TIDNINGEN SÄNDAREN: FRED MED ISRAEL PÅSTÅS ÖKA ANTALET SJÄLVMORD I GAZA

”Självmorden ökar efter Israels fredsavtal med arabländerna”

Ovanstående mening är rubriken på en artikel som nyligen publicerats i Equmeniakyrkans tidning “Sändaren”.

Rubriken är utan tvekan bestickande. Fredsavtal är väl annars något som kopplas till positiva förändringar i trygghet och förbättrade livsförhållanden. Artikeln innehåller en särskild dynamik. Fred i mellanöstern mellan 5 länder borde rimligen inte leda till att människor begår självmord. Författaren framhåller dock att så är fallet utifrån situationen i Gaza.

Länken till artikeln från Equmeniakyrkans tidning finns här nedan. Den utgörs inte av en insändare eller debattartikel utan är publicerad utifrån andra utgångspunkter:

https://www.sandaren.se/nyhet/sjalvmorden-okar-efter-israels-fredsavtal-med-arablanderna

Självmord ökar efter fredsavtal?

Texten i Equmeniakyrkans tidning Sändaren om läget i Gaza ger skäl till förundran. Författaren för fram några grunder för situationen i Gaza som han i texten leder fram till förändringar som påverkat självmordsbenägenheten. Dessa är

  • övergivenhet,
  • isolering,
  • desperation och
  • brist på framtidstro
  • hopplöshet

När den kristna tidningen Sändaren publicerar en text som denna är det en skillnad på om tidningen låtit en debattör skriva en insändare eller en debattartikel som kan bemötas. I detta fall är det så att Sändaren lyfter fram en politisk tankelinje som kopplar samman fredsavtal mellan fd fiendeländer som får som effekt att unga människor inte vill leva. Den uttalade orsaken är att det är Israel som skapat fredsavtal med fd fiender. Det finns skäl att se detta som en medveten policy från den ansvarige utgivaren. Något statistiskt  underlag till påståendet redovisas inte.

Redovisade orsaker till påstådda ökning av självmord i Gaza.

– Om övergivenhet

Kommentar: Fredsavtalen mellan Israel och grannländerna har tillkommit i olika faser. De första var med Jordanien och Egypten. Jordanien var tidigare en del av Palestina, och kungadömet”ockuperade” det som kallas Västbanken efter det brittiska mandatet upphört (Transjordanien). I fredsöverenskommelse med Israel fick området och landet sin  nuvarande ställning. När nu tre nya arabländer upprättat fredsavtal med Israel anser Palestinska myndighetens diktator Abbas att detta var ett “knivhugg i ryggen” på Palestinierna som fredsstiftarna högg in. Uttalandet är märkligt men härleds till tidigare överenskommelser inom arabförbundet att inga avtal får upprättas med Israel före det att Palestina blir “fritt”. Det kan tolkas brett av olika parter men Hamas och stundtals Abbas har anfört att Israel därvid upphör. När allt fler länder vill ha fred upplevs detta som en övergivenhet av Abbas då stödet för hans sak minskar i hans omvärld. Omvänt kan man kanske påstå att ju fler fiender och fiendskap som finns omkring Israel desto mer positivt är situationen för Palestina/Abbas., och desto mer framtidstro om Israels utrotning finns för befolkningen.

Valet i Gaza  2006 som gav terrororganisationen makten ledde direkt till en betydande förändring för Gazas befolkning. Få demokratiska länder vill ha djupare samarbete med en terrorstämplad politisk ledning Hamas. Hur det kunde ske att Hamas vann finns anayserat i en vetenskaplig artikel från Lunds universitet, https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1325736&fileOId=1325737

– Om isolering

Kommentar: När fem arabländer avtalat om fred och ömsesidig samverkan med Israel har Abbas uttalat att han inte längre vill samverka med sina arabiska grannländer som han menar gravt svikit Palestinska saken. Kvar av supporters är Turkiet och Iran. Saudi är på väg och långt kommen i en fredsprocess med Israel. Isoleringen som Palestinierna väljer är ju deras eget val. Konflikten mellan PLO och terrororganisationen Hamas i Gaza har varit infekterad och tveklöst medfört att Gaza på många olika sätt upplevt isolering. I många stycken helt självvald.

– Om desperation

Kommentar: En politisk regim som avvecklat demokratin såväl på västbanken som i  Gaza och väljer isolering inom ett stort antal områden skapar problem för sina medborgare. Otroligt ofta anförs Israel som grunden till alla problem. I Sändarens artikel var självmord orsakat av fredsavtal med Israel. Desperationen ligger nära möjligheten att kontrollera och styra. I Gaza har demokratin avvecklats och korruptionen är betydande.

Det är tveksamt om religionsfrihet finn, Förändrings och förbättringsförslag som möter en diktatur ger lätt främlingskap. Inget kan förändras om inte den verklige makthavaren vill. Det är tveklöst grund för upplevd desperation,

– Om brist på framtidstro

Kommentar: Palestinska myndigheten och särskilt Gaza har en lång rad av politiska problem och brister. Om det råder ingen tvekan. Orsaken till dem är en annan värderings och sakpolitisk fråga. När fred blir ett problem är det svårt att förstå om man inte lokaliserar grundfrågan. Den kan vara att PM vill att Israel försvinner och den judiska staten upphör.

– Om hopplöshet

Kommentar: Hopplöshet beskrivs ofta som en grundläggande upplevelse som människor i Gaza har. Utan tvekan finns betydande brister i samhället med fattigdom och bristenhet liksom utsatthet och förtryck. Men är allt Israels fel? Det är slutsatsen i Sändarens artikel avseende tragisk utveckling av självmord. Men det finns ett antal andra företeelser i området värda att begrunda.

LITE OMVÄRLDSPERSPEKTIV PÅ GAZA

– Om den faktiska kontexten  Raketer från Gaza riktade mot barn, familjer, judar, muslimer ateister och kristna

Antalet raketer som årligen avfyras från Gaza mot civila mål i Israel är förfärligt högt. I genomsnitt 2,1 raketer per dag!  Så har det varit i många år. De fälls över enskilda, barn, familjer, judar, ateister, kristna och muslimer.

Iron Dome räddar många liv

Raketerna avfyras inte från någon slags demokratisk rättviseorganisation. Nej de som skickar in det dödliga kommer från Hamas, en välkänd terrororganisation som har makten i Gaza. Avfyrarna vet att varje raket besvaras kraftfullt av Israel.  Detta ingår i kampen. Så eskalerar konflikten. Författaren i Sändaren skriver att situationen i Gaza leder till ”en känsla av övergivenhet, isolering, desperation och brist på framtidstro”. Det är högst begripligt och djupt sorgligt.

Qassamraketer. I genomsnitt två sådana per dag året runt avfyras av Hamas mot civila mål

 Påståenden om varor och livsnödvändigheter

Medialt beskrivs Gaza som ett avstängt område. Som världens största fängelse osv. Bristen på varor anges vara ett jätteproblem och kanske är det så. Det finns dock skäl att begrunda sådana påståenden. Genom gränskontrollen Kerem Schalom kommer de flesta varor till och från Gaza.  Ytterligare en gränsöppning används i huvudsak för människor som vill till och från Israel. Den byggdes för att klara av att dagligen betjäna 45 000 personer per dygn. Dimensioneringen gjordes med utgångspunkt att Palestina var Palestina men när terrororganisationen Hamas tog över styret i Gaza förändrades allt.

Kerem Schalom OCH EREZ

Passagen Kerem Schalom har en omfattande godstrafik. Varje 60 minut  dynet runt passerar en trailer gränsen KEREM SHALOM. 24 STORA TRAILERS PER DYGN är genomsnittet under de senaste 5 åren.

 

Detaljfakta om trailer trafiken in till Gaza

GENOMSNITT 8776 ELLER 168 Fordon per vecka.

Siffrorna gäller i genomsnitt under en femårsperiod. En enstaka vecka tex 2018 var varu/gods inflödet till Gaza via Israel redovisat enligt följande:

  • 160 000 lastbilar med varor kördes in till Gaza
  • 438 lastbilar per dygn eller
  • 18 lastbilar per timma
  • En annan vecka 2018:
  • En 12 lastbilar/timma, Dygnet runt
  • 9 594 ton. gods/dygn
  • Eller
  • 399 ton gods/tim Dygnet runt

Gaza har dessutom gräns mot Egypten för utbyte av varor och persontransporter.

Enligt uppgift har över 10000-15000 personer arbetat med Gazas smuggeltunnlar till Egypten och Israel. Tunnlar för varor och persontrafik men också för vapen.

PERSONTRAFIK

Det finns två gränsövergångar: Erez och Kerem Shalom. Dessa övergångar är öppna sju dagar i veckan. Under december 2019 passerade 43 491 personer och 8 711 lastbilar med varor Erez, och vid Kerem Shalom passerade 17,5 miljoner liter bensin och diesel.

Under exempelvis en vecka 2018 160 000 körde lastbilar in med varor till Gaza. Vid en mätning passerade 438 lastbilar/dygn gränsen, Det betydde 18 lastbilar per timma dygnet runt. Volymen gods var då 399 ton/timma.

För att förstå varför ”Ship to Gaza” vill skapa opinion om varuförsörjning och effekter av Israels blockad är det bra att se fler fakta än de som serveras i svensk media. Sen må varje läsare avgöra själva om det som i en relativt liten båt från Sverige och Europa tas med sjövägen är mer än ett skyltfönster för dem som ser Israel med verklighetens ögon.

Fram till september 2000 kunde mer än 26 000 palestinska invånare resa dagligen till och genom Israel . Bedömningen var en volym på cirka 800 000 per månad. Efter starten av andra Intifada sjönk detta antal till mindre än 900 per dag.
År 2004 var det i genomsnitt 43.440 överfarter till Erez till Israel varje månad. Efter Hamas-övertagandet av Gaza sjönk antalet till 2 175 under 2008.

Gränsövergången Erez

Efter vapenvila mellan Israel – Hamas 2014 ökade antalet till besökare 15 000 per månad 2015. Enligt Gisha använde 15 388 palestinier Erez-korsningen i januari.

GAZA, BEFOLKNING I ARMOD. LEDARE OCH HAMAS I ÖVERFLÖD.

Gaza framställs ofta som ett mycket fattigt område. Så är det faktiskt men måste det vara så? Eller finns det månne också rikedom där?

I dag finns 1 700 dollarmiljonärer på Gazaremsan. Samtliga är Hamasanhängare. Det har knappast blivit rika på olivodling eller turism. Nej det vanligaste sättet är nog att de som blivit rika genom att stjäla merparten av de icke-öronmärkta pengar som skickas till Gazas civilbefolkning. Korruptionen är förödande och terrorismen lukrativ för dem som är tillräckligt hänsynslösa. Dessutom har flera av Hamasledarna har i dag förmögenheter i miljarder US dollar, som till exempel Muza Abu Marzouk och Khaled Mashaal. Någon ytterligare har en privat förmögenhet på runt 3 miljarder.-

President och miljardär i fattiga Palestina

 –  Mahmoud Abbas, president som nu blivit diktator har en förmögenhet är ca 1 miljard dollar. Abbas månadslön idag är 1 miljon dollar ca 8,4 SEK

Khaled Meshaal Hamas ledare

Khaled Meshaal Hamas ledare, miljardär

–  Hamasledaren Khaled Mashals förmögenhet är 2,6 miljarder dollar

Hamas Chief Ismail Haniyeh

–   Hamasledaren Mousa Abu Marzook besitter 3 miljarder dollar

  • Legendariske Yassir Arafat klassades vid sin död som den sjätte rikaste i världen  av Forbes utifrån hans roll som statsledare. Förmögenhet privat drygt 2 miljarder.
  • Arafats änka erhåller av den palestinska myndigheten mellan 700 000 till 1 miljon SEK i månaden enligt Aftonbladet,

Yassir Arafat, miljardär

RAKTERBESKJUTNING FRÅN GAZA IN ÖVER CIVILA MÅL I ISRAEL I GENOMSNITT 2,1 RAKETER/DYGN ÅRET OM

Mellan 2001 och 2019 sköts cirka 14 000 raketer mot Israel från Gaza mot främst civila mål och skolor, lekplatser, bostäder etc. De mest drabbade områdena är de civila städerna Sdrot och Ashkelon.I svensk media redovisas ytterst sällan varifrån och vart Gazas terrorister skjuter. Däremot rubriceras nästan ständigt Israel svar mot terroristernas avskjutningsplatser som huvudrubrik.

Detta betyder att från Gaza beskjuts civila mål i genomsnitt den senaste 18 åren 2,1 raketer per dygn.

Lekplats med inbyggt skyddsrum i område som ständigt beskjuts från Gaza

 

Att fred för mellan flera länder i regionen anses förvärra livet i Gaza är märkligt. Fred borde vara en källa till tacksamhet för många. När Hamas terrorister inte har stöd i andra arabländer ökar istället fredsmöjligheterna i Gaza. Vapensmuggling och beskjutning av städer som Sdrot och Askhelon kan upphöra. DÅ kan ju en annan process initieras. Det som anförs i texten i Equmeniakyrkans tidning av Muhammad Shehada är ett budskap som författaren diskret utelämnar. I alla fall vid en snabb läsning utan reflektion, Det texten egentligen i djupet för fram är att när terrororganisationen Hamas krav på att utradera Israel från kartan försvåras, övergår detta till desperation hos en del personer och det kan leda till ett ökat antal självmord. Något underlag för en volymförändring redovisas dock inte även om  det kan ses som en någorlunda relevant gissning.

Fredsöverenskommelser med Israel antas SÅLEDES leda till fler självmord. Samma logiska tanke uppbyggnad borde då logiskt ge en slutsats att Israel i krig med många länder skulle ge enskilda och grupper framtidshopp minskad isolering mm. Fred i mellanöstern där Israel finns med är en negativ händelse. Utsagan släpper Equmeniakyrkans tidning rakt ut till läsarna utan ytterligare reflektion.

HAMAS STYR OCH LEDER GAZA. ETT OMRÅDE DÄR ISRAELS FRED PÅSTÅS LEDA TILL ÖKADE SJÄLVMORD.

Men vad vill Hamas och vad står de för?

Vad är Hamas och vad står organisationen för? Hamas har kategoriserats som en terrororganisation internationellt bland annat av EU och en rad andra länder. Organisationens stadgar säger att detta är vad man vill:

“Hamas stadgar utgavs 1988 och anger huvuddragen i organisationens ståndpunkter. Stadgarna identifierar Hamas som PalestinasMuslimska brödraskap och uppger att medlemmarna är muslimer som “fruktar Gud och hissar Jihads fana framför ögonen på förtryckarna”. Stadgarna manar till ett slutgiltigt skapande av en islamisk stat i Palestina, istället för Israel och de palestinska territorierna[1] samt utplånandet och upphävandet av Israel.[2][3]

Stadgarna anför: “vår kamp mot judarna är mycket viktig och mycket allvarlig”, och innehåller hänvisningar till antisemitiska vandringssägner som påståendet att judarna, genom att slugt manipulera imperialistiska länder och med hemliga föreningar, låg bakom vitt skilda händelser och katastrofer så långt tillbaka i historien som den franska revolutionen. Bland stadgarnas kontroversiella påståenden finns följande: “Tiden är ej kommen innan muslimer bekämpar judarna [och dödar dem]; tills judarna gömmer sig bakom stenar och träd som vill skrika: Å muslim! Det gömmer sig en jude bakom mig, kom och döda honom![4] För att rättfärdiga kampen mot och dödandet av israels judar citerar stadgarna också islamiska religiösa texter[5] som framställer palestinakonflikten som en naturligt oförenlig strid mellan judar och muslimer och mellan judendom och islam,[4] och att det enda sättet att verka i kampen mellan “sanning och falskhet” är genom islam och med jihad ända till seger eller martyrskap.[4] Stadgarna tillägger att det att “inte kännas vid delar av Palestina innebär att avsäga sig delar av religionen” islam.”(Från Wikipedia)

ÄR DETTA EN DEL AV BARN OCH UNGAS LIVSMILJÖ?

Utan tvekan finns fattigdom i Gaza. Utan tvekan finns rejäl rikedom också. Bilden har två sidor. De rika kan vara omåttligt rika liksom de fattiga utblottade.

Hamas har en omfattande verksamhet. Den handlar om sociala omsorg men också om pedagogik. Här nedan finns några bilder från en slags fritids avslutning. Imponerade föräldrar fotograferar och uppmuntrar förskolebarnen till lekar som handlar om mord och terror.

Detta är HAMAS verkliga ansikte, En systematisk skolning av barn för att bli sk martyrer eller terrorister.

Barnverksamhet i Gaza. Vapenträning

Barn lär sig tidigt att hantera vapen för att kunna skjuta judar

Barn lär sig hur man behandlar fiender genom våld och förnedring. Detta i en slags “kindergartenverksamhet med intresserade föräldrar

VAD HAR DETTA MED TIDNINGEN SÄNDAREN ATT GÖRA?

Sändaren har journalistiskt publicerat påståenden om Israels fredsöverenskommelser som skäl till att människor vill ta livet av sig i Gaza.

Ingenstans i artikeln ges någon annan indikation på att de kan finnas andra förhållanden som skulle kunna vara orsaker till människornas beskrivna upplevelser.

Begreppen som övergivenhet, hopplöshet mfl (se ovan)kan ju ha olika osaker.

OM VATTENKRIGET SOM UTTRYCK FÖR PROBLEMSKAPANDE POLITIK

Vatten är livsnödvändigt för alla. För människor, djur, jordbruk. Från palestinskt håll kopplat till Sändarens antydan om fred som ger självmord kan man se att annorlunda livsförhållande kan skapas om man vill. Men om man inte vill men kan uppstår en obalans som leder till det Hamas skvill skapa

Vattenförsörjningen är det intressanta exemplet. Finns vattenbrist överhuvud taget? Sköter parterna sina åtaganden? Eller använder man vattenfrågan som ett vapen? Kan man verkligen tacka nej till bistånd för avsaltningsanläggningar, nyttjande av stora vattenreservoarer, hjälp till att ordna reningsverk så att havet inte förstörs av utsläpp mm? Kan man göra så och samtidigt anklaga israel för att stjäla palestinskt vatten?

Läs gärna nedanstående artikel med mycket källmaterial.

“Vattenkriget”

https://www.mynewsdesk.com/se/si-info/pressreleases/det-palestinska-vattenkriget-mot-israel-970590

 

 

Det finns påtagliga likheter mellan “vattenkrigets” politiskt pedagogiska form och påståenden om orsaker till ökade självmord i Gaza.

Det finns alltså ett otal processer som i detta nu är igång och styrs och leds av Hamas. Processer som påverkar fred, samverkan, transporter och människors levnadsförhållande. Det är enkelt att påstå att det som inte är bra är Israels fel. Svårare att acceptera att “vår egen tillskapade miljö, våra egna värderingar och våra egna ambitioner kanske är rätt grundläggande för att förstå det som gör att unga män inte vill leva i Gaza.

Barn tränas att döda. Detta pedagogiska arbete som Hamas bedriver gör något med barnen

 

 

Kan man agera på annat sätt än vad som nu sker utifrån Sändarens artikelförfattare. Jo absolut. Men det känns kanske bekvämare att alltid skylla på Israel. Ingen nation är felfri. Inte heller Israel. Men det är en demokrati. Palestina har blivit en diktatur. Gaza ett terroriststyrd diktatur. Israel är en demokrati och rättsstat. Så unga män kanske kunde agera och påverka annat än att ge upp för Israels fred och hoppet om att Hamas mål om dödande av judar skal förverkligas.

Låt mig nämna några andra möjligheter där den upplevda hopplösheten skulle kunna ersättas av tänkbara möjligheter:

  • Hamas och PM (Abbas) kom i konflikt och strider mot varandra och försvårar mycket i människors vardag. En fred mellan de två palestinska maktsfärerna i Palestina skulle på ett antal områden ge människor ett bättre liv
  • Abbas avskaffade den späda demokratin Hamas vann ordentliga val i Gaza men Hamas är en terroristorganisation av jihadisk art med allt vad det innebär.
  • När Hamas vann valet i Gaza minskade rörligheten in och ut tex via Egypten och Erez alldeles enormt. Erez byggdes för att klara en mycket stor passager per dygn. Det var inte Israel som stoppade Palestinsk pendling. Det var Hamas.Innan de fick makt hade människorna en annan situation
  • Fattigdomen i Gaza är stor. Ledare och tippskift är ohämmat rika. Fördelningspolitik finns inte så det märks. Förmögenheterna har inte kommit ledningen till del via oliv eller citrusodling.
  • Ett flertal områden som beskrivs ge hopplöshet, instängdhet och desperation är direkt att härleda till Hamas styrning. Den och konflikterna mellan Abbas och Hamas skapar elände för enskilda såväl i form av vardagsproblem som resor, olika varor, el, vattenförsörjning mm.

Att välja bilder

Equmeniakyrkans tidning har låtit publicera en artikel se länk ovan om upplevt ökat antal självmord i Gaza. Denna är i rubrik och text kopplad till en slags analys av att människors psykiska ohälsa och lust av avsluta sina liv beror på att Israel fått fredöverenskommelsermed fem grannländer.

Utan ens en antdan att de unga människorna i Gaza lever i en värld där en välkänd terroristorganisation styr och demokratin är borta. En värld där islamsk jihadismliknande värderingar på område efter område begränsat medborgarnas liv på många sätt. En artikel med Israels fred som orsak utan någon som helst antydan om den kontext av politisk och ekonomisk och moralisk misskötsamhet som omger området.

Det var inte bra alls. Som organ för en kyrka med rötter i demokrati- och väckelserörelse är det obegripligt att inte ens antyda att den islamska terrororganisationen berör människors liv.

Det gäller att välja bild och perspektiv. Sändaren tidningen sände dåliga vibrationer. Terroristerna bör beskrivas som det de är.

Gaza med en fatastisk strand och läge vid medelhavet. Kan bli ett perfekt turistmål

 

 

Verklighetens bild och lekens har stora likheter.

 

 

Publicerat i Debatt, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vad är den sekulära statens gudomliga uppdrag?

Frågan kan tyckas konstig. Hur kan en sekulär stat ha ett gudomligt uppdrag? Men det är just det som Nya Testamentet hävdar. I Romarbrevet 13:1 hävdar Paulus att ”det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom”. Det innebär att även om makthavaren i sig kan vara ond(eller god) så är själva överhetens ämbete och institution sanktionerad av Gud. Och medborgaren, kristen eller inte, bör underordna sig makten. ”De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning”(Rom 13:2). I Romarbrevet 13 inskärper också Paulus överhetens legitimitet att bära vapen och bruka våld. ”Den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda” (Rom 13:4b).

Staten har ansvaret för rättsskipningen och är ”hämnare” för det onda som sker i samhället. Den kristne skall inte ta sig den rätten utan har ett annat uppdrag. ”Ta inte rätten i egna händer… utan låt Guds vrede ha sin gång”(Rom 12:19). ”Men om din fiende är hungrig, ge honom att äta; om han är törstig, ge honom att dricka” (Rom 12:20.)  Den kristne skall sprida budskapet om Guds rike, försoning och frälsning medan staten bevakar lag och rätt, skapar ordning i samhället och bevarar välfärden. Det blir alltså två helt olika logiker och moraliska utgångspunkter att verka efter. Både den kristne och staten utför Guds uppdrag, men på helt olika sätt.

På Gamla Testamentets tid sammanföll de två uppdragen. Guds huvudsakliga uppdrag med världen löpte genom judarna som folk och den judiska staten Israel. Guds bud, vilket det finns många av i GT, riktades till hela folket och den statsbärande apparaten. Den teokratiska religiösa staten och Guds eget folk var instrumentet för Guds huvudsakliga vilja med världen. Därför är det svårt att skilja ut Guds uppdrag för den enskilde från Guds uppdrag för staten i Gamla Testamentet.

Guds uppdrag till den teokratiska staten Israel i Gamla Testamentet var ganska speciellt. Dels finns ganska väntade bud om att säkra medmänsklighet, välfärd, rättvisa, lag och ordning. Men här finns också Guds krav på att staten skall bevaka så att landets invånare har kvar den rätta tron på Herren Sebaot. För om folket avfaller så riskerar hela landet intas av främmande makt som Guds straff och invånarna deporteras till Babylonien eller annan otäck stormakt. Och det finns till och med påbud om att på Guds uppdrag föra krig mot främmande makt och utrota dem till sista man. En helt omöjlig tanke utifrån Nya Testamentet. Därför är det inte möjligt att rakt av överföra Gamla Testamentets gudomliga påbud till en modern sekulär stat som till exempel Sverige.

I Nya Testamentet övergår Guds huvudsakliga uppdrag med världen från den judiska staten till den kristna församlingen. Och huvuduppdraget blir ett helt annat. Budskapet om frälsningen genom Jesus försoningsverk och det nya bättre förbundet skall spridas till alla folk. Det är inte längre ett framgångsrikt folk med materiell välsignelse som är målet utan syndernas förlåtelse, början på ett evigt liv och en ny gemenskap med Gud själv som är det glada budskapet.

Och då uppstår plötsligt två parallella gudomliga uppdrag. Det primära uppdraget till den kristna församlingen att förmedla Guds frälsning genom evangelisation. Och det sekundära uppdraget till staten, vars kvarvarande huvuduppgift blir att säkra lag och ordning, tämja brott med straff, skapa rättvisa, materiell välfärd och vara allmänt god.

Observera att Guds uppdrag till nationen alltid utgår från dess geografiska gränser. Inte ens i Gamla Testamentet ges den judiska staten i uppdrag att vara ett världssamvete. Det mandat som överheten fått handlar om att verka ansvarsfullt inom det geografiska område man fått. Såklart hindrar det inte en ambition att försöka uppnå goda skeenden även utanför landets gränser.

Eftersom Nya Testamentets undervisning om statens uppdrag inte är särskilt uttömmande, eftersom nästan allt handlar om den kristna församlingen, så är det inte helt självklart vilka delar av Gamla Testamentets undervisning om staten som är direkt tillämpbara i vår tid. Men utifrån vissa uttalanden av Jesus och Paulus undervisning i till exempel Romarbrevet får vi ända goda ledtrådar.

I flyktingdebatten får man ofta höra kristna debattörer som tar Gamla Testamentets texter rakt av som en undervisning till både enskilda kristna och sekulära moderna stater. Men Guds förväntan på kärleksfullhet är så mycket större på den kristna församlingen. Den skall vara Kristi kropp och avspegla Guds oerhörda och utgivande kärlek till alla människor. Den kärleken har inga gränser.  Statens uppgift är också gudagiven och viktig men mer begränsad till att hålla ordning och reda och skapa välfärd inom sina geografiska gränser. Och agera gott i största allmänhet. Den kristna församlingen och staten har inte alls samma uppgift.

Vilken politik som en stat skall föra hamnar därför i det begrepp som svartvita aktivister avskyr mest, men som politiker alltid får jobba med, nämligen ”avvägningar”. Att väga landets resurser mot vad som kan göras för olika grupper. Att ta väl hand om ”främlingen” så gott som möjligt utan att slå sönder nationens fungerande system för de som redan bor där. En politik som leder till att landets funktioner, rättssamhälle och välfärd slås i bitar har misslyckats med sitt gudomliga uppdrag.

Den kristna församlingen däremot, skall utstråla Guds fullkomligt utgivande kärlek för alla människor. Ett mycket finare och svårare uppdrag som går längre och är mer hängivet än vad staten någonsin kan tänka. Här är det svårt att se någon direkt gräns för engagemanget för till exempel flyktingar i nöd eller hjälpbehövande i något utsatt närområde.

Thomas Forslin

Publicerat i Bibeltolkning, Debatt, Samhällsfrågor | 1 kommentar

CONCORD. INLÄGG NR 5. Slutinlägg

Det börjar vara dags att vi rätar på oss och lyfter våra huvuden för vår befrielse närmar sig!

Hungersnöd, fattigdom och sjukdom har snart utrotats. Alla kommer att ha rent vatten och leva sida vid sida i en enad värld, där våld och krig inte längre existerar. Det kommer att ha skett senast 2030. Åtminstone enligt FN, globala organisationer, EU, regeringar, myndigheter, institutioner, företag och civilsamhällesorganisationer på alla nivåer.

Det finns även en beskrivning som handlar om att vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem. Kor och björnar ska gå och beta, deras ungar ska ligga tillsammans, och lejon ska äta halm som oxar. Ett spädbarn ska leka vid huggormens håla, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.

Några exempel på förutsättningen för den första beskrivningen:
• Vårt arbete utgår från de mänskliga rättigheterna och övertygelsen om varje människas inneboende förmåga att förändra sitt liv. Genom att stärka individer och påverka makthavare kan vi bidra till hållbar förändring.

• Vi arbetar för hållbar utveckling, ökad rättvisa och minskad fattigdom. En värld där människors rättigheter uppfylls och fredliga, jämlika och hållbara samhällen byggs upp.

• Vår vision är en hållbar värld utan fattigdom och orättvisor, där politiken utformas för rättvisa, jämställdhet, jämlikhet och ansvar för framtida generationer, och där varje människa lever ett värdigt liv, på lika villkor, fri från fattigdom och diskriminering.

Den andra beskrivningen fortsätter med:
• Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller förstöra något, för landet ska vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet.
Denna förutsättning finns inte med i den första beskrivningen.

Om syndafallets konsekvenser ännu inte eliminerats och människor försöker åstadkomma ett paradis på jorden i egen kraft, så kommer det att krävas enorma insatser för att styra upp mänskligheten så att inte kärlek till pengar, själviskhet och annan ondska tar över och förstör för det gemensamma bästa. Det förutsätter även att de som befinner sig i toppen av hierarkin är alltigenom goda och ödmjuka människor som inte låter sig frestas till missbruk av vare sig makt eller pengar.

Syndafloden kan sägas vara Guds återställning av världen. Nu är vi på väg mot en stor återställning igen, men denna gång initierad av människor (fritt översatt):
”När vi går in i ett unikt skede av möjligheter att forma återhämtningen, kommer detta initiativ att erbjuda insikter som hjälper till att informera alla som bestämmer de framtida förutsättningarna för globala förbindelser, inriktningen för de nationella ekonomierna, samhällets prioriteringar, affärsmodellernas beskaffenhet och ledningen av en global allmänhet. Utifrån visionen och den ofantliga kompetensen hos de ledare som är engagerade i Forumets samhällen har initiativet Great Reset en rad aspekter för att bygga ett nytt socialt kontrakt som hedrar varje människas värdighet.”

 

Jämför med vad man kan läsa om id2020-märket (fritt översatt):

”En unik sammanstrålning av skeenden ger en oöverträffad möjlighet att genomföra en planerad, samordnad offensiv för att förse varje människa med digitalt ID”.
Det kan låta bra. Men hur beskriver Bibeln resultatet av mänsklighetens försök att skapa ett paradis utan Gud?

Vi kommer att behöva se till att vi inte blir vilseledda. Många ska komma i Jesu namn och säga: Jag är smord (Messias), och: Tiden är nära. Vi skall inte följa dem! Vi skall inte bli förskräckta när vi får höra om krig och uppror, eftersom sådant först måste hända, men slutet kommer inte genast.

Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra, och skrämmande syner och väldiga tecken från himlen. Det kommer att bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma. Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa överleva. Men för de utvaldas skull kommer Gud att förkorta den tiden. Den som håller ut till slutet ska bli frälst. Genom att stå fasta ska vi vinna våra själar.

Men innan allt detta händer ska man gripa oss och förfölja oss. Man ska utlämna oss åt kyrkliga institutioner och fängelser och ställa oss inför makthavare för Jesu namns skull. Då får vi tillfälle att vittna. Vi skall bestämma oss för att inte förbereda några försvarstal, för Jesus ska ge oss en mun och en vishet som ingen av våra fiender ska kunna stå emot eller säga emot. Vi kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. Vi kommer att bli hatade av alla för Jesu namns skull. Det kommer en tid när den som dödar oss ska tro att han tjänar Gud.

Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna. På jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska ge upp andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. När det här börjar hända skall vi räta på oss och lyfta våra huvuden, för vår befrielse närmar sig. Himmel och jord ska förgå, men Jesu ord ska aldrig förgå.

Bibeln ger alltså en brutalt ärlig och uppriktig beskrivning av mänsklighetens försök att skapa ett paradis utan Gud! Ändå uppmanas vi att räta på oss och lyfta våra huvuden. Hur går det ihop? Svaret är att detta historiskt katastrofala tillstånd inte är slutet. Det varar en begränsad tid och kommer att resultera i något nytt, nämligen en värld helt utan ondska.

Men den enda som kan åstadkomma denna förändring är Människosonen, Jesus Kristus – själv Gud – som vi skall se komma bland molnen med stor makt och härlighet.
Det är därför vi kan räta på oss och lyfta våra huvuden, för vi vet att vår befrielse närmar sig! Vi vet vad som kommer efter de skakningar som mänskligheten och hela skapelsen snart kommer att genomlida.

Bakom ondskan i denna värld finns makter som kämpar för att förgöra Guds verk.

”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.” (Joh 10:10)

Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” (1 Pet 5:8)

Att djävulen inte lyckas i sitt uppsåt att förgöra mänskligheten beror på att han – i motsats till Jesus Kristus – inte har all makt.

”Himlen är skapad genom Herrens ord, hela dess här genom hans muns ande.” (Ps 33:6)

Samma muns ande kommer att döda den laglöse:
”Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst.” (2 Tess 2:8)

Detta är Guds perspektiv på världens makt kontra hans makt:

”Vem har mätt vattnen i sin kupade hand och mätt upp himlens vidd med sina fingrar? Vem har samlat jordens stoft i ett mått, vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?” (Jes 40:12)

”Alla folk är som ingenting inför honom, mindre än noll och tomhet anser han dem vara.” (Jes 40:17)

Då är det inte konstigt att Jesus kan säga att den frid han ger inte är sådan som världen ger. Han säger också att vi inte skall vara fega. Om man går via den engelska översättningen kan ”Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa” översättas med, ”Låt inte era hjärtan bekymras och var inga ynkryggar/inte lättskrämda”.

Kan skillnaden mellan Guds frid och världens frid handla om att Gud ger fullödig information i trygg förvissning om att han har allt i sin hand, medan världens frid bygger på undanhållande av negativa – men korrekta – fakta eftersom världens makthavare vill ”undvika oro” bland folket? Om detta stämmer har Gud större förtroende för den lilla människan än vad denna världens makthavare har. Gud litar uppenbarligen på vanligt folks förstånd och reflektionsförmåga. Här finns helt klart en motsättning. Men bara för att det kan svida i skinnet om vi använder vårt gudagivna förstånd, så motiverar det inte att vi underlåter att lyda uppmaningen att använda det (Luk 10:27), även om det innebär att vi kommer i konflikt med världen och dess makthavare!

Vad säger Bibeln om världens makthavare?

”… Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst.” (Upp 18:23)

”Då kallade Jesus till sig dem och sade: “Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem.” (Mark 10:42)

”Furstarna* i mitt folk är som rovgiriga vargar. De spiller blod och förgör människor för att skaffa sig oärlig vinst.” (Hes 22:27, *makthavarna/härskarna)

Deras händer är skickliga på att göra det onda. Fursten begär gåvor och domaren mutor, den mäktige kräver vad han vill ha. Så gör de gemensam sak.” (Mika 7:3)

Lita inte till furstar*, till människors barn som inte kan frälsa. Deras ande lämnar dem, de blir jord igen. Den dagen går deras planer om intet.” (Ps 146:3-4)
(*generös, storsint, riklig, givmild, ädelmodig, ädel, förnäm [översatt via engelska])

”Ingen vishet, ingen förmåga, ingen plan kan lyckas mot Herren.” (Ords 21:30)

 

De rika och mäktiga har en annan syn på sig själva än vad Gud har:
”Den rikes välstånd är hans fasta borg, som en hög mur i hans inbillning. Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära.” (Ords 18:11-12)

De rikas välstånd kommer inte att vara till någon nytta för dem:
”Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, och de sade till bergen och klipporna: “Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?”
(Upp 6:15-17)

Kan vi alltså lita på att allt som verkar storsint och generöst verkligen är det? Eller kan det vara en yta man visar upp för att dölja sina verkliga motiv? Här krävs att man använder sitt förstånd och lyder Bibelns uppmaning att utforska och testa allt (1 Tess 5:21).

Men säger inte Bibeln att vi inte skall lita på vårt förstånd? Om man förätit sig på jordgubbar, skall man då undvika jordgubbar? Svaret på denna retoriska fråga är förstås: ”Nej”! Man har bara passerat en gräns och ätit mer jordgubbar än vad som var nyttigt.

Ord 3:5 säger: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd”.

Vi skall alltså inte sluta lita på vårt förstånd, men vi måste inse dess begränsning.

Ps 32:9 ger ytterligare perspektiv: ”Var inte som en häst eller mula som saknar förstånd, som måste tämjas med töm och betsel om de ska komma till dig”. Gud räknar med att var och en – likt Isaskars söner – förstår tidens tecken och handlar därefter (1 Krön 12:32).

Upp 13:18 säger, ”Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. Och dess tal är 666”.

Det är lätt gjort att tänka sig att denna vers handlar om någon/några specialkunniga som skall förklara innebörden av vilddjurets tal för oss andra. Men det kan vara precis tvärtom! Som tidigare konstaterats räknar Jesus med att alla människor kan tyda tidens tecken! Kan det vara så krasst att bibelordet klargör att vi inte skall vänta oss någon särskild uppenbarelse från Gud angående vilddjurets tal, eftersom den redan är nedskriven och – när tiden är inne – kan förstås av alla som jämför det som sker med Bibelns budskap?

Slutligen ett tillrättaläggande. I tredje inlägget nämnde jag att SMR frångick konsensusprincipen vad det gäller synen på abort, och därmed förlorade RKK som medlem. Nu har det visat sig att RKK endast utträdde ur styrelsen, men kvarstår som medlem.

Anders Aborelius RKK

Eftersom SMR:s uttalanden inte längre självklart står för samtliga medlemmars uppfattning blir konsekvensen att varje medlemsorganisation numera behöver offentliggöra sitt ställningstagande i frågor där man har en annan uppfattning än SMR ger uttryck för i sina officiella uttalanden. Detta för att varje enskild kristen skall kunna pröva och avgöra vilka organisationer man vill betro sina gåvor! Förslagsvis kan de medlemsorganisationer – som bevisligen har en avvikande uppfattning i abortfrågan – börja med att offentliggöra sin syn på aborter!

Detta blogginlägg är det femte och avslutande i denna serie.

Länkar till tidigare inlägg:
Inlägg 1: CONCORD är en paraplyorganisation som ibland företräder kyrkor och församlingar. Vem styr? Vilka känner till och hur bedöms resultat nytta och kostnader?

Inlägg 2: Angående “Concorde” den diskreta organisationen du kanske inte visste fanns i den kyrkliga evangeliska verksamheten.

Inlägg 3: Concord i kontext och funktion

Inlägg 4: Angående Concord och mindre kända samband och strukturer mellan kyrkor och samfund

 

Det har blivit en hel del text, och ännu mer om man går in på länkarna vilket är en förutsättning för att kunna kolla upp och pröva det jag skrivit. Hur sammanfattar man då dessa blogginlägg? Svaret är kort och gott:

Tänk själv! Pröva allt!

Bo Fjällström

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sverige behöver ett moget, bibliskt ledarskap

Säkert håller de flesta med om att alla människor behöver en god ledning i livet. Visserligen lever det bevingade ordet fortfarande, ”Bra karl reder sig själv”, men i livets realiteter måste vi nog erkänna att det inte alltid håller. Man behöver inte söka länge för att hitta exempel på både goda och dåliga ledare i de stora och mindre sammanhangen i mänskligheten. Med risk för att bli motsagd nämner jag ändå några som spontant poppar upp i minnet. Den sydafrikanske advokaten, politikern och statsmannen Nelson Mandela hade ett gott inflytande som ledare. Detsamma gällde Martin Luther King, amerikansk pastor och ledare för den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen. Evangelisten Ida Andersson, som startade församlingar och byggde kapell i Västgötabygden var ett
föredöme och god ledare.

Dåliga ledare har det tyvärr funnits fler av än goda och bör kanske inte bli ihågkomna. Men för att ge en bakgrund till hur viktigt det är med goda ledare nämner jag ändå några väl kända personer. Nazistledaren Adolf Hitler var inte bara dålig, han var fruktansvärt dålig. Likaså den marxistiske kommunistledaren i Kina Mao Zedong var en fruktansvärt dålig ledare. Den på senare tid aktuella Åsa Waldau som var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Knutby visade sig vara ett dåligt föredöme och en osund ledare som fick en hel församling att erodera.

Bibliskt ledarskap är att tjäna andra
En av Bibelns stora förebilder som ledare för Guds folk är Mose. Han visade vad det innebär att vara en sann herde för Guds hjord. Han var inte bara en andlig ledare, han var också en folkledare, och därför är det kanske inte självklart att lyfta fram honom som en förebild i det här sammanhanget. Ingen av oss kan ändå inte leva upp till hans nivå som ledare i Guds församling. Och ändå vill jag ta ett exempel från hans liv för att belysa en viktig aspekt av kristet ledarskap. Det handlar om när Herren uppmanade Mose att tala till klippan för att få vatten till folket. Det är ju en av uppgifterna som det andliga ledarskapet har ansvar för – att se till att folket får dricka av det levande vattnet.

Mose hade gjort något liknande en gång tidigare, men då hade Herren sagt att Mose skulle slå på klippan med staven. Denna gång skulle han ta staven men inte slå utan tala till klippan. Men Mose gör som han gjorde förra gången, han slog två gånger på klippan. Detta lär oss för det första, att det aldrig är rutin i att vara andlig ledare, det gäller att alltid lyssna till Herren (hans ord) och lyda honom.

För det andra lär det oss att ledaren får aldrig ta äran från Gud och få folket att tro att det är genom ledarens makt som undret sker (i detta fall vatten ur klippan). Mose sa ju till folket: ”Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?” Därefter slog han på klippan, en fysisk handling som kan ha fått folket att tro att det var genom Moses kraft som vattnet flödade fram. Han hade ju lyckats en gång tidigare. Men på det sättet missade han möjligheten att visa på Guds storhet och makt. Detta fick allvarliga konsekvenser för både Mose och Aron därigenom att de inte fick föra församlingen in i det utlovande landet. (4 Mos. 20:2-13).

En annan av Bibelns stora ledare är profeten Samuel, som var insatt av Gud till domare och ledare för Israels folk. Då Samuel blev gammal begärde folket att få en kung att ersätta honom som ledare. Gång på gång kom de till Samuel och begärde att få en kung. Vad skulle Samuel svara dem? Problemet var inte att man bad om att få en kung. Gud, i sin allvishet, hade förutsett att det skulle komma en tid då folket inte var nöjda med att ha Herren som främsta ledare. Därför hade Gud givit tydliga instruktioner i Mose lag om hur man skulle förfara då frågan kom upp hos folket, och vad som gällde för den man som blev utvald till kung. (5 Mos. 17:14-20).

Nej, problemet var att man begärde en sådan kung ”som alla andra folk har.” Den begäran innebar ju att Israel inte erkände sin egen unika ställning i förhållande till alla andra folk och att man ville ha en kung som inte var annorlunda än andra folks kungar. Israels kung skulle nämligen ödmjuka sig under Herren och lyfta folkets andliga karaktär så att de kunde hålla sig nära Gud och tjäna ”som ett ljus för hednafolken”, vilket de var kallade till. (Jes. 42:6; 60:3).
Att vara ledare för Guds folk innebär att, ”Föda Jesu lamm, vara herde för hans får och föra dem till betesmarken.” (Joh. 21:15-17).

Ledarskap innebär ansvar inför andra
Detta för oss över till den senaste tidens debatt, initierad av bibelläraren Peter Halldorf i tidningen Dagen, omkring det som hänt i Knutby Filadelfiaförsamling.
”I Dagen (18/6) går Peter Halldorf till attack mot en fundamentalistisk bibelläsning inom pingströrelsen och exemplifierar den med pastorn som sa sig tro att ´varje ord i Bibeln är inspirerat av Gud. Vi måste läsa som det står, för det finns inte ett enda fel i Bibeln.´ När Halldorf ska beskriva vad fundamentalistisk bibelläsning är och varna det svenska pingstfolket för den, är det anmärkningsvärt att han hämtar sin beskrivning från den påvliga bibelkommissionen inom romersk-katolska kyrkan. Halldorfs text ligger så nära kommissionens beskrivning av fundamentalistisk läsning i ”Att tolka Bibeln i dag” (1995, s 50-53), att det knappast råder något tvivel om att beskrivningen till stor del är hämtad därifrån, med flera ordagranna formuleringar.”
(David Svärd, pingstpredikant, doktorand i Nya testamentets exegetik.)

Peter Halldorf är ett exempel på hur en evangeliets förkunnare kan ändra sig med åren både vad gäller bibelsyn, teologi och ledarskap. Under 1980-talet, då Trosrörelsen växte fram, och jag själv verkade i Förebedjare för Sverige, var Halldorf en stor inspiratör och god ledare för ungdomar i landets pingstförsamlingar. Han hade en radikal bibelsyn och från pingstkyrkan i Linköping, där han var ungdomspastor, utgick en tro på Bibeln som Guds eviga och mäktiga ord. Detsamma framförde Peter Halldorf i flera av de böcker han skrev under 1980-talet såväl som på bibelskolan han startade på församlingens gård i Bjärka Säby. Där formades många ungdomar i en radikal bibeltro.

Det är dock uppenbart att Halldorf gått ifrån den hållningen under senare årtionden. I boken ”Kyrkofäder mystiker och evangelium, XP Media 2013” skärskådar Christer Svensson hur teologin hos bland andra Peter Halldorf och Ulf Ekman ändrats under åren. Han skriver på sidan 70: ”Bland oss finns de som talar för att vi bör söka oss tillbaka till det som mer har med ämbetet att göra, till de historiska kyrkorna. Utan att fördjupa oss i frågan vad ämbete i biblisk mening är, kan vi konstatera att två så viktiga ledare för oss som Peter Halldorf och Ulf Ekman gläntar på dörren till dessa historiska kyrkor. Därför blir läsningen av kyrkofäderna och traditionen viktig.”

Vad gäller Ulf (och Birgitta) Ekman ledarskap, som pastor och församlingsledare, konstaterar jag att knappast någon i en liknande ställning i Sverige har så radikalt ändrat sig vad gäller bibel- och kyrkosyn som han. Anders Gerdmar, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor vid Skandinaviska teologiska högskolan, var medlem i Livets ord under lång tid och var Ulfs medarbetare i församlingen. I en tidningsintervju säger Gerdmar: – Det är mycket som är förvånande när man ser hur tidigt och kraftfullt fascinationen för det romersk-katolska kom in i deras liv. Ulf Ekman förklarar att han redan nästan tio år före konversionen såg påven som den rättmätige ledaren för hela den kristna kyrkan, men vi som arbetade nära honom fick inte veta om
det förrän så många år senare. … – När vi kom till Uppsala var Ulfs befriande undervisning “Bibeln säger” och nu säger han: “lita på Kyrkan”. Det är ett tänkande som får väldigt stora konsekvenser och leder till att efterbibliska läror kommer in, till exempel när det gäller Maria, synen på påven och att den romersk-katolska kyrkan skulle vara den kyrka som Jesus Kristus grundade. (Världen idag, 6 nov 2015).

Bibliskt ledarskap förutsätter en helig kallelse
I femtio år har jag tjänat som kristen ledare i olika uppgifter, som pastor, evangelist och nationell förbönsledare. Innan jag ordinerades som pastor i Svenska Baptistsamfundet hade jag studerat på baptisternas teologiska seminarium i fyra år. Fyra år före jag började på seminariet hade jag blivit radikalt frälst och en troende kristen och ett år före studierna upplevde jag en stark kallelse från Gud att bli en arbetare i hans vingård. Den upplevelsen har burit mig genom livets olika skiftningar av både med- och motgångar.

Jag är övertygad om att en kallelseupplevelse (hur olika den än kan gestalta sig) är nödvändig som en stabil grund för den som ”gärna vill ha en församlingsledares tjänst,” som Paulus skriver i 1 Tim. 3:1. En person som vill tjäna i en ledarposition i Guds församling och inte har en tydlig kallelseupplevelse ifrågasätter jag om denne överhuvud taget kan komma ifråga för en tjänst i den kristna församlingen. Detta har varit, och fortfarande är ett problem i kristenheten då det är uppenbart att det finns präster och pastorer som inte ska vara på den plats där de är. Och häri ligger problem som är bakom det faktum att Guds folk har tappat mark och förlorat andlig auktoritet i Sverige.

Denna situation belyste Per-Gustaf Eriksson, teolog och beteendevetare, i sin debattartikel i Dagen som var ett svar på Peter Halldorfs artikel om problemen i Knutby Filadelfiaförsamling. ”Även om vi utifrån den kristna tron erbjuder frälsning till alla – ”Vem som helst kan bli frälst” som det heter i sången – ska inte vem som helst uppträda som ledare. Detta är definitivt en av de lärdomar vi kan dra av erfarenheterna från Knutby! Redan i den teologiska utbildningen borde man införa ett obligatoriskt moment av persongenomgång (egenterapi) likt den som finns i psykoterapeututbildningen.
Därmed skulle man kunna förhindra att fel personer avskiljs/ordineras för
församlingstjänst.”

Jag håller helt med Eriksson om att det borde finnas ett prövningsmoment av personlig lämplighet och av en persons kallelsemedvetenhet inför teologiska studier som är inriktade på att leda till en ledarfunktion i Guds församling. Om detta hade funnits på våra teologiska skolor är jag övertygad om att vi skulle ha kunnat undvika många problem både för församlingar och för de individer som sökt sig till sådan utbildning. Om inte Guds folk har herdar och församlingsledare i den här tiden, som är kallade av Herren, då fruktar jag att hjorden kommer att sargas än mer än vad som är fallet i dag. Precis som Paulus varnade ledarskapet i Efesus. (Apg. 20:28-32).

Claes-Göran Bergstrand.

Publicerat i Bibeltolkning, Församlingsliv | 2 kommentarer

Bibeln är ett ord att lita på!

Peter Halldorf går till storms mot pingströrelsens tradition av tro på en ofelbar bibel i sin debattartikel om fundamentalistisk bibelläsning i Dagen 18/6. Han ställer frågan ”Är det inte just detta oförtäckta försvar för en fundamentalistisk läsning av Bibeln, som är själva roten till den gränslösa tragedin i Filadelfia Knutby?” Till skillnad från Halldorf så är mitt svar är ett självklart Nej, eftersom Knutbyförsamlingens villoläror inte var ett uttryck för fundamentalistisk bibelläsning. Tvärtom hade ett mer nitiskt bibelbruk i Knutby ganska lätt avfärdat alla dessa villfarelser.

Tanken på närmast gudomliga ledare, sexuella ritualer för att vinna andliga genombrott och den praktiska förkunnelsen om livsstil i Knutby mm gick tvärs emot bibelordet och hade helt andra källor. Det går inte att beskylla Bibeln för dessa läror.

Däremot är det mer relevant att lyfta den osunda personkult och överbetoning av uppenbarelser som ofta smyger sig in i karismatiska sammanhang. Mänskliga ledare som anses ha extraordinär närhet till Gud och nutida uppenbarelser eller tankar som ersätter bibliska sanningar. Då går det lätt snett men pingströrelsen är knappast ensam om dessa tendenser. Katolska kyrkans hela påvedöme är ett uttryck för en osund ledarkult, i 1800-talets Sverige var det endast statskyrkans präster som ansågs kunna förstå texterna och i nutida fållor av svensk kristenhet anses ofta diverse teologers smarta tankar regelmässigt kunna övertrumfa bibelordet och göra det passé.

Det som gör det karismatiska sammanhanget farligare är att man i sitt andliga svärmeri använder starka känslor och tät gemenskap som verktyg för att snabbt kunna fånga in och forma individen, vilket gör radikaliseringen väldigt effektiv. De flesta farliga kristna sekter har byggt på pusselbitarna gudomlig ledarkult, stark känslopåverkan, nya uppenbarelser av sanning och obibliska läror. Alltså den direkta motsatsen mot fundamentalistisk bibelläsning som endast utgår ifrån ordet.

När Halldorf upplever det ytterst plågsamt att få höra en pingstpastor proklamera sin tro på en ofelbar bibel inser man att han känt sig mer hemma om pastorn hade uttryckt en tro på en bibel full av fel och brister. Vilket Halldorf också förmedlar om än i dimmiga formuleringar. Men det vore en förskräcklig bekännelse för en pingströrelse som är grundad i tron på Bibeln som Guds Ord. Halldorf beskriver hur det gudomliga innehållet liksom behöver filtreras fram genom bibelordets alla mänskliga begränsningar och vi vet hur det slutar. Kristenheten är full av teologer som väljer och vrakar bland det som de själva har utsett som äkta sanningar, vilket har en märklig tendens att bli just det som gäller i tiden och omvärldskulturen. På så sätt liknar Knutbyförsamlingen mer liberalteologi. De andliga sanningarna hämtas i själva verket från vad den omgivande samhällskulturen tycker är viktigt, som materiell rikedom och ett extraordinärt sexualliv till exempel.

Halldorf använder fundamentalism som slagord men missar dess innebörd. En amerikansk rörelse på 1910-talet ville fastslå fundamenten för kristen tro, ett antal omistligheter som måste finnas med. På ett fundament kan sedan överbyggnaden såklart se lite olika ut. Utifrån en ursprunglig betydelse skulle jag vilja påstå att kristen tro är fundamentalistisk. Det finns omistliga grundsatser om skapelse, synd, Jesus, frälsning, tro och omvändelse men också mycket för tanken att brottas med.

Enligt Halldorf är konflikten mellan Gud och världen som bland annat Jesus uttryckligen undervisar om i Joh 17:14-17 illusorisk och vilseledande för unga människor. Det får väl anses tillhöra Bibelns brister, antar jag. Men vikten av att hålla fast vid Guds sanningar i en fallen värld har aldrig varit större än nu, i dessa polariserade, förvirrade och yttersta tider. Pingströrelsen mfl behöver ställa sig allt fastare på Bibeln grund och inte fjärma sig från den. Till skillnad från Halldorf anser jag inte att Bibeln är en farlig bok att tro på utan att det är den bästa grund vi kan ha, den är ett ord att lita på!

Thomas Forslin

Publicerat i Bibeltolkning, Debatt | 6 kommentarer