara ett hjälpmedel för styrning av vår gemensamma kyrka.

LG

Om Equmeniakyrkans sensationella analys av islams och kyrkans gemensamma gudsbild 1 av 6 inlägg

Equmeniakyrkan har varit en del av min kyrkliga identitet. Från att ha varit baptist blev jag omorganiserad in i den nya ekumeniska kyrkan. 

Tankarna var goda i stort utifrån den utveckling om lokal ekumenik som tiden gett konkreta erfarenheter om. Jag tror vi var många som hade en tilltro och förhoppning om det nya.

I det ekumeniska sammanhanget betyder samgående i sig att varje historisk del av traditioner och strukturer nödvändigtvis måste anpassas eller i alla fall måste de samverkande ingå ett system av respekt och ömsesidig värme. Även om man är baptist i sin djupaste övertygelse ser jag det som mindre problematiskt att finnas i ett sammanhang där dop av barn tillämpas även om det är helt obegripligt att förstå utifrån min egen bibel.

Även om det ser lustigt ut måste jag förhålla mig att ett antal pastorer gillar att klä sig i en slags färgglada mässkrudar för att markera sina roller kan jag förhålla mig till det.

Även om jag anser att diakoner är något som den enskilda församlingen tillsätter får jag förhålla mig till att kyrkan i en slags nationell ceremoni “inviger” dessa i ett hierarkiskt perspektiv.

Ja det finns många olika delar enskilda och församlingar får fördra för enighetens skull. Men de behöver man ju inte rada upp här.

Nu har Equmeniakyrkans kyrkoledning dock gått över gränsen. På en förfrågan om synen på Gud gör kyrkoledningen via Sofia Camnerin bitr kyrkoledare en förvirrande utläggning redovisad i Sändaren. Kyrkans svar var därtill författat utifrån frågeställarens oro avseende Migrationsverket “teologiska” utfrågningar av människor som tagit emot Jesus som sin Frälsare och bekänner sig till Kristus. I dessa har det framkommit att statsmaten försöker få fram den enskildas analys av skillnaden på uppfattning av Gud i muslimsk och kristen tro. I Sändaren på uppmaning av en enskild klargör kyrkan sin uppfattning.

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

I fem inlägg med varierat innehåll lyfter vi fram upplevelser frågor och analyser utifrån just detta inlägg.  Varför? Jo det är en del av kärnfrågan om huruvida vi som kyrka har en gemensam bild av Gud, Jesu Fader i förhållande till andra religioner eller trosinriktningar. Någonstans i den moderna tiden r det viktigt att som statsministern brukar säga; “skapa ordning och reda!.” Varför? Jo för att vi finns i en tid i en postkristen kontext där religiösa tankar blandas med shamanism, österländsk religion och gudar, Där kyrkor bjuder in till yoga med mantra till andra gudar och där biskopar i kyrkor är osäkra på om Jesus uppstod kroppsligen och om han verkligen gick på vattnet eller utspisade de många människorna med brödundret.

I en tid då DN kulturjournalister påtalar att tro på en levande Gud behöver väl betyda något och Marcus Birro eller Sebbe Stax för fram väckelsen hamnar Equmeniakyrkan mer i diket om “samtal i ögonhöjd”.

Varför lyfta detta? Kanske för att vi vill vår kyrka väl och önskar se en kurs med en bibeltroende kyrka inte bara i vissa pamfletter och specifika yttringar. Varför upplevs det så? Jo granska kyrkans agerande utifrån kyrkomötes utspel till konkret aktivitet så har kyrkan en knepig inställning till att erbjuda muslimsk troende evangeliet konkret utan ser innebandy och inkludering som sociala metoder som primärt lanseras som mål istället för frälsning och lärjungaskap.

Så vi har fem inlägg med olika utgångspunkter. Värdera självständigt dess innehåll. Samtliga skrivna i kärlek till den kyrka vi vill det allra bästa. Men det bästa är inte att gömma verkligheten för läsarna. Att inte berätta att kyrkan skänker insamlade kollektmedel till Pridefestivalen i Stockholm är inte kärlek till kyrkan. Sanningen gör oss fria och frågan är hur kyrkostyrelsen styr och om mandatet och församlingarnas värderingar sammanförs i ledningens agerande.

Är det så att landets f.d missions och bapistförsamlingar anser att vi ber till samma Gud som Akilov och de som i Guds namn dödar och pinar den som håller fast vid Kristus. Jag och Fadern är ett,

lb